Ja hur ska vi beskriva dessa tre dygn? Om jag bara ska använda ett ord så blir det “rullande” Vi lämnade Lowesoft på tisdagen vid 13 tiden och första dygnet var rätt odramatiskt. Hela resan har gått väldigt bra men första dygnet var riktigt lugnt. Vinden var svag och emot till en början så vi fick stötta första natten med motorn. Vi körde vårt vanliga invanda koncept med att jag tog första vakten och Magnus andra. När vinden sakta blev mer sydlig så började rullningarna. Rätt rejäla rullningar och dessa tröttnade man rätt fort på. Det var då man insåg att detta skulle pågå i två och ett halvt dygn till. Allt åkte fram och tillbaka – även det som är stuvat men inte sitter fast åker och låter när båten rullar så att relingslisterna doppas från sida till sida. Och inte bara saker åker från sida till sida – ens egen kropp åker okontrollerat om man inte passar på den hela tiden. DET tar energi! Vi brukar aldrig ha problem att sova i båten under några som helst förhållanden – men nu gick det bara inte. Så det var lite jobbigt med humöret då och då. Men då är det tur att man är två och då kan man gaska upp varandra. Dag två började vi testa ordentligt med vindrodret Boris och vi får det faktiskt till att fungera men det krävs tålamod och framförallt en mycket välbalanserad båt. Det fungerar till och med på platt läns, vilket vi hade i sltet. Segelsättningen fick trimmas in ordentligt innan det ens var tänkbart att börja med vindrodret. Sedan kunde Boris tuffa på i timmar för sig själv medan man själv satt i sittbrunnen och höll i sig i rullningarna men det gick aldrig att slappna av riktigt. Det som påverkade mest var faktiskt när strömmarna bytte riktning och att själva låsningsanordningen på vindrodret släppte ibland. Och när låset släppte så rusade Nanny iväg upp mot vinden som en vildsint häst. Då fick man vara snabb och koppla på sig livlinan och ta sig upp på akterdäck och göra en ny inställning och låsa rodret. Detta är självklart något som står högt upp på “att fixa listan” för det var oerhört frustrerande när det hände. Vi hade mest vindar mellan 6-8 m/s snett in bakifrån. Men även vindar upp till 14 m/s sista natten. Det var aldrig så lugnt att den som hade vakten kunde läsa en bok eller liknande. Det hände hela tiden något och man kunde inte riktigt slappna av. Våghöjderna har varit väldigt varierande från enmeters dyningar till mer regelbundna 2,5 metare med en och annan 4-5 metare som gjorde livet lite surt om man inte var påpasslig. Dock hade vi sommarpratare och andra radioprogram nedladdade som gjorde vakterna underhållande. Andra natten, vid 23, tiden var det riktigt svart runt mig. Magnus sov (eller försökte sova) och jag satt i mysbyxor, seglarjacka i en hörna, nöjd och glad över att Boris var på bra humör och styrde. Jag slog på radarn för att få en kolla på att vi inte hade något i närheten. Då såg jag väggen av regn som anföll bakom mig. Jag hann precis vända mig och och så kom Niagarafallet och vindomslaget. Från 6 m/s till 12 m/s och en 90 gradig vindankring samtidigt som Boris självklart gick i strejk. Jag kopplade ur Boris och kopplade in Zlatan, autopiloten. Eftersom regnet kom bakifrån fick jag börja med att rädda allt som vi hade på navigationsbordet. Lånade sjökort, Padda, kamera, loggbok – ja, ni fattar, det fullkomligt öste ner. Sedan ryckte jag upp ett par stövlar, (Det blev Magnus stövlar, tur att han inte har bautafötter) men innan jag fått av mig, livlina, flytväst, seglarjacka och på med alla kläderna var jag genomsur. När jag väl fått koll på läget, vilket kändes som en evighet, men det var förmodligen bara ett par minuter det handlade om så blev jag helt plötsligt medveten om att jag fortfarande lyssnade på Börje Salming som sommarpratare och hade en ingående beskrivning om slagsmålsteknik på skridskor i öronen. Jag bara stod där och tittade ut på ösregnet, i skenet av lanternorna mitt ute på Nordsjön och vinden ven runt mig i beckmörkret och då funderade jag på om jag var riktigt klok egentligen…Då dog vinden men regnet var ihållande och det blev sådär magiskt vackert och man känner det som att man “äger” världen. Då inser man att man nog är lite klok i alla fall…Jag startade motorn och tuffade vidare i regnet och kände att jag trots allt mådde riktigt bra. Händelserna flyter ihop lite eftersom man äter, sover, lagar mat och har vakt om vartannat och vi kände att vi fort blev väldigt trötta eftersom sömnen uteblev,men vissa saker glömmer man inte. Som när jag kommer i i badrummet och ser att det rinner något längs med väggen. Vatten?? Nä, snabbt känner jag igen lukten och det är mitt schampoo. Jag öppnar skåpet över och självklart… Schampoo i hela skåpet, i hela min necessär och i hela skåpet under. Värdens bästa, jättedryga shampoo såklart. Men det går inte att göra något åt det i denna rullande miljö så allt åker ner i en plastpåse och med en handduk gör jag en första grovsanering. Det får jag ta tag i när vi är i hamn och det inte rullar så infernaliskt. På den positiva sidan så luktar det fantastiskt gott av rosmarin i vårt badrum 🙂 Vi har gått förbi otaliga plattformar för gas och olja men vi har hållit alla säkerhetsavstånd så vi har inte haft några problem med det men det har varit