Dagarna rullar på men det är inte alltid som det känns som att det går framåt. Jag försöker börja varje dag med en promenad längs med kajerna och det är ett härligt sätt att börja dagarna. Sedan är det att hugga in på “att göra listan”. Vissa dagar går det jättebra, andra dagar känns det som att vi bara skriver upp nya punkter och att vi istället skapar oss merjobb. När jag oljade in bommen så lyckades flaskan med olja välta, utan att jag såg det, och ca en halv deciliter rann ut på kapellet…. AAAAHHHHH – den kommer att vara helt omöjligt att få bort så den fläcken lär vi få leva med. Sååååå trött på sig själv blir man i det läget. Mummel… Jag håller ju på att lägga om alla lister på doghouset på utsidan och när det började regna igår så började jag lite försiktigt peta i de gamla gummilisterna på insidan och vips så hade jag slitit bort en meter eller så och då rann det ut en hel deciliter gammalt vatten. Då är det bara att fortsätta riva och när alla gamla lister var bortskurna så har jag faktiskt hittat läckagen – tror jag – så nu väntar jag bara på att det ska sluta regna så att jag kan täta med ny sika från utsidan, låta insidan torka upp och sedan trycka dit mer sikaflex. Det lär nog gå en tub eller två innan jag är färdig med detta projektet och det lär även ta ett par dagar. Men det är det värt, bara det blir torrt på insidan av doghouset.
Våra trevliga besökare fortsätter att överraska oss. I måndags hade vi Uffe och Lena här på middag och jag tror att alla båtens datorer och sladdar var framme när vi började prata navigationsprogram 😉 Igår kom bland annat Erling, en gammal musikerkompis, förbi och i den andan fortsätter det! Gissa om vi är glada för att vi har fått låna en så central båtplats. För det innebär ju att folk faktiskt tar sig omaket att komma och hälsa på oss. Symaskinen har åkt fram en sväng också när vi upptäckte att våra säkerhetsband till däck inte hade en ögla i ena änden. Den tuggade igenom de tjocka banden som om det vore toapapper! Jag är helt övertygad om att den maskinen kommer att komma till nytta och att dess tyngd ombord är välmotiverad. Magnus jobbar i omgångar med att försöka få till kortvågsradion med tillhörande modem men det verkar riktigt lurigt. Efter mycket om och men så har han förmodligen isolerat problemet till att det är en kabel som är felaktig och en ny är beställd. Och på tal om lurigt. Vi har lite svårt med internetuppkoppling. Det är nackdelen med att ha båten i ett IT-tätt område. Här har ju företagen vett på att låsa sina nätverk. Vilket inte gör saker och ting lätt för oss nätsnyltande långseglare. Dock har vi en bank som wifi bostern lyckas få in och om det inte regnar så har vi ett långsamt nät. Men i går regnade det så Magnus lånade min telefon och kopplade upp datorn mot den för att kolla ett par saker på nätet och på mindre än 2 minuter så hade vi ätit upp hela 2 GB data. Vilket var all data jag hade att förbruka under hela april. Det tog ett tag innan vi fattade vad som hänt…. Datorn som han kopplade mot min telefon mot hade just fått Dropbox installerat – och det lilla fula programmet gick in och uppdaterade ALLA mina bilder TROTS att jag stoppat synkningen. Mummel och gnäll men å andra sidan så lärde vi oss något på det också 🙂 Nu har Magnus gått igenom våra datorer ytterligare en gång och sett till att alla eventuella uppdateringar ska ske när vi vill och inte efter ett schema. Då kan vi själva styra när vi har tillräckligt med data och göra nödvändiga nedladdningar. Annars kan det bli dyrt.
Carl hade bokat tvättstugan hemma hos honom till oss idag på förmiddagen. Så i ett totalt spöregn tog vi och vår smutstvätt cyklarna hem till honom. Nu var det en sisådär 20 år och lite till sedan vi var i en tvättstuga av detta slaget. På vår tid satte man ett litet lås med lägenhetsnumret på en tavla för att boka tvättid. Snacka om stenålderserfarenhet som vi inte hade någon nytta av här! Det låg fyra tvättstugor bredvid varandra och vi hittade snabbt vår. Härligt med två stora maskiner, en torktumlare och ett torkskåp – frågan var bara hur man fick igång dem! Instruktionerna var klockrena men hur vi än tryckte på knapparna så hände ingenting. Det saknades helt enkelt ström…. Vi tittade runt om och letade brytare och knappar men nä… Efter en liten stund kom vår räddning i form av en kille som skulle boka tvättid. Han höll fram sin “plupp” mot en platta på väggen och tryckte på ett par knappar. Hm… Här har vi missat något insåg vi. Magnus var snabbt framme och presenterade oss som nya i området och undrade hur i h-lv-t- man fick igång maskinerna. Vi höll fram vår plupp och med ett par snabba klick så “öppnade” han vår ström till tvättstugan och så gick han. Vi fick igång våra maskiner men sedan var frågan vad vi skulle göra nu…. Dörrarna gick ju att stänga så att de låste sig. Men till dem hade vi ingen nyckel så vi chansade helt enkelt, lämnade dörren öppen och gick hem till Carl så länge. Vem skulle vilja stjäla våra gamla paltor?? Efter sisådär tredje turen till tvättstugan började vi intressera oss mer för panelen på väggen som killen hade knappat på och efter lite filurande kom vi på att man även låste upp själva dörrarna till respektive tvättstuga med pluppen och att det bara gick att låsa upp en tvättstuga om man själv bokat den – Smart! och självklart när man väl tänker på det. Snacka om att vi kände oss som två teknikinkompetenta idioter 🙂 Eftermiddagen avslutades dock väldigt positivt när Carl dök upp lite tidigare än tänkt från jobbet och erbjöd sig att köra oss, våra cyklar och vår tvätt i regnet ner till båten. Det är bra att ha en son med en flyttbil 🙂
Uffe “kommunicerar” med vår diskdrive 🙂
Kaptenskan ser riktigt grinig ut i systugan – fast det är jag inte 😉
