180629 Flytbryggor, isberg, knölvalar och kokbok

Natten i Norris Point blev rätt jobbig. Vi fick vinden rätt in i rumpan och det slamrade rätt bra i tampar och badbrygga. Lågvattnet blev lägre än vad vi trott och Nils var uppe på natten och fixade fenderbrädor och fendrar i ett par omgångar. Det är bra att ha ett energiknippe ombord ibland. Jag hade precis bestämt mig för att gå upp och fixa gnisslet när jag hörde att Nils redan var på däck. Alltså rullade jag in mig i min varma koj igen och lät han sköta det där med tampar och snören. En viss dam hemma i Norge har tydligen sagt ”Ge den mannen en tamp att dra i” om Nils. Och det skriver vi verkligen under på. Om det inte händer något så ser han till att det händer något och detta något är oftast någon bra förbättring på Nanny som numera är i bättre skick än någonsin! Borträknat autopiloten då, men den tänker jag inte ens prata om idag.

Strax innan fem på måndagsmorgonen backade vi ut från den hemska kajen och satte av norrut igen. Vi hade motvind men inte så mycket och planen var att bara flytta oss 30 M för att få en bättre hamn men när det hela rullade på så bestämde vi oss för att gå ända till Port Saunders vilket innebar en dagsetapp på hela 78 M och lite väl mycket stamp för vår smak men vi åt ju sjömil och varje sjömil räknas. På eftermiddagen fick vi också besök av de gudomliga. Nils har inte varit med om detta innan och det var otroligt kul för honom att han fick sitta på däck medan delfinerna visade upp sig runt oss. De var jättepigga och hoppade och skuttade efter bästa förmåga. Inte alls så slöa som delfinerna i karibien. Jag undrar om det inte har något med vattentemperaturen att göra. I vilket fall som helst så var bror i sjunde himlen och jag förstår honom. Första mötet med delfiner är verkligen speciellt.

Nils och de gudomliga

Såhär glad är man när man träffat delfiner

Det var med viss tveksamhet vi gled in mot den stora fiskehamnen. Den såg väldigt industriell ut och på de stora betongpirarna pågick det lastning och lossning mellan stora fiskebåtar och de långtradare som kom i skytteltrafik. Men vi hade en notering från Mary of Rövarhamn att de hade ankrat innanför fiskehamnen så vi bestämde oss för att i alla fall titta runt hörnan. Och se där! Där dök det upp en fin och välskyddad flytbrygga. Det låg lite mindre fiskebåtar på insidan men utsidan var helt ledig och målad gul. Just den gula färgen gjorde oss tveksamma men eftersom klockan närmade sig nio på kvällen tog vi beslutet att det var enklare att få förlåtelse än tillåtelse och Magnus parkerade Nanny längst ut på bryggan. Det fanns ett litet hamnkontor men det var stängt men lyckan var stor när vi hittade duschar på andra sidan av byggnaden. Till och med tvättmaskin hade de. Så vi låg kvar på tisdagsförmiddagen och jag fick kört ett par tvättmaskiner samtidigt som jag fick fjäskat in mig hos hamnkaptenen för lite internettid. Fantastiskt trevligt ställe. Hamnkaptenen förklarade att de hade så få båtar som kom varje år så det var ingen idé att ta betalt. De uppskattade snarare besöken. Den gula färgen, förklarade han, var oftast tecken på att det var en kommunal brygga och vem som helst fick lägga till men fiskarna hade såklart företräde på de större kajerna.

Efter lunch gick vi runt udden till Port aux Choix och denna gång var det med lite större kaxighet som vi ledade oss hela vägen in i fiskehamnen och glatt konstaterade att även här fanns en alldeles utmärkt, gulmålad flytbrygga. Kvällen blev magiskt vacker och vi skämde bort oss med en liten grillning. Magnus satt på akterdäck vid grillen med overall och fårskinnstofflor… Lite annorlunda än karibiengrillning men absolut lika gott.

Grillning i overall och fårskinnstofflor

 

Nästa morgon var det dock dags för en tidig dag igen och ut på eftermiddagen förtöjde vi längs en gul brygga inne i Flowers Cove. Eftersom det inte var en flytbrygga och vi definitivt skulle konkurrera med fiskebåtarna letade jag upp en man på kajen och frågad om det var ok att vi låg där vi låg, över natten.

Han tittade lite konstigt på mig och svarade ”Thats what the dock is for, sweetie” Jag tackade glatt och kröp ner i båten igen. Nils ville gå på promenad och jag bestämde mig för att följa med. Tyvärr hade det inte regnat klart och vi var två mycket blöta personer som kom tillbaka till Nanny en timme senare. Men vi hade hittat en bensinmack som sålde diesel. Diesel är det riktigt ont om här så Magnus och Nils började diskutera om det var värt att fylla upp de 40 liter vi förbrukat med dunkar och ta en promenad på morgonen dagen efter för att vara säkra på att vi hade så mycket diesel som det bara gick. Vi åt en god middag, såg en god film och vi alla tre låg i soffan och jäste när Magnus såg på klockan och sa,” klockan är bara 20:30. Ska vi inte tanka i de där två dunkarna idag, så är det gjort?”

Nils höll med och jag tänkte bara ”Ge även den mannen ett snöre att dra i” men självklart hade Magnus rätt. En liten stund senare var det tankat och klart och eftersom bensinstationen inte stängde förrän kl 22 så knatade de båda iväg med vår dragvagn och fick dunkarna fyllda. Kubaprincipen kallar vi detta ombord. Vilket just nu innebär ”skjut inte upp den bunkring du kan göra idag tills i morgon för då kan det vara försent”. Vi har varit ute för bensinstationer som har slut på diesel så vi vågade helt enkelt inte chansa.

