Den stora solen lyste med sin frånvaro när vi kom fram till Björholmen men vi slängde grejorna ombord och lossade förtöjningarna på rekordtid. Tyckte vi i all fall. Men när de gäller att kasta loss fortare än fortast så finns det omöjligen någon som kan slå La Belle Vita. Vi kom samtidigt men när vi fått våra prylar ombord och Magnus gick tillbaka med vagnen så tuffade de redan ut ur hamnen… Det är ultratempo på ifrånläggning det ;-). Kvällen blev en helt magisk stilla historia i en boj vid Slubbersholmen.
Lördagen visade sig från sin bästa sida och vi tog oss de flera hundra metrarna från bojen till öns södra del. Vi ville gärna ligga vid stranden eftersom vi hade planer på att samla drivved och elda lite. Det skulle inte blåsa över 5 på natten så vi valde med berått mod att lägga oss med vinden in i häcken. Något vi i vanliga fall inte är så villiga att göra. Just därför ville vi att ankaret skulle sitta som berget och vi släppte ankaret långt ut. Lite väl långt ut tyckte när det var 50 meter kvar och vi har 40 meter blylina. Men Magnus plan var att vi skulle köra fast ankaret. När det var två meter kvar så tog linan slut och jag låste den och frågade Magnus som jag skulle köra ut och lägga om den. -Nej, gasa tyckte han…. Mummel…. Jag gasade först försiktigt och vi kom mycket riktigt 0,5 meter till. -Gasa mera!!, ropade Magnus. Det var i detta läget jag såg framför mig att ankaret släppte och vi dundrade upp på klippan. Men vi segade oss sakta framåt och tillslut kunde Magnus hoppa iland. Phu… och det ankaret satt, kan jag lova. Adventure kom vid 12-tiden och vi bara njöt av att vara :-). Jag fick göra en djupdykning i inventarierna för att hitta solskyddsfaktor för i dessa lägen blir man en bränd gris innan det är färdigblinkat! Vi gottade oss i alla fall fram tills jag fick ett ryck, som vanligt. Vi har ju fina fotsteg i masten numera och jag har gått och funderat ett tag på hur svårt det är att klättra i dessa. Nu är det väl för att vara ärlig inte själva klättrandet som jag funderat på utan mer höjden. Jag har sådan löjlig höjdskräck! Det har faktiskt varit så illa att jag har svårt att se på TV när de är på höga höjder. Jag svettas i handflatorna och under fötterna (!) i floder till och med om det är tecknade höjder på TV. Att gå ut på en balkong, det är jobbigt…. Men under det senaste året så har jag tränat lite när jag fått chansen. Jag har bland annat tvingat mig att stå längst ute på balkongen på jobbet så fort jag får tillfälle. Sagt och gjort. Med vår nya klättersele och Magnus som säkrade med storfallet började jag klättra. Det var jobbigare än vad jag trodde att klättra men jag stannade inte förrän jag hade huvudet vid spridarna. Då tvingade jag mig att titta ner. H-lv-t- vad jorden kan snurra. Men med goda vänners hejarop och utan krav så kom jag faktiskt mig över spridarna och två, tre steg till. Sedan klarade jag inte mer. I alla fall inte denna gången. För upp ska jag! Det är mitt mål att jag ska ha klarat att klättra till topp innan säsongen är slut! På vägen ner, med bara 1,5 m kvar vågade jag släppa taget och luta mig bakåt för att testa selen ordentligt. Problemet med en klättersele är ju att man inte har något som håller i en över ryggen. Det behövs ju uppenbarligen inte men det hade varit skönt för trygghetskänslan.
Rekordhöjder för Liv
Vi tog oss en promenad runt stora delar av ön men antingen har någon varit och eldat innan oss eller så är det helt enkelt så att vi eldade upp flera års bestånd när vi var här förra våren för vi hittade nästan ingen ved alls. Däremot hittade vi massor av plast. Vi faktiskt även ett städryck och samlade massa plastskräp i en stor plastlåda som vi ställde i återvinningsrummet. Tänk vad skit som flyter omkring i våra vackra hav 🙁
Lotta skulle eventuellt komma och göra oss sällskap med Happie. Och det gjorde hon, men utan Happie men med Malolo och Henrik i hans lille snabbe båt så vi satt alla hos dem i solen, i lä bakom Nanny ut på eftermiddagen. Det blåste nämligen kalla, stadiga 7-9 m/s rakt NW bredsida in i båtarna och för att vi skulle kunna sova gott så lade Adventure ut en extra dragg med hjälp av Malolo.
