Vi hade en underbar vecka med barnen på besök. Egentligen så gjorde vi inte så många knop utan vi mest bara njöt av att vara. Vi åt gott, låg på stranden, shoppade lite och läste en massa. Bara att få rå om dem var en härlig känsla och veckan gick alldeles för fort. Det gjorde otroligt ont i hjärtat att krama dem hejdå när det väl var dags. För nu vet vi inte när vi ses nästa gång…. Vissa saker är jobbiga. Detta var extra jobbigt. Men så är det och vi har valt att göra detta alldeles själva. Om vi inte hade varit ute och seglat så hade ändå Mathilda bott i en annan del av landet så det hade inte hjälpt och det går ju inte att stoppa barnen från att bli vuxna 😉
Carl julaftonsbadar
Magnus och Mathilda på julafton
Efter avvinkningen ställde vi stegen mot närmaste stora mataffär och började bunkringen inför överseglingen. Det är inte bara det att vi ska ha mat ombord för en månad. Vi vill gärna passa på att fylla Nanny med så mycket basvaror som möjligt eftersom vi har fått till oss att det är väldigt dyrt med mat i Karibien. Tre timmar och ett par tusenlappar senare var vi tillbaka i båten. Som tur är så har affären utkörning av alla ”icke kylvaror” så vi behövde i ett första läge bara ta hand om lite av maten. Jag ställde mig och delade upp köttfärsen och grytbitarna vi köpt i lagom stora paket. En del av köttfärsen stekte jag och kryddade innan infrysning. Tanken är att jag bara ska kunna ta ut en färdigt paket och tillsätta till en soppa eller gryta snabbt och lätt. Detta att vi har en frys är helt fantastiskt. Den är inte stor, men vilken nytta den gör. Nu kommer jag de kommande dagarna köpa mat och frysa in i omgångar så att allt är genomfruset när vi väl lämnar.
Leverans av varor till båten
Och långa kvitton
Och frågan är när vi nu kommer iväg för vi har fått både trevliga och otrevliga hinder. Torsdagen den 30 december hade vi 23 årig bröllopsdag och denna firade vi genom att packa ner alla ”milijoner” varor som vi köpt dagen innan. I alla fall kändes det som minst en miljon påsar när leveransen kom och fyllde hela sittbrunnen. Men jag var ganska väl förberedd och hade gått igenom hela båten när jag letade efter kackerlackor så det hela var inte så svårt och ut på eftermiddagen var faktiskt allt undanstoppat i god ordning. Magnus hade större problem och det slutade faktiskt med att min älskade man smällde näven i bordet och blev riktigt förbannad. Det är ju så att vi har lämnat in vår livflotte för ompackning. Men affären, Rounaltic, som förmedlar tjänsten kunde absolut inte ge ett pris på ompackningen men de förklarade flertalet gånger för oss att de skickade iväg flotten till sina experter. Sedan skulle experterna ge oss ett pris. Om vi inte ville acceptera priset så skulle vi få tillbaka flotten i samma skick som vi lämnade in den. Det där sista var vi vääääldigt noggranna med för annars så skulle vi stå där med en obrukbar flotte. Och ni kan ju gissa vad som har hänt. Vi fick ett pris på hutlösa 690 Eur och tackade vänligt men bestämt nej med tanke på att vi kan få en ny flotte för strax över 700 Eur. Vi hade dock bestämt oss för att vår flotte håller ett tag till och Magnus hade varit på affären tre dagar i rad för att hämta tillbaka flotten men den fanns liksom inte och firman hade väldiga problem med att skicka tillbaka den…. Sedan kröp det då fram att ompackningsfirman hade trots allt öppnat flotten och nu ville de inte packa ihop den igen. Efter mycket resonerande med butiken så blev nu Magnus så arg att han smällde näven i bordet. Nu har de lovat att de ska fixa det hela men vi tror inte så mycket på det. När vi gick förbi affären på onsdagskvällen så stod vår flotte där. Och såg ut som en öppen mussla med flottedelar hängande ut åt alla håll. Nu är det sagt att vi ska få tillbaka flotten på tisdag den 5 januari vilket då innebär att vi inte kan lämna för att gå till Cap Verde på lördag som tänkt!
Vår livflotte
Vi valde att blunda för detta och gick och åt en trevlig middag med våra vänner istället. Vännerna på Searocco och Svea hade fixat tårta och bubbel till oss på eftermiddagen för att vi skulle få firat vår bröllopsdag och vi fick en trevlig kväll på restaurangen. Efter det så var det dags att ut och gå, berättade Magnus.
Kompisarna överraskar oss på bröllopsdagen
Jag hade ju haft mina misstankar om att någon skulle komma och besöka oss eftersom Magnus prompt ville till Las Palmas och att vi skulle stanna så länge. Så när älskade syster Tina dök upp så var jag inte så förvånad, för hon hittar ju alltid på sådant. Men när Pappa kom gåendes in i hotellets bar så trodde jag att jag skulle trilla av stolen! Det hade jag inte räknat med. Nyårsafton firade vi på en trevlig restaurang med massa god mat. Även Solveig och Göran hade följt med ner hit så det blev en riktig familjemiddag. Sedan gick vi ut på strandpromenaden och hittade efter lite letande ett café där vi kunde njuta av kvällen och på tolvslaget satt vi i en trappa ute på strandpromenaden. Det var förvånansvärt lite raketer. Vi trodde att det skulle vara massor, men det var mest nödraketer som skickades upp.
Syster överraskade med ett besök
Tina och Pappa i sittbrunnen
Syster har såklart med sig äkta varor!
Så nu är det då 2016. Vad händer med tiden. Det går ju så rasande fort!! Vi har varit ute och seglat i åtta månader nu och dagarna bara rinner iväg. Häromdagen så vinkade vi av Swededreams när de lämnade för Karibien och om bara ett par dagar så är det verkligen vår tur att släppa tamparna och gå över stora pölen. Vi har en som vanlig en lista med grejor som ska göras innan vi kan lämna men den känns helt ”överkomlig” Det känns mest i magen vill jag lova. Men vi ser samtidigt fram emot det och det ska bli kul att komma till Cap Verde. Just nu så är planen att gå till Martinique när vi lämnar men vi får se. Det kan ändra sig många gånger innan vi kommer så långt 🙂
Swededreams är på väg att lämna holmarna
