Ja, tro det eller ej, men nu är det lite stress i paradiset. På söndagen tuffade vi den lilla timmen in mot marinan Le Marin och ankrade utanför. I viken runt marinan finns allt en rik båtägare kan tänka sig. Även vi fattiga långseglare hittar både det ena och andra nyttigt men det krävs mycket tålamod, tid och franskakunskaper. De flesta kan liiiite engelska och jag kan liiiiite franska så numera så tror jag att vi hade kunnat ta hem SM i Pictionary med alla roliga charader som vi framför så fort vi letar efter något. Nu är det ju så att inget är tokakut på ”att laga listan” men det finns en hel del roligt på ”att göra listan”. Måndagen började med att vi och Reidun ockuperade en tvättinrättning och där lämnade de sedan mig medan de gav sig av på olika ”atthitta uppdrag” och ”fixa uppdrag”. Efter tre timmar i tvättinrättningen kapade jag en kundvagn och tog mig ner till dingebryggan med all tvätt och lassade ombord allt tvätt. GENOMSVETTIG…. Men problemet med att ligga för ankare här i viken med säkert 1000 andra båtar (nej, jag överdriver inte!!) som alla släpper sina toaletter rätt ut är att det inte går att bada. Jo, det går ju att bada – men vi vill inte bada i detta vatten. Fast närheten till allt fick gå före i ett par dagar. Efter lunch så hoppade vi i dingen igen och åkte upp in i en å med massa mangroveträd runt. Jättehäftigt. Precis när vi trodde att vi åkt fel så dök en hel marina upp med massa bra utrustning. Men som vanligt – väldigt dyrt… Därefter blev det en storhandel och bunkring med ett ickefungerande kreditkort. Eftersom det just här i Le Marine är väldigt enkelt att bunkra så blev det lite extra och det hela löste sig efter ett tag. Så nu är Nanny ”full” igen. Det blev så mycket att Magnus fick åka ut själv och lassa ombord allt för senare stuvning. Och efter det så tog vi jollen längst in i marinan och la en god timme på att leta upp turistkontoret. Självklart hade de flyttat för två månader sedan och alla skyltar pekade på den gamla platsen (!) Väl inne på turistkontoret så hade jag förlorat Magnus in i en butik med Raymarine-elektronik och solpaneler. På turistkontoret träffade jag världens trevligaste man som hjälpte mig ta fram en ungefärlig adress till en firma som skulle sälja solskyddsnät ett par mil in i landet. Alla segelmakare runt om i hamnen vägrar ju att sälja material för att få göra syjobben själva. Dessutom så skrev mannen på turistkontoret en lapp på franska som jag kunde lämna till chauffören för de minibussar som går mellan Le Marin och huvudstaden, Fort de France. Butiken som vi skulle till låg någonstans i ett stort industriområde bredvid en ”snack bar” och chauffören behövde alltså släppa av oss längs med vägen. Så med alla dagens ärenden utförda så landade vi helt utmattade i LEA´s sittbrunn efter solens nedgång där vi bjöds på en förstklassig middag.
