181021 Vad gör ni nuförtiden?

Ja, det kan man ju fråga sig. För vi håller definitivt inte på med båtliv just nu. Verkligheten har slagit till med full kraft och både Magnus och jag jobbar för fullt. Den vanligaste frågan vi får är hur det är att komma tillbaka till jobbet. Och vet ni vad, det är nog rätt konstigt för vi tycker att det hela fungerar jättebra! Det var hur enkelt som helst att komma tillbaka. Samma sekund som jag gick in på jobbet så kände jag mig helt hemma och det var hur naturligt som helst. I alla fall för min del. Sedan ska jag väl erkänna att jag jobbar lite väl mycket. Men eftersom jag har kommit tillbaka och tagit en roll som regionschef så är det inte så konstigt. Det är massor av nytt att sätta sig in i och jag har hur kul som helst. Men visst är det lite jobbigt ibland. Så som när jag står vid diskbänken hemma och börjar handdiska min tallrik och sedan sneglar på den stora vita kuben snett,  ner till vänster om mig. Ja just det! Vi har ju en diskmaskin…. Eller när jag sitter och vrider mig på toa och letar efter papperskorgen för att lägga toapappret i. Sådana små saker sitter i ryggraden. Men det händer inte så ofta längre och ofta fundera jag om vi verkligen har varit ute och seglat i tre och ett halvt år. Var tog alla de åren vägen? På telefonen har jag en av mina favoritbilder på ett av isbergen på Grönland så varje gång jag tar upp telefonen så påminns jag vi faktiskt var där och seglade för ett par månader. På riktigt! Vi har seglat på Grönland – eller har vi det? Jo, vi var ju där, men det var ju hur länge som helst sedan. Inte var det bara tre månader sedan, eller? När jag nu tittar på Facebook så har jag massor av vänner som i detta nu är på platser där vi var för inte så länge sedan. Eller? Det är så otroligt långt borta.

Längtar vi då tillbaka? Nej, det kan jag inte påstå direkt. Visst vi saknar våra vänner. Att inte kunna simma över till Silke för att spela en omgång Backgammon på eftermiddagen saknar jag så att det gör ont! Att inte få höra Les  livfulla planering inför kvällens middag saknar jag också väldigt mycket. När man får höra att andra vänner dött “därborta” så känns det också som om vi är på helt fel ställe. Men att leva i båten i värmen – nä, jag saknar inte det. Inte just nu i alla fall. Vi har ju haft världens finaste höst så vädermässigt har det inte varit jobbigt att komma hem alls. Och vi har ju fått tillfälle att umgås med släkt och vänner här hemma som vi inte sett på så många år.

Samtidigt är det så att det sakta men säkert sjunker in vad vi faktiskt har upplevt. När någon tex nämner att de ska flyga till NY så sprider sig en otrolig värme i bröstet och känslan från att ha seglat in mot Manhattan och Frihetsgudinnan finns där igen. Så extremt mäktigt.

Vi har också bestämt oss för att leva på ett annat sätt nu när vi kommit hem. Bland annat så har vi bestämt oss för att inte ha bil. Det byggs en massa i Göteborg just nu och det känns som om många tillbringar mycket tid i just bilköer. Då sitter jag hellre på en buss. Skulle bussen hamna i kö så kan jag i alla fall koppla av och behöver inte fundera på så mycket. Jag behöver heller inte tänka på att leta efter parkering och det går både fort och bra att åka kollektivt. I alla fall som oftast. Bland annat åkte vi buss upp till Smögen förra helgen och hälsade på hela gänget på båten Grandiosa som vi inte sett sedan Bahamas. Förutom att kvällen och eftermiddagen hos Malin och Joel blev både mysig och trevlig så var bussresan en bonus. Att bara kunna sitta och koppla av när bussen far fram genom det vackra höstlandskapet – en klar höjdare.

Fina Joel och Malin <3

Fikautsikt!

Det är inte alla som har detta nästgårds….

Vårt fina gästhus – det är inte överallt man kommer och blir bortskämd med ett eget hus!

Lilla sjöboden i trädgården hos familjen Oresten

Förmiddagshäng i Grandiosas sittbrunn

Sedan har vi bestämt oss för att sälja huset. Det beslutet togs ganska snart efter det att vi flyttat tillbaka. Vad i allsin dar ska vi med så många rum till? Och dessutom en trädgård att ta hand om. Nä! Vi är verkligen inte husmänniskor. Så vi kontaktade en mäklare och processen drogs igång. För att göra allt bra och riktigt så tog vi in en besiktningsman. Det är bättre att vi hittar felen innan försäljning tänkte vi. Och fel hittades…. Ett gigantiskt fel…. Det visade sig att golvet i vår gillestuga var en “riskkonstruktion” som det så fint heter på besktningsmansspråk. På ren svenska betyder det att, så som man byggde golv på mitten av 60-talet innebär att fukten som naturligt kommer genom betongplattan inte kan ta vägen någonstans utan det är risk att fukten stannar i de i betongen ingjutna träbalkarna. Så hela golvet fick rivas upp och mycket riktigt. Balkarna var riktigt fuktiga.  Konsistensen var lite åt “pulled pork” hållet. Men betongen var helt ok. Som tur var så fick vi tag i ett riktigt bra golvfirma så i tisdags kom de hit med en container och rev ut alltihop. Nu är det byggt ett nytt golv efter senaste rön som finnes och nu är det ventilation under golvet och dessutom är det monterat en fläkt som suger ut all eventuell fukt och transporterar ut den genom ett borrat hål i väggen. Billigt? Nä inte alls. Snarare en kostnad på 100 000:- .Men det är bara att bita ihop och le!

Rå betong som slipats ren från ett gammalt asfaltslager- I spåren låg det träbalkar…

Konstruktionen under vårt nya golv

De ska vara klara i morgon måndag med golvet. Och det är tur att de hinner klart för på tisdag så kommer vår stylist hit. Det låter väl häftigt att ha en stylist :-0 Eller? Grejen är ju den att vi har nästan inga möbler – det är tydligen inte så bra att sälja ett hus utan möbler. Vi har en säng, två byråer, en soffa, en TV och dessutom har vi fått ärva ett köksbord med fyra stolar från våra hyresgäster.  That’s it!

Och efter det att stylisten gått igenom vårt hem så ratades soffa, byråerna, TV:n och köksmöbler Samt vår micro, vilket Magnus inte riktigt kan förlika sig med ^^. De passade helt enkelt inte in i hennes koncept. Bara att acceptera och sätta i gång att jobba. Så vad gör vi då denna helgen? Jo, vi packar ner våra få prylar i flyttlådor och flyttar ut allt i garaget. Inklusive soffa och TV.

Det ska bli otroligt spännande att se hur de kommer att inreda huset. Tydligen så kommer de med två hela lastbilar med grejor och fyller vårt lilla hem. Vem vet vi kanske inte vill sälja när de är klara 😉

Samtidigt som detta pågår så letar vi ju då också nytt boende. Vi har bestämt oss för att vi vill bo på Eriksberg. Nanny ligger ju fortfarande under Eriksbergskranen i dockan där och vi bodde ju där i ett par veckor när vi kom hem. Och vi älskar verkligen det området. Närheten till vattnet är en nödvändighet för oss har vi insett. Vi vill inte sitta i ett hus och se en gräsmatta som ska tas hand om  – vi vill sitta på en balkong och se vattnet i stället. Och det känns så rätt att göra detta! Det är ju lite jobbigt just nu med allt som måste fixas. Men vi ser att det hela kommer bli mycket bättre när väl själva bytet är gjort. Då kommer vi också få mer tid för Nanny igen. För om någon tror att vi har seglat klart bara för att vi pausar ett par veckor just nu – då är ni helt ute och seglar 🙂  Inte för att vi ska ge oss av på några längre turer men båtlivet lär vi aldrig bli färdiga med.

Sköt om er så hör och syns vi säkert snart!