180301 Fantastiskt underbara och konstiga Kuba

Håll i er för detta blir långt och handlar inte ett dugg om segling.

Vi lämnade Nanny i marinan Puerto Vita på lördagsförmiddagen och med var sin ryggsäck vandrade vi de två kilometerna ut till huvudvägen och satte oss vid busshållplatsen och väntade i hettan. Några tidtabeller fanns naturligtvis inte men det satt ett par andra personer där och hängde i skuggan, så vi gav oss till tåls. Tre eller fyra bussar körde förbi, trots försök att få dem att stanna men till slut kom det en som stannade och den skulle mycket riktigt till Holguin. Det hela kostade oss bara 3 CUC (ca 24 SEK) och tog en timma ungefär. Det var fina bussar och trots att vägen var allt annat än bra så blev det en intressant resa. Bilarna delar ju vägarna med nästan lika många hästkärror som det finns bilar och jag måste säga att hästarna här är tåliga. De reagerar inte ens när en gammal pustande lastbil kör om dem. Väl framme promenerade vi omkring lite innan vi hittade vårt boende. Boendet hade vi fått rekommenderat av marinan och det var en läkare som hyrde ut tre rum i sitt hus. Rune, vår norske kompis hade anlänt redan dagen innan och han satt på den stora balkongen som tillhörde hans rum. Självklart hade han fyllt kylskåpet med öl så vi fick slå oss ner och vänta ett tag medan värdinnan gjorde iordning vårt rum. Man kan lugnt säga att vårt rum var aningens rosa….  Fast det var rent och prydligt och det är ju det viktigaste.

Internetpark

Magnus o Rune on the penthouse terrasse

Lagom rosa sang

Rune koper lite fincigarrer

Vi ville lyssna på salsa och efter en promenad på stan och test av kvaliteten på stadens mojito så hittade vi en uterestaurang med scen enligt vår värdinnas instruktioner. Redan kl 17 drog de i gång och det blev en väldans bra och svängig start på en kväll som skulle bli otroligt rolig och väldigt sen! Efter en middag vid 20 tiden hittade vi ett annat salsahak där vi blev mer eller mindre inkastade av skrattande kubaner. Det fanns inga lediga stolar eller bord med det ordnades snabbt och strax satt vi strategiskt vid ingången till det rum där det spelades. Det blev lite så att Magnus satt längre ut mot gången och Rune och jag hamnade lite mer i skydd bakom bordet. Musicerandet började med ett par karaokeframträdanden men sedan dök salsabandet upp. Till vår lilla besvikelse så var det inga trumpeter med för det hade vi bestämt oss för att vi ville ha med oss men oj vad bra det var ändå. Det tog inte heller lång tid innan all ledig golvyta täcktes av salsadansande personer. Sicken fart det var! Helt plötsligt så kommer det fram en ung kubanska och hon siktar helt klart in sig på Magnus. Hon viftar med en cigarett framför Magnus och vill att han ska tända den. Runes tändare ligger ju på bordet så varför inte? Två sekunder senare har hon dumpat sin handväska i hans knä och står framåtlutad och rotar i den. Jag behöver nog inte beskriva just det mer. Sedan dansar hon iväg och Magnus sitter där med hennes jätteväska i knät. Rätt förvånad var han ska erkännas. Men det stoppar inte här, hon kommer tillbaka och börjar dansa väldigt nära Magnus med ryggen vänd mot honom. Helt plötsligt så börjar hon gnida rumpan mot Magnus axel och bröstkorg där han sitter och hon utför någon form av intensiv salsa-rumpdans. Magnus visste inte riktigt var han skulle ta vägen för, hon slutade inte heller. Jag och Rune skrattade så att tårarna rann. När Kubanskan tog en liten danspaus frågade Magnus Rune om han inte tyckte det var en bra idé att de två bytte plats så att Magnus kom närmare mig och dessutom fick skydd bakom bordet. Rune tyckte helt klart att detta var en riktigt bra idé. Jag kunde verkligen inte sluta skratta. När kubanskan sedan kom tillbaka och konstaterade platsbytet tittade hon lite förvånat på mig och pekade sedan på både Magnus och Rune med en frågande blick. Jag pekade på Magnus och gav honom en puss på kinden. Kubanskan slog händerna för kinderna och log lite generat mot mig och jag tog det som en ursäkt. Sedan blev det då Runes tur att bli rumpdansad men han verkade känna sig lite mer bekväm med situationen än vad Magnus hade gjort. Rune blev därefter snabbt uppbjuden och fick dansa mycket denna kväll. Hela lokalen sjöd av glädje och skratt och vi hade verkligen trevligt. Många pratade lite engelska och ville byta ett par ord Tillexempel så fick jag en liten salsakurs när jag stod i toakön för kan kan ju inte bara stå still i det här landet. Jag blev också uppbjuden av kubanskans bror som försökte lära mig lite grundsteg. Men först efter att ha kontrollerat med Magnus att det hela var ok och därefter förhörde han sig om Rune och vad han var för filur. När jag nämnde att han hade egen båt och seglat hit så blev han tydligen godkänd… Någon gång vid halv fyra tiden på morgonen kom vi insmygandes till vår värdinna som genast kom upp och frågade oss hur vi hade haft det.

Test av mojito

Sa bra det kan bli en lordags eftermiddag!

Dagen efter blev av det något lugnare slaget måste erkännas. Vi till och med tog oss en tupplur efter frukost. DET händer inte ofta. Vi gillade Holguin väldigt mycket. Det var lite slitet här och där men alla var trevliga och framförallt var det inte så många turister och det var ingen som tog någon större notis om oss. Visst kom det fram folk och ville sälja lite saker då och då men inte alls så att det störde på något sätt. Staden hade fina härliga torg och parker med statligt kontrollerat wifi, så klart. Fortfarande så måste man köpa tid på nätet och på så sätt registreras och kontrolleras allt som görs. På måndagsmorgonen tog jag och Magnus en taxi ut till den stora busstationen utanför staden.

Klassisk taxi till bussen

Vi hade köpt biljetter dagen innan till bussen som gick till Santiago de Cuba kl 08:35. Enligt alla instruktioner så var vi där i god tid innan kl 08 och blev incheckade. Vi var förvånade över att vi till och med hade blivit tilldelade numrerade platser. Men det fungerade inte såklart J Bussen var redan nästan full redan när den kom in på busstationen och det var bara att leta upp en ledig plats där det fanns platser så till en början fick vi inte sitta bredvid varandra. Bussen var av det nyare slaget med air-condition och allt men vad hjälper det när vägarna är i uruselt skick. Det blev en bumpig och skakig resa på 4 timmar. Vi var väldigt glada över att vi hade bestämt oss för att åka till Santiago i stället för att ta, en på pappret busstur på 10 timmar till Havanna. När vi gick av bussen i Santiago så möttes vi av ett totalt kaos. Folk ropade och skrek på oss. ”Taxi, taxi, taxi, Do youneed a room? Taxi? Do youwant a romaticplace to live??” osv. osv. Vi hade ju redan bokat boende och vi går hellre än tar taxi så nej. Vi ville inte ha några av deras tjänster och vi fick säga till rätt rejält att vi inte var intresserade. Däremot var vi intresserade av att hitta toaletter. Det fanns runt hörnan vid busstationen och där satt den vanliga tanten som ville ha en peng. Problemet var bara att hon ville ha CUP-pengar som är ”lokalvaluta” Vi hade bara CUC som är ”turistpengar”. Och rätt ska vara rätt. Här skulle det betalas med CUP och inget annat. Högljutt rabblade hon på spanska och vi förstod i alla fall att hon inte var nöjd. Till slut gick det inte längre. Jag dumpade portmonnän med småpengar i min stackars mans hand och sa att han fick lösa problemet för jag behövde VERKLIGEN gå på toa efter fyra timmar på en buss och så gick jag bara in på damernas. Tantens ljudvolym gick upp ytterligare men jag brydde mig inte och Magnus löste i alla fall problemet för även han fick gjort vad han behövde. Men det osade allt en del om tanten när vi gick därifrån. Santiago hade ett helt annat tempo och en helt annan ljudvolym än Holguin och det var nästan så att vi blev lite avskräckta. Efter en kortare promenad in till centrum (och samtidigt tackat nej till minst 20 taxichaufförer) hittade vi vårt boende och det var en riktig fullträff. De tre systrarna Ana hade 6 rum till uthyrning och med riktigt hög standard. Dessutom en fantastiskt mysig takterrass. Vi lämnade av våra väskor och gav oss ut på stan men det gick inte många steg innan vi överraskades av ett regnväder. Vi tog ett kliv in mot en port för att få lite skydd och genast öppnades dörren och vi blev inbjudna att ta skydd av en ung och leende kuban. Vi visste ju inte riktigt var vi var så döm om vår förvåning när vi fick reda på att vi hade hamnat i Musikens hus. ”Casa de la musica!” Det kunde ju bara vara ett tecken och när vi insåg att de hade restaurang där så fick vi oss en god och underhållande lunch. Vi tog oss en sväng dit också senare på kvällen och blev lite underhållna av en lokal gitarrist. Det var ett salsaband på väg in också men vi var väldigt trötta efter resan och när de inte börjat spela trots att klockan hade passerat 12 slaget så gick vi hem istället.

