Nanny

Till en början var Portimao en ren och skär besvikelse. Dött som bara den med jättetråkiga hotellbyggnader runt om och själva marinan var tråkig på riktigt. Björn tog sig en sväng och inspekterade lite. När han kom tillbaka konstaterade han:

-Den bra nyheten är att jag hittade en affisch om livemusik ikväll, precis här uppe på restaurangen!

-Den dåliga nyheten är att affischen föreställer en man med ett dragspel på…..

Alltså inte riktigt vad vi var ute efter. Men det var ingen större fara på taket för nu är vi inne i turist”paradis”trakterna. Det känns som vi är på “Engelska solkusten” och det finns inte mycket genuint Portugisiskt här. Allt rör sig runt hotell, semester, barer, restauranger och stränder. Och egentligen så passar detta oss rätt fint just nu eftersom vi ju har besök och då blir det som lite extra semester i båten. Med andra ord så hade vi inga större problem att hitta ett par ställen som hade andra nöjen än dragspel.

Magnus provar grillade sardiner

På måndagen knastrade helt plötsligt VHFen till på kanal 68:a och det var Lola på Swededreams som var på väg in i hamnen. De hade seglat hela natten och kryssat de sista åtta timmarna och dessutom så misstänkte de att de hade fått någon skit i propellern vilket gjorde att de inte hade några möjligheter att använda backen. Vi lovade att vi skulle stå på incheckningsbryggan och hjälpa till att ta emot dem. Lola pratade intensivt med marinan över VHFen och ville ha besked om åt vilket håll de skulle gå efter incheckningen. Detta för att kunde lägga båten åt rätt håll med en gång. Deras båt är nästan 16 meter lång och den kan vara svår att styra även utan något i propellern. Men hamnen vägrade ge några indikationer alls. Först skulle de lägga till vid incheckningen och sedan kunde de få reda på var det skulle ta vägen. Lola gav upp diskussionen efter ett tag och argumentera över VHF är inte lätt så jag gick in på hamnkontoret och förklarade att de inte skulle kunna vända om de lade till åt fel håll. Men nej, nej, nej. FÖRST incheckning sedan skulle de få reda på åt vilket håll de skulle gå. Då kom en av marinans “marineros” och lovade att gå ut med sin gummibåt och hjälpa till att vara extra styrkraft. Så Swededreams gled lugnt och fint in till bryggan med lite putthjälp från gummibåten. När de sedan efter mycket om och men också fått checkat in så visade det sig såklart att att det skulle ligga åt andra hållet. Men med två gummibåtar som extra styrkraft så gick det hela alldeles utmärkt. När Carlos sedan skickade ner en kamera för att inspektera propellern så visade det sig att de hade en stor nätboll runt propellern. Det är mycket skit i vattnen runt Portugals kust – milt sagt.

Carlos

Lola

På måndagen så släppte lite av det dåliga vädret och vi gjorde likadant med tamparna. Solen sken och vi hade en riktigt, riktigt underbar segling! Så härligt!

Seglargrabbarna

I väntan på incheckning i Albufeira

Om marinan i Portimao var död så var Albufeira ännu värre…. För att inte tala om den långa incheckningstiden så fanns det inget alls runt marinan än ett par restauranger. Alla husen var rosa, ljusblå och ljusgula pastellfärger. Som om det var en plastvärld till Barbie eller något. Vi hade slut på ägg och smör så jag och Björn tog en sväng upp för att hitta en närbutik. När vi inte hittade något så frågade vi på den enda öppna restaurangen. Det enda beskedet vi fick var att det var minst två kilometer till närmaste affär. Han bedyrade att det inte ens fanns en liten närbutik i närheten. Fast det var klart det gjorde. Vi hittade en liten, liten affär i nästa pastellfärgade kvarter och fick gjort våra inköp. Vi tog oss inte de två kilometerna in till den gamla delen av stan och det var kanske en miss men i det ihållande regnet som kom in på kvällen så kändes sittbrunnen väldigt mysig som den var i förhållande till omgivningarna.

Det blev ytterligare ett minihopp på tisdagen och denna gång till Vilamoura. Strax innan infarten vågbrytarna så såg vi delfinerna ett par 100 meter längre ut. Vi gjorde precis så som man inte ska och Magnus vände båten och “jagade” mot dem. De svarade snabbt och vi fick ett par riktigt härliga minuter med lek och hopp runt Nanny. Kul att även Björn fick se detta. Jag har sagt det förut men jag blir alltid lika glad när de kommer och besöker oss.

Björn följde med mig upp på hamnkontoret för att checka in och han konstaterade kallt att han aldrig skulle kunna bli långseglare – för han hade blivit TOKIG på så omständliga processer. Magnus och jag har faktiskt vant oss vid att det tar en halvtimma varje gång man kommer till en hamn. Även detta var ju världens turistplastställe med massor av flotta båtar. Men här var det en hel del folk och lite liv och rörelse.

På väg in till Vilamoura

Stoora motorbåtar

Turist? Javisst!!

Ut på kvällen strosade vi i hamnen och tittade på alla barer och restauranger – för det är verkligen det enda som finns runt omkring i hamnen. Flera ställen var riktig öken men till slut hittade vi en irländsk pub (vad annars??). Den var smockfull och stämningen var hög så självklart knödde vi oss in och hittade ett bra bord i en hörna. En riktigt duktig trubadur stod i en annan hörna och höll hals och vi trivdes genast och omedelbart i stimmet. Det visade sig att vi hamnat på världens fest. Halva  gänget inne på puben var ett enda sällskap som firade ett mycket piggt par och deras 5o-åriga bröllopsdag. Det var fullt av släkt och vänner. Musiken var hög och ALLA sjöng med i ALLA låtar. Självklart var 99,0 procent av alla låtarna irländska och  trubaduren hittade oss icke sjungande utbölingar väldigt snabbt och när han fick klart för sig att vi var svenskar så klingade ABBA slingor tätt både här och där i de olika låtarna. Kvällen genom så gick ung som gammal upp och sjöng med trubaduren. Vissa var otroligt duktiga och andra… ja ni vet. Men oavsett. ALLA sjöng med i ALLA låtar och när det var dags att dansa så var ALLA uppe och dansade. Ja, inte vi, de tråkiga svenskarna såklart, vilket trubaduren självklart snabbt kommenterade. Det sjöngs till och med sånger om Ryan Air och deras omöjliga sätt att ta extra betalt, men vad gjorde det med tanke på att de i alla fall hade kommit ner till Algarve. När det kom in ett önskemål till trubaduren om att han skulle sjunga “Hotel Carlifonia” så var svaret bara – Really????? Till slut dansade jubilarerna tillsammans med alla sina nära i en ring runt dem och det var riktigt, riktigt härligt –  och vackert. Kul kväll helt enkelt!

