Vi ligger ankrade i Fajardo just nu. Ett ställe på Puerto Ricos östra kust som egentligen inte har så mycket att erbjuda förutom en hyfsad ankring och att det finns lite båtprylar. Vi hade en rätt trevlig tur från Ponce längs med den södra kusten med ett nattstop i en vik utanför Salinas.
I Ponce försökte vi komma in till centrum eftersom vår ankringsplats var en bra bit ut på en udde. Men det visade sig inte vara det lättaste. Puerto Rico tillhör ju USA och i USA är det bilarnas lag som gäller. Det fanns helt enkelt inte gångvägar som tog oss in till centrum. Vi försökte promenera runt och gick långt och länge genom många, helt döda, industriområden. Tillslut kom vi fram till ett gigantiskt köpcentrum och då bestämde vi oss för att det fick vara nog. Vi småtittade lite i affärerna och fixade ett nytt simkort till Magnus mobil. Det är viktigt att han har en fungerande mobil nu när han ska vara ensam i ett par veckor. Efter att ha shoppat lite mat så tog vi en taxi tillbaka till vår ankringsplats och bara slappade i sittbrunnen. Anrkings kaoset som jag berättade om i förra inlägget fortsatte denna kväll. Men inte för vår del som tur var. Men det är fortfarande den blåa båten med den extremt långa ankarlinans om ställer till det för andra här i viken. Som tur var så har de en flamingo bakom båten som fungerar som fender 🙂
Lite väl nära – speciellt när det inte är någon ombord!
Flamingofender
En riktigt stilla och klar natt i Ponce
Utanför Salinas stannade vi som sagt och ankrade för natten. Det finns inga direkta öar här utan det är mangrove täckta sandplättar som gäller. De som vågar tar helt enkelt sina båtar och kör rätt in mellan mangroven och tillbringar dagen där. Jag tycker att det vore lite läskigt för det är inte direkt klart vatten och i mangroven så kan det dölja sig både det ena och det andra. Men men… Vi nöjde oss med en tur med dingen in för att se vad alla höll på med 🙂
Mangroveankring utanför Salinas
De få öarna är täckta med mangrove och många åker ut hit och firar helg
Lagom strandhäng i vattnet
Här i Fajardo har vi legat sedan i torsdags och det är en hel del motorbåtar här. Det märks att vi nu är i befolkade trakter igen. Från att ha varit mer eller mindre ensamma seglare i ett par månader så är det nu gott om båtar igen. Både kul och lite jobbigt. Tjugo minuter efter det att vi ankrat kom det en stor jättekatamaran och ankrade så där lite lagom alldeles för nära. Men kaptenen var trevlig och tog dingen över och frågade om vi kände oss bekväma med honom så nära. Vad säger man då?? nä…. flytta på dig… Det gjorde vi inte såklart men när vinden sedan vände så blev avståndet bättre. Och det är ju alltid trevligt att bli tillfrågad. Strax efter det så kom det en stor amerikansk segelbåt glidande förbi oss och letade ankringsplats längre in i viken. Det är inget konstigt med det. Det gör ju båtar hela tiden i alla vikar. Vi visste att det vid sidan av oss var ett stort grundområde men det syns tydligt, både på sjökort och i verkligheten så vi tänkte att Amerikanen visste vad han gjorde och att han hade lokalkännedom. För det hade nog gått att snirkla sig förbi grundområdet. Efter ett par minuter kom han glidande förbi oss igen. Jag vinkade lite glatt men fick bara ett riktigt surt svar “Thanks for the heads up!!” hojtade han griningt samtidigt som hans fru slog händerna för ansiktet och verkade skämmas…. Jag såg mig förvånat omkring och fattade inte vad han menade. Att det var ironiskt menat var självklart – men vad hade vi missat att varna honom för?? Jo, grundflaket såklart. När vi ställde oss upp och tittade in över viken så såg vi i vattnet att han måste ha kört rätt in i grundflaket för där var nu en stooor smutsig lerfläck i vattnet som flöt omkring. Så självklart var det VÅRT fel att han gått på grund…. Det kan ju inte på något sätt varit hans fel… eller ??? Som tur var så ankrade han långt borta från oss så vi slapp ha mer att göra med dem.