Dieselåsna 🙂

Detta gjorde så att vi kunde ge oss iväg tidigt på torsdagen. Det var stiltje och total dimma när vi smög oss ut ur hamnen. Vi närmar oss nu toppen av Newfoundland och för två veckor sedan var hela detta område isfyllt men eftersom vi inte sett några spår av is så tänkte vi att det var rätt lugnt. Vid lunch lyfte dimman och helt plötsligt ropar Nils

”ISBERG!!”

Jag fullkomligt flyger upp för även om jag vet att vi numera är i riskområdet så har det hela tiden känts så surrealistiskt att ett isberg faktiskt skulle komma flytande. Men där var det! Både läskigt och fascinerande. Även om det var lång borta tog vi massor av bilder och helt plötsligt så ropar Nils.

”VAAAL!!!”

Jag tror inte mina ögon när en stor val kommer upp precis bredvid isberget. Han visar sig ett par gånger och sedan går han ner på större djup och då vänder han upp och man får se hela den mäktiga sjärtfenan i dyket. Vi blir snart överens men inte övertygade att detta är knölval.

Hela dagen ser vi sedan val runt oss. Magnus sov en sväng när Nils helt plötsligt flyger upp och pekar framför bogen. Det är helt stiltje och jag springer upp på däck med kameran i högsta hugg.  Vi får en magisk upplevelse av en knölvalsmamma och två ungar. När mamman visar sig är hon inte mer än 25-30 meter från Nanny och man inser verkligen hur stora de är. Nils står till rors och funderar på om han ska väja för att vi inte ska krocka men här försvinner familjen ner på större djup och vi behövde inte oroa oss. OTROLIGT mäktigt och jag kan säga att det föll både en och två tårar.

Våra nya vänner isbergen

Fina former. Denna ligger precis bakom vår ankring

Knölval

Här dyker han!

Och det första isberget var såklart inte det enda. Skärpan i utkiken blev bättre för vi hade hela tiden berg och growlers runt oss. (Growlers är små isberg som ligger och flyter i ytan och är svåra att se. Typ isflak)

Efter lite letande hittar vi en bra ankarvik vid namn Hay Cove. Vi visste att det skulle komma in blåsigt väder på fredagseftermiddagen och ville ha bra skydd för de sydliga vindarna. Magnus var lite bekymrad över ett sjömärke som helt tydligt var på drift och vi smög långsamt in i viken. Vattnet var superklart och jag var lite bekymrad över djupet men när Nils åter igen ropar ”Vaaaal!” och vi ser hur den dyker ner strax innanför oss så får man nog ta det som ett bevis på att det är rätt djupt. Men det var en nyfiken val och till och med när jag släppte ankaret på 5 meters djup var han uppe och visade sig en bit bort. Säger bara det.. Mäktigt men redan nu är man nästan van vid dem! Men bara nästan J

Här på norra udden finns det ett form av vikingamuseum och vi bestämde oss för att besöka detta på fredagsförmiddagen. Magnus funderade ett tag på om han skulle ha jeans eller shorts men jeansen vann. Fast han ångrade sig när vi väl kom på land. Jag å min sida hade fullt ullställ och sedan fullt sjöställ på det. Vikingabyn visade sig vara turistfällan nummer ett men vi bestämde oss ändå för att gå in på området och titta. Eller snarare Nils bestämde sig för vi skulle göra detta och tog fram plånboken. Magnus försökte pruta genom att tala om att vi faktiskt var vikingar som seglat hit men det gick inte. Det hela var lite småkul men när jag frågade om det var riktiga lämningar som de byggt byn på så fick vi veta att allt var uppbyggt år 2000. Magnus spanade sedan på taken och fick se plastnät och takpapp under torven så ja…. Ni förstår. Men rätt kul ändå. Vi fick skjuts av några kanadensare till det enda caféet/restaurangen. Men vi kom försent! Det var smockfullt av en hel busslast pensionärer med namnbrickor och det tillsammans med en hysterisk trubadur fick oss att vända i dörren och knatade tillbaka till Nanny.

Nu sitter vi här i regnet och vinden och myser samtidigt så funderar på om vi har ett väderfönster mot Grönland i morgon eller inte. Men det lutar åt att det blir ett INTE och vi går förmodligen mot Labrador istället. Väderfronterna rullar tätt och väderfönstren är väldigt korta. Vi har internet då och då genom Nils telefon och han får täckning om han skickar upp den i masten.

Så om ni inte får kontakt med oss så förstår ni säkert varför. Och till alla er som beställer kokboken från och med nu får bereda er på lite väntetid för det är svårt när jag inte har internet.

Men vilken efterfrågan det har varit! Jag är helt mållös (nåja, nästan enligt min bro ). Men att så många skulle köpa så fort. Det trodde jag verkligen inte. Och jag är otroligt tacksam för alla er som har hört av er och berättat att ni tycker om den. Jag är så glad för detta och så fantastiskt lyckligt lottad som har alla dessa underbara människor hemma som hjälper mig att sälja boken! Tack alla. Verkligen! Ett jättetack! Vill du ha ditt eget ex så är det bara att klicka på länken här uppe till höger så står det hur du ska göra.

Sköt om er alla och undvik alla isberg därute! Det tänker vi göra!

Kram Liv, Magnus och Nils

 

Bookmark the permalink.

2 Responses to 180629 Flytbryggor, isberg, knölvalar och kokbok

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *