Author Archives: Liv

Filmen är i lite för dålig kvalitet egentligen – men vår uppkoppling är svår just nu. Så håll till godo med lite spridda klipp från överseglingen 🙂

Kram på er alla

Det kommer att komma en film också – men det tar ju lite tid att klippa sådant. Men det kommer 🙂

Det började med kraftigt stampande i medström och motvind

Regnet är på gång in

Swededreams och våra vägar korsades. De var på väg till Gibraltar

Första soluppgången

Och så lite solnedgång

Och en till…

Magnus sänder position och tar ner väder med SSB

Vingsegling

Solen finns där bakom någonstans

Dags att byta segelsättning

Magnus leker med sextanten

Att komma fram efter lite över fem dygn var inte så överväldigande som vi hade trott. Visst – reaktionen var självklart – fy F vad sköönt!! Men överseglingen hade gått så väldans bra så jag tror att vi hade kunnat fortsätta många dygn till om det hade behövts. Vi hade riktigt fin segling på slutet men för att slippa komma fram i mörker så stöttade vi med motorn. Tanken var annars att låta det gå en natt till och komma fram på tisdagsmorgonen istället. Men nä…. är man nästan framme så vill man ju fram… Det var otroligt skönt att komma in i ankarviken och släppa kroken, backa och sedan bara stänga av motorn. Därefter satt vi bara och njöt stillheten och solnedgången. Ett 10 tal båtar låg i viken tillsamman med oss. Två norrmän och inga andra svenskar. Nästan en konstig känsla – vi som är så vana vid att röra oss i svensläger nuförtiden.
Faktum är att Atlantseglingen på en sisådär 20 dagar inte känns fullt så skrämmande längre. Idag på tisdagen tog vi jollen in till stranden. För första gången på 11 dygn så satte vi fötterna på fast mark. Vi trodde att det skulle gunga… men nä! Där blev vi förvånade. Vi satt där på stranden i solen och bara njöt i stillheten. En och annan person vandrade förbi den tomma stranden och hälsade vänligt. Helt plötsligt kom det in en mindre båt och körde rätt upp på stranden och började att lassa av kanoter. Ja, eller kraftiga plastkonstruktioner som nog tål en hel del… Samtidigt så hade han förankrat en typ av luftamadrasshoppboj 10 talet meter ut i viken. Vad händer??? Svaret kom fortare än vad vi ville. Två jätte partykatamaraner (25X15 meter) typ…. kom in i viken och plockade upp ett par fasta ankartampar. Katamaranerna var fullsmockade….. Nej….. vill inte… åk bort igen…. Men vi tänkte att vi får ta det som det kommer. Upp på stranden vällde “turisterna” med hjälp av en pendelbåt. Eller så simmade de in. Det hoppades och paddlades och fotograferades och… och … och… En viss fras från favoritfilmen dök utan tvekan upp i huvudet – “Stockholmarna måste aktiviseras när de är ute i skärgården”. Men det var underhållande! En och en halv timme senare lassades alla upp på katamaranerna, utfodrades och sedan seglade de iväg och vi hade hela stranden hela eftermiddagen för oss själva. Eller, ja, nästan. Det låg ju trots allt ett par segelbåtar till i viken där i alla fall ett par hade tagit sig in till stranden.

Så – vi har det bra – och det planerar vi att ha ett par dagar till 🙂

Söndagen den 8/11 kl 10
Vi har sista dygnet gjort lite mer än 100 och är nu uppe i 420M av det ca 550M vi ska avverka totalt. Så nu hänger det på den väderprognos som Magnus laddar ner samtidigt som han skickar denna om vi siktar på ankomst i morgon måndag eller i övermorgon tisdag.
Innan vi åkte och låg för ankare utanför Faro så åkte Magnus på en förkylning. Den gav dock med sig till största delen och det var ingen större fara med honom när vi lämnade på onsdagen. Tyvärr så slog förkylningen till på mig natten mellan fredag och lördag och det gör att jag har hiskeligt ont i halsen. Men allt går bra ändå och det hela tuffar på. Magnus tog större delen av nattvakten, nu natten tills idag och så har han fått sova lite mer på morgontimmarna.
Vi kör sedan i går eftermiddag motor eftersom vinden dog ut helt och strax efter det dök ett par lekfulla delfiner upp. Denna gången hade det med sig en liten unge 🙂
I morse såg också jag en stor sköldpadda 20 talet meter från båten men den han dyka innan Magnus fick syn på den.
Nu ökar vinden så sakteliga igen och vi hoppas att vi snart kan stänga av oljudsmaskinen.
I övrig är allt bra ombord. Luftteperaturen så här på förmiddagen är 23 grader och vattentemperaturen 22,2 samtidig skiner solen från en klarblå himmel! – Det börjar ordna upp sig!!

Kram från Liv och Magnus

Detta inlägg (och de tre innan detta) är gjorda via kortvågsradio.

Lördagen den 7/11 kl 12
Dygnet skiljer sig inte så mycket från dygn 2.
Vi har avverkat ca 100M till, nu ca 300M totalt och solen skiner.
Vi har en lugn rullande, krabblik gång med dubbla försegel som vi inte ändrat sedan i går morse.
Vinden är fortfarande svagare än vad som är sagt och nu dippar vi oftar ner under tre knop så det kan nog bli dags att köra motorn en sväng snart.
Allt bra ombord och med denna fart lär det snarare bli ETA på tisdag än på måndag… eller nåt… Kram Liv o Magnus

Fredag den 6/11 kl 12
Vi har nu tagit oss två dygn söderut och avverkat strax över 200M.
Det är väl ett ganska långsamt till normalt tempo och vi ligger och seglar runt 4 knop
Vi körde motor (rullandes) hela dagen igår men framåt kvällen kom vinden precis enligt prognos.
Tyvärr kom det inte mer än 4-5 m/s och vi hade hoppats på 7-8 m/s men vi seglar på så sakteliga. Vem har bråttom??
Vi har platt läns vilket innebär att vi som vanligt rullar något väldans men vindrodret Boris styr tryggt och behöver väldigt lite tillsyn. Natten var magiskt stjärnklar och vi hade återigen besök av lekfulla delfiner.
Kort och gott – allt är bra ombord men rullandet har gjort att vi sovit lite sämre än normalt,

PS – vår prosition bör nu också vara uppdaterad i listen till höger på hemsidan.

Kram Liv o Magnus

De första timmarna hade vi fin vind men väldigt gropig sjö. Vinden var dock mer sydlig än vad prognoserna sagt vilket innebar att vi fick segla mot Rabat i Marocko för att kunna sträcka till en början.
Ut på kvällen dog vinden och sedan dess jobbar motorn och kursen är just nu mot Kanarieöarna igen.
Magnus tog kvälls/natt passet och såg till att vi kom igenom trafikstråket till/från Gibraltar och jag tog natt/morgon passet.
Natten har varit lugn med ett par små besök av en leksugen delfin som blev otroligt vacker i all mareld.
Vi har en enveten motström på ca en knop som vägrar ge sig. Enligt vad vi läst så skulle strömmen vara med oss – men det är inte att göra så mycket åt och trots att det går långsatmt så går det i alla fall åt rätt håll.
Vår position kl 06 UTC är inrapporterad och ni kan se den på länkarna till höger på hemsidan. Kram Liv o Magnus

Det har blåst bra i ett par dagar. Riktigt bra. Det är till och med så att det är någon form av katastroftillstånd utlyst på kusten precis innanför oss. Flera byar och därmed även hamnarna längs med Algarvekusten är översvämmade så det skriker om det. Det är lite absurt att vi sitter i vår båt, ett par knappa sjömil ut och tittar på Portugisisk TV  om de byar och hamnar vi just besökt. Där är  vägar bortspolade och folk vadar med vatten upp till axlarna mellan husen. Riktigt läskigt. Så att vi hade 26 m/s ett litet tag och därefter kraftiga åsk-,regn-, och stormbyar i ett dygn känns helt ok. Bra att bo i båt ibland,  I alla fall om det är översvämningar och man har ett så bra ankare som vi har. Ovädret gav dessutom med sig tidigare än beräknat så vi har haft en lugn och skön natt där vi båda sovit som grisar. I går kväll så nåddes vi också av nyheten om ytterligare en storm och denna gången var det i Sydafrika där en hel hamn råkat riktigt illa ut. Våra JRKSvänner på Mahimahi låg just i denna hamnen och det var skönt att i morse få höra att de hade klarat sig bra. Saker och ting är lite för spännande ibland.

