Author Archives: Liv

Klockan ringde 03:20 och vi samlades i Ada för att titta på väderprognosen en sista gång. Och det visade sig att en äcklig åskfront kom i vår väg så det var bara att krypa till kojs igen. Vi gick upp igen vid åtta och jag lokaliserade ett duschkort hos hamnvakten och Magnus gav sig ut på en löprunda. När han var så duktig så kunde ju jag inte vara sämre utan jag passade på att tvätta sittbrunnen och tanka vatten. När jag ändå var igång så skrapade jag lite skägg från gummans skrov. Det gick att stå på pontonbryggan och köra en borste längs med delar av vattenlinjen. Vi höjde ju vattenlinjen förra året när vi lyfte men det är bara att konstatera att vi kommer få höja den lite till. Jag tror att vi helt enkelt ska ta bort den blåa linjen och måla bottenfärg på den istället. Planen nu är en sväng på stan och få en god och stadig lunch för nu lättar vi med högvattnet kl 15 istället och om allt går som det ska så bör vi vara i Holland och Delfzilj  efter 24 timmar. Än så länge finns det inga åskväder i antågande i alla fall 🙂

Det blev en tämligen händelselös dag på Kielkanalen. Vi lämnade Rensburg kl 08 och sedan var det motorgång i sex timmar längs kanalen. Mest sol och allmänt trevligt. Tyskar är ett vinkande folk har vi insett för alla längs med kanalen vinkade. Vi blev till och med joddlade på när vi inte såg och vinkade tillbaka till en mindre samling tyskar längs med kanalen. Glatt tittade vi upp när vi hörde joddeladihoet lyda över kanalen och där stod de och vinkade till oss. Självklart vinkar man tillbaka i ett sådant läge. När blev ni joddlade på sist? Utslussningen tog sin tid och även denna gång hamnade vi med de stora grabbarna. Fast redan nu hade man tappat lite av respekten för dem. Vi har ju umgåtts lite väl nära de senaste två dagarna i kanalerna. Man var mer förvirrad över att slussvakterna envisades att prata tyska trots att nästan ingen av båtarna som låg och väntade var tyska…. Men det löste sig fint även denna gång. Väl ute på Elbe och med  15M kvar till Cuxhafen möttes vi av motström. Detta trots våra noggranna beräkningar i strömlärans tecken. Fast det hela ordnade upp sig och vi toppade 10,6…. En siffra som jag trot att Lotta känner igen 🙂 När vi sladdat in genom öppningen in till gästhamnen i stark sidoström – jag var glad att det var Magnus som stod till rors, så var det bara att välja och vraka mellan platserna. En timme senare serverades en delikat middag i Ada och på skeppsmötet beslutades att redan under morgondagen stundar förflyttning på 95M till Borkum Riff – om inte väderprognosen säger annat kl 03:30 i morgon….. På återseende go vänner!

