Nanny

Åh, så stilla båten kan ligga mitt inne i Köpenhamn. Denna dagen skulle skitvädret ta över och det skulle spöregna så vi hade alla planer på att sova länge och bara lata oss. Och därefter så ta oss en tur på stan. Men nu kom aldrig regnet och trots en liten små mulen dag så fick vi en fin dag i Köpenhamn. Bland annat så tog vi oss en tur i “paddanbåten” och vi tog massor av kort och filmade för fullt när vi passerade kanalens snyggast båt (nanny,,,, omnågon missat det). När vi blev middagshungriga tog vi oss en sväng bort till torget och köpte en öl och en miniflaska med vitt vin. Därefter köpte vi oss varsin stor korv med bröd och gick ner till kanalen och satt vid en bänk och intog vår förstaklassmiddag. Ärligt talat så kan man sällan ha en bättre middag än denna. Bortsett från gårdagens då…. Därefter hittade vi glassen man kan dö för! Siciliansk glass. Say no more…. Hit kommer vi igen!!!

Vi kastade loss i soldiset och konstaterade att vi hade vinden rätt i näsan igen men eftersom det inte var mer än 8 m/s så körde vi på och vi kunde faktiskt sträcka efter ett tag. Vi hade fått instruktioner av Andres på hur man tar sig in till Köpenhamn och Christianhavns kanal men det var bra förvirrande med alla byggnationer som pågick i och utanför hamnen. Andres hade sagt till oss att gå ända in och titta för där fanns alltid platser…. När vi väl stack in näsan i första kanalen fick Magnus ta över rodret. Här gick gränsen för mina nerver. Väl inne i kanalen möttes vi av en backande Tysk, en “paddanbåt” samt en mötande liten motorbåt och egentligen fanns det bara plats för en av dem åt gången… Så när vi hittade en plats direkt till höger i början av kanalen så bestämde vi oss för att det var långt in nog och vi högg den. Jag tog en snabb sväng längre in i kanalen för att se om det fanns bättre platser men det var så fullt att vi bedömde som att det fick räcka. Dessutom kommer det inte vara så svårt för oss när vi vill gå från denna platsen heller. Nu kom solen och det var helt stiltje och vi satt bara i sittbrunnen och njöt all verksamhet runt oss. Massor av gamla båtar där det bor folk och massor av gästbåtar som letar platser och på detta läggs turistbåtarna som går minst var 10 minut, ett gäng kajaker med jämna mellanrum och ett par partysnipor som tar svängen runt och kollar läget. Och ändå är det lugnt… Häftigt ställe. Vi stod för lite av underhållningen när Magnus hissade upp mig i masten för att dra ett nytt flaggsnöre till våra klubbflaggor. De hade haft oförskämdheten att blåsa ner när vi gick mellan Hol och Anholt. Vi insåg snabbt att vi var den del av turistmålet för det var många kameror som smattrade när “paddorna” gick förbi. Vid 17 tiden fick vi storfrämmat av Eva och Andres. De hade tagit tåget över från Lomma och efter lite bubbel i sittbrunnen gick vi på sightseeing på deras favoritställe och efter en snabb “fisk” så åt vi en hejdlöst god middag med efterföljande promenad i Christiania. Vi har ju hört om Christiania men aldrig varit där så det med viss tveksamhet jag följde med in på “puscher street”. Speciellt när Andres mycket bestämt tagit min kamera och stoppat den i sin ryggsäck. Jag trodde först att det var för att rånrisken var så hög så jag tänkte protestera men jag visste ju att både Eva och Andres var vettiga människor så det var nog ingen fara. När vi gick in i Christiania så möttes vi av otaliga skyltar där det stod att det var fotograferingsförbud och jag förstod snabbt varför. Hela gatan luktade sött och det såldes, vad vi förstod, hasch i alla stånden. Lite skrämmande mycket människor här en tisdagskväll tyckte jag och många av dem såg inte ut att vara mer än nyblivna tonåringar. Men det var en lugn och faktiskt trevlig stämning. Vi lotsades vidare bort från försäljningsgatan och nu fick vi se något helt annat. Ett Christiania som man inte hör så mycket om på TV. Otroligt kreativa byggnader med fina färger och målningar. Vackra byggnader, och snidade bänkar i en lantlig miljö. Mitt inne i Köpenhamn. Våra fina guider berättade att detta från början varit en övergiven militäranläggning som hemlösa tagit över och “använt på bättre sätt”. De hade både dagis, restauranger och affärer. Så om man bortser från den första gatan vi gick på så var Christiania riktigt mysigt och på vissa ställen var det ok att fota så det kommer bilder – bara jag får en bättre uppkoppling 🙂 Därefter styrde vi kosan till puben och det var inte den puben som turisterna hittar i första hand. Eva och Andres var tvungna att åka hemåt strax innan 22 för att hinna hem till midnatt och jag måste verkligen säga att vi uppskattade deras besök och ansträngningar något enormt. Vi hade en verkligt trevlig eftermiddag/kväll 🙂 Tack så mycket!!!

