160305 Den lilla ön Saba

Natten till lördagen blev sömnlös för mig och Magnus. Bojen i viken vid norra St Barths envetnades med att dunka mot skrovet hela efternatten. Så kan det bli när det är stilla och ström går mot vind. Eller snarare den obefintliga vinden. Så från kl var 02 blev det inte mycket sömn. Men på lördagsmorgonen gick vi upp som planerat och fick en härlig segling till ön Saba. Saba låg inte i vår planering över huvud taget, eftersom den är känd för att vara väldigt otillgänglig och med endast 1500 invånare. Guideboken beskriver mycket varnande att man måste ha koll på svall och vindar eftersom det inte finns några skyddande vikar. Ön är rund och hög, och tillhör numera Holland igen efter att ha varit självständiga ett tag. Flygplatsen är av det mer spektakulära slaget och endast 396 meter lång, att jämföra med St Barths långa 650 m, och beskrivs dessutom bäst som att landa på ett hangarfartyg. Hörs det att vi har en flygfantast ombord??? När Magnus och jag diskuterar div superjakter till seglebåtar så vänder sig Björn blixnabbt om vi minsta ljud av ett mindre flygplan. Seglingen över till Saba blev i vilket som helst härlig och solig. Problemen började när vi nådde södra udden av ön och den mycket märkliga hamnen som tillhör “huvudstaden” med det mycket roande namnet The Bottom. Enlig Björn översätts detta direkt till “Röven” och enligt Magnus är det som när en Halmstadsbo har mycket “Båttom”. I alla fall… Dyningen var hög och oregelbunden utanför den totalt oskyddade hamnen. Det fanns 4 st bojar att lägga till vid under inklarering. Problemet var att få på motorn på jollen i denna mycket jobbiga sjö. Vi var väldigt glada för att vi hade en ny, lite stabilare jolle, men just när motorn ska monteras så hjälper det inte så mycket. Nanny åkte så mycket upp och ner med rumpan så vi fick lägga jollen längs med sidan och på så sätt fira ner motorn. Jollen fick till och med röd bottenfärg på pontonen efter det att Nanny hävt sig upp och “landat” på jollen…. Men Magnus tog sig i alla fall in till hamnen och den nya jollen bestod verkligen testet. Där fick han först gå till customs and immigration och fylla i flertalet papper i många exemplar. Dessutom fick han deklarera mängden cyklar och jollar samt spritmängden ombord…. Kan vara så att han slirade lite på sanningen här…. vi har ju faktiskt numera två jollar ombord Därefter var det dags för hamnkaptenen som effektivt snodde oss på 20 USD för att vi låg i bojen utanför hamnen. För att sedan få tillstånd att gå runt hörnan på ön och ta en av de 10 gästbojarna så fick han dessutom ta ett besökt till administrationen för den marina parken. Vår guidebok beskriver deras öppetider enligt följande: “In theory, officials are around from 0600-1800, but you will be lucky to find anyone around that early, or late, or during lunch, or if there is no other commersial traffic”…. Så med andra ord så fick Magnus lägga vår avgift i ett kuvert med massa uppgifter och SEDAN fick vi leta rätt på en av de eftertraktade bojarna. Till vår stora lättnad så insåg vi att det bara låg ett fåtal andra båtar där så det var gott om bojar.