På den positiva sidan så vaknade vi till en ljusare himmel där solen sken igenom både här och där. Dessutom så visar det sig att vårt surfkort som borde ha tagit slut vid 24 tiden i går kväll fortfarande fungerar. Så nu gäller det att passa på med alla Internetgrejor för vi lever på övertid känns det som. Vi laddar ner väder i massor och så som det ser ut nu så lämnar vi Portugal i morgon förmiddag och går mot La Graciosa på Kanarieöarna. Om vi får för mycket motvind så finns det en möjlighet att vi viker av och tar en liten avstickare till Marocko istället. Turen över till holmarna är ca 550M vilket innebär att det borde ta oss 5-6 dagar sisådär. Det kan lika gärna ta 7 dagar så om vi inte hör av oss i tid så behöver ni inte vara oroliga. Vi kommer att försöka uppdatera vår position via kortvågsradio när tillfälle ges men vi lovar inget. Vi har ju också bra möjligheter att ladda ner väder och korta mail via vår kortvågsradio.

Ni kan och får väldigt gärna skicka SMS till oss på vår satellittelefon under dessa dagar – det är alltid kul :-). Det är gratis om man gör det via webben och det finns ett formulär här. Men vi kommer troligen inte att svara er via satellittelefonen eftersom då börjar det bli dyrt för oss 😉 Mer uppgifter om hur ni kan komma i kontakt med oss finns under fliken KONTAKT.

För er som följer oss via Facebook så kommer våra inlägg se lite annorlunda ut nu. När jag gör ett inlägg här på hemsidan så kommer detta postas direkt på Facebook med länk till hemsidan. Detta innebär att jag inte kan “tagga” Magnus som jag brukar. Så ni som bara följer Magnus men vill ha uppdateringar av inlägg på Facebook måste lägga till Nanny Längesegling i er vänskapskrets också 😉

Nu låter det som att vi ska vara borta i en evighet och så är det ju inte såklart. Men jag ska erkänna att det är lite pirrigt. Magnus och jag har aldrig gjort en så lång överfart innan och det känns alltid i magen innan vi kommer iväg. Den längsta etappen vi har gjort är 400M och det var över Nordsjön förra året. Vi är inte på något sätt oroliga – snarare förväntansfullt pirriga!

Vi håller på att sätta båten i sjöskick som vi säger. Det innebär att det åker in en handduk i ett skåp här och där för att hindra att saker och ting ligger och rullar och slår. Jag har också städat ur köket och salongen så att vi har så lite grejor i vägen som möjligt. Vi (jag) har en förmåga att drälla saker runt mig när vi är ute på dyngseglingar så då underlättar det om det är lite mindre prylar till att börja med. I köket har jag bland annat rensat bort brödrost, 230V vattenkokare, vinkaraff , oljelampa och ljusstakar samt andra trevligheter som används vid lugnare förhållanden. Dessa har nu förpassats bak till garaget/akterruffen.

Så resten av dagen ska vi bara ta det sakta men säkert  och pyssla lite så förhoppningsvis är vi pigga och glada i morgon efter en skön natts sömn till.  Höres 🙂

Efter det att Björn lämnat så bestämde vi oss för att nu fick det vara färdigt med semester och resten av torsdagen blev en riktig fixardag.

De senaste veckorna så har vi helt plötsligt fått galopperande mögelslag på insidan  av kapellet. För att  stoppa dessa dumheter så fick det bli en tvättomgång med Shipshape för att bli av med detta. På vissa ställen fick jag till och med köra två gånger. Det mesta gick bort – men inte allt. Så det får nog bli en ytterligare en tvättning till av detta när nästa tillfälle ges.

Magnus gav sig i kast med våra reservnavigationsdatorer och såg till att dessa var uppdaterade och att det utan problem gick att ladda ner gribfiler mm.

Sedan så återställde vi garaget och gäststugan försvann. Samtidigt så passade vi på att röja lite extra och flytta runt sådant som vi faktiskt inte använder. Vilket innebär att en del grejor hamnade långt ner  i högarna och lite mer otillgängligt. Jag misstänker att det bara är en liten tidsfråga innan vi behöver något av det som ligger värst till! Men så är det att leva i båt. Det är ingen sport om man… 1) Direkt kommer på var man har stoppat undan en viss pryl.  2) Inte behöver riva ut minst en hel koj för att få tag i den eftersökta prylen.

Vi har också monterat upp en liten käck solcellslampa. Den är ful som stryk och ser ut som ett UFO – men den verkar väldigt bra! Det hela började med att vi, när vi låg på Islas Cias, insåg att det är inte alltid man är ombord på båten när solen går ner. Och solen går ner pangfort!  Detta gör att man inte alltid hinner tända ankarlanternan i tid och framförallt – det är svårt att hitta tillbaka till båten i mörkret. Alltså började jakten på någon form av solcellsdriven belysning med grundsyftet att kunna hitta Nanny. Det finns ett antal varianter på marknaden men vi hittade inget vi tyckte var tillräckligt bra. Vårt mål var ju inte på något sätt att ersätta ankarlanternan. Då slog det oss att vi skulle prata med vår gode vän Hans som jobbar med solcellsbelysning!  “Jag fixar det – jag har något bra” sa Hans och efter lite olika mellanhänder så kom lampan upp till Björn i Stockholm som alltså hade denna även med sig i bagaget till oss.  Efter att lampan legat och gottat sig i solen en  hel dag så slog vi på lampan och till vår förvåning så hade den inte bara en vit lampa i toppen utan även en ring av blå ljus under. Detta förstärkte ju även UFO-intrycket…. Tanken med lampan är att man ska kunna hänga den i bommen, precis över sittbrunnen. Men det funkar inte hos oss eftersom vi definitivt hade slagit sönder den mot targabågen. Så efter  lite rotande i vår “bra att ha låda” med div fästen, rostfria grejor mm så hittade jag ett överblivet pivotfäste och en liten rostfri, kapad snutt som blev över när Magnus gjorde slitlister av våra gamla fönsterramar. I bland känner man sig som Farbror Frej när man skruvar ihop lite saker och det blir, ni vet – så där jättebra!!! Eller som Skrot Nisse kanske… I alla fall. Nu kan vi men hjälp av fästet sätta lampan på alla ställen där vi har ett 25 mm rör – och som prov så sitter den på samma arm som GPS antennen på  radarstolpen. Och till vår förvåning så insåg vi att vi såg lampan från andra sidan av hamnen. Det blå lilla ljuset skar sig genom alla andra belysningar. Det verkar som sagt riktigt bra – vi återkommer med en utvärdering när vi har haft den ett tag. Tack Hans och Leading Light för att du låter oss prova så roliga grejor 🙂

Vår lilla UFOlampa

Med lite överblivna smådelar fick vi ett mycket flexibelt fäste

Fastsatt på prov på radarstolpen

Och medan ni därhemma pyntar era hus med div Halloweensaker så utrustar vi Nanny med badleksaker.. För att minska slitaget av storseglet mot vantspridarna vid medvindssegling så har vi förstått att det fungerar bra att tejpa upp vanlig rörisolering  runt spridarna. Det gäller bara att få tag på rörisolering i turistparadiset….. Efter att ha letat lite planlöst i ett par veckor så studsade jag till när vi fick förbi ett snabbköp i Vilamoura. De långa rörliknande badleksakerna som såldes överallt- vad var det för material i dem?? Förvillande lika rörisolering konstaterade vi och inhandlade snabbt två knallgula rör. Så denna dag fick Magnus visa sina hemliga förmågor som spindelmannen och tejpa upp dessa rör tillsammans med två andra skydd längst ut på vantspridarna. Jag kallade ju UFO-lampan för ful tidigare – men den är snarare söt än ful om man jämför hur det ser ut att ha knallgula badleksaker upptejpade i riggen. MEN – funktion får gå före skönhet i detta fall 🙂

