Vi lämnade vår delfinkompis och ankarvik och fick oss en riktig kalassegling till Cediera. Solen kom fram på eftermiddagen och på plattlänssegling med spirad genua så njöt vi till fullo. Denna dag var det så varmt att vi kunde segla i badkläder. Batterierna var fulladdade, solen tryckte på bra med Ah på solcellerna, watermakern tuffade på och gjorde vatten som hamnade i dunkar istället för ner i skafferiet som sist. Dessutom så styrde vårt vindroder Boris ovanligt bra och livet var riktigt gott att leva. Detta var helt enkelt en av de saker vi har sett fram emot när vi många långa vintrar har förberett oss för denna resa. Inne i Cediera låg ett fåtal båtar för ankare och vi hittade oss ett bra ställe med ett lägsta djup på tre meter att släppa ner dunderklumen på, precis så som vi brukar göra, med tripplina och allt. Magnus backade först försiktigt. Sedan sträckte ankarkättningen han en liten stund så att ankaret kunde äta sig ner i sanden/leran lite lagom för att därefter, som vanligt, försiktigt gasa upp till 2000 varv för att vara säker på att ankaret sitter som berget. Detta har vi gjort många gånger förut och det fungerar “alltid”. Men som bekant finns det inga regler utan undantag och strax över 1500 varv så släppte dunderklumpen taget och vi blev ärligt talat riktigt förvånade. Det krävdes tre omankringar innan vi var hyfsat nöjda och då fick vi nöja oss med en inbackning på 15oo varv istället. Men eftersom det inte skulle blåsa särskilt mycket, så bestämde vi oss för att det var bra, satte dubbla ankaralarm och somnade sött.
Delfinen som gjorde oss sällskap i ett par dagar
Dagen efter ringde klockan redan 07. Vi hade inte mer än 25M ner i La Courona men vid 13 tiden skulle det komma in en front och eftersom vissa vädersiare hade hintat att det kunde vara åska i den fronten så blev jag genast orolig och ville komma i hamn innan det. Kl o7 var det helt och hållet bäckmörkt….. Men vi käkade lite yoghurt och pysslade ett tag och när klockan var 08 och solen borde ha gått upp så insåg vi att det inte skulle bli mycket ljusare än det eftersom vi var totalt inbäddade i dimma. Magnus drog igång radarn och jag drog upp ankaret. När vi tuffade ut i totalt bleke så var det två andra båtar som också gick ut. Båda dessa båtar vände efter bara ett par hundra meter och gick in i hamn igen. Vi funderade på om de inte hade radar eller varför de gjorde så men vi fortsatte för motor in i dimman på ett helt stilla hav. I dessa lägen är det skönt att ha den kapten som har sysslat med radar i över 10 år inom försvaret. Han tycker nästan att det är roligt att få navigera med hjälp utav den. Sedan så använder vi ju plottern såklart. Men på den ser man inte alla små fiskebåtar som låg ute denna tidiga morgon. Det vi också hade lite problem med att se var fiskeflötena. Här låg det långa rader med flöten. De var ca 10×10 cm och låg med 30 meters avstånd. Vi misstänkte ju genast att det var någon form av nät så det blev lite zick-zackande och mycket spanande i början. Strax efter 12 snåret tuffade vi in i den inre marinan i La Courona. På bryggan stod Resolut, i vanlig ordning och tog emot oss. Vi hade gått lite skilda vägar de senaste dagarna och det var jättekul att ses igen.
Dimma…
Nu har vi legat fyra dagar här och eftersom den femte dagen är gratis så kommer vi att ligga kvar här en natt till och dessutom kanske en sjätte. Under dessa dagar så har hamnen gått från nästan helt tom till ett att bli ett litet svenskläger. På tisdagen kom familjen på Swede Dreams, som vi känner från JRSK, och efter det så har det bara droppat in massor av båtar. Ett par av dem känner vi till från bloggar vi läst innan och framförallt kul var det att få träffa de nya ägarna till Kuheli. Kuheli är också en Rasmus 35 och vi följde Ivan och Josefin på varenda steg de tog för ett par år sedan när de var ute i 3,5 år. Idag är det en familj från Kalix som har henne och självklart har vi passat på att jämföra lösningar och utförande. Det blir en del spring mellan båtarna och det utväxlas allt från böcker, filmer, E-böcker, ljudböcker, pilots, tips på hamnar mm mm. Ett litet svenskläger helt enkelt, där flera nu är ute för andra omgången. I den andra hamnen ligger alla norrmän 🙂 Lite lustigt faktiskt. Sedan så är det självklart ett gäng fransmän och holländare som är här också, mfl. Något som jag tycker är väldigt roligt är att det är många yngre personer, både med och utan barn som är ute och seglar. Vi hade fått höra att vi mest skulle få möta pensionärer – något som inte alls har stämt. Det är snarare så att det är vi som är gamlingarna 😉
Kuheli på gång in efter att ha korsat Biscaya
Paco (och Lola) lär sig hur man knyter armband
Vissa vill ha en man i byrån. Jag har en i stuvfacket 🙂
Vi har varit lite duktiga och fått gjort en hel del jobb också. Vädret är inte lysande. Vi är nere på våra 16-18 grader igen och det blåser riktigt kallt. Men då är det bra att göra båtjobb. Magnus har ju fått av den kärvande rorkulten men det sitter fortfarande en bult i som måste borras ur och det är inte det lättaste. Han gav upp efter det att han knäckt ett 6mm stålborr. Vi får helt enkelt hitta en mekanisk verkstad med en pelarborrmaskin som kan hjälpa oss med detta. Jag har lagt lite tid till att leka med oxalsyra för att få bort rost – allt rostar!! och sedan har vi fått ordning på kopplingarna till watermakern. Sedan så lyckas jag ju skapa mig merjobb genom att lägga en inte helt stängd burk med smågurkor i ättika ner i det stora skafferiet. Alltså inte skafferiet som jag hällde vatten i förra veckan utan detta var det andra skafferiet. Och jag kan lova att ättika luktar mer än vad vatten gör. Men jag gör i alla fall inte samma misstag två gånger 😉 Dessutom så är vinäger bra mot mögel och div eventuella småkryp och hela skafferiet fick sig en välbehövlig genomgång.
Fredagen blev en utflyktsdag till IKEA där vi handlade upp på livsnödvändiga saker som: mjölkchoklad, smågodis, kakor, korv, sill och annat smått. Vi delade en taxi med Dennis och Katarina och hade en sådan där vansinnigt trevlig dag där vi bara skrattade åt allt. På kvällen satt vi i deras sittbrunn och tog ner solen. Det gäller att passa på när den är framme och samtidigt diskuterade vi om det inte var dags att röra på oss nu. Men det blev en dag till! Vi var inte riktigt färdiga med La Courona kände vi. Så idag lördag har vi en pysseldag och vi är jätteglada för idag är det sommar och sol. Magnus skulle upp i masten för att kontrollera att allt såg bra ut och precis innan han drog på sig selen så sa han – Ska inte du göra detta då??? Jag har ju bestämt mig för att jag inte är höjdrädd längre – så det var bara att bita ihop och klättra upp. Magnus hissade mig i början så att jag kände att jag var säker och denna gången kom jag faktiskt upp! HELA VÄGEN – så nu är jag stolt över mig själv 🙂 Och så har jag bestämt att jag inte är höjdrädd längre! I morgon tar vi oss vidare söderut! Hopp och hej så hörs vi snart igen.
Kolla hela vägen uppe 🙂
Till och med en Selfie 🙂
4 Responses to Svenskläger i La Couruna