Stora kramkalaset bröt ut när Ada igår letade sig in i hamnen Revenblue i tisdags. Bubbel och skratt. Vi har ju inte setts sedan i vintras när vi var i Lomma och hälsade på. Och så konstaterade vi att allt är Lottas fel – för utan henne hade vi inte lärt känna varandra. Vi fick en vansinnigt rolig kväll och satt i Nannys sittbrunn och tittade på allt folklivet. Onsdagen mötte oss med strålande sol och det blev morgonpromenad tillsammans med Eva. Fantastiskt fint att gå längs med vattnet och titta på alla båtar och allt var förvånande rent med tanke på att hela hamnpromenaden är ett enda stort festivalområde! Frukostäggen var färdigkokta när jag kom tillbaka från duschen så det var bara att sätta sig och njuta. Två bett in i äggmackan hördes ett tjut över hamnen. Evas mobiltelefon störtdök ner i vattnet när hon gick av båten. Och i mobiltelefonen fanns även semesterkassan i form av kontokortet! Hu – det är så lätt hänt. Vi sprang bort och Eva pekade ut var telefonen pluppat i och hon var inte direkt nöjd med sin egen prestation. Men det händer ju att man tappar saker – så är det bara. Att det var just inne i Kiel var väl i och för sig lite väl illa valt tillfälle men men. Jag lugnade Eva och Magnus frågade Andres hur djupt det var…. Så efter frukost var det bara att plocka fram dykarkittet. Tuber och allt togs fram och bars runt hamnbassängen. Det var bara tre meter djupt men om Magnus behövde leta så var det skönt att ha tuberna på plats. Vem vet vad som ligger på botten i Kiels hamn. Det kan ju vara allt från cyklar till kundvagnar därnere. Fast han började utan tuber men med våtdräkt och fenor och det var bra med facit i hand för han var inte under vattnet mer än max 5 sekunder när han gick ner första gången. Och det som bröt ytan först när han kom upp var Evas telefon i Magnus hand. Semestern räddad! Det är bra att ha en dykare i familjen! Sedan var det dags för dagens andra promenad av den längre sorten och denna gången till Citti marknaden. Dags att fylla Nanny med lite god dricka att ha på resten av semestern. Det var till och med så fiffigt att de levererade ner till båten men på grund av festivalen fick de inte köra ända fram så vi fick konka lite trots allt. Kvällen tillbringades hos Ada där vi hade planeringsmöte. Många åsikter högt och lågt om när det var som mest gynnsamt att gå ut genom Brunsbuttel. Festivalen fortsatte på kajerna och nu var vi ärligt talat lite trötta på allt konstant ljud. Torsdagen kom och nu var det slussdags. Min stora skräck var ju att vi skulle tvingas att slussa i den nya slussen tillsammans med något megaskepp. Och så blev det såklart…. När vi väl förstod att det var där vi skulle in så gick det fort. Upp långsides av jätten och ner på trästockarna. Klätterturen upp för slussväggen för att betala avgiften var obehaglig men det gick ju bra. När killen framför mig började springa så gjorde jag samma sak… För det har vi förstått. Gör som de andra så blir det bra. 12€ blev vi av med för att jag påstod att båten var 10 meter och när jag tog mig ner för den slippriga stegen igen så ringde klockan för att portarna öppnades. DÅ började rallyt. Den lilla snipan längst bak och och en mindre skuta släppte alla tampar och gasade i full fart om alla precis när alla släppte sina förtöjningar. Vi tog oss ut i sakta mak och kände det inte som att vi hade det så bråttom.Solen sken ju och vi skulle bara gå till Rendsburg. På något sätt kändes det ändå inte som vi slussat eftersom vi inte ens kände av någon vattenströmmning eller höjdskillnad. Vi stannade en liten bit innan Rensburg i en mindre och grönskande hamn som heter Schreiber vid en ö som heter Rader. Här fick vi också fyllt upp på diesel. Helt dött – jätteskönt! Nu när åskan och haglet rullar in ligger vi gott förtöjda och tar en kaffe i Nannys sittbrunn. När åskan sedan dragit vidare ska grillen fram för i kväll bjuder Nanny Ada på middag 🙂

Vi hade pratat om det Magnus och jag, om sannolikheten att vi lyckas pricka seglingsveckan i Kiel. Men hur stor sannolikhet är det? Sedan hade man ju kunnat gå ut på nätet och kolla när den är…. fast det blev liksom aldrig riktigt av. Så när vi sett färdigt på Sankt Hanselden i Marstal på måndagskvällen och hamnade i prat med våra tyska båtgrannar så såg vi att de båda höjde på ögonbrynen när vi talade om att planen var att gå till Kiel dagen efter.

– Är ni medvetna om att det är Kieler woche denna vecka? Båtplatserna är bokade ett helt år i förväg.
Hm, ja, ööööööö, nä….. var väl ungefär vårt samstämmiga svar. Vi lyfte dock på luren för att ta ett prat med Ada som låg i Vordingsborg och hade samma plan på Kiel som vi. Men vi kom fram till att det nog skulle lösa sig. Kiel är jättestort och har minst 10 hamnar att välja på så vi gick och lade oss i lugn och ro.
Strax efter halv sju var det någon som hamrade på båten och det är ju då man flyger upp som en raket. Men det var faktiskt bara hamnkapten som kom och tog betalt. Marstal tillhör numera en av de få hamnarna som inte har gått över till betalautomat. På köpet fick jag en väderrapport som lovade bra vindar, om än lite svaga, till Kiel. Hur visste han att vi skulle till Kiel? Var det inte ni som missat att det är Kieler Woche eller? Jo… det fick jag ju tillstå. Då så – bäst att ni skyndar er var hans enda svar!! Vi följde hans råd och kastade loss vid halv åtta. Till en början hade vi bra vindar och Boris tog oss med lite lagom motstånd mot Tyskland. Magnus ringde hamnkaptenen i vår tänkta hamn och fick ett namn på en annan hamn. Hamnkaptenen var ingen hejare på engelska kan man väl säga och Magnus fick stretcha på sina tyskakunskaper rejält men vi valde att tro att det skulle finnas platser i hamnen. Ut på förmiddagen dog dock vinden och det var bara att starta motorn men seglena gav ändå sitt så vi kunde köra på väldigt låga varv. Infarten till Kiel blev något alldeles speciellt. Förutom att det pågick mist 5-6 seglingstävlingar runt oss så möttes vi av minst 40 stora skutor som var ute och luftade sina segel i viken. Och det är en stor vik. Kustbevakningen slog sina lovar runt oss men vi klarade oss även denna gång. Infarten till Kiel är inte bara lång – den är jättelång! När vi närmade oss den hamnen vi hade tänkt oss först så var vi glada att den var full – den låg nämligen mitt i ett tivoli! Fast den glädjen var kortvarig, för när vi kom runt hörnan så såg vi att vår hamn låg mitt i festivalområdet och närmaste granne var ett öltält. Men ska man nu uppleva gatuliv i Kiel så varför inte göra det från sittbrunnen. Hamnen hade inte mer än 30 platser men visst fanns det två platser över. Vi tog en och rusade bort till hamnkontoret och fick bokat den andra till Ada. I skrivandes stund är klockan 18 och Ada är på ingång om en timme. Wifi i hamnen funkar inte och Magnus orkar just nu inte bråka med vår Wifi antenn utan sover lite eftermiddagsmiddag. Stämmningen är hög men trevlig. Hamnen är lite skvalpig men inget ryckigt skalp utan mest när färjorna kommer och går. Alla skrattar och är glada och mitt i detta sitter jag och har semester. Jag är lyckligt lottad. Hoppas bara jag tycker samma sak framåt småtimmarna när jag vill sova och festivalen inte fattat det 🙂 Nu blir det Kiel i morgon onsdag och på torsdag börjar det stora äventyret – Slussning. Huba……

