Man är ju dum i huvudet när man går upp redan 03:30 på semestern – men vi fick vår belöning i slutet av dagen 🙂 Vi smög oss ur hamnen, efter det att de fem stackarna utanpå oss fått flytta på sig. Men alla var jättetrevliga och vi behövde inte väcka någon av dem. Vi hade hoppats på sol men det var bara grått, grått, grått, grått runt oss så vi fick inte ens en soluppgång….. Dessutom visade det sig att vår lanterna på SB sida tackat för sig 🙁 Mummel. Förmodligen var det stampningen mot Straalsund som tog knäcken på den. Magnus tog första passet och jag det andra och som vanligt hade vi motvind så det blev motorisering igen…. Nu kändes det som vi hade motvind, motvågor, motström OCH uppförsbacke men strax efter 12 gled vi in i ett soligt Anholt och välkomnades av Lotta, Bettan, Mats, Mikael, Martina, Roger och Ann-Sofie 🙂 Och vi stack in näsan mellan Happie och Dory och när vi var välförtöjda så kom solen 🙂 Nu följde ett par härliga dagar med MASSOR av sol o bad och MASSOR av båtar och MASSOR av bubbel och MASSOR av skratt. Lottas snälle båtgranne kom ut och hämtade oss på stranden dag två och meddelade att han skulle åka så vi smet snabbt in och tog hans plats när han gick. Det var cirkus varje morgon. Hamnkaptenen berättade att det var ca 550 båtar som mest under veckan och det var rekord. Vi var så sagolikt glada över vår fina bryggplats med bojar bak och även Ada lyckades vi knö in bredvid Dory när hon kom på måndagen. Vi såg faktiskt båtar som körde på varann i kampen om platserna och det var väldigt obehaglig stämning in i mellan…. En morgon när Lotta och jag skulle morgonbada som vanligt så hörde vi ropen på andra sidan hamnen. Där hade det på kvällen innan legat 16 båtar utanpå varann. Någon längre in i ledet hade bara släppt tamparna och en del sov fortfarande i båtarna och i båten längst ut så fanns det tydligen ingen alls ombord. Förundrade stod vi och glodde på hur ett paket med två båtar drev mot nocken på vår brygga. När vi insåg att båtarna skulle driva på båtarna på nocken så bankade vi på båtarna och hoppade ombord i var sin båt och hjälpte till att hålla emot tills båtinvånarna vaknat och fattat vad som höll på att hända. Till och med Lotta, vår Anholtveteran, tyckte att detta var värre än vanligt. En eftermiddag började det plötsligt blåsa upp till åtta m/s – vilket inte någon hade räknat med. Dessutom blåste det rakt in i yttre hamnen och där låg det massor av båtar som förtöjt mot piren och därmed fick de vind med kraftigt svall rakt in i aktern. Vi var på “titta på båtar promenad” när vi fick se en tjej förtvivlat stå och hålla emot så att en stor Bavaria inte dundrade in i den klippiga piren. Hennes man stod och drog i kättingen i aktern och vi trodde att de var på väg att flytta på sig men när hennes man skrek till oss att hjälpa hans fru så förstod vi att det inte var deras båt. Ägarna var inte ombord och draggen hade släppt. En gummibåt assisterade och de försökte att lägga ut draggen igen men problemet var att det var en kätting hela vägen och eftersom det inte var deras båt så kunde de inte köra ankarspelet. Och hur sträcker man en kätting utan ankarspel?? De fick i alla fall till det hjälpligt genom att dra en lina genom en av länkarna och spänna till. Det kan gå fort. Dessutom var det en stor segelbåt som låg på svaj vid stranden som draggade och de var inte heller ombord. Tillslut fick lotsen komma ut och dra loss honom. Inte kul för dem….. men det var underhållning för hela stranden. Lite makabert faktiskt… Vi åt gott varje kväll och Nanny, Happie och Ada slog ihop sina matpåsar och delade på ansvaret. Dagarna går verkligen fort när man har roligt och nu kände vi att semestern verkligen började ta slut….
