Vindroder

2012-2013

Via Magnus pappa fick vi kontakt med en mycket trevlig herre som heter Ove och som har långseglat i många år. När de nu är hemma i Sverige igen efter sin andra runda till Karibien så skulle de sälja sitt vindroder och sin watermaker. Efter att ha surfat och letat information om vindrodret beslöt vi oss för att slå till.

När vi började titta på vindroder hade vi vissa krav. Vi ville inte ha ett som var för tekniskt avancerat med en massa delar som kan gå sönder och är svårreparerat. Vi ville ha ett som kan sitta “off center” på akterspegeln så att hela badbryggan inte försvinner i en enda stor fästanordning. Vi ville också ha ett som styr med ett eget roder, som är helt frånskilt vårt andra styrsystem. Detta innebär att man låser det vanliga rodret och låter vindrodret jobba för sig själv.

Vårt förstaval på vindroder är egentligen ett Hydrovane med de landar på nästan 50 000:- och vi hittar inga begagnade på marknaden. Och vad vi kan hitta så finns det bara ett till som lever upp till våra krav. Och det är ett Windpilot, Atlantik, precis det som Ove hade till salu. En blåsig höstkväll med snöinslag i oktober åkte vi ut till Saltholmen och hämtade vårt vindroder. Jag fick nästan en chock när jag insåg hur stort och tungt det var. Det såg inte alls lika stort ut när det satt monterat på Oves båt. Men det är robust! Väldigt robust…. Robusta Boris är arbetsnamnet just nu. Men det kan ändras efter arbetets gång, som vanligt…

Windpilot Atlantik är ett sk “Auxiliry rudder with V vane” Alltså extra roder med en V formad vindflöjel. Vet inte om jag tycker att vindflöjeln är så lik ett V… Men men. Det ska klara båtar upp till 11 meter och vi är ju 10,5 så det ska väl gå bra hoppas vi. Allt förutom rodret och två kugghjul är av rostfritt stål och enligt specifikationen så väger konstruktionen 35 kg. Utan fästen! Vi fick med ett par rejäla fästen i brons och rostfritt som vi hoppas kunna återanvända

Principskiss på vindrodret

Magnus som står och håller i “Boris”

 

130105 Vi träffade Patrik, svetsaren ute vid båten för att passa in targabågen och då började vi prata om fästen för vindrodret. Vi hade med oss ett par pappersrör som fick “vikariera” för Boris när vi diskuterade fram och tillbaka. Skönt att slippa hålla 35 kg vindroder när man funderar på hur man ska få fast det bäst. Just nu pratar vi om att vi helt enkelt hyr in Patrik och hans utrustning en hel dag – så får Patrik fixa fästena på plats. Men det får ske när vi står på land. Annars blir det svårt att få till fästena som ska vara under badbryggan.

130601: Första testet med Boris på plats. Magnus och Jocke lassade upp honom på ett gäng pallbockar och vi var riktigt nöjda fram tills det att Magnus satte på seglet och konstaterade att det slog i randomen på radarn…. Hur i h-lv-t- kunde vi missa det? GPS antennen satt också ivägen men att flytta på den räckte inte. Efter mycket mummel och gnäll provade vi att flytta ut vindrodret till utanför badbryggan. Och efter att ha konstaterat att det räckte med att flytta GPS antennen och att rodret endast hamnade 55 cm “off center” så tog vi beslutet att här ska Boris bo.

Att flytta GPS-antennen trodde vi först var ett lätt jobb. Men jag förstår inte varför vi fortfarande tror att det finns lätta jobb!!! För alla bultar är ju rostfria och stolpen och dess fästen är i aluminium och denna kombinationen har ju en förmåga att gifta sig lite väl mycket så det blev en dryg halvdags jobb för Magnus på hög höjd. Självklart var vi tvungna att montera ner allt för att kunna komma åt bulten till antennfästet. Vid ett läge stod vi och balanserade båda två och jag hade randomen i famnen och Magnus skruvade som en blå för att jag skulle orka med.

När vi tillsammans med svetsaren kommit fram till hur och var fästena skulle sitta så fick vi såga lite i teaklisten. Jobbigt men vi hade inget val

Det blev även ett fäste på badbryggan som förstärktes med en rostfri plåt på både över och undersidan

Det tredje och sista fästet hamnade med två stödben längst ner vid vattenytan. På insidan så är det rejäla brickor som svetsaren skar till.

Totalt blev det alltså tre fästen och jag måste erkänna att jag är förvånad över att det hela inte ser mer klumpigt ut där bak än vad det gör.

Strax efter sjösättning hissade vi segel och seglade norrut. Efter att ha balanserat upp båten lite så kopplade Magnus in Boris och vi satt och väntade spänt. Döm om vår förvåning när vi insåg att det faktiskt fungerade – bara sådär…. men det var på ena bogen.

När vi bytte bog så ville helt plötsligt Boris inte vara med längre och vi justerade alla segel åt alla håll och försökte få till det men icke sa nicke. Vi var dock väldigt trötta och bestämde oss för vara nöjda för dagen. Vi hade ju trots allt fått det att fungera.

Och såhär ser det ut när hon ligger i sjön. Det är lite trixigt med ankaret men det funkar att vrida bort rodret och släppa ner ankaret en meter men vi får se om vi ska byta själva ankararmen på sikt. 

Nu har vi fått vindrodret att fungera som det ska. Det visade sig att det var hydraulstyrningen som var boven i det hela. När det blev tryck på rodret så släppte styrningen sakta efter. Därför tog vi upp rorkulten och band fast den och helt plötsligt så styrde Boris precis som han ska!!! Denna film är mellan Ystad och Bornholm sommaren 2013