Boj är bäst

Hm – blåsigt och grinigt! Var var den utlovade solen? Efter lite funderande fram och tillbaka bestämde vi oss för att sikta på vår sk “parkeringsplats” vid Danholmen. Vi sa tack och förlåt till hela gänget och tuffade söderut i motvinden. Nu är vi klara mad Smögen för denna säsongen. Kanske ses vi igen till hösten. En sak som vi sett nu när vi legat bredsida i två dagar är att Smögenbryggan är ett väldigt populärt ställe för folk med hundar. Och hundarna skiter och kissar precis överallt på bryggan. Även mot klädstånd och bänkar. Fräscht? Nä, inte direkt…. Hade jag varit hund, hade jag nog föredragit skogen framför en träbrygga. När vi kom fram till vår tänkta parkeringsplats så blåste det 12 m/s bredsida rakt mot berget och vi släppte tanken på att backa in under de förutsättningarna och vi tog helt enkelt en boj istället. Oh, vad skönt det är att ligga helt fri vid en boj. Det är alltid lä i sittbrunnen och utsikten förändras hela tiden. Vi pysslade lite med både det ena och det andra. När vi bytte till targabåge så behöver vi inte längre fästena till kapellbågarna. Men eftersom vi har tänkt att använda det gamla kapellet på sena höstar och tidiga vårar så vill vi kunna sätta tillbaka fästena. Jag borrade upp lite större hål i teaklisten och försänkte där muttrar i lite epoxy. Nu kan vi lätt skruva tillbaka fästena när vi behöver dem. Det finns lite foton under Smått och Gott Sedan bytte vi ytterligare ett gäng med kapellknappar som inte klarat trycket från det nya kapellet. Snart är alla gamla utbytta 🙂 Solen visade sig faktiskt ut på eftermiddagen och vi fick en skön stund i sittbrunnen innan vinden ökade ytterligare. Vi tog en tidig kväll och kröp till kojs redan strax efter 21 med var sin bok. Vid fyratiden vaknade jag av att det blåste hysteriskt. Jag tänkte att det var skönt att ligga i boj och vände mig om för att somna om igen. Men se det sket sig! Vi hade förtöjt i bojen med en Handy Duck och det borde vara frid och fröjd med det. Men, nu hade jag börjat fundera på hur den var konstruerad och ju mer det blåste, desto mer fick jag för mig att den kunde öppna sig. Så tillslut gav jag upp och tassade ut i regn och kuling för att lägga en säkringskrok. Det är bara att inse att man är bra dum ibland. Men, med säkringslinan väl på plats så sov jag som en gris. Litet pris att betala för att känna sig trygg trots allt 🙂

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *