Efter två mycket härliga och lugna dagar på Sejerö släpte vi tamparana strax efter 11 på söndagen. Vi mötte en hel del sjö för det blåste fortfarande runt tio m/s och de första två timmarna stöttade vi med motorn för att slippa stampa mot vinden så mycket. När vi väl kunde svänga vänster ner i Stora Bält fick vi en helt annan segling. Visst, vi hade höga vågor till en början – INTE de enmetare DMI pratat om! Och med två rev i storen samt endast ute en tredjedel av genuan gick det undan och vilken segling vi fick. Toppnoteringen var 8,6 – vilket är fantastiskt bra för Nannygumman. Sedan ÄR Stora Bält väldigt tråkigt att segla i. Vi såg under dagen endast fyra segelbåtar och kanske 10 transportfartyg. Vinden iade i med jämna mellanrum och det var såklart mindre trevligt när mätaren visar 16. Vår vindmätare ja…. ni som har följt oss ett tag vet att vi har en lite långdragen historia om funktionen med den med Garmin. Efter mycket om och men fick vi köpa en ny till reducerat pris och allt var frid och fröjd, i alla fall i två till tre veckor. Sedan började den tappa kontakten igen. Nu tappar den kontakten titt som tätt – igen. Detta trots att den visar att den har god kontakt. Men vi läger ingen energi på detta nu utan kommer att ta detta med GArmin när vi kommer hem igen. Vi räknar den inte en som trasig! Dags för ett annat märke nu tror jag… Sista timman in mot Norborg hade vi vinden rätt i näsan och 14 m/s så det var bara att starta motorn och låta den jobba. Det har sina fördelar att ha en motorseglare med 54 hp och ett doghouse att gömma sig bakom. Men en och anna sjö lyckades allt smita in i sittbrunnen i alla fall. Strax efter 19 lade vi till inne i Norborg. Här fanns hela sju gästbåtar. Två norrmän, en svensk, två tyskar och en dansk samt en oidentifierbar utan flagga. Lagom med plats med andra ord. Vi lade oss bredsida vid flytbryggan och fick danskarna rätt över på andra sidan. De hade en söt liten knallgul segelbåt på 26-27 fot – om den ens var så stor. De hade hund också, det såg vi eftersom de hade en filt på bryggan och en vattenskål. När det danska paret senare kom promenerade konstaterade vi att det inte var en hund utan snarare en häst av modells större de hade i båten. Ja, ni vet en “lilla Fridolf hund” på ca 80-90 kg. Hur de fick plats med henne i båten är för mig en gåta. Men det var en snäll hund som låg stilla på bryggan och gjorde inte en fluga förnär. Hon tittade inte ens på mig när jag kopplade elen i elskåpte 20 cm ifrån henne. Det krävdes lite mod och egen övertalning för att våga gå så nära men som sagt, inga problem. Därefter var det mat på agendan. Trots att jag borde fått medalj för att jag under dagens seglingsomständigheter lyckades vispa ihop en mycket god färsk tortelliniröra med resterna från gårdagens tacofest skrek magarna efter mat. Och wifi….Vi behövde inte gå långt – Lauses grill på hamnpiren fixade fram två häftiga bacon och ostburgare med massor av pommes och var sin pilsner till för modesta 200 dkk. Dessutom delade de frikostigt med sig av sitt wifilösenord och väderprognoser kunde laddas ner och facebook kunde besökas. Behöver jag nämna vem som gjorde vad?? Att det sedan var currydressing i hamburgarna var faktiskt helt ok – även om jag aldrig valt det om någon frågat mig!
Sedan gick vi in i paltkoman igen och det kanske inga var så konstigt att vi var trötta – vi hade trots allt avverkat 45 M på eftermiddagen. Nu totalt nästan 200 M och vi har inte ens påbörjat första semesterveckan ännu 🙂 Det blev en tidig kväll och på morgonen dagen efter, måndag morgon, tog jag min kopp te och promenerade bort till Lausesgrill och gick en lov runt huset med paddan i handen och där – mitt bland sopebingarna för båtgästerna fick jag mottagning. Bara att sätta sig i solen och kolla vädret. Eftersom vi inte skulle gå mer än 35 M idag ner till Marstal så tog vi det lilla lugna och strax effter tio kastade vi loss och mötte ett nästan platt hav. Men med vindar på 8-12 m7s så gårdagens rev satt bra men vi det blev lite mer av foclen istället. Fast bara ett tag. Det drog i bra och framåt dagen ökade vinden konstant vilket ledde till att vi drog in mer och mer av focken. Vinden vred också och blev mer SW än beräknat så helt plötsligt hade vi 16 i byarna och det är inte ett läge som Liv tycker är trevligt. Det är så grymt stor skillnad på 12 m/s och 16 m/s!!! Inte alls samma sak som skillnaden medllan 8 m/s och 12 m/s. Fast nu närmade vi oss området med kvastnavigering. Där är det 4 meter djup i lederna och 0 meter djupt utanför kvastarna – typ….. Så storen åkte ner och focken fick räcka. Fram tills de sista två timmarna då vi fick stampa oss i motvind in mot Marstal. Tråkigt….. Men nu sitter vi här i solen och mår gott. Gästbåtarna består av tyskar och åter tyskar. Eva och Andres ligger i Vordinsborg där de har varit inblåsta i flera dagar. Känner jag de rätt så är de nu laddade till tänderna och så som väderprognosen nu ser ut så blir det Kiel i morgon. Vi har ca 35 M dit och vinden ser faktiskt lite svag ut! Kanske spinnakerdags?? Nu ska vi ut och kolla in Marstal – det är midsommar på riktigt idag – kanske är det bål någonstans. Sköt om er govänner så hörs vi snart igen!
När det blåser går det undan – nu är vi i Marstal
Bookmark the permalink.
One Response to När det blåser går det undan – nu är vi i Marstal