150722-25 Newlyn

Vi var fyra, fem båtar som otåligt väntade på att slussportarna skulle öppna sig på onsdagsmorgonen och strax innan 08:30 fick vi klartecken att lämna hamnen. Väl ute så bar det rätt så gropig sjö från nattens blåsande men vi fick upp storen och motorseglade med den tillsammans med stormfocken på kutterstaget. En kombination som vi upptäckte var riktigt bra. Vi gjorde bra fart men Lea var såklart snabbare och försvann i horisonten efter ett par timmar. Delfinerna gjorde ett kortare men mycket uppskattat besök i solen och jag tror faktiskt att dessa varelser är utomjordiska. De ÄR så fantastiska helt enkelt! Det var lite spännande och speciellt att runda Lands End, Englands sydvästligaste udde och surfa på vågorna in till Newlyn. Jag har tidigare skrivit Newlyn med “i” istället för “y”, men det beror på att det i alla pilotböckerna står med i – fast väl framme förstod vi att det skulle vara ett y. Lea låg redan tryggt på plats och Anne hade hunnit ansluta och de kom och tog våra tampar. Fast de var riktigt irriterade och samstämmig beskrev de hamnkaptenen med ett enda talande ord “R_vh_l”. Tänk er ett ö på den första tomma ytan och ett å på den andra så förstår ni 😉 Och när han sedan dök upp på kvällen och ville ha betalt så kunde vi bara konstatera att de hade rätt…. Så då fick vi möta resans första otrevliga person. Men men, han lär inte vara den sista, för det är ju som min gode vän Lotten brukar säga -än är den siste idioten inte född….. Efter hamnkaptenens bemötande bestämde sig Lea snabbt för att gå vidare redan dagen efter men vi stannade såklart eftersom vi fick finbesök i dagarna tre. Så nu har vi än en gång kramat Lea hejdå men vi hoppas att vi ses snart igen. Per och Kajsa hade modifierat i sin Englandssemester lite och förlagt tre nätter av sin semester på B&B i Newlyn för att vi skulle kunna träffas och DET gjorde vi. Dessutom hade de med sig en övertung resväska med massa godis och gott till oss 🙂 Kajsa, som körde hyrbilen, visade sig vara en mycket cool chaufför. Jag för min del hade inte velat köra på de vägarna och dessutom är det såklart också på fel sida av vägen. Vi började med att ta en sväng till Lands End, landvägen denna gång och möttes av ett spektakel där man kunde se på 3D dinousariefilm och all annan möjligt och omöjlig underhållning. Det kändes som att vi gått rätt in på ett tivoli eller liknande. Det fanns ett flertal souveniraffärer med allt möjliga tänkbara och onödiga grejor och på alla prylar var det tryckt “Lands End” Vi tog oss en glass i det halvgriniga vädret och bestämde oss för att hitta något mysigare och det gjorde vi verkligen.

Blixtbild vid Lands End

Goingarna!

Farligt, farligt

Mer stadigt….

Efter det att Kajsa slingrat fram oss på gator mindre än cykelbanor kom vi ner till hamnen i den lilla byn med det talande namnet Mousehole Att man överhuvudtaget fick lov att köra bli ner på dessa smala gator, där husen klättrade upp på sluttningarna, var en gåta men man hade ju inget val eftersom de enda parkeringarna som fanns var ute på pirerna runt hamnen. Kajsa fick backa och krångla sig förbi hushörn, bilar, blomsterkrukor och allt möjligt. Innanför pirerna var det sandstrand och när lågvattnet slog till hamnade alla båtarna hamnade då på torra land. Vi åt lite lunch på en av de pittoreska pubarna och duckade på så sätt för de värsta regnskurarna som bråkade lite med oss.

Hamnen i Mushålet…

Inte de bredaste bilgatorna direkt….

Lite färg för att komma ifrån alla gråa nyanser ;D

På kvällen ställde Magnus till med stora matkalaset där vi invigde vår nya ungsgryta som har fått ersätta den gamla “lergrygan” från Tupperware. Och det blev precis lika bra och hinken med sås var precis lika stor och god som vanligt. Roligt att få dela sådan mat med goda vänner 🙂 Eftersom Newlin i allmänhet var av kategorin – riktigt tråkig håla – så körde vi in till Penzance på fredagen och ägnade oss åt lite gatustrosande och lättare shopping.

Fikapaus

Hamnen i Newlyn är av kategorin – väldigt smutsig och dieselluktande fiskehamn. Duschen var den ABSOLUT äckligaste och snuskigaste jag upplevt under de senaste fyra månaderna. Men med trevligt sällskap så blir det bra ändå och fredagen blev även denna en kväll i Nanny. Per och Kajsa skulle vidare på nästa stopp på sin semestertur på lördagen och vi vill ju nu inget hellre än att komma över till Frankrike men som vanligt är det vädret som bestämmer. Lördagen kom med strålande väder men nästa lågtryck ligger runt hörnan och trycker och väderfönstret var inte tillräckligt långt för att vi skulle hinna ta oss över kanalen. Så vi kramade Per och Kajsa länge och väl och begav oss lite österut. I strålande sol seglade vi de 30M till Herald River där vi har hittat oss en liten ankarvik där vi planerar att vänta ut de tre kommande lågtrycken som ska dra över oss innan vi kan skutta över kanalen. Seglingen var platt läns i strålande sol och vi har lekt lite med att sätta dubbla försegel. Nu var det stormfocken som satt på kutterstaget men den hjälpte till på sitt lilla vis bakom storseglet och bredvid den spirade genuan. Även denna dag så fick vi ett underbart delfinbesök. Minst 20 st kom farande och lekte med oss i ca 5 minuter. Denna gången seglade vi lugnare och jag hängde över fören för att komma dem så nära som möjligt. Vi hörde också hur de pratade med sina tjutande pip. Härligt! Och det var inte bara många delfiner denna dag utan det var mängder med segelbåtar också. Vanligen så ser vi två, tre båtar på en dag om det är stressigt. Idag såg vi minst 50… Det tyder på att vi börjar komma till befolkade trakter och nu har dessutom sommarlovet här i Storbritannien börjat. Nu ligger vi här och njuter en stilla kväll. Vår fantastiska wifibooster hittade tillsammans med Magnus ett öppet nätverk även här – vilket är helt otroligt – med tanke på att vi ligger väldigt avskilt och bara skymtar ett par hus på andra floden. Nu väntar vi på vinden…..

Hejdå Newlyn