160821 Totalt rörlösa :-(

Som rubriken anger så har vi alltså fortfarande inte fått våra rör. (Mummel, gnäll och massor av fula ord)

Måndagen kom och gick och vi fick alltså inte våra rör. Leverantören svarar heller inte på mail, såklart, men Magnus råkade springa på honom inne på marinan och det var nog tur att jag inte var med får jag hade fått ett psykbryt, tror jag. Leverantören talade helt enkelt om för Magnus att rören inte ens hade lämnat Trinidad ännu….. – För det har ju varit karneval, hänvisar han till. Men för i H-LV-T-!!!!! I hur många veckor ska man kunna skylla på att det varit karneval i tre dagar? – Men när båten kommer in på fredag ska jag personligen gå ombord och hämta rören! Ja, eller hur… I skrivandes stund är det söndag och vi har inte sett till några rör. Christer på Searocco köpte lite grejor från Australien och fick de levererade på fyra dagar. Sedan tog själva tullarbetet fem dagar men ändå! I fredags eftermiddag hade han sina saker. Vi har väntat i över en månad nu. Jag blir verkligen skogstokig på hela denna historien och vi ångrar bittert att vi ens drog igång det. Men nu har vi en stor vindsnurra i akterruffen som tar plats och vi har ingen stolpe att sätta den på. Det är nog tyvärr så att det är dags för oss att blanda in polisen i denna historien för det verkar faktiskt som om vi har blivit lurade. Varför kan det aldrig vara enkelt??

På onsdag ska vi flytta oss hela 5M, två vikar bort för på torsdag ska Nannygumman upp på torra land. Vi är nästan färdiga med allt arbete vi hade bestämt oss för att göra innan lyftet så det är vi nöjda med. Det ska bli lite spännande att se hur det är att bo i båten, i denna värmen, på land och försöka få lite jobb gjort. Det viktigaste är ju att vi får henne bottenmålad och vi har faktiskt tänkt att höja vattenlinjen ytterligare 10 cm för att slippa allt smuts och beväxning som på något skumt sätt kryper upp på friborden.

Att vi ska lämna vår trygga ankarplats känns tudelat. Vi har legat här i snart tre månader och det är riktigt trevligt och mysigt här. Men samtidigt så är vi hiskeligt rastlösa och vill komma ut och segla. Men vi kommer sakna det enkla livet här med bra tillgång till service, trevligheter och alla vänner.  Jag kommer bland annat sakna att kunna gå på yoga två gånger i veckan men jag får väl hitta på något annat. Vi får se om vi får till en bukringssegling upp till Martinique för nu står lågtrycken på kö ute på Atlanten. Annars får vi gå i en båge mot ABC-öarna för att inte hamna för nära Venezuela.  Vi följer noga vädret flera gånger per dag och ibland får man lite skrämselhicka när man ser prognosen. Men det gäller att hålla sig lite kall för de prognostiserar till och med “störningar” och sätter procentsatser på hur stor sannolikheten är för att det ska bli ett lågtryck. Och ett lågtryck behöver inte innebära att det blir en orkan av det hela. Så som det är nu så går man ibland och oroar sig för något som till 40% chans kommer att bli ett lågtyck och som sedan kanske utvecklas till en kuling som med största sannolikhet kommer gå norr om oss. Någon sa att det under en orkansäsong bildas över 200 störningar som skulle kunna utvecklas till en orkan eller tropisk storm. Hitintills kanske vi har sett ett 20 tal störningar och endast en har blivit till en namngiven storm och den verkar hålla sig mitt ute på Atlanten, långt norr om oss och lär inte påverka oss alls. Men om vi ska ta oss upp till Martinique för ett par dagar så vill vi gärna ha en riktigt bra prognos så att vi inte riskerar att segla in i något dumt.

I början av veckan så hade vi faktiskt lite skitväder här. Det kom ett par kraftiga byvindar och helt plötsligt gick radion på högvarv. Det var flera båtar som draggade och eftersom det var på kvällen så var många i land för att äta middag. Den största båten i viken hamnade tyvärr uppe på revet, trots hjältemodiga försök av många att rädda den. Ägaren befann sig tydligen på andra sidan jordklotet och båten var obemannad. Det kan inte ha varit roligt att få det samtalet…. Efter ett par dagar så lyckades de faktiskt dra loss den och den ligger nu tryggt förtöjd vid kaj inne på marinan.

Våra kanadensiska vänner på Jono har besök av sina ungdomar i ett par dagar och fixade därför en minibuss med guide för en hel dag. Vi på Nanny, Swede Dreams och Searocco var inte sena att hänga på och vi fick en jättehärlig dag med besök på chokladfabriker, muskotfabrik, romdestilleri och mycket, mycket mera. Cutty som chauffören hette var mycket kunnig och gav oss fullständiga lektioner i både öns historia som såväl naturen och allt möjligt annat kul. Det blev en lång dag med massor av roliga upplevelser. Det roligaste var nog trots allt destilleriet. Det drevs på exakt samma sätt som det gjorts sedan 1700-talet. De hade 80 anställda och exporterar ingenting eftersom efterfrågan på ön är större än tillgången. Dessutom så blir deras rom så stark att man inte får ta med den på flygplan för den anses som farlig. Men för att lösa det problemet så har de skapat en “flygplansvänlig” produkt som späds med destillerat vatten för att få ner procentsatsen under 70%…. Hela fabriken drevs med ett vattenhjul och arbetarna stod mitt i de gamla maskinerna och stoppade ner sockerrör i krossmaskiner endast iförda flip flopp -tofflor. Eftersom allt drevs av det gigantiska vattenhjulet så fanns det heller inga säkerhetsanordningar som stoppknappar eller liknande. Jag vågade faktiskt inte fråga om olycksstatistiken. Alla flaskor fylldes sedan för hand. Och hur smakade romen? Svaret kan bara bli ett och det är:  Vedervärdigt!

Idag är hela svenskmaffian bjudna till Atla på middag. Vi ska få lära oss att spela domino på Grenadavis och äta köttbullar. Ska bli kul!!