På Irländsk pub med fin väggtapet!

Onsdag – stranddag 🙂 Hela dagen!!!  inte så jobbigt att leva sådana dagar !!!

Strandhäng!

Björn hittade en ny favoritglass…

OBS! Endast för vuxna – när kommer denna till Sverige tror ni?

I morse hade helt plötsligt en hel vecka gått och det var dags för Björn att åka hem! Tiden går fort när man har roligt som man säger. En taxi hämtade honom vid åtta tiden på morgonen och helt plötsligt var det bara Magnus och jag igen.

Nu är det vardag igen och dags att åter sätta båten i långseglingsskick!

Dagarna fram till det att Björn anlände på torsdagen bara försvann. Jag fattar inte att tiden bara kan rinna iväg så! I och för sig så regnade det och blåste skit i tre dagar så då gömde vi oss rejält i båten – men ändå!!! Flera svenskbåtar droppade in varje dag och till sist dök även Kuheli och Emma upp! Kul att se dem alla igen. Det pratas mycket väder och reparationer mellan båtarna… Hela tiden… Det är många som ligger och väntar på ett bra fönster att gå över till Kanarieholmarna eller Madeira. Vissa pratar om att gå in till Gibraltar för att ta ett snabbstopp och tanka billig diesel för ca 5 kr litern. Vi tänker oss nog att gå direkt till Kanarieöarna som sagt. Men det kan bli att vi följer kusten en bit till om vi inte får rätt väder. Vi har fått avverka de flesta punkterna på vår lilla lista så nu är vi nästan klara för att ta hoppet över. Björn skulle dyka upp på torsdagsmorgonen och denna dagen kom med ett strålande väder! Vad kul tänkte vi. Nu får han lite sol och värme och vi kan ligga på stranden hela dagen. Men det blev inte riktigt så. Magnus fick ett meddelande av Björn som sa att han stött på problem och inte skulle komma förrän vid 19 tiden på kvällen och då skulle han dessutom flyga via Lissabon. Trist tänkte vi och gick själva till stranden. Vi fick en underbar dag med härliga bad. Det är nästan 20 grader i vattnet och det är klart och fint. När sedan Björn väl dök upp så fick vi en förklaring till förseningen och tydligen var  något om att “man inte vaknar när man ska om man sover PÅ telefonen” eller liknande. 🙂 Med i Björns bagage fanns det godsaker. Allt från kaffe till lakrits, sill och GRÄDDFIL(!) men framförallt min nya kamera!!! Åh, vad skönt att ha en kamera igen. Jag knäpper bilder helt villt just nu och det känns bra. Jag tror att jag gjort ett bra köp. När vi kommer till Kanarieöarna tänkte jag försöka lämna in den gamla kameran bara för att se om det går att göra något med den. På tal om det. Vi lämnade ju in hårddisken med alla bilder och filmer på och tyvärr så fick vi ett negativt besked från reparatören. Det är bara att bita ihop och vara glad för de backupper jag trots allt hade. De mesta i fotoväg har jag backup på men inte filmerna. Och det är surt, för där finns det en hel delfinskatt och många andra trevligheter. Jag tänker i alla fall skicka hem disken med barnen när de kommer till jul så får den ligga hemma i lugn och ro så tar vi ett beslut vad vi gör med den när vi väl kommer hem.

Vi låg kvar i Lagos tills idag på lördagen och fick oss två riktigt roliga kvällar på stan. Trots ett stilla regn så bestämde vi oss för att det var dags att röra på oss. Med kapellet uppe ropade vi hejdå till hela svenskkolonin på kanal 68 och efter en broöppning kom vi ut på havet igen. Vi ska inte gå så långt bara till Portimao som ligger ca 17 distans runt hörnan.

Det blev en lång dag mellan Sines och Baleeira. Dagen började innan solen kommit upp och fortsatte med dimma men efter ett par timmar så släppte dimman och vi fick en fin dag, för motor såklart!. Två besök av delfiner gjorde ju inte oss hellre direkt ledsna 😉 Strax innan vi skulle svänga 90 grader vänster och runda udden Cabo de São Vicente kom dimman! Igen! Vi är så hiskeligt trötta på att den kommer och stänger utsikten för oss. Denna udden ville vi väldigt gärna se – för den är berömd för sin skönhet men det blev det inget av alls. Det fanns inte en chans. Det enda vi fick, var dimtutan från fyren. Strax efter vår vänstersväng ligger hamnen Baleeira och bakom dess vågbrytare finns det fina ankringsmöjligheter. Men hjälp av plottern och radarn letade vi oss in. De små lokala fiskebåtarna surrade runt oss och verkade inte bry sig om att inte heller de såg ett skvatt och radar hade de inte! När vi fick en glimt av vågbrytaren så fick vi samtidigt en glimt av den stora skutan som precis vände för att kasta ankare precis framför oss. Med andra ord så fick vi vända snabbt som bara den för att inte köra in i rumpan på dem. Men vår hastighet var låg så det var aldrig någon fara. Den lilla byn Baleeira fick vi dock inte se något av alls för dimman låg tät och strax efter ankring så kom mörkret. Morgonen efter var inte bättre. Men vi drog upp kroken och tuffade sakta bort från udden och efter bara 30 minuters transport var vi ute i strålande solsken. Vi gick den korta sträckan till Lagos och var tillagda och klara redan vid 12-tiden.  Vi gillade Lagos från första början och om det har varit svenskkoloni i de andra hamnarna så är detta “nova Suécia” som det skulle heta här i Portugal. Och det är inte bara massa svenska båtar här. Det är svenskar ÖVERALLT. Var och varannan person vi hör prata på stan pratar svenska. En mycket märklig känsla.  Våra, snart sex månaders segling har tagit oss så långt bort från Sverige, men ändå inte. Till vår stora glädje så hittade vi också en hårdvarureparatör och hårddisken är nu inlämnad för reparation. Dock gav han oss inga större förhoppningar om att det skulle gå bra. Men jag håller alla tummar att den ska gå att rädda. På lördagsmorgonen kom det väntade ovädret in men än en gång så blev det inte så farligt som befarat utan, när regnet gav sig ut på kvällen tog vi oss en sväng på stan på kvällen. Verkligen mysig stad detta. Och den är inte på något sätt vinterstängd utan här är det fullt drag! På söndagen började vi beta av vår “att göra lista” Den är nu uppdelad i två delar. En allmän del och en “innan Kanarieöarna” del. Vi har vissa saker som vi vill ha fixat innan vi går över till holmarna. Vi får väl se om vi hinner med alla. Att vi har att göra innan Björn kommer på torsdag är i alla fall helt klart!

Dimman börjar lätta!

Fripassagerare

Ruggigt och kallt!

Häftiga klippor på vägen in till Lagos

Stor och litet skruvstäd ger fint arbetsställ!

Om vi får en våg in i sittbrunnen lär lite för mycket vatten gå in i akterruffen via “gallret” i luckan

Genom att försänka muttrarna i epoxi kan skivan lätt tas bort så att vi får luftcirkulation…

Eller sättas dit snabbt

Sesimbras hamn var mycket bra och prisvärd om man bortser från en sak. Helvetesmyggorna… Små och mer eller mindre osynliga så märkte vi inte ens att vi fick in mygg under kvällen. Magnus vaknade på natten och hojtade något om att vi hade en mygga inne i ruffen. Ja, ja tänkte jag och somnade om. Dagen efter vaknade vi totalt sönderbitna. Vi har många, riktigt stora bölder på många och udda ställen. Magnus har till och med ett kraftigt bett inne i handflatan! Jag har mellan fingrarna och det kliar något så infernaliskt. Nu är det tre dagar sedan överfallet och betten bara växer fortfarande! Vi har salva med antihistamin som tar ner svullnaden och kliandet men det hela är lite absurt. Magnus har inte rakat sig eftersom han har tre stora feta bett i ansiktet som ser ut som finnar. Jag har mer tur – jag har bara två! Men det är ju ingen katastrof och det går över – men som sagt – hiskeligt irriterande!! Katastrofen slog däremot till på en annan front. Vi har fyra externa hårddiskar med allt möjligt på. En av dessa är min högt värderade fotohårddisk, som nu tackat för sig och vägrar fungera. Där finns alla tusentalsbilder och filmer jag tagit under de senaste 6 månaderna. Jag har varit duktig och tagit lite backup på delar av bilderna men filmerna och alla dess tillhörande filer var för stora så det fick vara. Dock ligger mina bästa bilder i album på Picasa men det är ju långt ifrån allt. Gissa om jag ångrar det bittert idag. Jag satt en hel dag och försökte desperat och sammanbitet ominstallera drivrutiner och till slut så knackade jag till och med lite mer än ovänligt på själva hårddisken men nä…. Den vill inte svara och enligt felsökning så är det fel på drivrutinen och den vill inte prata med datorn. Det är såklart ett missljud i den och förmodligen har den fått sig en smäll. Nu ligger den nedbäddad och förhoppningsvis kan vi hitta någon i Lagos om ett par dagar som kan rädda den data som finns på disken. Suuurt…. men jag lever på hoppet att det mesta ska gå att rädda. Håll tummarna…..

Men ibland har man lite tur. De pilotböcker som vi fräckt fotat av från Resolute låg också på denna disk men i Sesimbra träffade vi By the Sea från Helsingborg som hade just de böcker vi behöver i det närmaste. Så det var bara att ställa sig och fota av hela alltet igen. Tackar 🙂

Från Sesimbra gick vi till Sines. En tripp på strax under 40M och vet ni vad! Vi hade en fantastisk segling de första 4 timmarna. Nästan så att vi inte trodde att det var sant! Det är ju så gött att få in en sådan gosegling ibland! Inne i Sines blev vi innviftade på en nästan tom brygga. Men det varade inte länge. Inom två timmar hade 10 talet båtar angjort bryggan och av dessa var 4 svenska och dessutom så låg det redan en svensk båt, Trud,  lite längre in i hamnen. Så en svensk armada invaderade även denna kväll. Några av dem kände vi till andra var helt nya bekantskaper.

Onsdagen blev en titt på den lilla byn Sines, som Vasco da Gama tydligen kommer ifrån och det var en mysig liten brant by med massa smågator. Vi låg till och med på stranden en timme eller två och lyssnade på den stora dimtutan som ljöd med jämna mellanrum eftersom det var “toktjocka” en liten  kilometer ut från kusten. Trots att vattentemperaturen nu börjar krypa upp mot 19 grader så lockade det inte att bada…. Det får vänta ett tag till. Vi tog också en tur bort till båten Trud och fick en riktigt trevlig pratstund. Trud är en Allegro 33:a och även den är en JRSK-båt.  Roligt nog så har de gått ungefär samma tur som vi hitintills OCH deras planer fram igenom är också ganska lika… så vi lär nog ses fler gånger. De ska i och för sig ta svängen via Madeira och ligger och väntar på ett bra väderfönster.  I morgon blir det att hoppa upp för oss igen och vi måste lämna hamnen innan tuppen vaknat för nu ska vi ta ett stort ben på ca 70M och runda Cabo de Sao Vicente. Det är längst “ner” i den västra delen av Portugal. Väl där gör vi då en 90 graders vänstersväng österut. Typ….

Efter en riktigt lång dag så kom vi in till Cascais precis innan solen gick ner. Vi borde ha vant oss med hur fort det blir mörkt när solen går ner men vi lyckas inte riktigt med det. Ena sekunden är det ljust, en blinkning senare är det skymmning och två blinkningar efter det är det kolsvart. Nu vet jag ju att det är höst och ruggigt hemma i Sverige men natten kommer inte alls lika fort där som här. Eftersom hela Portugals kust är full av fiskeflöten så vill vi inte gå nattetid. Därför lämnade vi Nazaré i den tidiga gryningen och hann precis avverka våra 70M innan mörkret slog till. Jag klagade ju på att Nazaré var rätt sunkigt. Så är INTE fallet med Cascais – Här bor det fiiiina folket. Och smakar det så kostar det! Vi insåg direkt att detta var en hamn vi inte skulle ha råd med på högsäsong. Mottagande var dock lite förvirrat och hamnvakten surrade bara om passerkort, kvällsvakter, borttappade lådor(?) och så tog han vårt försäkringspapper på båten och talade om att detta var det enda han behövde och så anvisade han oss en plats med order om att vi skulle hämta våra försäkringspapper morgonen efter. Vad skönt tänkte vi. En hamn som inte har världens krångligaste inklareringsarrangemang! Bra!

Inne i hamnen låg ett antal “kändisar” i form av Loupan och Emma samt ett helt gäng andra svenska båtar. Dessutom en Norsk båt vi lärt känna i La Courona. Seglingssvären är inte så stor längs Portugals kust och nu börjar det dra ihop sig för båtarna som ska ta klivet över till Kanarieholmarna eller Madeira. Vi ska ju ytterligare en bit söderut eftersom vi får besök av Björn om ca två  par veckor. Jag började morgonen med en av mina motionsrundor. I alla städer så finns det alltid milslånga strandpromenader att motionera på och det är alltid lika trevligt. Här i Cascais så var det dock en större blandning av morgonmotionärer. Självklart fanns “gubbdiskussionsklungorna” som består av tre till fyra herrar i övre pensionsåldern som går bestämt och självklart i bredd, iförda gympadojor, shorts och t-shirts som är för trånga över magen. Under deras motionsrunda så diskuteras saker och ting väldigt högljutt med tillhörande armviftningar och fingerpekande. Jag har träffat på dem under hela vår tid i Spanien och Portugal och de är oerhört underhållande att titta på 🙂 Det som dock utmärkte Cascaismotionärerna var att de allra flesta var så hippa…Rätt kläder, rätt skor och framförallt – rätt solglasögon med tillhörande attityd. Långseglarimagen passade som ni förstår inte riktigt in 😉 Men missförstå mig inte,  Cascais är riktigt, riktigt mysigt. Hamnen är väl sisådär för att vara helt ärlig. Magnus tillbringade sin förmiddag på hamnkontoret. För den enkla inklarering vi gjort kvällen innan var ju självklart inte den riktigt inklareringen och efter att ha fått gå tillbaka till båten och hämtat alla papper (igen), bytt ut det tydligen tillfälliga passerkortet mot ett “riktigt”??  och fyllt i alla dokument så fick han faktiskt en flaska vin i välkomstpresent. Jorå, fin hamn, som sagt. Och båtarna som ligger här i hamnen är större än störst och finare än finast och därmed är hamnavgifterna ju också därefter. Men vi har lite tur här för nu är det oktober och då är det vintertaxa.

Lissabon fick sig ett besök en av dagarna också men vi var inte särskilt imponerade måste jag erkänna. Det slutade med att vi tog tåget tillbaka till Cascais efter bara tre, fyra timmar. Lite snopet faktiskt. Men kvällen blev desto trevligare när vi tillsammans med ett par andra svenskbåtar fick oss  en helkväll med fördrink i en sittbrunn, ett restaurangbesök och avslutande kaffe i en annan sittbrunn. Sämre kan man ha det! Lördagen regnade helt och hållet bort tillsammans med en liten kuling och vi gömde oss nere i Nanny ända fram till eftermiddagen då solen vågade visa sig lite igen.

Söndagsmorgonen så släppte vi tamparna och efter ytterligare en krånglig sväng på hamnkontoret fick vi faktiskt en härlig segling ner till Sesimbra. Det var längesedan vi fått segla och trots att det blåst bra dagen innan och det var en hel del svall men vi fick som sagt en fin dag. Sesimbra är en fin liten fiske/semesterby med myller av smågator och restauranger. När vi kom till Cascais och även Sesimbra så har vi fått massor av härligt tips på diverse mysiga restauranger från goa vänner som varit här på semester. Tyvärr är det ju bara så att vi inte är på semester. Vi kan helt enkelt inte med vår budget hänga på pubar och restauranger titt som tätt. Om vi varit här på en veckas semester så hade vi tillbringat avsevärd tid på alla dessa härliga etablissemang. Men vi har som sagt inte semester, utan vi tillbringar väldigt mycket tid i båten i hamnen. Så det vi framförallt är ute efter är trevliga hamnar. Gärna fina ankringsvikar 😉 Men väder och vind bestämmer ju som vanligt och med dessa nyckiga vindar så blir det många hamnar. Och eftersom det är så – så har vi nu tagit ett beslut. Vi kommer att hoppa över Madeira. Det är ett svårt beslut. Jag har haft Madeira högt uppe på min önskelista länge. Fast det är ju som sagt vädret som bestämmer och vädret har inte betett sig som vanligt denna sommar och höst. Genom att vi hoppar över Madeira så ger detta oss ytterligare ett par veckors spelrum att ta oss till Kanarieöarna under bra förutsättningar. Och Madeira finns ju kvar 😉

Igår, Onsdag var en av våra artiklar med i Torslanda Tidningen.