Tisdagen började med att vi fick salsakurs på grannhusets takterrass. Vi tog en grundkurs på en timme och det var jätteroligt. Det var bara vi på kursen och vi hade var sin instruktör som tog hand om oss och de försökte att få oss att få lite känsla för det hela. Skitsvårt kan man väl sammanfatta det hela till. Här har man varit musiker i stora delar av livet och lärt sig att räkna takter helt och riktigt. Plötsligt så ska man räkna 1,2,3… 5,6,7… Har man dessutom buggat en del så vill man använda den där 4:an och 8:an till steg också men nä, nä! Inte i salsadans inte!. Sedan strosade vi mest omkring och tittade på stan och vi fick lite delade känslor för den. Att försöka sitta på torget och få lite internet var totalt hopplöst. Vi blev totalt överfallna av tiggare och när du dessutom har tre personer med gitarren upphissad under hakan som står runt dig på 20 cm avstånd och alla trespelar var sin melodi – då går det bara inte och irritationsnivån hamnade på topp. Men så fort vi drog oss utanför centrum hittade vi små lokala affärer och gator där vi kunde strosa i lugn och ro. Det blev ett besök på rommuseet och lite annat smått och gott. I Holguin hade de samma priser på ölen och romen oavsett var du köpte den. Så det var inte ovanligt att folk köpte en flaska rom och en flaska cola i baren istället för att gå till affären, så som vi gör hemma. I Santiago så har marknadsekonomin kommit lite längre och det var upp till det dubbla priset för en öl om man inte passade sig. Jag å min sida höll mig mest till Mojito – nu när man ändå är på Kuba så måste man ju passa på menar jag 🙂

Sista kvällen tog vi middag uppe på terrassen hos våra värdinnor och när kl började krypa mot 23 så var Magnus och jag mer än sugna på att bara krypa till sängs men Magnus ändrade sig och tyckte bestämt att vi inte kunde vara så tråkiga. Jag följde med lite motvilligt. Det var tur!

När vi kom in på Casa de la Trova så kom precis bandet in på scenen och där stod han! Vår hett efterlängtade trumpetare och han spelade precis så intensivt och blödande som vi hade drömt om. Det var verkligen ett kalasbra band och som vanligt så dansade alla salsa – och SÅ de dansade. Vi bestämde oss snabbt för att inte ens testa våra stapplande grundsteg med två turer när vi såg uppvisningarna mellan borden runt oss. Det här kunde de! Oj vad det svängde!

Smagator i Santiago

Var terrass i Santiago

Vart hus fran salsaterrassen

Magnus salsar

Rundvisning pa rommuseet

Denna nissen kanner vi till…

På onsdagen skulle vi ju tillbaka till Nanny men det hade visat sig svårare än vad vi tänkte med bussar som inte passade och gick mitt på natten. Lösningen blev en taxi hela vägen. Det var vår värdinnas son som var statlig taxichufför (japp, det är skillnad…) som körde oss hela vägen och efter lite prutande så blev det ändå inte så farligt dyrt. Det var underbart att bara sitta i baksätet och få åka direkt till marinan. Vår chaufför hjälpte oss dessutom att handla upp oss på frukt och grönt från små privata försäljningsstånd längs med vägen. Och så stoppade han och pallade sockerrör till oss så att vi skulle få smaka. Vi undrar faktiskt om det är så att alla bilkörande personer i alla de land vi varit i, har en machete under förarsätet…

Var taxikille pallar sockerror!

Tillbaka i marinan blev det ett kärt återbesök med svenska gänget på Grandiosa som vi inte sett sedan Martinique och dessutom Rune. All nyiköpt frukt och grönt fördelades mellan de tre båtarna. Denna dag var dessutom Runes födelsedag och detta tyckte marinan var så viktigt att de bestämde sig för att ha restaurangen öppen. I vanliga fall så stänger de kl 17 men eftersom Rune, vi och de fyra på Grandiosa kunde tänka oss att äta där så skulle de ha öppet, var det lovat. Eller hur…..  den var tokstängd när vi som avtalat dök upp strax efter kl 18. I stället så hamnade vi hos familjen utanför marinans grindar igen, som vid 20-tiden dukade upp en fantastisk måltid med både griskött, kyckling och räkor. Jag fick till och med köpa ägg av dem. Ägg är nämligen ransonerat och som turist får man bara köpa den i andra hand.

Frukttv’tt

Fodelsedagsmiddag for Rune

Var underbara Kubanska familj, precis utanfor grindarna

Sedan är det ju det här med att vi faktiskt har en båt och det är vädret som styr. Sådant är ju lätt att glömma bort när man är ute och reser på fasta land. Det är nämligen så att det håller på att bildas ett stort lågtryck norr om oss och detta kommer från och med fredag, lördag ge oss nordliga vindar och dessa vindar tänker hålla sig nordliga i över en vecka. Och vi ska ju nu såklart segla norrut. Vi har med andra ord två alternativ. Bli inblåsta här i en vecka eller så sticker vi över till Ragged Islands på Bahamas redan i natt eller i morgon. Och det lutar åt att vi rör på oss. Det blir med andra ord en kortare tid på Kuba än vi räknat med men dessa fyra, fem dagar vi har varit ute och rest har gett oss otroligt mycket och även om detta inlägg blev långt så är det ändå bara utdrag om vad vi varit med oss. Det finns mycket kvar att berätta, t.ex. hur vi hamnade hemma hos en väldigt skum kuban som skulle sälja cigarrer till oss – vilket vi inte ville ha eller inte hade frågat efter – istället fick vi med oss rom, som enligt vissa har slutat tillverkas – men den finns ändå. Eller jag kan berätta hur man sittandes på en påse innehållandes presenter till kubaner smugglar ut den förbi marinan/statens kontrollanter, sittandes i baksätet på en bil. Fast detta och mycket annat få nog vänta till en annan gång J

Summa summarum: Vi är supernöjda med Kuba ochvår vistelse här. Vi kan bara rekommendera detta land på grund av dess underbara invånare men nu är det dags att dra vidare till Bahamas!

Bookmark the permalink.

2 Responses to 180301 Fantastiskt underbara och konstiga Kuba

Lämna ett svar till Liv Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *