150718 Padstow i England

Klockan ringde kl 03:30 och det var total mörker ute och dags att lämna Wales för England. Det är inte utan man ibland undrar om man är riktigt funtad som helt frivilligt går upp mitt i natten och ger sig ut på ett främmande hav. När vi släppte tamparna strax innan 04 kunde vi i alla fall ana en gryning men det var ingen större fara för leden ut tog en och en halv timme och var väl utsatt med fyrljus. När vi väl kom ut på havet så hade solen gått upp och vi såg att vi skulle få en fin dag. Och det blev det. Magnus gick och la sig vid 09 men hade nog bara fått huvudet på kudden när det var min tur att hojta DELFINER!!! Först var det bara en eller två men sedan kom hela flocken. Som mest hade vi 20-25 delfiner runt oss. Vid det laget så gjorde vi gott och väl 6 knop och seglade med fulla ställ i en ganska gropig sjö. Jag låg med livlina och kamera klistrad framme i fören och det var en helt fantastisk, overklig och helt underbar känsla. Dock blev jag blötare än blötast eftersom fören upprepade gånger dök in i en våg. Men vad gjorde det. Jag fick vara så nära delfinerna att jag nästan kunde ta i dem. Magnus stod midskepps, även han med en kamera i högsta hugg. Säger det igen – helt fantastiskt och jag blev helt överlycklig. Och så försvann de – lika plötsligt som de dök upp. Men de återkom flertalet gånger under dagen men då var det endast för kortare besök och inte så många som första gången. Klippet på delfinerna ligger redan ute och är inlägget innan detta.

Lea hade startat en timme efter oss och seglade förbi oss efter ungefär halva sträckan. Sista timmen fick vi dra på motorn för att vara säkra på att hinna in i slussen eftersom hela infarten runt Padstowe torkar ut helt och hållet så hade vi ingen lust att chansa. Men i övrigt så var dessa 80M den bästa seglingen vi har haft sedan vi lämnade Göteborg. Inne i Padstowe så blev vi placerade utanpå Lea av hamnvakten och det hade vi självklart inget emot. När alla linor och fendrar var på plats så blev vi bjudna på an ankardram i Lea och då insåg vi att vi hade hamnat mitt i ett litet paradis. Vackert pittoresk tror jag är ett bra ord att beskriva den lilla byn. Tanken var att vi bara skulle sova ett par timmar för att dagen efter gå vidare till Scilly Isles men det gick bara inte insåg vi. Detta var ett ställe som krävde mer uppmärksamhet än ett par sovandes timmar. Eftersom vi dessutom ska försöka vara i Newlin på onsdag så fick vi helt enkelt stryka Scilly Islays från listan – just nu i alla fall.

Söndagen blev en riktig sommardag och hela byn fullkomligt fylldes av kokande människor som gick på kajerna och satt på caféerna och restaurangerna. ELLER så köpte man ett krabbfiskeset och fiskade krabbor. Ja, inte barnen alltså utan det var faktiskt mest vuxna som sysselsatte sig i timmar med detta. Sedan så ha vi fyra trubadurer/sångare på tre hundra meter, parkeringsvakter som dirigerade bilarna och ja, ni förstår. Turistkaos helt enkelt. Lite väl mycket…. Och här sitter vi mitt i alltihopa till allmän beskådning. Jag tror faktiskt jag förstår hur en guldfisk känner sig…. Med detta menar jag inte att klaga – för det är ett jättehäftigt ställe. Hamnkaptenen hade skvallrat för Reidun och berättat att Prins Charles skulle komma och besöka byn på måndagen. Jaha… tänkte vi och brydde oss inte så mycket om det. Istället packade vi vår fantastiska dragvagn med grill, mat och god dryck och knatade ut till en av stränderna. Där fick vi vår första sommar eftermiddag och jag badade för första gången i år! Varmt? – nä – men fullt ”doppbart”. Magnus fixade grillen till oss och vi fick en jättehärlig eftermiddag i solen med många skratt och eftersom Reidun glömt att ta med en boll att leka med så fick hon oss att göra balansövningar istället….Men som tur är så finns det inga foton på det!