Den finns att finna på www.tidningen.se eller klicka på bilden nedan

Genom väldiga strömvirvlar tog vi oss in i floden och in till Aveiro. Jag var glad att Magnus hade läst på ordentligt och vi kom in i rätt tid i förhållande till tidvattnet.  Det fanns en ankringsplats ganska direkt i mynningen men Magnus hade spanat upp att det eventuellt skulle gå att ligga vid segelklubbens bryggor precis inne vid staden. Sagt och gjort, vi surfade upp i medströmmen och gjorde 10 goda knop. Mycket riktigt hittade vi en flytbrygga en bra bit upp i floden. Två herrar kom springande och viftade glatt in oss på den enda lediga platsen. Magnus fick jobba hårt med motorn för att vända i strömmen och med strömmen sedan snett in framifrån tryckte motorn och strömmen oss enkelt in mot bryggan. Vi låg snarare väääldigt hårt mot bryggan i strömmen och vi hade klara problem med att få ner ett par extra fendrar som skydd. Herrarna hjälpte mer än gärna till men hur gör man för att få folk att förstå att man inte ska trycka på mantågen och stöttorna utan att man ska trycka ifrån på skrovet istället?? I vilket fall som helst så var välkomnandet mycket varmt och vi ansågs inte som ordentligt incheckade förrän vi tagit en öl i baren med hela gänget. Eftersom en öl kostade 0,9 Eur så såg vi inga problem i detta och som enda gästbåt så väckte vi lite nyfikenhet. Själva segelklubben låg i ett avlångt garageliknande hus där det fanns plats för 7-talet verksamheter. Förutom segelklubben fanns där en roddklubb. De övriga delarna av huset såg ut som en rivningskåk med utslagna rutor och klotter på väggarna vilket gjorde hela miljön väldigt konstig. För att komma till segelklubben så fick man gå över en stor grusplan. Detta var verkligen riktigt långt ifrån en “vanlig marina” men ändå helt OK…

Huslängan med segelklubben längst till vänster

Vi undrade lite hur det komma sig att det var stora vattenpölar över hela grusplanen. Det hade ju inte regnat på minst en vecka. Det kan väl inte vara så att högvattnet går upp över hela grusplanen?? Då kommer vi ju bli inlåsta på vår brygga, och så kan det ju inte vara…. Vi släppte det hela och satt och gottade oss i solen i sittbrunnen efter det att jag slängt in en tvättmaskin i klubbhuset. Till vår stora glädje var det gratis att tvätta och det skulle såklart utnyttjas. Två timmar senare gick jag upp för att hämta tvätten men fick såklart omedelbart vända vid grinden. Självklart var hela grusplanen översvämmad. När jag kom vadandes över grusplanen i Magnus stora stövlar så reagerade de inte på annat än att jag hade för stora stövlar på mig. Jag försökte fråga varför man inte byggt en liten spång eller liknande, samtidig som man byggt den fina bryggan men jag fick helt oförstående miner tillbaka. Ja, ja. Det var inte så farligt men det är ärligt talat första gången jag vadar för att hämta tvätt. Det är alltid väldigt spännande detta med att tvätta 😉

Floden bredde ut sig en del!

Det var bara att ta fram stövlarna

Dagen efter tog vi oss en promenad i det underbara vädret upp till staden. Det var en riktigt mysig stad med massa små kanaler och stenlagda gränder. Vi fick lite Hollandkänsla. Denna stad är väl värd ett besök om ni har vägarna förbi. Alla är oerhört trevliga – till och med alla försäljarna som tävlade om att kränga båtresor på kanalerna. Här hittade vi också nya internetkort. NOS, ett av telefonföretagen, har just haft en kampanj som innebär att vi kan få obegränsat med data för 15 Eur i 10 dagar. Något som vi tycker är riktigt lysande eftersom detta ger oss möjligheter till Skype och annat trevligt. Nu är dock kampanjen slut med flera av deras återförsäljare, så som PhoneHouse har kvar dessa simkort i lager och efter ett lite letande så hittade vi två paket så nu är internetåtkomsten säkrad för de kommande veckorna 🙂

Riktigt snyggt, skulle Katarina sagt 😉

Traditionella båtar som nu var turistattraktioner

Nej, Inte Holland, Portugal!

Så var det dags för nästa transport. Det är svårt att kalla det något annat än transport när man förflyttar sig på ett helt platt vatten utan det minsta av vindpust någonstans. Motorn durar på och timmarna kan bli ganska långa så vi gör vårt bästa att överröstar motorn med någon ljudbok. Just nu lyssnar vi på Jan Guillous gamla serie om Hamilton. Lite kul, att “läsa” dessa igen efter alla år. Tyvärr har vi bara de tre första böckerna i serien så om det är någon som råkar ha tillgång till resterande så får ni gärna höra av er. Vi tog ett nattstopp i Figuera Do Foz och konstaterade snabbt att det var den tråkigaste staden vi sett på länge. Därmed kastade vi loss redan dagen efter och fortsatte transporten söderut. Det var nu lördag och på söndagen skulle det komma sydliga, lite griniga vindar i ett par dagar. Vi hade två val – Antingen att gå till Nazaré som såg ganska tråkigt ut eller det lite mer spännande Penice. Hamnen i Penice är inte så lysande i sydliga vindar och efter att fått hamnen och staden utdömd som “blä” av Resolute så gick vi den lite kortare biten till Nazaré istället. Här fick vi hjälp att komma in på en plats i den lilla skyddade marinan av två trevliga engelsmän. De förklarade fort att marinans personal åkt hem för helgen men att vi kunde ligga där vi låg. Det var bara att gå bort till industriområdets grindvakt och lösa ut en nyckel till toaletter och duschar, sedan fick vi lösa det ekonomiska på måndag. OK – det är ju också en variant, men varför inte?? Vår brygga var det mest måsskitiga jag har sett på hela denna resan så jag hade ju lite misstankar när jag gick upp för landgången och fick en överblick av det område marinan låg i. Supersunkigt är nog ett bra ord att beskriva det hela. Ett rent industriområde med små verksamheter samt ett varv i väldigt slitna byggnader. Men hamnen var skyddad för det kommande ovädret och det var det viktiga. Så jag började knata bort över grusplanen/ängen/parken eller vad det nu var tänkt att vara från början och såg snart vaktkuren. Bara ett liiitet problem. Det fullkomligt drällde av halvvilda hundar som sprang runt eller bara låg och glodde på mig. Jag bet ihop och gick bestämt mot vaktkuren och funderade på hur bra det där sistaminutenbeslutet om att hoppa över rabiessprutorna hade varit, egentligen. I vaktkuren satt en väldigt trevlig farbror som inte kunde ett ord engelska men han öppnade dörren och släppte snabbt in mig när han såg hur jag började steppa runt min egen axel när en av hundarna fick för sig att titta lite närmare på mig. Med hjälp av en översättningsapp i hans smartphone fick jag veta att depositionen för nyckeln var 30 Eur och den skulle jag få så fort jag visat upp alla papper på båten samt fyllt i den vanliga smörjan om hur många master vi har och hur stark vår motor är tillsammans med flertalet övriga, helt onödiga, uppgifter i hamnens formulär. Detta är numera ren rutin – för så är det ju i alla hamnar. Men jag hade räknat med att detta enormt viktiga arbete var hamnkaptenens och kunde inte för mitt liv tro att det skulle kunna delegeras till en “vanlig portvakt”. Jag försökte prata mig ur det hela – men eftersom min Portugisiska är helt obefintlig så var det bara att öppna dörren och ge sig ut bland hundarna igen. Hundarna höll sig på avstånd denna gången men jag kan lova att jag hoppade högt när jag mötte en galopperande HÄST som kom farande runt en av garagehusknutarna. Även långpromenad nr två till vaktkuren gick bra men hu vad jag ogillar lösspringande hundar. I den lilla sunkiga, men ändå rätt trevliga hamnen låg ett tiotal långseglare varav två var svenskar. Självklart så tog vi oss en pratstund tillsammans och en av båtarna skulle egentligen bara segla till Helgoland men de hade så trevligt att de bestämde sig för att fortsätta och nu var de halvvägs ner i Portugal. Sådana härliga påhitt kan man ha för sig om man är pensionär 🙂 Ett flertalet båtar såg ut att vara nerstängda så detta är förmodligen en hamn där man kan lämna sin båt en stund om man måste resa hem en sväng eller så.

Maffiga klippor på väg in till Nazaré

Vi har nu legat tre nätter i Nazaré och det visade sig vara en riktigt mysig by. Ett riktigt surfparadis tydligen men vi har tillbringat mestadels av tiden hukandes för vind och regn nere i Nanny. Vi har passat på att göra vårt månatliga underhåll av dieselfilter, vattenfilter och annat pyssel. Faktum är att det bara är två veckor sedan jag tvättade ur filtret till det saltvatten som kyler sötvattnet i motorn. Och det var återigen HELT och hållet igengrott. Verkligen något att hålla ögonen på i framtiden….

Massa smala gränder

Vår välskyddade hamn

Vi tog bergsvagnen upp

Magnus den höjdorädde!

Klippöverhäng…

Nu har i alla fall vinden lagt sig men sjön går hög och det slår in över pirarna så det känns rätt att ligga kvar en dag extra och vänta på att havet får en chans att lägga sig mer. Troligen kommer vi ändå att ha vågor mellan 2-3 meter i morgon och självklart väldigt lite vind. Här är det som sagt “allt eller inget” som gäller. Men det ska vara ca 12-15 sekunder mellan vågtopparna och detta innebär att vågorna mest kommer att upplevas som dyning – hoppas vi 😉 Målet i morgon är att ta oss till Cascais. En liten nätt tripp på nästan 70M vilket vi hoppas kunna avklara på dygnets ljusa timmar.

För att besöka Porto så går de flesta till Leixoes strax norr om Porto istället för att gå in till själva Porto. Hamnarna närmare Porto ligger ändå så långt från centrum att det ändå krävs någon form av transport och dessutom så skulle det enligt ryktet kosta 50eur per natt för vår lilla Nanny. Därför gick vi som så många andra till Lexioes istället. Här kom vi undan med 14Eur per natt och det är klart godkänt. Marinan är dock sliten och väldigt skvalpig men vi börjar bli vana och är inte så kräsna längre :-). Förutom vi så tog sig även Resolute, Kuheli och Swede Dreams dit i dimman. I hamnen låg redan Emma och Sofia och vips så låg hela maffian i samma hamn igen. Fast Swede Dreams ankrade på utsidan istället.  För att komma in till Porto tog vi den sk Metron på söndagen och nu vaknade arbetssidan av mig ordentligt. Metron i Porto är nämligen en mycket fin och modern spårväg som tar sig fram både på egen banvall och på fullknökade shoppinggator i den mycket kuperade miljön. Här finns kunskap att hämnat! Men nu ska jag inte prata jobb 😉 Vi hade som vanligt följe av Dennis och Katarina och fick en hel dag strosande i staden. Mycket mysig stad med blandad bebyggelse. Det konstiga är att det stod fantastiskt fina byggnader vägg i vägg med övergivna rivningskåkar. Mycket märkligt! Solen sken inne i Porto men ute i Leixius så låg dimman fortfarande tät. Och dimman är kall! Det kalla atlantvattnet och de varma dagarna i full stiltje gör att det är dimma var och varannan dag här. Jo, vi är glada i vår radar!

Porto med dimma ut mot kusten

Grön utsikt!

Blandad bebyggelse

Vätskepaus

Polisens nya vapen….??

