Det är något speciellt att vakna i båten när man vet att man inte ska åka hem. Eftersom lyft står på schemat under måndagen så har Magnus och jag helt enkelt tagit semester. Det blåste kraftigt hela dagen men vi hittade lä lite överallt. Vi småpysslade lite och bland annat luftade vi hydraulsystemet eftersom Magnus upplevt vissa missljud i styrningen under seglingen under gårdagen. Jag skruvade också fast slingerkojen och jag tror faktiskt att den kommer att bli riktigt bra. – Men det får tiden utvisa, efter sommarens segling till Polen kanske? Vi låg kvar i hamnen och såg hur den sakta tömdes på båtar. Känslan över att ha ledigt ytterligare en dag var helt obeskrivlig. Men vid 17-tiden kastade vi loss, trots den griniga vinden, och seglade på focken ner till Hönö. Det är inte varje dag som vi gör 6,4 knop på bara focken. Sedan kom dagens första grinighet. Jag gjorde en skitkass tilläggning. Eller snarare, jag försökte… Vi skulle lägga till vid sjösättningsbryggan och vinden blåste starkt från bryggan. Dessutom så tyckte jag det var läskigt med mastkranen så jag gick för lång ifrån den och fick vända och göra ett nytt försök. Inget fel med det. Nästa gång kom jag in i en bättre vinkel men med den starka vinden så tappade jag häcken. Magnus stod iland och vi kom fram till att vi skulle köra in på spring. Det gick sådär….. Jag hade alldeles för hög fart så jag bonkade till bryggan med ankaret rätt rejält. Mummel….. Men det lärde mig/oss både det ena och det andra. Nästa grinighet denna kvällen var den stora grusplanen och den nordliga vinden. All tänkbar skit blåste rätt ner på oss och efter bara ett par minuter var båten full med all go skit från spolplattan samt äggkartonger, plastpåsar och trassel, för att nämna några av alla de udda saker vi fick nöjet att ta hand om. När vi satt nere i båten lät det som regnet smattrade på taket – men det var alltså grus och skit 🙁 Men vi var rätt nöjda ändå och kostade på oss en pizza. Fast efter detta kom det stora bakslaget för dagen. Vår vän (vill jag faktiskt kalla honom) Patrik, svetsaren, mår inte bra….. Hans mamma ringde mig på kvällen och förklarade att han har tagit på sig alldeles för mycket jobb och han orkar helt enkelt inte med att åka ner och hjälpa oss att få på vindrodret samt göra de övriga jobben. Vad ska man säga?? Besvikelsen var helt ärligt enorm, för vi har planerat lyftet efter att Patrik skulle ha tid att svetsa till fästena mm. MEN och det vill jag verkligen trycka på. Det absolut viktigaste är att Patrik mår bra och tar hand om sig. Förhoppningsvis hinner han stoppa tåget innan det går in i kaklet. Fast vi sitter med ett jobbigt problem. Var får vi tag i en svetsare som kan hjälpa oss med detta?. Vem känner vi som känner någon? Längre kom vi inte i våra funderingar. För helt plötsligt kom det en stor truck åkande med en båt som skulle sjösättas. Båtägaren och truckföraren stod först bara och tittade på oss och vi fick fråga lite försiktigt om vi låg i vägen. Vi förstod att de tycke att vi inte hade där att göra men efter det att Magnus förklarat för truckföraren att vi skulle lyfta på morgonen efter och att vi självklart gärna flyttade på oss så att han kunde sjösätta. Vi drog Nanny två meter bakåt, äckligt nära mastkranen, och Veiko, som den trevlige truckföraren hette, kunde sjösätta den andra båten. När vi sedan drog Nanny framåt igen så fick jag ett utmärkt tillfälle att kolla med Veiko om han kände en svetsare som kunde hjälpa oss med vårt vindroderproblem… Och vips hade jag fått två telefonnummer och order om att “hälsa från Veiko”. Ett litet hopp tändes och vi somnade sött till smattret av grus på vårt nya kapell.
Slingerkojen
Härligt blåsig dag på Knippla gästhamn.
