Vi tog oss en sväng på Fur, denna underbara ö och var ganska nöjda med det. Faktum är att vi börjar få lite hemlängtan till väskusten med dess salta bad och varma klippor. Men stressa vill vi inte så kvällen blev en god grillning och därefter fick vi besök av en kille som heter Tim. Han har också en Rasmus, och det är Canna som vi sett i Aalborg ett par gånger. Tim är också mycket engagerad i Nordisk Seglats och kände väl till skutorna Hawila, Atene och Westvind. Vi satt hela kvällen och utbytte Rasmuserfarenheter och fick ett par riktigt bra tips som vi tar med oss. Bland annat om hur han har spänt sin rigg för att balansera upp båten. Något vi inte lyckats med, tycker vi. Först hade vi tänkt att ligga kvar på Fur under onsdagen men efter ett snabbt beslut släppte vi tamparna och seglade mot Aalborg. Vi fick seglat ett tag men när vi dippade ner mot en knop så gav till och med Magnus upp. Det är väldigt skönt att segla/tuffa i Limfjorden. Lite som att ha semester från semestern så att säga. Vi fick en underbart solig dag och när vi gled in i Aalborg vid 18 tiden hade vi ett gemensamt mål. Vestre Badelaugs seglarkrog – den är bra! Vi beställde i vanlig ordning in ett glas rött och en öl. Ölen som landade på bordet var 0.75l och mitt vinglas kunde mest liknas vid en vas och innehöll nog minst en halv flaska vin. Det var vi inte riktigt beredda på. Magnus hade som vanligt siktet inställt på sitt stjerneskud och jag på min hamburgare. Och jag har ätit ett par bra hamburgare denna semestern (och ett antal osedvanligt dåliga oxå ska erkännas….) men denna vann klockrent i klassen STÖRST!. Det var minst 300 gram hemmafixad hamburgerbiff med massor av ost, bacon och chillimajjo. Till detta ett hav av pommes… Mat för minst tre personer. Men jag är inte den som ger upp och jag fick i mig det mesta och blev hysteriskt I-landsmätt trots att Magnus snodde lite pommes av mig. Jag var så mätt att jag svor att jag aldrig skulle äta något mer – och det höll jag i alla fall i 30 minuter innan vi tog svängen via glasskiosken för en efterrätt. Helt otroligt vad människokroppen klarar! Därefter dog vi i soffan och reagerade knappt när klockan ringde vid 08. Strax efter 09 hade vi tagit oss igenom de båda broarna utan större knorr och det blev motorgång ner mot Hals. När vi låg och väntade på att den andra bron skulle öppna så såg jag att det låg en blå, engelskt stor båt bredvid oss och snurrade. Kul tänkte jag. En Engelsman! men efter en titt till så såg jag att det var GIGI! Gigi är båten som Lotta seglade med ner till Holland och som sedan var med i Tall Ships Race. Det är en stooor seglebåt (Svan?) De vann till och med någon av klasserna och även om den är Engelskflaggad så står det Hälleviksstrand på den och den brukar hålla till på Gullholmen när den inte är ute på sina långturer. Kul att världen är så liten 🙂 Nu tror jag att den varit uppe i Norge och vänt.Jag har känt mig lite hängig de sista dagarna och tog tillfället i akt och slappade/halvsov fram tills det att vi kom ut på Kattegatt igen. Nu var vi nästan hemma! Det blåste en frisk SO vind 8-10 m/s och vi fick en skön segling mot Läsö. Magnus hummade förnöjt vid rodret när Nanny bröt 8 knopsvallen. Det är bra för vår Nannygumma det. Strax innan 17 låg vi säkert förtöjda inne i Västerö. Till vår förvåning så var det inte ens fullt till 2/3. Och till min riktigt stora förvåning så var det INGEN som lyfte på rumpan för att ta emot tampen. Detta är första gången på semestern vill jag lova! I alla båtarna runt omkring var det hur många som helst och det satt minst 5 personer på bänkarna vid bryggan och alla bara glodde. När vi gled in så lyfte ingen ett finger för att hjälpa till….(alla var Svenskar). Nu var det inte en jättesvår förtöjning men här så har man ju de förhatliga snusktamparna vilket innebär att jag ska få iland en tamp samtidigt som jag ska fånga upp snusklinan med båtshaken och leda den bakåt till Magnus så att den kan agera akterförtöjning. Och ni kan ju tänka er hur dessa linor ser ut efter en hel sommar på botten. Det släpps en hel del skit från båtarna som ger en god gödning till allt som växer på tamparna. I detta fallet fick jag upp en vettskrämd krabba och hela linan var fylld av vätskefyllda blåsor som splattade ut sin vätska över oss och hela båten när man drog i linan. Som sagt… det hela gick bra – men det hade varit riktigt mycket enklare om någon bara tagit emot tampen för mig i första läget – så, nu ska jag sluta gnälla. Vi är på Läsö och vi har det hur bra som helst! Nu ska vi fortsätta ha semester och fundera på när vi ska ta klivet över till Sverige.
Fur – Alborg – Läsö
Bookmark the permalink.
3 Responses to Fur – Alborg – Läsö