150624 Ballycastle och utmaningarnas dag!

Vi lämnade Isaly i sol och platt vatten och fick en motortur över till Nordirland. Ballycastle marina visade sig vara ett mycket trevligt ställe. Och tänk att nu har det gått långt och undra om vi inte är långseglare på riktigt nu – för vi (jag) blev väldigt glad när jag insåg att tvättmaskinen var gratis och internetuppkopplingen tillräckligt snabb både för att ladda upp saker och ladda ner saker 🙂

Onsdagen blev utflykterna och utmaningarnas dag. Framförallt för mig. Vi började med att ta bussen till Old Bushmills destilleri. Detta destilleri har haft licens sedan år 1608 och är därmed det äldsta destilleriet. Magnus var nöjd med rundturen men konstaterade att varorna på Islay var och är bra mycket bättre. Sedan promenerade vi längs med havet ner mot världsarvet, Giants Causeway. Och helt plötsligt så springer vi på en gammal spårvägslinje utöver ängarna. Det är bara att le, ta ett par kort och skicka till kollegorna på jobbet. Gianst Causeway var verkligen häftigt. Massor hexagonformade stenar som formats av ett vulkanutbrott för evigheter sedan. Vi hade nog kunnat lära oss mer om detta men vi snålade in på de 9£ som inträdet till museet var och gick direkt ner till stenarna istället. Därefter promenerade vi längs med kusten i hela 1,5 mil. Det är långt… riktigt långt för att var mig. Magnus lät mig gå först och bestämma tempot och det var bra för det var bra kuperat och det var lååång. Men sagolikt vackert! När vi kom ut till vägen efter mer än tre timmar så insåg vi att vi hade missat bussen till Carrik-a-Rede med mindre än fem minuter. Lite vilsna stod vi där på vägen mitt ute i ingenting med värkande ben ( i alla fall mina ben värkte) och ca en mil kvar till Repbron. Efter en snabb diskussion så kom vi fram till att vi skulle göra det förbjudna… Vi har ju inte träffat en otrevlig människa under vår resa och alla de vi har träffat här på Nordirland har varit nästan “för trevliga”. Sååå när jag ser en bil så sticker jag försiktigt ut tummen…. Bilen bara schwichar förbi med två skakande huvuden i bilen. Vi tittar på varandra och börjar diskutera… Hur är det i detta landet? liftar man med tummen – eller förolämpar vi någon? De två nästa bilarna kommer och vi “halvliftar” lite försiktigt samtidigt som vi fortsätter att diskutera. Men båda kör förbi. Shit… det var nog ingen bra ide detta.. eller… va… den första av de två bilarna stannar lite längre bort. Nä… jo… Vi springer ikapp bilen och får träffa världens trevligaste familj i form av Jean, Morris och Karen-Ann. Så klart de kunde köra oss till bron! De skulle ju ändå nästan förbi. Helt sjukt vilka underbara människor det finns. Väl framme vid entrén till bron så fick vi klart för oss att det kostade 6£ och att det var ytterligare en kilometer att gå innan vi kom till bron. Men jag hade bestämt mig och vi knatade på. Dessutom så påpekade Magnus att nu var jag tvungen att gå över bron eftersom jag hade betalat för det. Väl framme så trodde jag att jag skulle smälla av när jag såg höjden och stupet under. Vi pratar alltså en repbro 30 meter över havsytan. Detta kanske inte är så märkvärdigt för alla men för mig så är det en stor grej – som jag är oerhört stolt över!. Jag har problem med höjder och jag har bestämt mig för att jobba bort detta och dagen blev ett stort steg på vägen där repbron är en del i detta. Och jag gjorde det! Det har jag filmbevis på 🙂

Det var en god, iskall öl, vi fick efteråt och efter bussturen hem och den sköna duschen så sitter vi nu nere i Nanny och lyssnar på regnet och ser på en klassisk film från Irland “The Comittments”. Dagen har varit underbar och full av utmaningar och i morgon kommer jag att ha träningsvärk 🙂