Magnus, spindeln är i farten

När han ändå var halvvägs uppe så tog Magnus sig en grundlig titt på riggen i allmänhet och försäkrade sig att allt såg bra ut inför den nu stundande överfarten till Kanarieöarna

Efter ett annat tips så testade jag också att hänga upp hängmattan under doghouset! Riktigt skönt faktiskt!

Man kan inte jobba hela tiden…

Till en början var Portimao en ren och skär besvikelse. Dött som bara den med jättetråkiga hotellbyggnader runt om och själva marinan var tråkig på riktigt. Björn tog sig en sväng och inspekterade lite. När han kom tillbaka konstaterade han:

-Den bra nyheten är att jag hittade en affisch om livemusik ikväll, precis här uppe på restaurangen!

-Den dåliga nyheten är att affischen föreställer en man med ett dragspel på…..

Alltså inte riktigt vad vi var ute efter. Men det var ingen större fara på taket för nu är vi inne i turist”paradis”trakterna. Det känns som vi är på “Engelska solkusten” och det finns inte mycket genuint Portugisiskt här. Allt rör sig runt hotell, semester, barer, restauranger och stränder. Och egentligen så passar detta oss rätt fint just nu eftersom vi ju har besök och då blir det som lite extra semester i båten. Med andra ord så hade vi inga större problem att hitta ett par ställen som hade andra nöjen än dragspel.

Magnus provar grillade sardiner

På måndagen knastrade helt plötsligt VHFen till på kanal 68:a och det var Lola på Swededreams som var på väg in i hamnen. De hade seglat hela natten och kryssat de sista åtta timmarna och dessutom så misstänkte de att de hade fått någon skit i propellern vilket gjorde att de inte hade några möjligheter att använda backen. Vi lovade att vi skulle stå på incheckningsbryggan och hjälpa till att ta emot dem. Lola pratade intensivt med marinan över VHFen och ville ha besked om åt vilket håll de skulle gå efter incheckningen. Detta för att kunde lägga båten åt rätt håll med en gång. Deras båt är nästan 16 meter lång och den kan vara svår att styra även utan något i propellern. Men hamnen vägrade ge några indikationer alls. Först skulle de lägga till vid incheckningen och sedan kunde de få reda på var det skulle ta vägen. Lola gav upp diskussionen efter ett tag och argumentera över VHF är inte lätt så jag gick in på hamnkontoret och förklarade att de inte skulle kunna vända om de lade till åt fel håll. Men nej, nej, nej. FÖRST incheckning sedan skulle de få reda på åt vilket håll de skulle gå. Då kom en av marinans “marineros” och lovade att gå ut med sin gummibåt och hjälpa till att vara extra styrkraft. Så Swededreams gled lugnt och fint in till bryggan med lite putthjälp från gummibåten. När de sedan efter mycket om och men också fått checkat in så visade det sig såklart att att det skulle ligga åt andra hållet. Men med två gummibåtar som extra styrkraft så gick det hela alldeles utmärkt. När Carlos sedan skickade ner en kamera för att inspektera propellern så visade det sig att de hade en stor nätboll runt propellern. Det är mycket skit i vattnen runt Portugals kust – milt sagt.

Carlos

Lola

På måndagen så släppte lite av det dåliga vädret och vi gjorde likadant med tamparna. Solen sken och vi hade en riktigt, riktigt underbar segling! Så härligt!

