Ett hastigt beslut och vips så hamnade vi i Scheveningen

Magnus gick ut och sprang på förmiddagen och jag gick ner till stranden vid 10 tiden. Det var med viss förvåning jag insåg att de hade krattat hela stranden. Och då menar jag HELA, 100 tals meter såg helt platt och lagom trägårdsgångsrandig ut. Helt otroligt. Jag såg också “staden” som var uppbyggd en halv kilometer bort. Det var här festivalen skulle vara. Först tyckte vi att det lät lite kul med ytterligare en festival men det gick fort över. Från lunch gick det ett lemmeltåg av människor bort till festivalområdet på en utlagd “väg” genom sanddynorna. Tänk er 4 människor i bredd, packade mer eller mindre på led, tätt, tätt hela tiden!  Vid 15 tiden ökade dessutom tillströmningen och tecnodunket klingade över vidderna. När vi insåg att vi inte sett en enda människa över 20, typ, konstaterade vi att detta var nog inget för oss 😉 Istället tog vi oss en dusch och började fundera på när vi skulle segla vidare. Bussarna fortsatte att strömma in och bara tanken på att alla dessa 40 000 människorna skulle bussas bort härifrån mitt i natten fick oss till att ta ett hastigt beslut. Vi släppte tamparna och gick söderut. I motvind, svag men dock motvind och motström. Vi hörde dunket från festivalen i över en timma från det vi lämnat pirarna. Soldiset gick direkt över i dimma och efter ett tag funderade vi på om detta var så klokt att gå 30M en eftermiddag, bara sådär… Och det var det nog inte för att vara helt ärlig. Men vi har ju vår älskade radar med overlay. Det är ju det bästa som finns sedan skivat bröd! 21:30 styrde vi in mellan pirarna på Scheveningen. Reeds pratade om olika kanaler som skulle ropas upp för att få tillträde in i hamnarna och olika lampor som skulle blinka om man fick gå in i hamnarna eller inte. För det var flera hamnar vi skulle in igenom. Reeds tyckte till och med att man skulle tuta för uppmärksamhet när man gick igenom den smalaste delen. Vi gjorde inget av detta…. För vi har insett att man gör inte som pilotböckerna säger i detta landet. Vi har gjort ett antal försök att ropa på hamkaptener och broar på VHF:en men de svarar helt enkelt inte. Vi var inte direkt förvånade när vi såg partytälten på den yttre piren och hörde festivalmusiken. Det är denna årstiden och hamnen låg tre pirar bort så vi slapp nog den festen i alla fall. Snacka om att vi har blivit tråkiga!!!  Att sedan komma in i en hamn strax innan 10 på kvällen i skymningen och se att de ligger fem i bredd på yttersta bryggan är ingen höjdare och det var med viss farhåga vi gick längre in i hamnen när hamnkaptenen inte svarade på vare sig VHF eller telefon. Och se där – en ledig plats… Tysken bredvid sa att han trodde den var ledig…. Vi tog den helt fräckt och knatade upp till hamnkaptenen och fick tillåtelse att ligga en natt. Sedan får vi se vad som händer i morgon. I morgon ska återigen bli en gråmulen dag och då tänkte jag utforska staden när Magnus eventuellt ska ta en sväng till Niemegen och uppleva gamla minnen med Björn & Co. Vi sitter i Jakthamnens klubblokal och slappar efter seglingen och det är ju såklart fotboll på i bakgrunden. Men även om Holland leder och spelar om en bronspeng så är intressset begränsat. Här hade alla förväntat sig ett guld – och inget annat…