Dubbelbro

Måndagen blev ytterligare en härlig dag till inne i Porto. Längs med hela flodens södra sida fanns alla olika portvinstillverkare representerade och vi knatade upp för backen till Cockburns och bokade en visning till kl 14. Innan dess så skulle vi då ha i oss lite lunch… Vi hittade en lokal liten restaurang och blev där erbjudna en ”dagens lunch” som bestod av soppa till förrätt och sedan en hamburgare efteråt. Nu är det så att jag gillar hamburgare men lyckas på något vänster ALDRIG med att få in en riktigt bra hamburgare. Vi har till och med lyckats beställa hamburgare på Mc-Donalds och få ut dem utan sallad! Så denna gång bestämde jag mig för att inte begå det misstaget igen och frågade om det var sallad på hamburgaren. Kyparen tittade mer än jättedumt på mig och med en självklarhet säkerhet svarade han– Nej…. –Går det att få sallad på hamburgaren?  Kyparen såg nu förvirrad ut. Sallad? PÅ hamburgaren? – Nej, blev svaret. –OK, kan vi få en sallad BREDVID hamburgaren?. Jo, kanske…. Jag var jättetydlig att vi ville ha sallad, tomater och lök – mycket av den varan. Efter 30 minuter fick vi in en mer eller mindre rå minipannbiff med ost, skinka och ägg – utan bröd, dressing eller tillstymmelse till sallad.. Runt detta låg det lite halvkalla ljumna friterade potatisskivor. Och, som sagt, absolut ingen sallad. Katarina som beställt pasta fick efter mycket och men sin mat och den var i alla fall varm och faktiskt rätt god. Men sallad – den såg vi inte röken av alls…. Fast vi hade ju en tid att passa så vi brydde oss till slut inte om salladen. När vi sedan skulle betala så gick hela kalaset på 23 Eur för 4 personer. Och med tanke på att det då ingick både öl, vin, vatten och Cola så ska vi bara vara nöjda och glada 😉

Portvins provning var kul! Själva rundturen var väl sisådär med tanke på att det inte hade någon produktion där utan vi fick bara lite historia och en sväng runt lagret. Men själva provningen var bra och välbeskriven. Kul att få lära sig lite om sådan man inte dricker så ofta. Bland annat lärde vi oss att portvin inte heter portvin på grund av det skeppades ut från Porto, som man skulle kunna tro. Det heter portvin eftersom vinet tullades ut från hamnen – ”pass the port”. Därefter fastnade vi på en uteservering i solen och satt där och tittade på alla människor som strosade förbi resten av dagen. Restaurangen hade en kille som spelade lite soft brasiliansk musik och där satt vi i solen och bara mådde bra. Katarina och jag hade ett av våra många tokskrattanfall som Dennis lyckades dokumentera. Att vi sedan samtidigt precis hade fått in en flaska bubbel gjorde ju inte saken sämre.

Stora lager

Godis

 Tänk vad roligt man kan ha!

Tisdagen blev arbetsdag på Nanny. Magnus skrubbade däcket där det oroväckande snabbt börjat komma mögelprickar i halkskyddet och jag låg i gummijollen och blekte bort det gula längs med skrovet med oxalsyra samt avslutade med lite vax. Då kunde vi nöjda och glada gå ut på kvällen och leta rätt på en sportbar för att titta på lite fotboll. Vår tanke var få insupa lite lokal känsla när nu Porto skulle möte Chelsea i Champions League. Egentligen vill Magnus gå på själva matchen när vi nu ändå var i stan. Men de sämsta biljetterna kostade 1000 kr… Och det ingår inte i en långseglarbudget så det fick vi hoppa över. Vi fick i alla fall en trevlig kväll, Där Dennis för övrigt lyckades beställa in en ”perfekt” hamburgare till Livs stora ”förtret”;-) Porto vann matchen men stämningen var väl ärligt talat lite halvljummen…

Därefter var det dags att krama Dennis och Katarina hej då. Deras tidsplan gör att deras förflyttningstempo måste från och med nu vara mycket högre än vårt. Och det gjorde riktigt, riktigt ont. Det är nu två månader sedan vi träffades i Frankrike och vi har umgåtts ordentligt under denna tid. Vi har inte följt varandra slaviskt utan då och då delat på oss för att under glada former träffas sedan igen. Uj, så mycket kul vi har haft. Men detta är ju en del av långseglingen. Alla härliga möten man får och alla sorgliga avsked som måste tas. Det har varit riktigt kul att vi har fått delat våra upplevelser med Resolutarna. –Sköt om er och ha en härlig vinter i Medelhavet! Vi lär ses igen. Det är jag övertygad om.

Jag fick en fråga från Annette om vad det var för speciellt med den vattenkokare som vi äntligen hittat! Den är egentligen som vilken fin, skinande och visslande vattenkokare som helst. Men eftersom vi vill kunna skicka upp den i taket, i grabbräcket så måste handtaget vara öppet och tyngdpunkten vara rätt. Framförallt vill vi att handtaget ska vara öppet i framkant för att man ska kunna hänga upp den när den är varm – vilket har visat sig väldigt svårt att få tag på. Här kommer i alla fall två bilder på den välfungerande skönheten.

Bry er inte om den rosa muppen som speglar sig…

Här hänger hon bra!

