Symaskin!

Som jag nämnt tidigare så köpte jag en kraftig symaskin i Söndrum i fredags av en trevlig prick som hette Erling.

Jag trodde att jag skulle stendö när jag fattade vilken gammal och tung maskin jag köpt men det gick snabbt över till förtjusning när jag i veckan öppnade bruksanvisningen till min nygamla PFAFF 332.

Den inledande texten i bruksanvisningen lyder enligt följande:

FÖRORD: Er önskedröm har gått i uppfyllelse!

Framför Er står er nya PFAFF AUTOMATIC 322, symaskinen som kan allt.

Vrålgarv, helt enkelt 🙂

Mycket kraftig är den i alla fall och efter lite pyssel så fick jag igång den. Helt klart fler rattar, spakar och olika moment än på en modern maskin. Och den syr hur fina styng som helst och utan problem i sex lager kapell. Nöjd och glad satte jag mig i soffan för att äta lite mat. Efter ett tag hörde jag hur en surrande borrmaskin gick igång och jag hann fundera på vad i all sin dar min man höll på med innan jag insåg att symaskinen stod och gick alldeles för sig själv ute i köket. Ja, jo, jag menar ju inte att den promenerade iväg precis utan den stod och helt enkelt och sydde för sig själv för fulla muggar! Jag fick dra ut kontakten…..

Fem minuter senare hade jag dragit iväg ett mail till Erlig och började fundera på hur jag skulle returnera maskinen till Halmstad. Tre minuter efter mailet gått iväg så ringde Erling. Han bad mig montera isär pedalen, ta ett kort på innehållet och skicka till honom. Sagt och gjort och Erling hittade felet. Så med han som support i luren klippte jag bort en kondensator (?).

-Nu ska den funka, sa Erling. Jaha tyckte jag, varför fanns den kondensatorn där från första början om det nu bara var att klippa bort den? En klart relevant fråga i  min värld men Erling hade inget direkt svar utan bad mig testa. Och visst fungerar den! Så vissa saker ska man nog inte förstå. Men så länge maskinen fungerar så håller jag tyst. Och dessutom misstänker jag att jag kan få mer support av den gode Erling om det skulle behövas.