Som alla andra som besöker denna ö så åkte vi till stranden Maho. Den är världskänd för att flygplanen landar precis över huvudena på de som står på stranden. Så även om Björn inte hade varit med så skulle vi nog allt tagit oss dit. Det började med lite motgångar eftersom det var helt omöjligt att hitta en plats på andra sidan lagunen att förtöja dingen i. Det blåste kuling och även inne på lagunen så gick det bra med sjö. Vi fick motvind en liten bit och vi blev helt och hållet översköljda och genomblöta. Grabbarna var ju smarta att ha badbyxor. Jag hade jeansshorts. Något som är väldigt obehagligt att ha på sig när de är genomblöta! Vi stack in näsan till en brygga med massa hyrbåtar och jetskis och efter lite letande hittade jag en i personalen och frågade om vi kunde få ligga där ett par timmar. Jorå, det gick bra, men det kostade. Visst tyckte jag, hur mycket? 25 Eur svarade han då. VA???? Är du go eller?? Vi har en dinge som är 2,4 meter och vi har lagt oss på den grunda delen som ni ändå inte använder. Han såg ut att skämmas men förklarade att hans chef satte priserna. Vi åkte såklart därifrån och lite längre bort hittade vi en restaurang med brygga och efter att tagit varsin dryck så fick vi ha jollen där. Betydligt bättre än 25 Eur! Framme vid stranden så tillbringade vi hela dagen med att titta på planen och när folk försökte bada i de gigantiska vågorna. Magnus och Björn vågade sig på ett par dopp men jag lät bli…. När något av jetplanen startade så blev de som stod bakom sandblästrade av jetstrålen. Riktigt läskigt faktiskt. Så vi stod lite på sidan. Vi klarade oss fram till dess att grabbarna gått för att handla lite dryck och jag passade grejorna. Då kom dagens största jetplan och försent insåg jag att han inte stod helt rakt på starbanan utan jag såg rätt in i båda motorerna. Illa….. Jag han tänka att jag skulle ta de tre ryggsäckarna och springa innan det var försent men det gick inte. Två sekunder senare ligger jag i en boll på stranden och skyddar mig så gott det går från sanden. Det gör ONT!!! När jag väl kan resa mig igen så ligger alla våra saker i vattnet och tumlas om av de kraftiga vågorna. Tre ryggsäckar med telefoner, plånböcker, kläder…. osv. Jag är totalt sandblästrad och jag har sant överallt. Speciellt i ansiktet. Björn hade sett vad som hänt och kom rusande från baren och många andra vänliga människor hjälpte oss att hitta våra saker som flöt i vattnet. Vi hittade allt förutom ett kamerabatteri och ett par badbyxor. Efter detta tog över en timmes sanerig vid och sedan gav vi upp och satte oss i baren för att torka alla våra dyngsura och genomsandiga saker. Magnus fick ta jollen tillbaka i motvinden och jag och Björn fick ta en taxi. Väl hemma i båten så sanerade vi oss ännu en gång men denna gång med hjälp av vattenslangen på kajen. Vi hade bara en duschpollett eftersom hamnkontoret redan stängt så vi fick börja duscha på kajen och därefter stod vi i kö för att hinna skölja av oss ordentligt inne i duschen. Inte utan att en viss scen från sällskapsresan, när de ska ta foton till liftkorten, kom upp i skallen. Efteråt så är det lätt att skratta åt en sådan här historia, men jag blev faktiskt lite chockad….
Och här kommer filmen på det hela!