170725 Småtjuvar och dags att lämna landet

I söndags satt vi i sittbrunnen och gjorde mest ingenting förutom att vila upp oss från den sena konserten natten innan.
Vi är rätt vana vid det här laget att det mer än ofta simmar folk runt båten. Det är allt från tjattrande tanter som sitter på flytkorvar till folk i full våtdräkt (det är 30 grader i vattnet!) som simmar med fenor på både händer och fötter. Så när en fyrklöver av ungdomar simmade förbi så tänkte jag inte så mycket mer på det. Jag satt förresten och chattade med goa Kajsa som befann sig i Tyskland med deras båt. Bara det gör situationen lite absurd.
Helt plötsligt ser jag att en av de fyra killarna liksom gliiiider upp på badbryggan på en katamarans ponton ca 100 meter bort från oss. Dessa killarna var helt klart lokala förmågor och hörde inte hemma på båten. Dessutom så fanns det ingen dinge bakom katamaranen vilket såklart indikerar att det inte var någon hemma.
De fyra killarna sitter ett tag bak på badbryggan och jag tänker att det kanske inte är så farligt även om jag inte hade velat att fyra, för oss okända killar hade satt sig på Nannys badbrygga. Jag uppmärksammar Magnus på vad som håller på att hända och känner att det hela inte känns riktigt bra. Jag går upp på däck med kikaren i handen och ställer mig och tittar på dem. De ser att jag tittar på dem och en av dem till och med vinkar tillbaka…. Detta gör mig lite tveksam!
Efter någon minut börjar de dra sig upp på akterdäck på katamaranen och dra i kläder som hänger på tork och lyfta på luckor. Då börjar vi båda hojta och busvissla på dem men de bryr sig inte. Vår dinge var upphissad i däverterna och utan motor så det skulle ta oss ett bra tag att åka över. Jag fortsatte busvissla och vifta med armarna och helt plötsligt hoppade alla grabbarna i havet åt alla håll och kanter. En klart nyvaken kille med en handuk runt höften hade kommit upp ur båten och jagat iväg dem….
Phu… jag blev nästan lite nervös av detta. För vi har inte haft mycket av kriminalitet på vår resa! Nu gjordes det mitt på dagen, på en söndag när hela parken var full av folk. Det pågick någon form av motionslopp inne i parken och det var 100-tals personer på kajen.
När vi gick iväg och handlade dagen efter så var båten totallåst! Inget lämnades i sittbrunnen och alla tofterna var låsta. Det var skönt att se att ingen varit ombord på Nanny när vi kom tillbaka.
Ut på måndagseftermiddagen så fylldes stranden och bryggan med folk som vanligt. Jag satt och slöläste och slängde en blick in mot dingebryggan. Det är ju svårt att låta bli eftersom det händer saker där hela tiden och det är ofta underhållning av största klass. Det är många som dyker och slår volter. Då ser jag helt plötsligt samma grabbgäng som från gårdagen och jag ser hur de närmar sig två jollar som ligger förtöjda. Vips så sitter de i jollarna och börjar slita i allt de kan få tag i. De försöker göra loss dem från kajen och de försöker starta motorerna. Blääääää. Magnus flyger upp på däck och börjar hojta åt dem. Det hjälper inte. Flera vuxna sitter på bänkarna bredvid men ingen gör något. Killarna är någonstans mellan 12 och 15 om jag får gissa. Jag går fram i fören och börjar ta kort på dem. Magnus sätter sig i dingen och ska precis börja ro in när det kommer en annan dinge in mot bryggan och killarna springer iväg.
Vi kunde inte göra så mycket mer, utan vi bestämde att göra dingeägarna uppmärksamma på vad som hade hänt genom att göra ett FB inlägg i en grupp för seglare här på Martinique. Det tog inte många sekunder innan vi fick respons av de som ägde en av dingarna och han kom också över en sväng och pratade med oss på kvällen. De foton jag tagit blev överlämnade till båtbutiken som skulle kontakta myndigheterna. Och idag tisdag så är det faktiskt en hel del poliser som patrullerar inne vid stranden och bryggan. Om det beror på våra kort, det vet vi inte men det känns bra att de håller sig i närheten. Nu är det i alla fall dags för oss att lämna Martinique för denna gången. Självklart har vi också larm i båten om någon skulle gå ombord under natten när vi sover.
Vi har i alla fall checkat ut och i morgon, på morgonen är planen att dra upp kroken och sätta segel ner mot Carriacou som tillhör Grenada. Det är en segling på ca 130 distans så det lär väl ta ca 1 1/2 dygn misstänker vi. Väderprognosen är oerhört god. Ostliga vindar på mellan 6-8 meter per sekund vilket bör ge oss en bra och bekväm segling söderut.
Båten är fullproppad av franska delikatesser både till oss och andra så det kommer kanske inte gå så fort. Men vem har bråttom.
Sköt om er 🙂