Måndag och andra semesterveckan – vad hände med den första?? Vi åt en tidig frukost och kramade Klas och Björn hejdå. Kl 07:40 gick vi ut genom vågbrytarna och i 7 m/s SEGLADE vi mot Helsingör. Efter lite pyssel och envetenhet så fick vi faktiskt vindrodret Boris att komma överrens med oss. Det visade sig att vi fick dra fram rodret och låsa det. För hydraulstyrningen gav med sig långsamt och släppte efter för trycket och därför ville Boris lova hela tiden. Vi litar inte 100 % på honom ännu, men han kommer få många chanser och tillfällen att visa vad han går för :-). Det blev en lugn segling förutom avbrottet av en hysterisk Liv som hittade sitt livs första fästing gött inborrad i vaden strax under knät!! Dumma Björn ;-( Efter lite mer än 10 timmar lade vi till i Helsingör och här var det ont om platser vill jag lova. Det var massor av båtar som letade men tillsist såg vi en ledig plats men vi kunde inte se någon grön/röd skylt och stack fram näsan till svenskarna som lång på platsen bredvid och de bedyrade att platsen var ledig och senare såg vi också den gröna skylten men den satt inte direkt synligt. Men det var nog tur annars hade nog någon annan snott platsen.

Vi sov länge men Björn var uppe redan vid sju och tog en cykeltur upp till planet för att kolla att det var ordentligt fastankrat i stormen. Klas fixade frukostförstärkning så det blev ytterligare en god brunch. Vinden ska ge sig i eftermiddag men det ska inte minska så mycket att Björn och Klas kan flyga hem. Vi är inblåsta allihopa! och vi har semester! Vi gick en långpromenad i skogen (!) som bekant hatar ju jag allt som har med skog och dess terrängpartiklar att göra. Jag kan gå i skogen om jag går på en asfaltsväg – då är jag med. Men i detta sällskap var det ingen som lyssnade på mig utan vi drog rätt in i skogen på en obefintlig stig. Jag protesterade med att det kunde finnas fästingar men Björn bedyrade att det inte fanns fästingar på Anholt. Mummel…. Efter en lång promenad och en skön paus i solen vände vi och jag fick min vilja igenom och vi gick längs stranden hem. Det är promenad det!! Eftermiddagen tillbringades i lä bakom planket på stranden och både Magnus och jag badade och solade. Killarna var mer tveksamma till upplägget 🙂 Jag slängde ihop en köttfärssås till oss med mycket vitlök och det blev faktiskt både en lugn och tidig kväll. Vilket är mycket ovanligt när Björn och Magnus befinner sig på samma ställe!!

 Morgondopp!! Jag hade bara bestämt mig att jag skulle bada och i 12 m/s med regnet hängande i luften stretade jag mig ut i det svinkalla vattnet. Huba! Men har man bestämt sig så har man. Den varma duschen gjorde sitt efteråt och jag kunde langa fram stora brunchen till killarna som börjat vakna till liv. Sedan trotsade vi regnet och tog en promenad runt ön och tro det eller ej – men solen gjorde sitt intåg och det blev sommar på riktigt! Planen var grill på kvällen men när vi kom ner till hamnen igen insåg vi att det blåste 17-20 m/s så vi skippade de planerna och käkade på Molevitten istället. Det går ju ingen nöd på oss och vi ligger bra förtöjda i den kraftiga vinden. Det blåste ordentlig storm den natten kan jag lova!!!