Det har ju nu faktiskt gått 6 månader sedan vi slutade jobba. Var tog denna tiden vägen? Det har bara sagt swich! Nu har vi seglat i 5 månader och transporterat oss ca 2500 sjömil. Just i detta nu är vi på väg mot Aveiro och vi gör 10.6 knop i medströmmen upp för floden. Vi har haft fantastiska upplevelser såhär långt och det är dessutom bara början på vår ledighet. Vår älskade Nanny fungerar otroligt bra och vi är jättenöjda med henne. Men vissa saker har inte varit som vi trott. Det här med att segla till exempel. Vi har haft MYCKET motvind/stiltje. Vilket har gjort att motorn har fått jobba väldigt mycket mer än vad vi trodde. Vår plan var ju att ligga still och invänta rätt väder. Men helt ärligt – man vill inte ligga still i en ”skithamn” när 10-dygnsprognosen visar lätt motvind eller stiltje. Då kör man tillslut motor – och vi har en bra motor så det är inga problem. Det får helt enkelt kosta lite diesel. Det är trist att gå för motor timme efter timme men vi underhåller oss med ljudböcker och annat. Hamnavgifterna har varit väldigt mycket högre än vad vi trodde. Speciellt i norra Storbritannien. Men efter det att vi kommit till Spanien och Portugal så är hamnavgifterna helt rimliga. I alla fall för oss med vår lilla Nanny. Nu betalar vi 14-25eur per natt medan en 5 fot längre båt oftast får betala nästan det dubbla. Vår budget har också svävat ut en aning över tänkta gränser men vi hoppas på att det ska bli lite billigare framigenom. Allt är inte roligt med att bo i en båt men nu när jag sitter här och funderar så kommer jag inte på något negativt alls direkt… För att vara helt ärlig så saknar jag inte mycket materiellt. Det är självklart lite trångt och irritation väcks när något man behöver ligger längst mer i ett stuvfack. Detta gör att hela båten måste vändas upp och ner för att vi sedan bara ska konstatera att den hett efterlängtade prylen förmodligen finns i något annat stuvfack… Men vi börjar bli vana vid det så vi försöker se det positiva istället. Förmodligen hittade vi något annat i stuvfacket som vi inte visste att vi behövde eller ens att vi hade med oss.  Tålamod är något vi jobbar på, allt som ska göras tar väldigt lång tid och allt är mer omständligt än på fasta land. Fast å andra sidan så heter det ju ”långsegling”. De kommande tre åren kommer förmodligen att gå lika fort – det är faktiskt en skrämmande tanke. Men för att sluta babbla… Kort och gott – vi mår väldigt bra, och vi har det både trevligt och roligt och förutom att vi saknar våra nära och kära samt viss mat, så känns det som att skulle vi kunna syssla med detta länge….

Och för er som undrar så har Magnus INTE slutat att ta ner flaggan varje kväll 🙂

Vi gick ut till Islas Cies ännu en gång och lade oss för natten. Vanemänniskor som vi tydligen är så ankrade vi på precis samma plats som förra gången. Och det kändes lite tryggt att även Resolut lade sig på “sin” plats” ….. Morgonen efter fick vi en underbar soluppgång och faktiskt lite vind så vi gjorde ett försök att “vingsegla”. Det fungerade bra – i ca 30 minuter och sedan dog vinden helt och hållet och vi fick köra igång Janne-Yanmar igen. Vi korsade gränsen och gick in i Portugal i strålande solsken. Vi var inte ensamma utan Resolute (såklart), Swede Dreams och Kuheli gick också till Vianna do Castelo. De övriga tre båtarna hängde ut sina fiskegrejor i och med att Resolute utmanade alla på en fisketävling. Vi är ju inte så fiskjagande av oss så vi lät bli. Och just denna gång så gjorde vi nog rätt för både Resolute och Kuheli förlorade sina fiskeutrustningar i gamla flytande nät eller liknande. Swede Dreams råkade ut för en närgången fransman som effektivt kapade deras fiskegrejor till ett värde av över 100 Eur 🙁  Mindre lyckad tävling med andra ord och vi hade nog med att hålla undan för alla fiskeflaggor. Hamnkaptenen frågade om Sverige invaderade Portugal när hela armadan anlände och vi kunde ju inte annat än svara ja på den frågan…. Eftersom det var tokvarmt och helt stilla så valde vi att ligga kvar ute på väntbryggan istället för att gå in i ankdammen till hamn. Då fick vi lite fläktande vind i alla fall. Kvällen tillbringade vi sittandes på bryggan och det kändes riktigt bra att ha seglat ända till Portugal, ett land vi inte varit i innan!

 Härlig soluppgång

 Dubbla försegel och dubbla bommar

 Hej Portugal!

 Brygghäng

 Bryggkram

Fredagen innebar att vi var uppe redan strax efter 08 eftersom vi skulle på den stora fredagsmarknaden. Men för att vara helt ärlig så var marknaden inte så mycket att prata om så vi gick vidare till dagens andra utflyktsmål – den fantastiska katedralen som låg på berget och tittade ner över staden. Det gick en liten lindragen spårvägsbana upp till toppen men vi valde den tuffa utmaningen att ta stigen med alla trapporna upp. Dagen var varm och det närmade sig lunch och jag kan lova att vi var totalt genomsvettiga hela gänget när vi kom upp till toppen. Katarina räknade till och med trappstegen upp längs med stigen och det var hela 703 st… Dennis räknade ut att detta motsvarade ca 40 våningar i vanliga trappor. Om det stämmer eller inte  – det vet jag inte men varmt var det i alla fall. Fast utsikten var väl värd promenaden!

 Svenska armadan i Portugal

 Katarina på marknad

 I början av alla trappor

 Varmt blev det…

 Vackert var det!

 Och det var värt utsikten!

Fast vi tog den enkla vägen ner och tog den söta lilla vagnen ner

Eftermiddagen gick åt till lite shopping och bland annat så hittade vi en ny visslande vattenkokare som hade rätt sorts handtag. Nu kan vi hänga upp den i taket igen – det tog bara ett år att hitta en ny 🙂

På kvällen kom värsta dimma in över hamnen och den höll i sig även på lördagsförmiddagen men ut på förmiddagen så trotsade vi dimman och gick ut i ett spegelblankt vatten. Vi hade sikt ner till 100 meter ibland  men det räckte gott och väl för att se alla fiskegrejorna och vid femtiden kom vi in till Leixos  utanför Porto. För att var helt ärlig så är det värre att kryssa mellan alla hummertinor hemma på västkusten än att köra motor utanför Portugal bland alla fiskeflaggor 😉

 Lite lagom dimma…. Här har vi en Engelsman som följer våra rutt ut!

 En spanande kapten.

Swede Dreams har lagt sig för ankare utanför hamnen. Emma och Sofia låg redan i hamnen så nu var vi helt plötsligt hela Svenska Båtmaffian igen. I morgon ska vi se vad Porto har att erbjuda. Det ska vara en fantastisk stad har vi hört 🙂