Efter två mycket härliga och lugna dagar på Sejerö släpte vi tamparana strax efter 11 på söndagen. Vi mötte en hel del sjö för det blåste fortfarande runt tio m/s och de första två timmarna stöttade vi med motorn för att slippa stampa mot vinden så mycket. När vi  väl kunde svänga vänster ner i Stora Bält fick vi en helt annan segling. Visst, vi hade höga vågor till en början – INTE de enmetare DMI pratat om! Och med två rev i storen samt endast ute en tredjedel av genuan gick det undan och vilken segling vi fick. Toppnoteringen var 8,6 – vilket är fantastiskt bra för Nannygumman. Sedan ÄR Stora Bält väldigt tråkigt att segla i. Vi såg under dagen endast fyra segelbåtar och kanske 10 transportfartyg. Vinden iade i med jämna mellanrum och det var såklart mindre trevligt när mätaren visar 16. Vår vindmätare ja…. ni som har följt oss ett tag vet att vi har en lite långdragen historia om funktionen med den med Garmin. Efter mycket om och men fick vi köpa en ny till reducerat pris och allt var frid och fröjd, i alla fall i två till tre veckor. Sedan började den tappa kontakten igen. Nu tappar den kontakten titt som tätt – igen. Detta trots att den visar att den har god kontakt. Men vi läger ingen energi på detta nu utan kommer att ta detta med GArmin när vi kommer hem igen. Vi räknar den inte en som trasig! Dags för ett annat märke nu tror jag… Sista timman in mot Norborg hade vi vinden rätt i näsan och 14 m/s så det var bara att starta motorn och låta den jobba. Det har sina fördelar att ha en motorseglare med 54 hp och ett doghouse att gömma sig bakom. Men en och anna sjö lyckades allt smita in i sittbrunnen i alla fall. Strax efter 19 lade vi till inne i Norborg. Här fanns hela sju gästbåtar. Två norrmän, en svensk, två tyskar och en dansk samt en oidentifierbar utan flagga. Lagom med plats med andra ord. Vi lade oss bredsida vid flytbryggan och fick danskarna rätt över på andra sidan. De hade en söt liten knallgul segelbåt på 26-27 fot – om den ens var så stor. De hade hund också, det såg vi eftersom de hade en filt på bryggan och en vattenskål. När det danska paret senare kom promenerade konstaterade vi att det inte var en hund utan snarare en häst av modells större de hade i båten. Ja, ni vet en “lilla Fridolf hund” på ca 80-90 kg. Hur de fick plats med henne i båten är för mig en gåta. Men det var en snäll hund som låg stilla på bryggan och gjorde inte en fluga förnär. Hon tittade inte ens på mig när jag kopplade elen i elskåpte 20 cm ifrån henne. Det krävdes lite mod och egen övertalning för att våga gå så nära men som sagt, inga problem. Därefter var det mat på agendan. Trots att jag borde fått medalj för att jag under dagens seglingsomständigheter lyckades vispa ihop en mycket god färsk tortelliniröra med resterna från gårdagens tacofest skrek magarna efter mat. Och wifi….Vi behövde inte gå långt – Lauses grill på hamnpiren fixade fram två häftiga bacon och ostburgare med massor av pommes och var sin pilsner till för modesta 200 dkk. Dessutom delade de frikostigt med sig av sitt wifilösenord och väderprognoser kunde laddas ner och facebook kunde besökas. Behöver jag nämna vem som gjorde vad?? Att det sedan var currydressing i hamburgarna var faktiskt helt ok – även om jag aldrig valt det om någon frågat mig!
Sedan gick vi in i paltkoman igen och det kanske inga var så konstigt att vi var trötta – vi hade trots allt avverkat 45 M på eftermiddagen. Nu totalt nästan 200 M och vi har inte ens påbörjat första semesterveckan ännu 🙂 Det blev en tidig kväll och på morgonen dagen efter, måndag morgon,  tog jag min kopp te och promenerade bort till Lausesgrill och gick en lov runt huset med paddan i handen och där – mitt bland sopebingarna för båtgästerna fick jag mottagning. Bara att sätta sig i solen och kolla vädret. Eftersom vi inte skulle gå mer än 35 M idag ner till Marstal så tog vi det lilla lugna och strax effter tio kastade vi loss och mötte ett nästan platt hav. Men med vindar på 8-12 m7s så gårdagens rev satt bra men vi det blev lite mer av foclen istället. Fast bara ett tag. Det drog i bra och framåt dagen ökade vinden konstant  vilket ledde till att vi drog in mer och mer av focken. Vinden vred också och blev mer SW än beräknat så helt plötsligt hade vi 16 i byarna och det är inte ett läge som Liv tycker är trevligt. Det är så grymt stor skillnad på 12 m/s och 16 m/s!!! Inte alls samma sak som skillnaden medllan 8 m/s och 12 m/s.  Fast nu närmade vi oss området med kvastnavigering. Där är det 4 meter djup i lederna och 0 meter djupt utanför kvastarna – typ….. Så storen åkte ner och focken fick räcka. Fram tills de sista två timmarna då vi fick stampa oss i motvind in mot Marstal. Tråkigt….. Men nu sitter vi här i solen och mår gott. Gästbåtarna består av tyskar och åter tyskar. Eva och Andres ligger i Vordinsborg där de har varit inblåsta i flera dagar. Känner jag de rätt så är de nu laddade till tänderna och  så som väderprognosen nu ser ut så blir det Kiel i morgon. Vi har ca 35 M dit och vinden ser faktiskt lite svag ut! Kanske spinnakerdags?? Nu ska vi ut och kolla in Marstal – det är midsommar på riktigt idag – kanske är det bål någonstans. Sköt om er govänner så hörs vi snart igen!

Midsommarafton blev en av de lugnaste i mannaminne. Det mest spännande som hände var att en gubbe som sålde kryddor för att  hemmakrydda snaps bjöd på lite olika smakprov vid sin lilla bod  nere vid hamnen. Det är Danmark det. Men trötta som vi var så sov vi gott redan vid 21…. Men å andra sidan var vi uppe och hoppade redan vid 8-tiden på midsommardagen – undrar när det skedde sist?? Eftersom det blåste 16 m/s i byarna kände vi inte för att ge oss ut på det bråkiga havet och vi har ju ingen brådska med att ta oss söderut. Jag drog på mig mina fina, spejsiga, nya promenadskor och vi gick en morgonpromenad bland kossor och böljande åkrar. Ja, vi höll oss såklart på vägen, lagom långt bort från allt vad otäcka terrängpartiklar heter! Om man jämför med min brors klättringar upp på höga klippor i nord Norge så bestod vår promenad av en höjdskillnad på mer moderata 10 m 🙂 Efter lite handling i affären på vägen hem stadde vi oss med en hederlig ägg och baconfrukost. Magnus fick utföra nåloperation på min häl där det bosatt sig en äcklig blåsa efter promenaden. Blä… inte vad jag räknat med. Jag har lovat mig massor av promenader denna semestern och några vattenfyllda blåsor ingår inte i min planering. När väderprognoserna studerats ytterligare ett par gånger så insåg vi att det inte blir någon avgång idag. Det ska bli lite mindre vind vid lunch i morgon – då smiter vi ner i Stora Bält och lär få en bra segling i landlä söderut. Så får vi se hur långt vi kommer. Magnus har fortsatt på temat “fixa saker som inte fungerar i en gammal båt”. Han har kalibrerat roderindikatorn som inte var helt sig lik efter styrningshaveriet i går. Och inte att förglömma orsaken till att jag sitter här och har kontakt med omvärlden. Vår Wifi booster gör sitt jobb efter lite handpåläggning och nu har alla grunkor ombord uppkoppling. Så oss går det ingen nöd på! Solen skiner och vi har det gott i Danmark.