Vi gick upp kl05:30 och packade ihop oss för en lång dag. Och det blev en lång dag. Det skulle blåsa 8-11 och vi visste att vi inte skulle kunna sträcka utan det var motorgång med revat storsegel som gällde. Jag var inte direkt glad över att vi skulle gå med dessa förutsättningar men vi kom överrens om att göra ett försök. Och det gick men inte mer än det. Under nio och en halvtimma jobbade vi oss med kryssbogar mot Anholt. Jag låg mest i slingerkojen och Magnus fick tillsammans med Zlatan ta ansvaret. Detta var något av det värsta vi gjort, för att vara helt ärlig. Vi hade byar på över 20 m/s och vi lärde oss ytterligare en gång att man inte ska försöka trotsa naturens krafter utan jobba med dem istället!. Speciellt inte när man har glömt att låsa ugnsluckan och en krossad ungsform skapar utmaningar i form av finsplittrat glas över hela salongen. Jag kröp med damsugaren i över en timme men lyckades ändå inte få upp allt. Väl inne på Anholt blev vi glada att se att de har anlagt bojar istället för ankarkaoset som det brukar vara. Efter lite god mat på Havnhäxan så blev vi nästan människor igen. Björns plan cirklade runt hamnen och vi vinkade glatt, men jag tror inte dom såg oss 🙂 Efter ett tag så satt både Björn och hans kompis Klas i sittbrunnen och vi avslutade kvällen med en pubrunda med trubadur och allt som hör till Anholt. Gissa om vi som gott efter detta!!!

Klas flygbilder över Anholt

I dag skulle vi gå upp tidigt och ta oss till Anholt men det blev inte så! Vi hade helt enkelt för roligt igår så vi kom inte iväg förrän kl 12. Och vinden var tjurigt mitt i näsan och det blåste 8-10 och efter två timmars stampande och en fart tidvis under 4 knop så föll vi av och siktade mot Hou istället. En liten ort som ligger strax norr om Hals. Jag ska villigt erkänna att den hjärtklappningen jag hade när vi surfade in på vågorna igenom den minsta öppning av vågbrytare jag sett med mindre än en meter vatten under kölen gjorde att jag hade en klart ohälsosam puls rätt länge efteråt. Men nu har jag gjort det också 🙂 Vi fortsätter att tjura oss söderut mot Anholt i morgon – men sedan får det räcka med motvind. Får vi inte bättre vindar blir vi långliggare på Anholt eller så får vi lägga om semesterplanerna. Men vi vill väldigt gärna till Anholt för Björn kommer med sitt lilla utralätta plan dit i morgon – och det var ett bra tag sedan vi sågs sist nu!

Jag vaknade av att åskan mullrade inåt land. Jag hatar åska till och med mer än tandläkaren så det kändes inte bra alls. Men det kom aldrig ut till oss och vi fick bara lite lätt regn. Efter frukost var det samling för “Tekniska kommittén” i Nannys sittbrunn. Det är ju så att vi inte får någon ordning på laddningen från motorn och tre mer lämpade herrar än Uffe, Terje och Nils finns inte för denna typen av frågor. Man kan väl sammanfattningsvis säga att nu är det utrett att allt funkar som det ska men det fungerar inte…. Hängde ni med??? Jag får helt enkelt återkomma i denna fråga för vi kommer att testa oss igenom ett olika lösningar för att se om vi kan få bukt med problemet. Tack grabbar för att ni ställer upp så frikostigt :-). Vi vinkade ajö till alla och åkte hem igen – hem till Björholmen och vips så var det slut. Slut på semestern och slut på ledigheten. Ca 800M har vi fått med oss och alla har inte varit roliga men i stort har vi haft en underbar semester. Kära Mathilda kom med bilen och hämtade oss och nu sitter man här i soffhörnan och är hemma igen…. Men vi har mycket båtjobb att göra. Denna veckan ska vi specificera allt vi vill ha i vår nya mast – och då framförallt i masttoppen.

Idag skulle det regna hela dagen så vi tog en sovmorgon. Men när vi vaknade så insåg vi att väderprognosen var fel, igen. Det hänge lite regn i luften men det spöregnade inte som det skulle. Så vi tog oss en långpromenad längs med stranden och upp in i skogen. Så härligt att kunna promenera igen utan att ha ont i ryggen. När vi efter ett par timmar var åter i hamnen så hade Patrik och Ia precis lagt till. Efter stora kramkalaset så satte vi oss i en av grillstugorna på kajen för nu kom faktiskt regnet. Men vi var tjuriga och satt kvar hela kvällen. Vi hade till och med en värmefläkt under bordet så det var riktigt varm och gott. Sedan slog vinden till med full kraft och vi hade 14 m/s snett in i rumpan på båtarna och den stackars lilla danska båten som låg mellan oss blev alldeles tillklämd och våra peken gick in i bryggan. Det luriga var att det inte gick att dra ut oss mer eftersom snusktamparna var så korta. Helt sjukt. Så det slutade med att vi drog en tamp i land från sidan så att Patrik och Ias båt inte tryckte ner den lilla danska båten och vi lade sedan en tamp i deras båt, bakom Dansken. Han var helt instängd 🙂

Vi tog det lilla lugna och lämnade Skagen efter frukost. Seglen åkte upp bums utanför vågbrytarna och efter att vi trasslat oss mellan alla stora fartyg som ligger på svaj utanför hamnen så lät vi Boris ta över styrningen. Men det vill sig inte…. Nanny är ju lovgirig och detta klarade inte Boris av med vinden in akter om tvärs från styrbords sida. Och hela tiden vandrade fören åt fel håll. Vi fixade med seglen på alla möjliga sätt men det blev inte helt bra. Vi satte till och med rodret lite snett för att motverka vandringen men helt bra blev det inte. Efter två timmar gav vi upp och lät Zlatan ta över och han styr ju med precision. Men även han fick styra med ett roderutslag för att vi skulle komma på kurs. Vi har i alla fall inte gett upp Boris ännu – han lär få fler chanser. Vinden dog efter ett tag och solen kom fram så motorn fick jobba och jag tog en bok och satte mig framme på däck. Men jag han inte sitta så länge innan jag såg att den bakre bulten på babordsknapen var av…. Igen….. Det är tredje gången som detta händer och vi har fått rådet att byta mässingsbultarna mot rostfria bultar. Vi har en rostfri gängstång liggandes för att vi ska göra detta bytet någon gång när andan faller på. Men den andan har liksom aldrig velat infinna sig. Nu blev det tvång i stället och vi kom fram till att det inte var någon idé att vänta tills vi var i land utan det var bäst att börja med en gång med tanke på det kommande regnet. Sagt och gjort jag plockade fram gängstången och bågfilen och började glatt såga…. Eller hur!! Det är inte det lättaste i en rullande båt och än en gång svor jag över att vi inte har något skruvstäd och desstutom var bågfilsbladet kasst. Det är ju inte direkt lätt att såga i rosfritt ens med ett bra bågfilsblad men som tur var så kom jag på att vi hade den lilla kapmaskinen, Dremeln, ombord. Så det var bara att köra igång och en och en halv timme senare satt knapen på plats igen. Jag bytte bara den bakre bulten och jag antar att jag kommer att få ångra det, men det var löjligt jobbigt att kapa gängstången så det tror jag att vi får ta hjälp med. Inne på Västerö så var det inte ens halvfullt. Vi konstaterade att det av någon anledning inte låg en enda båt på den ena bryggan men denna gången vågade vi inte byta normen utan vi lade oss där alla andra låg – bara därför att 🙂 Solen sken och nu var det faktiskt första gången bikinin åkte fram under semestern – hoppas det blir fler tillfällen. Vi käkade middag på Kabyssen, vilket vi aldrig kommer att göra igen…., och satt ut och såg på det platta vattnet. Härligt 🙂

Fartyg på svaj

nya skotlösningen fungerar!!

Dremeljobb