Seglargrabbarna

I väntan på incheckning i Albufeira

Om marinan i Portimao var död så var Albufeira ännu värre…. För att inte tala om den långa incheckningstiden så fanns det inget alls runt marinan än ett par restauranger. Alla husen var rosa, ljusblå och ljusgula pastellfärger. Som om det var en plastvärld till Barbie eller något. Vi hade slut på ägg och smör så jag och Björn tog en sväng upp för att hitta en närbutik. När vi inte hittade något så frågade vi på den enda öppna restaurangen. Det enda beskedet vi fick var att det var minst två kilometer till närmaste affär. Han bedyrade att det inte ens fanns en liten närbutik i närheten. Fast det var klart det gjorde. Vi hittade en liten, liten affär i nästa pastellfärgade kvarter och fick gjort våra inköp. Vi tog oss inte de två kilometerna in till den gamla delen av stan och det var kanske en miss men i det ihållande regnet som kom in på kvällen så kändes sittbrunnen väldigt mysig som den var i förhållande till omgivningarna.

Det blev ytterligare ett minihopp på tisdagen och denna gång till Vilamoura. Strax innan infarten vågbrytarna så såg vi delfinerna ett par 100 meter längre ut. Vi gjorde precis så som man inte ska och Magnus vände båten och “jagade” mot dem. De svarade snabbt och vi fick ett par riktigt härliga minuter med lek och hopp runt Nanny. Kul att även Björn fick se detta. Jag har sagt det förut men jag blir alltid lika glad när de kommer och besöker oss.

Björn följde med mig upp på hamnkontoret för att checka in och han konstaterade kallt att han aldrig skulle kunna bli långseglare – för han hade blivit TOKIG på så omständliga processer. Magnus och jag har faktiskt vant oss vid att det tar en halvtimma varje gång man kommer till en hamn. Även detta var ju världens turistplastställe med massor av flotta båtar. Men här var det en hel del folk och lite liv och rörelse.

På väg in till Vilamoura

Stoora motorbåtar

Turist? Javisst!!

Ut på kvällen strosade vi i hamnen och tittade på alla barer och restauranger – för det är verkligen det enda som finns runt omkring i hamnen. Flera ställen var riktig öken men till slut hittade vi en irländsk pub (vad annars??). Den var smockfull och stämningen var hög så självklart knödde vi oss in och hittade ett bra bord i en hörna. En riktigt duktig trubadur stod i en annan hörna och höll hals och vi trivdes genast och omedelbart i stimmet. Det visade sig att vi hamnat på världens fest. Halva  gänget inne på puben var ett enda sällskap som firade ett mycket piggt par och deras 5o-åriga bröllopsdag. Det var fullt av släkt och vänner. Musiken var hög och ALLA sjöng med i ALLA låtar. Självklart var 99,0 procent av alla låtarna irländska och  trubaduren hittade oss icke sjungande utbölingar väldigt snabbt och när han fick klart för sig att vi var svenskar så klingade ABBA slingor tätt både här och där i de olika låtarna. Kvällen genom så gick ung som gammal upp och sjöng med trubaduren. Vissa var otroligt duktiga och andra… ja ni vet. Men oavsett. ALLA sjöng med i ALLA låtar och när det var dags att dansa så var ALLA uppe och dansade. Ja, inte vi, de tråkiga svenskarna såklart, vilket trubaduren självklart snabbt kommenterade. Det sjöngs till och med sånger om Ryan Air och deras omöjliga sätt att ta extra betalt, men vad gjorde det med tanke på att de i alla fall hade kommit ner till Algarve. När det kom in ett önskemål till trubaduren om att han skulle sjunga “Hotel Carlifonia” så var svaret bara – Really????? Till slut dansade jubilarerna tillsammans med alla sina nära i en ring runt dem och det var riktigt, riktigt härligt –  och vackert. Kul kväll helt enkelt!

På Irländsk pub med fin väggtapet!

Onsdag – stranddag 🙂 Hela dagen!!!  inte så jobbigt att leva sådana dagar !!!

Strandhäng!

Björn hittade en ny favoritglass…

OBS! Endast för vuxna – när kommer denna till Sverige tror ni?

I morse hade helt plötsligt en hel vecka gått och det var dags för Björn att åka hem! Tiden går fort när man har roligt som man säger. En taxi hämtade honom vid åtta tiden på morgonen och helt plötsligt var det bara Magnus och jag igen.

Nu är det vardag igen och dags att åter sätta båten i långseglingsskick!