Utflykten:
Tisdag morgon kl 08:30 kom Micke och AnnMarie på Eos och hämtade mig för vår utflykt in i okänt Martiniqueland och jakt på solskyddsnät. Magnus hade en lång lista på andra saker han skulle ta sig för undertiden. Det var nästan lite konstigt att lämna Magnus ensam och åka iväg själv. Vi är ju så vana att göra allt tillsammans. Väl vid taxistationen knödde vi in oss i en minibuss och chauffören hade nickat så glatt åt min lapp så vi trodde att detta inte skulle bli så svårt. Och efter bara 40 minuter så släppte han av oss ut längs med vägen och pekade in mot ”snack baren”. Vi knatade glatt på i hettan, bara för att förstå att detta industriområde var mega-gigantiskt. Vi försökte fråga oss fram men alla bara skakade på huvudena och ingen kände till företaget med namnet. Efter tre olika huvudskakningar så började vi tappa modet. Tänk om vi var helt fel ute…. Men då fick Micke och AnnMarie syn på en dykbutik och eftersom de dyker mycket så ville de inte missa det tillfället. Dykbutiken var jättestor och hade massa saker och Micke och AnnMarie hittade genast någon form av väldigt eftertraktade öronproppar som de letat länge efter. Jag å min sida terroriserade butiksägaren, som kunde liiite engelska, om han händelsevis kände till vår borttappade butik. Det gjorde han INTE… Men efter lite sökande på internet så hittade han den och ringde dem och fick en korrekt adress. Vi var självklart i helt fel industriområde och när vår hjälte för dagen insåg att vi inte hade bil så körde han oss helt sonika till rätt adress. Och inte heller han hittade den direkt, utan han fick fråga sig fram. När han sedan pekade på butiken så sa vi alla tre på en och samma gång –Nääääeeeee… Detta kan ju inte vara rätt! Framför oss låg en verkstad där det stod något om bilar på en skylt. Men efter lite närmare skärskådning så såg vi också att det stod något om båtar under… Kunde det vara rätt??? Väl inne i verkstaden så satt det ett gäng människor och sydde på bilsäten men ägarinnan välkomnade oss och lotsade oss längre in i lokalerna, där vi hittade himmelriket för båttextilier. Vi tackade vår underbare guide och chaufför så mycket för hjälpen och konstaterade att utan hans hjälp hade vi ALDRIG hittat detta konstiga företag. Efter att ha shoppat loss en timme på både nät, kapell och div beslag och knappar, så stod vi ut längs med vägen igen och hoppades på att det skulle komma en minibuss som körde tillbaka till Le Marin och döm om vår förvåning när det inom fem minuter dök upp en som hade exakt tre platser till övers för oss. Så strax innan kl 13 var jag tillbaka i båten igen. Snacka om tur!!!! Och en riktigt trevlig utflykt blev det! Tack Eos för gott sällskap!
Tyvärr hade inte Magnus haft samma tur. Han hade besökt tre olika dykbutiker för att försöka få ventilen på hans dykväst lagad men alla vägrade. Alla hänvisade dessutom till en viss dykbutik i ett visst industriområde längre in åt landet… Ja, just det. Den dykbutik som vi andra hade besökt bara timmar innan. Dessutom så fick Magnus jobba lite på sitt tålamod när butiken som skulle öppna 10:00 inte öppnade förrän 20 minuter senare. Men allt annat småfix och trix fick han till under dagen. Eftermiddagen idag har vi packat ner all mat som vi storhandlade igår och dessutom vikt och sorterat den megatvätt som jag bara hann med att tvätta och inte ta hand om under gårdagen… Alltså, jag tror inte man kan förstå hur fort vissa dagar går. Och dessa två dagar i Le Marin har varit extremt hektiska. Men roliga – det händer något hela tiden. När jag sitter och skriver detta kommer det upp en svensk båt och ankrar bakom oss. Han får inte fäste och väljer att ankra lite längre bort. Vi har pratat med dem lite innan och hälsade glatt. Samtidigt såg vi att han hade en kätting över kroken på sitt ankare när han kör vidare… Ska du ha det? Hojtade vi… Javisst! svara de han, eller är ni allvarliga!! Öhhhh, ja! Skrek vi tillbaka. Konstigt nog så var det ingen kätting från båtarna runt oss utan förmodligen en tappad kätting. Nu var det lite trångt och jobbigt för dem så de valde att bara släppa ner kättingen och så var det bra med det – som sagt. Det händer alltid något. Men nu räcker det och vi har allt ombord som vi behöver och i morgon så går vi lite norrut, efter att ha tankat, för att träffa fler goa seglarvänner i Grande Anse och slappa lite en dag eller två! Björn har bokat resa och vi har en date den 2/3 Välkommen!
One Response to 160216 Stress i Le Marin