Tänk att det är tredje julen nu som vi firar i Nanny, borta från Sverige! Och som de lyckosamma personer vi är så har vi haft nöjet att ha våra barn med oss varje jul! Det är inte dåligt det! Första julen kom de till Kanarieöarna. Andra julen åkte de över till San Blas i Panama och i år kom de till oss på Martinique. I hela 10 dagar fick vi rå om dem och det har varit så mysigt. Ja, Nanny är trång för fyra personer men det har gått alldeles utmärkt eftersom vi inte seglat runt och kunnat ha cyklar och lite annat på däck.
Vad har vi gjort under dessa dagar? För att vara helt ärlig så har vi gjort väldigt lite… Barnen var i stort behov av att bara vila, så det har de verkligen gjort. De har läst böcker så det står det härliga till. Både i solen och i skuggan. Badat massor också, självklart. Sedan har vi ju grannbåten Harry Z som har massa roliga leksaker som kajaker och paddelbräda som vi fått låna. Mathilda och jag har snorklat en del och så har vi firat jul med våra båtvänner på Tao, Gotlightly och Ocean Maiden såklart. Mat i massor har det också blivit och helt plötsligt så var dagarna slut och de skulle åka hem igen. Vad hände? Kl 04:30 ringde klockan och en timme senare lastade jag dingen med våra älsklingar och dess bagage. I mörkret körde in dem till bryggan där vår chaufför Celine väntade för att ta dem till flygplatsen. Ett par snabba kramar och alldeles för många tårar och vips så var de borta igen! Det gör ont i mammhjärtat, men jag vet ju att jag får se min ”groda” och ”lilleman” om ett par månader igen.
Snorklings-selfie
Snorkling med Silke
Sköldpaddssnorkling
När till och med Carl flyter är vattnet salt 🙂
Solnedgångsöl med gänget
Erik balanserar
Kvällskram vid solnedgångsbadet
Alla sätt är bra, utom de dåliga
På middag hos Silke
Provar kajaker
Strandpromenad på jakt efter restaurang
Lilleman <3
Sen Lunch på Ti´Payot med Britt, Erik, Lennart och Espen
Glad dotter med jättesallad
Busstur på slingriga vägar
Som vanligt, Fransmäns om ankrar för nära
Tillbaka i båten kändes det väldigt tomt men jag försökte lägga mig och sova ett par timmar till. Men nä… såklart inte. Min kropp tycks anse att det räcker med två timmar per natt då och då. Måste säga att min hjärna inte håller med. Så jag gav upp och åkte och köpte baguette istället.
Vi satt i godan ro och mumsade på sagda baguette strax innan kl 9 när helt plötsligt någon kom simmande mot oss. Det är ju inte så ovanligt med tanke på mängden snorklare men denna person krockade nästan med skrovet. Då såg Magnus att det var Hans som kom simmande!
Vi blev mäkta förvånade eftersom vi visste att de anlänt först natten innan och det i en by ett par kilometer bort. Helt sjukt att träffas här. Så jag åkte in med dingen för att välkomna dem medan Magnus gjorde en första grov röjning i båten efter barnens besök.
Det blev en härlig dag i solen tillsammans med Cilla, Hans, Anna och Yamina en dag med mycket prat – mest båtprat.. 🙂
På eftermiddagen var jag så trött så jag såg i kors, men inte så trött att jag inte hörde att watermakern lät extremt ansträngd. Snabbt stängde vi av den och konstaterade att hela saltvattensintaget var fullkomligt igenproppat av grönt havsslem. Det var bara att sätta igång och plocka isär härligheten och Magnus mumlade något om att han tyckte att sköldpaddorna gjorde ett dåligt jobb som inte åt upp allt gräs utan lät det sugas in i vårt intag istället. Samtidigt passade vi på att byta filter till watermakern när ändå hela båten var upp och ned.
Kl 19 släcktes lampan i mitt huvud och här sitter jag nu, 12 timmar senare och är nästan pigg. Tänk vad lite sömn kan göra gott. Resten av gänget invaderar ikväll vid 21 tiden så vi hinner hämta oss lite.
Men vi ska ut och äta idag. För vi har lita att fira Magnus och jag.
Vi har faktiskt silverbröllopsdag idag . 25 år… tiden går…
Och därefter kommer gänget…