Ser inte så blåsig ut på denna sidan av vågbrytaren……

Vi lämnade Styrsö vid 15:30. Vinden var hård 10 m/s W men det minskade hela tiden. Vi hissade storen med tredje revet redan när vi låg i boja och stampade oss ut. Fast stampade är nog fel ord här. Vi rullirullade ut. Vi rullade från sida till sida helt hysteriskt av den gamla sjön. Jag trodde att båten var stuvad – ICKE! Tur att du inte var med här Lotten! Vinden kom rakt atkerifrån efter ett tag och vi fick stötta första timmen med motor för att komma ur det värsta gungandet. Sedan stabiliserade sig vinden rund NW och vi fick riktgit bra segling. Vi orkade inte bråka med vindrodret Boris utan lät Zlatan jobba på istället. När det drar i riktigt ordentligt så händer det att Zlatan lackar ur och tar en paus under högljudda tjut. Då är det bara att koppla in honom igen så är allt frid och fröjd. Eller det borde vara så i allafall . När han lackat ur tre gånger inom en minut tog Magnus till ratten istället. Bara för att upptäcka att vi inte hade någon styrning! Inte konstigt att Zlatan protesterade! Som tur var så var rorkulten monterad så jag hoppade upp på akterdäck med livlina och allt och tog över styrningen. Magnus fick på såsätt ett andrum och kunde börja fundera på felkällor. Jag började fundera på hur långt det var till Läsö. Sannolikheten för att Danskarna skulle ha öppet i morgon fredag, svensk midsommarafton, kändes som högre än att satsa på den Svenska sidan. Akterruffen, det sk garaget, tömdes på allt från cyklar till hänggarderober till andra bra och ha saker. Och det tog honom inte många minuter att hitta felet. Det var själva sprinten från autopilotens cylinderpistong till styrningen som gängat ur sig. Hur F det nu kunde hända? Men då lärde vi oss det….Gissa om jag i detta läge var glad över att vara gift med en problemlösande person!! Så nu har vi lagat tre saker på semestern såhär långt! I övrigt rullade det på bra och jag tog första kvällspasset fram till 24:00 och Magnus gick ner för att sova. Landtärnorna åkte på vid 23 tiden och när jag kom upp i sittbrunnen efter att ha hämtat en kopp te tyckte jag att något blinkade till borta vid horisonten. Var den Andholt – nä– Anholt skulle snart komma tvärs. Där var det igen och det var inte ett blink utan det var ett pärlband av blink rakt framför fören. Hm… Fiskare? Nä… Jag zoomade in med plottern men där framme fanns inget och vår rutt gick rakt igenom blinket. Efter lite filurande kom jag ju på att jag även har sjökortsprogram i paddan så den åkte upp. Och där var den ju!!! Hela vindsnurreparken! Nu kom jag ihåg att vi sett denna förra året när vi gick till Anholt men eftersom den inte påverkade oss så tänkte vi inte på att den inte var med i vår plotters sjökort. Det var ju ingen skada skedd utan jag lade om kursen lite och kostaterade att det just blivit midsommarafton. Men i bland blir man förvånad! Magnus tog över vid 01 och jag sov fint ett par timmar fram tills det att Magnus väckte mig vid femtiden Han sa en massa men det enda ordet som gick fram och som jag just då i mitt nyvakna tillstånd förstod var “ÅSKA” Jag är livrädd för åska sedan vi åkte in i åskvädret 17 juli 2003 så jag kom fortare än fortast upp ur kojen. Nu visade det sig att det inte var så farligt. Åskan låg som en stork klump ca tio M bort och gick parallellt med oss söderut. Den både mullrade och blixtrade oroväckande och Magnus hade följt åskan på radarn hela natten men nu tyckte han att det närmade sig och frågan var om vi skulle reva. Vi seglade med fulla segel och gjorde 6-7 knop. Vi beslöt oss att lugna oss lite men telefoner och VHF:er åkte in i ugnen för säkerhets skull. Åskan höll sig på behörigt avstånd och Magnus fick lite morgonsömn. I alla fall ett par timmar fram tills det att vindet gett med sig så att vi bara gjorde två knop. Då jag startade motorn kom han självklart upp och kollade läget men kunde snabbt återgå till sovande position igen. I alla fall fram tills det att ugnen ringde…. För där låg telefonerna kvar 🙂 Halv ett lade vi till i ett tomt Sejerö. Och då menar jag tomt. Inte en enda gästbåt och max fem fasta båtar. Efter lite traditionell midsommarlunch tog vi oss en liten promenad och fick lite riktig pilsner i båten. Ada hörde av sig och de har också lossat tamparna så inom ett par dagar kommer vi säkert att ses på vägen ner mot Kiel. Nu är det semester på riktigt och vi har avverkat gott och väl över hälften av sträckan ner till Kiel 🙂

Glad midsommar på er!

Det blåser! Fast vi visste att det skulle komma så det var ingen överraskning. När vi kom fram till bojarna på Styrsö vid 23:30 i går kväll så insåg vi att de inte ligger direkt bra till för de västliga vindar som ska komma men vi var så trötta att vi bestämde oss för att vi fick ta lite sjö. Och visst gungar det. Men det ska ju lugna ner sig så vi myser i båten sålänge. Planen är att gå söderut mot Anholt ikväll. Då är vi på Anholt tidigt i morgon och kan då ta beslutet om vi seglar vidare eller stannar på den lilla ön en stund. Så Nannys midsommarfirande kommer förmodligen att bestå i ett helt dygns segling. Men det är inte fel det.