Kvällen blev sedan grill och därefter eldning av det mindre slaget. Men lika mysigt för det.
Söndag var pysseldag i solen. Tony var uppe i masten (2ggr) på Adventure och vi fick hjälp att sätta vårt block i akterstaget. Jag hade lite ofint antytt att det vore bra om någon som var lång kunde ställa sig på vår targabåge och skruva dit blocket. Tony undrade om denne “någon” möjligtvis var gårhårig och hade glasögon också?? När han fick jakande svar på den frågan så var han snäll nog att klättra upp och fixa problemet för oss. Så nu kan vi hissa flaggan i akterstaget igen om vi vill – fast det vill ju inte Magnus så vi får väl ha den till annat 🙂
Jag har fortsatt lite med alla mina plastlådor och hade även med ett nytt gäng ut denna helgen så nu har vi optimalt med lådor i akterruffen. Vi ska även göra liknande med vår stuvutrymme på styrbords sida i sittbrunnen. Där finns massor av plats som helt enkelt inte utnyttjas – så det blir att handla fler, fast lite större lådor i veckan.
10 lådor i garderoben i akerruffen. Det ser lite ojämnt ut – men det är för att jag måste bygga lådorna runt slangen för varmluftsutblåset.
På tal om plats! Vi har ju en spinnakerbom som hänger på mantåget och är lite lagom ivägen. Dessutom har vi en spirbom som tillkommer som fortfarande ligger hemma i garaget. Vi har ju tittat lite längtansfullt på Adventures lösning med att skicka upp bommen längs en skena längs med masten. Men detta är för dyrt, så vi började fundera i nya banor. Finns det inget annat sätt att fästa bommen upp längs med masten. -Det är ju bara att testa, tyckte jag och skickade upp bommen längs med masten och lät den nypa fast i ett av fotstegen på lämplig höjd och spände fast bommen nertill och där satt den! Bomfast satt den (haha, nästan Magnusklass på den :-)) Det jag tror är nackdelarna är vindfånget och eventuellt kan det säkert bli lite vindvissling eller liknande av det men vi får se. Jag tänker mig att detta i alla fall är en lösning när vi går de Holländska kanalerna i sommar och vi kommer nog behöva mycket plats på däck.
Vi snodde även en annan Adventuretips och det var att sätta ringar på Jackstay-banden på däck. Om man klickar fast livlinan i ringen istället så löper den fint över däck istället för att kinka.
Framåt tvåtiden hade vi pysslat och latat oss nog och kastade loss, drog ut focken och seglade till Mollösund för att fylla dieseltanken. Som tur var hade de inte stängt ännu utan “tankgubben” satt utanför i solen och njöt av eftermiddagen. För många kunder hade han inte – vi var de enda under hela denna härliga söndag i april.
Ripasso tittade inom
Väl tillbaka på Björholmen så var klockan redan 15:30 och både Magnus och jag kände att vi inte alls var beredda på att åka hem ännu och efter ett snabb konferens bestämde vi oss helt enkelt att ligga kvar över natten. Detta gav oss en fantastisk eftermiddag i lugn och ro där vi pysslade med ditt och datt. Bland annat våra fasta förtöjningar och Magnus blåste upp gummibåten. Dessutom fick vi en rundtur i den nya Ripasso. Vilken båt!!! Det märktes väl att det är ett riktigt genomtänkt kvalitetsbygge! Grattis säger vi på Nanny och önskar er många underbara stunder tillsammans med er nya familjemedlem.
När larmet gick kl 06:00 på måndagsmorgonen så var vädret helt magiskt och stilla i hamnen. Men nu gick det inte att skjuta upp längre – jobbet väntade. Men i bilen söderut konstaterade vi att vi hitintills i år har gjort 22 nätter i båten och det är bara april ännu. Dessutom är vi tillbaka på onsdag igen och då ser vi fram mot en härlig långhelg.
Björholmen kl 06 en måndag morgon
Här är ett bildspel om ni vill se mer från helgen