lite fiskebåtar här och där. Och vissa av dessa är riktigt skumma! När man är mitt ute i ingenting så har man inte uppsikt runt båten hela tiden och eftersom denna fiskebåt kom smygande upp på oss bakifrån och hade INTE AIS så tog det ett tag innan jag uppmärksammade den. Den kom i god fart och när jag tittade på den i kikaren så såg jag inga symboler för fiske eller trålning i riggen. Jag fångade den på radarn och konstaterade att den skulle gå ett par 100 meter framför mig så jag behöll min kurs. Jag tycker att han beter sig lite märkligt eftersom han korsar trafiksepareringszonen i helt fel vinkel och jag ser inget namn på båten. Det hänger stora fendrar och en pressening framför beteckning och namn. Helt plötsligt skär han in framför mig men jag ändrar fortfarande inte min kurs eftersom jag kommer att gå bakom honom, nära, men ändå bakom honom. Det är då jag ser att han trålar…. På något vänster såg jag inte detta i den vinkeln han kom. Många fula ord men jag kan inget göra mer än att falla av och segla så långt bakom honom som möjligt. I detta läge har vi genuan spirad och bommen låst med prevent så manöverförmågan är klart begränsad. Då kommer det ut en kille på däck. Glatt vinkar han till mig, jag blir så paff att jag vinkar tillbaka och när jag står där och vinkar så hivar han upp en hel balja med skräp och slänger överbord…. Jag blir helt paralyserad när jag ser hur plastförpackningar, matrester, mjölkförpackningar mm flyter förbi Nanny i vattnet. Hur i självaste H-LV-T- tänker de? De är ju fiskare som lever på havet och så skitar de ner sitt leverbröd. Tanken slog mig att ropa upp dem på VHF:en men vad skulle det hjälpa. Bråka med en (tjuv?)fiskare ute på Nordsjön… Nä…. Men jag blir så upprörd när jag ser sådan nonchalans mot vår miljö!!!
Vi har också ringt lite med vår satellittelefon för att se om den funkar… Det gör den 🙂 Tack Kajsa på Ester för den mycket fina väderprognos vi fick inför natt tre. Den gjorde att vi var förberedda på den körare med byar upp till 14 som drog över på ett par timmar. Men vi visste att det skulle ge med sig och lugna ner sig i och med prognosen och då är allt lite enklare.
Vi har inte heller varit helt ensamma ute på sjön. Lady Bird, som vi pratade som hastigast med i Lowestoft lämnade samtidigt som vi och skulle också till Thyborön så de har funnits därute på AIS avstånd hela vägen. Vi hade lite kontakt med dem över VHF:en på torsdagskvällen för att vidareförmedla Kajsas väderprognos men i övrigt har vi inte seglat tillsammans. Men det är fascinerande hur två så olika båtar kan segla om vartannat under tre dygn. Ibland låg vi långt för dem och ibland tvärt om…
Matlagningen har också varit en utmaning “Du kommer att tacka mig för att du lärt dig laga mat i hårt väder” – strofen från SOS sällskapsresan har legat i bakhuvudet på mig varje gång jag har närmat mig spisen. Men det har trots allt gått bra och vi har ätit helt ok – om än ingen gourmetmat och med stora kraftiga handskar så kan man förebygga många brännskador när det hanteras kokande vatten och termosar mm….
När det rullar så, så blir det också mycket slag och ryck i rigg och segel. Vi gjorde vårt bästa med preventtampar, bungisar, Tonys mjukisar att sätta skydd och förebygga på alla tänkbara ställen men det räcker ändå inte. Så inför tredje natten fick vi dra in genuan eftersom den blåst/ryckts sönder i hela underliket. Vi har ju en kutterfock men i och med prognosen om starka byvindar på natten så körde vi på endast storen med två rev i sista natten. Vi rullade ändå fram i 4-6 knop och det får man ju se som bra. Fredagen mötte oss med svaga vindar och vid 4 tiden hörde jag att Magnus startade motorn… Rullningen avtog i och med detta an aning så då somnade jag. Egentligen skulle jag upp vid 04 och ta över vakten men Magnus lät mig sova. 06 bytte vi och när jag stack in huvudet till Magnus fem minuter över 6 för att kolla en sak så snarkade han högt, äntligen fick han sova lite han med… Jag väckte honom 9 med färdig frukost och en angöringsboj i sikte. Samtidigt som vi gick in genom vågbrytarna på Thyborön började våra telefoner ringa men vi hade inte tid att svara – det visade sig att flera av våra underbara vänner suttit och passat på oss via MarineTraffics hemsida och sett att vi kommit fram. Men vi fick lägga till innan vi kunde ringa tillbaka. Och vi passade in tilläggningen perfekt. 5 minuter efter tilläggning drog åskan och regnet in…. Det är tajmning det 🙂 Tack alla som har hejat på oss, kommit med goda råd, lånat ut sjökort och varit ett allmänt stöd. – Vi har korsat Nordsjön 🙂
Nu har vi ätit en god lunch, sovit lite och börjat sanera båten. Shampoohändelsen är åtgärdad. Genuan är har redan fått ett nytt underlik av en mycket snabb och trevlig segelmakare för det facila priset av 600 DKK inkl lite mer lagningsduk och båten börjar återställas till normalläge – nu ska vi utforska Limfjorden i en vecka eller så men i morgon ligger vi still och – gissa vad det är här i Thyborön i morgon!! Årets fiskefestival… De förbereder tält och marknader och det är förväntat flera tusentals besökare – och Tina, vet du vad – Leo och Sussi ska spela… Men jag misstänker att vi inte kommer att ha några större problem att sova ändå…