På väg till stranden

Håll in magen!!! 😉

 

 Marshmallows!

Måndagen kom och nu började vi förstå att den där Prinsen verkligen skulle komma ner till hamnen. Det var poliser, bombhundar, kravallstaket, barn med flaggor och viktiga personer i kommunen som for omkring. När saker och ting började komma i ordning så inser vi att alla tvingas in  bakom kravallstaketen men vi sitter ju på första parkett. Strax efter 10 så dyker det då upp ett gäng mc poliser och en karavan med bilar med blinkande blåljus och till slut så kommer då bilen med Prins Charles och hans Camilla och kliver ur bilen 10 meter ifrån våra sittbrunnar. Vi sitter i Leas sittbrunn eftersom den är längst in och när han går förbi så vinkar han till oss och frågar varför vi inte är ute och seglar! Vi garvar lite men sitter kvar och tittar på när han pratar med livräddningsfolket från RNLI och ett par lokala fiskare och sedan stod han helt plötsligt vid båtsidan och började prata med oss igen. Vi reste oss då upp och stod på tofterna i sittbrunnen eftersom det höll på att bli lågvatten. Reidun och Erin hann med att berätta om sitt välgörenhetsprojekt ”Sail for hope” och sedan frågade han oss om vi seglat hela vägen hit och konstaterade att svenskar och norrmän ju kunde förstå varandras språk och sedan kom Camilla fram, han förklarade lite för henne och så sa de hej då och gick vidare.  Helt absurd upplevelse. Men varför inte???? Efter ett tag kom det dessutom ett tv-team och jagade tag i Reidun och Erin för en intervju. Vilket ledde till att vi på kvällen kunde se både Nanny och Lea samt Reidun och Erin på tv… Som sagt absurt. Vi hade såklart riggat Lea med kameror så vi fick film från alla vinklar och vrår på det hela!!  När saker och ting börjat återvända till det normala så började vi titta på vädret för tänkt avgång på tisdagen till Newlin. Men si det gick inte. 10 m/s rätt i näsan i över 40M innan vi kan runda Englands västligaste hörn, nä – det blir det inget av.

 Vi slipper kravallstaketen

 Och här kommer han och pratar med de riktiga kändisarna 😉

Här är också en filmsnutt från träffen. I skrivande stund så är det över 2700 som har sett denna på Facebook. Helt otroligt…

Tisdagen kom med blåsigt men fint väder och jag började dagen med en morgonpromenad. Fint sätt att börja en sommardag. Därefter blev det allmän arbetsdag i båda båtarna. Lea monterade ner sitt vindroder och Magnus försökte sig på att borra ur spärrbulten till rorkulten på akterdäck. Vi har faktiskt ett litet problem här. När vi använder vindrodret så måste vi sätta på rorkulten för att kunna låsa rodret ordentligt. När Magnus skruvade åt spärrbulten sist så gick den helt enkelt av. Vilket innebär att vi nu inte kan få av rorkulten och den är lite allmänt i vägen hela tiden. Så idag försökte Magnus borra ur den sätta en sk “grispick” i för att få loss den. Men nä!! det gick inte. Det slutade med att “grispicken ” gick av den med så just nu sitter rorkulten där den sitter! Vi fick dock löst flertalet andra småprojekt till kajens alla åskådares stora förtjusning. Det börjar faktiskt gå lite på nerverna att ha vilt främmande människor en och en halv meter över oss som glor förtjust på allt vi har för oss. Guldfiskskål… men vi har valt själva att lägga oss här så vi får bara ta det för vad det är. Eftermiddagen avslutades i solen med ett glas vin med våra båtgrannar. Sååå skönt!  Nu är det dags att ställa båtarna i seglingsskick för i morgon bär det av till Newlin så fort slussportarna öppnar vid åtta tiden och har vi tur så lär Per och Kajsa stå där och ta tampen när vi lägger till.

 Magnus jobbar inför publik