Ankringen är precis utanför en privat ö med en liten marina som heter Isleta Marina. Det kryllar av vrak i vattnet så det ska bli spännande att se om vi överhuvudtaget får upp vårat ankare sedan. Själva Fajardo ligger på andra sidan viken men där är det svårt att hitta något bra ställe att binda dingen. Därför så får man ta dingen in till Isleta Marina och för en liten peng får man åka färjan över. En riktigt trevlig lösning!
Lilla färjan ut till Isleta Marina
Två av de många vraken runt oss
Här kan man lätt hitta sig ett renoveringsobjekt
Ett litet större projekt? Bara att avlägsna lite rost så…
Eller varför inte renovera en segelbåt?
Isleta Marina
Häger på besök!
När vi hissat ner dingen så åkte vi över till en annan katamaran i viken. De hade en stor svensk flagga upphissad i riggen så vi blev ju lite nyfikna. Ombord hittade vi svensk/amerikanska Alex med hennes amerikanska man Jeff. Vi lärde snabbt känna varandra och på långfredagen blev det sundowner i Nanny och på påskafton åkte vi tillsammans in till land och delade på en Uber-taxi till den stora marinbutiken. Det var första gången vi åkte Uber och det fungerade ju lysande måste jag säga! Det stora marinbutiken blev en chock. Priserna var utan att tveka tre gånger så höga som hemma. Som tur var så behövde vi bara ett par småsaker. Därefter besökte vi Walmart – så nu har vi gjort det – uj, vad grejor de hade! Precis allt du inte behöver på en båt.. typ 🙂 Här finns alla upptänkliga amerikanska kedjor och det känns inte särskilt karibiskt här för att vara helt ärlig…
På kvällen fixade vi påskmiddag ihop med Alex och Jeff. Jag offrade den sista västerbottenosten och tillsammans med sill, lax , djävulsägg och köttbullar så blev det ett riktigt smörgåsbord. Jättetrevlig kväll med mycket prat om segling och seglingsområden. Påskdagen gick åt att felsöka på deras gigantiska generator och efter många diskussioner fram och tillbaka och diverse olika försök och tester så lokaliserades problemet, vilket var en hjälppump till vattenintaget som var totalt igenkorkad med sjögräs. Så skönt med problem som faktiskt går att lösa och kul att kunna hjälpa andra ibland också 🙂
Magnus, Alex och Jeff på väg ut till båtarna
Påskmiddag med fördrink på gång
Vår accumulatortank som vi behöver till watermakern har enligt uppgift också anlänt hit så den ska vi in och hämta i morgon. Och i morgon kväll så landar Lotta. Åh, vad vi ser fram emot besök!! Vi har hyrt in en kille som ska hämta henne på flygplatsen och släppa henne inne vid land där färjan går ut till den lilla ö där vi ligger ankrade. Kan bli spännande för det kommer bli på håret att hon hinner innan sista färjan går. Men om hon skulle bli försenad så får Magnus hämta henne i dingen. Det går. Det blir nog bara väldigt blött… för det blåser 10 m/s och är allmänt grinigt väder här just nu måste jag erkänna. Ingen värme eller sol alls. Vi nästan småhuttrar lite när temperaturen går ner mot 24 grader… Fast det är nog bara tillfälligt. När Lotta har fått sig en god natts sömn så är planen att gå ut mot det omtalade Culebra. Det ska tydligen vara riktigt fint med klart vatten och vita sandstränder. Vi ser verkligen fram emot att få Lotta ombord i en vecka!!
Hoppas ni alla haft en riktigt härlig påsk!
One Response to 170417 I väntans tider :-)