Vad hände? Är det redan december? Jag hänger verkligen INTE med i svängarna. Nu är det inte många dagar kvar tills våra barn kommer på besök och sedan kommer det ju en hel bunt överflygandes för att fyra nyår och Magnus födelsedag strax därefter. För att vara ärlig så är det lite svårt att ta in. Att det verkligen kommer att hända!
I vilket fall som helst så lämnade vi Beqiua i måndags eftermiddag och tog en nattsegling upp hit. Det hela började bra och vi hade fin vind och en rent ut sagt fantastisk solnedgång.
Solnedgång på väg norrut mot Martinique
Magnus har varit lite krasslig i ett par dagar så jag tog första nattpasset och väckte honom inte förrän strax efter 03 på natten. Tanken var att han skulle få sova lite men det var nog inte så lätt. Vinden var byig och grinig. Strax innan jag nådde norra udden av St Vincent hamnade vi i några squalls och tvättmaskins vågor när vind gick mot ström. Det var lite bökigt ett par timmar med kastvindar upp till 15 m/s men Nanny matade på så sakta.
En rätt obehaglig händelse var att jag träffade på en segelbåt utan lanternor som gick söderut. Båten hade sändande AIS men dess signal kom och gick hela tiden och jag fick bara korta kontakter med den. När kontakten var uppe så rapporterade plottern att vi skulle mötas på ett avstånd på mellan 200 och 400 fot vilket är mellan 60 och 120 meter. INTE bra. Det är alldeles för lite för två seglande båtar i väldigt byiga vindar. Jag spanade och spejade ut i mörkret och kunde för mitt liv inte hitta båten. Jag hade vinden in om styrbord ca 55-65 grader och båten skulle dyka upp på babordssidan. Detta gjorde att jag pressade mig upp mot vinden så mycket som möjligt för att på så sätt öka avståndet mellan båtarna. Men det kändes inte tillräckligt. När det enligt den sporadiska AIS:kontakten informerade om att det var 10 minuter kvar tills vi skulle mötas så körde jag på radarn för att se om jag fick ett eko. Det gjorde jag först inte och jag gjorde mig beredd på att slå för att vara säker på att vi inte skulle krocka. Jag får dock ett svagt eko på plottern och lugnar ner mig lite. När det är fem minuter kvar och AIS signalen är borta så bestämmer jag mig för att slå trots att jag vet att Magnus kommer vakna då. Jag ska precis dra över rodret när AIS signalen kommer tillbaka och jag inser att det kommer att gå bra trotts att vi möts alldeles för nära. DÅ vaknar någon i den mötande båten och sätter på sina lanternor. Men för i helvete rent ut sagt!
En annan svensk båt, Grandiosa från Smögen gick också samma sträcka samma natt och de berättade en liknande historia men med en motorkatamaran. Hur kan man INTE ha på sina lanternor? AIS:en är något av det bästa som uppfunnits sedan skivat bröd, men faktum kvarstår. Om den inte sänder riktigt, så som i detta fallet så måste man ju alltid se till att synas. OCH alla har definitivt inte möjlighet att ta emot signalerna och då är man ju helt körd. Ja, ja. Än är den siste idioten inte född, brukar min kompis Lotten alltid säga och hon har så rätt så!
Vi gled in i Le Marin på tisdagsförmiddagen. Kastade ankare på “vanliga platsen” utanför Leader Price dingebrygga och körde sedan in till marinan för att checka in.
Att checka in i Frankrike är ju en dröm och utförs enkelt på en dator på hamnkontoret. Därefter styrdes stegen, mycket målmedvetet till en av smårestaurangerna på andra sidan vägen där Karibiens bästa hamburgare serveras. Till vår stora besvikelse hade de stängt. Och vi tittade lite förvirrat runt oss innan vi bestämde oss för grannstället som serverade kebab. Vi möttes av två glada filurer bakom disken som med liv och lust gav sig in i en förklaring över vilka matalternativ som fanns. OCH de pratade dessutom engelska! Den franska delen av hjärnan är inte riktigt aktiverad ännu…
Detta var vår första kebabtallrik sedan vi lämnade Sverige och jisses, rent ut sagt. Ett berg med kött, pommes och en underbar sallad till och allt serverades med ett leende och en serviceanda som vi nästan glömt bort fanns. Att ta något kort på maten var det aldrig tal om för vi var så hungriga så det fanns inte tid för det. Så gott! Men jag fick verkligen inte i mig hela tallriken och genast fick jag frågan om jag ville ha med mig resterna hem! Service på hög nivå!
Därefter bar det av mot Leader Price och bunkring! Nanny är så tom på förnödenheter så ni anar inte. Jag kanske ska skryta lite och ta till mig att jag faktiskt planerat bunkringen rätt väl för vår tid på Grenada. Maten räckte ju rätt precis! Nu är det i alla fall dags att börja att fylla upp båten inför kommande besök och inför kommande seglingar. Det är svårt att INTE handla när man är här. Ostar, viner, kött och grönsaker i långa banor. Och glöm inte all god CHOKLAD till överkomliga priser. Det blev en överlastad dingetur tillbaka till Nanny
På kvällen blev vi inbjudna till Grandiosa och en sundowner. Alltid trevligt att lära känna nya seglare. Denna familj är ute i ett år och består av Joel och Malin tillsammans med tonåringarna Tryggve och Torin. De korsade Atlanten redan i oktober och gick över till Franska Guyana. Vi har lite liknande planer framöver med Kuba och USA:s östkust så vi kanske kommer träffa på varandra längs med vägen.
Bunkringen fortsatte på onsdagen och på kvällen hade vi grillkväll på Nanny tillsammans med Grandiosa. Väldigt trevligt 🙂 Tyvärr så har de lite mer bråttom än vi och lämnar Le Marin redan idag, fredag. Men vi hoppas som sagt på fler träffar fram igenom.
I skrivandes stund är kl 06:30 på morgonen. Regnet fullkomligt öser ner. Det regnar mycket mer här på Martinique än där vi varit i det senaste men det är väl bara att vänja sig. Som tur är så har vi regnskydd över våra sidofönster som gör att vi kan ha dem öppna för det blir lite varmt och kladdigt inne annars. Eftersom det är så tidigt på morgonen så är det inte heller mer än 26,5 grader här nere i salongen. Nästan lite kyligt så, jag får dra på mig en sarong… Ni fattar ju. Jag kommer frysa ihjäl uppe på Grönland i juni.
I övrigt så pågår lite fix och projekt för att ställa Nanny i gott seglingsskick till mitten av januari. Då trycker vi gasen i botten och seglar norrut – men det är då. Nu ska vi njuta av Martinique och besök.
Kram på er därhemma och ha en härlig första advent!