Vi är väldigt glada för SXK bojar – man sover tryggt i dem. Trots att Nanny har en förmåga att vandra 35 grader från vindögat. Vi måste nog få till det här med ett ankarsegel känns det som.

Man skulle kunna tro att vi är ute och åker båt – men vi ligger faktist vid boj i filmsnutten nedan

trim.8819E552-9CA4-4A29-9980-7B4FEBBCE6E0

I ett underbart väder och ca 8 m/s packade vi Nanny med det sista.  30 minuter efter det vi satt foten på bryggan släppte vi tamparna och ytterligare ett par minuter efter detta så hissades segel. Vi har i detta nu en helt underbar segling och vi siktar på bojarna nere vid Styrsö. Då har vi avverkat de första sjömilen på vår långa semesterresa. Och en semesterresa är det – en som är lite längre som vanligt. Vi har lyckats få ihop åtta veckor och nu siktar vi på Kielkanalen i lugn och ro. Men nu är det nordliga vindar i ett par dagar så då får man ju försöka passa på. Det där med motvind kan vi ju vid detta laget, typ. Efter kanalen kan det bli Helgoland och ner genom Holland till Amsterdam. Kanske kan vi få in ett litet besök i Nijmegen också, men det tar vi som det kommer. Men Björn ska ju knata de 16 milen där i vanlig ordning och vi tänkte att han kanske ville ha lite support 🙂 Därefter lutar det åt att vi fortsätter ner till Belgien innan vi går över Engelska kanalen och då är tanken att landa i London. Sedan blir det en långtripp direkt över till Thyborön i Danmnark. Detta är ju på pappret alltså….. Sedan kan ju väder och vind samt en hel hög andra omständigheter spela in. Vi har bara seglat i fyra timmar denna semestern men vi har redan “lagat” två saker ombord. Gnisslet i roderstocken samt glapp i elen till kylskåpet. Med andra ord kan vad som helst hända. Det viktiga för oss denna semestern är att få testa lite av utrustningen vi har ombord och se hur de fungerar under en längre period. Det ska bli spännande detta 🙂

I mitt inlägg igår så berättade jag ju lite om min käre bror som är ute och seglar. Vill ni följa honom så får ni söka upp honom på Facebook. Han har en grupp som heter Nissen seiler 2014.

I morgon är det semester dag 1/60. Känna oändligt långt just nu. Tänk om man kunde ta denna känslan och stoppa den i en burk för att ha till mörka vintereftermiddagar.

Vi hörs snart igen

Vi är ju fler i vår familj som är lite båttokiga. Min far byggde en L32 i början av sjuttiotalet som nu min bror Nils har tagit över. Nils är ute på en längre ensamsegling där han har utgått från Bergen i Norge var han bor. På grund av lite olika omständigheter så fick han en paus i arbetslivet och bestämde sig för att göra det bästa av pausen och detta har nu blivit till en längre tripp norrut längs Norges västkust. Första månaden hade han med sig en god vän på turen men de senaste veckorna har han utforskat naturen alldeles själv. Just nu ligger han i Bodö, strax söder om Lofoten och väntar in vår far som ska anlända på flygplatsen och segla med honom i en vecka. Rätt strongt av vår far som är 85 år ung och jag tror att de kommer få en trevlig upplevelse.Nils tar också en hel del fantastiska foton som han delar med sig av och via dem förstår man ju hur mäktig natur det är där uppe. Han är ju trots allt norr om polcirkeln och seglar – visst är det coolt! Tydligen så möter han direkt inga andra båtar utan får verkligen ha miljön för sig själv undantaget någon färja och räddningsfartyg som råkar korsa hans väg. De människor han träffar är genuint intresserade och har tid att prata en stund. Han hittar massor av fjäll och toppar att bestiga (inte så otippat kanske) och diverse andra trevliga utflyktsmål. Känns som att han har det riktigt mysigt och trevligt på sin stressfria resa – en förebild som vi gärna tar efter!

Så lycka till på den fortsatt färden och tack för att du delar med dig av den, min store storebror 🙂

Här kommer lite bilder som jag fräckt nog har snott från honom!