160114 Ett dygn kvar

De sista två nätterna har varit jobbiga. Sista natten nu var väldigt byig, med squalls och regnbyar och, som tur var bara ett fåtal åskbyar.
Vi sover mycket men är ändå väldigt slitna. Framförallt jag. Magnus tycker inte att vinden och byarna är lika jobbiga som jag och det är ju tur.
Det blir lite extra läskigt när vinden drar i, vågorna fräser runt dig samtidig som du inte ser något. Vi är ju lite belysta i och med lanternorna men det är inte mycket.
Magnus tog första passet fram till kl 01 och jag tog över efter honom. Det är en speciell känsla att komma upp och insupa det totala mörkret runt båten. Denna natt var det extra mörkt eftersom det var molnigt och inte en stjärna så långt ögat kunde nå.
Man filurar mycket på nätterna. Det är tur att man har så goda vänner som man kan sitta och fundera på och ta fram goda minnen att le åt. Många av er är kvar i Sverige och andra har vi träffat under resans gång. Just nu undrar vi lite hur det har gått med våra vänner på Searocco om de har fått sina nya segel i Las Palmas och gett sig av efter oss. Lotta på Svea, tänker jag också på och säger “heeeloooouuuu” till mig själv rätt ut i natten Ditt SMS till satellittelefonen kom fram. Tack!! Jag satt också och funderade på att det snart drar ihop sig till båtmässa i Göteborg – den missar vi och allt kul vi brukar ha med Björligan och övriga. Även jobbet får sina tankar då och då… En av mina kollegor skulle ha tittat in till oss i Las Palmas när han var nere på semester men det blev inte av och det var precis i samband med att vi skulle lämna hamnen så jag glömde faktiskt bort hela grejjen. Men man kan ju inte vara med på allt och det är ändå rätt fantastiskt att segla mitt i natten i bara shorts och t-shirt. Fast läskigt också…. Hoppas inte ni tycker att jag gnäller. Det är i alla fall inte min mening. Vi har det bra! Även om vi är trötta Och är man trött så får man väl gnälla lite….

I går eftermiddag så gjorde vi korv och potatismos. Och innan Dennis och Katarina sätter i halsen så måste jag påpeka att det var riktigt potatismos
Vi har kvar ett par burkar med riktigt god, tysk wienerkorv som vi köpte innan avresan och det var kalasgott. Till detta hade jag gjort en kålsallad typ pizzasallad. Kål är förövrigt en mycket bra grönsak att ha med sig på långsegling. Den har mycket god hållbarhet och går att peta i det mesta. Det händer att vi skippar pasta och river vitkål i stället. Även löken som vi hängt upp i nät under targabågen verkar må bra. Men vi drar inte för stora växlar på det ännu eftersom det bara har gått strax över en vecka sedan vi placerade den där. Potatisen gror däremot något förfärligt så den får vi nog byta ut på Cap Verde.

Magnus har dagliga kontakter med My Flower och Bird of Passage. BiP ska direkt till Karibien och håller nu på att svänga höger medan vi fortsätter söderut. Vi har mailat till Marinan och reserverat en plats. Så som det ser ut nu så kommer vi vara framme i morgon eftermiddag, på fredagen. Jag tror också att det är därför vi är trötta. Vi ser slutet. Vi slappnar av lite.
Magnus vaknade på torsdagsmorgonen vid 08:30 och efter en ny segelsättning så stupade jag till kojs och sov fram till 12. Då hoppade vi över frukost mat och gjorde “frunch” istället. Eftersom jag hade potatismos kvar sedan gårdagen så stekte jag potatisplättar (fruktansvärt gott om man kryddar till dem lite extra) och så bacon och ägg till det. Det var lite balanskonst att få till det hela eftersom vi rullar bra. Vi hade bra vind fram till kl 13 och toppade med 7,8 knop i en nedförsbacke. Sedan dog vinden… men vågorna är kvar = torktumlare. Samtidigt som jag skickar detta inlägget så ska jag ta ner en ny väderprognos. Håll tummarna för lagom med vind vårt sista dygn.

Kram Liv och Magnus
PS – detta inlägg är gjort med satellittelefon och vi kan inte läsa eller svara på kommentarer.

Bookmark the permalink.

One Response to 160114 Ett dygn kvar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *