Nanny

Av någon anledning så blir filmen “kornig”

Ber om ursäkt för det och ska kolla lite mer när jag har bättre uppkoppling…

Vi släppte tamparna kl 09 på torsdagen och tuffade bort till tankbryggan. Där fyllde vi huvudtanken med så mycket diesel som det bara gick, tackade för oss och lämnade Frankrike. På väg ut ur La Rochelle så såg vi, det från TV så berömda, Fort Bayard. Men vi var så sugna på att komma iväg så vi tog oss inte den extra timmen det hade tagit att tuffa bort dit. Det var så platt vatten att vi inte ens hissade storen. Och förutan vind kan man inte segla så ”Janne Yanmar” fick jobba. Solen sken och vi gjorde minst möjligt och lät Zlatan styra oss över den så berömda bukten. Motorn fick gå fram till på kvällen då vi fick lite krusningar på vattnet och gjorde ett par försök att segla men det gick en timme här och en timme där så motorn fick jobba med jämna mellanrum.

 Plattvattenfiskeflöte 🙂

 Två sulor slåss om ett plastsnöre

 Det är mycket fågel här

 Underbar solnedgång

 Två glada seglare

 Nattsegling

 Månen tittade upp en sväng

Natten var magiskt klar och en sådan stjärnhimmel som man bara drunknar i. Det var nästan så att det inte kändes mörk. Jag väckte Magnus vid 02 och strax efter det att han gått på sitt pass kom han och väckte mig och berättade att delfinerna nu kom och hälsade på. Då var jag så trött att jag inte ens gick upp och tittade. De kommer tillbaka tänkte jag. Magnus berättade efteråt att de hade varit med honom riktigt länge och var riktigt leksugna – men detta struntade jag i, min idiot, och sussade sött.

Magnus väckte mig sedan till soluppgången och det var en av det vackrare jag har sett. Nu hade vi faktiskt lite vind och vi lade dessutom om kursen lite mer västerut för att kunna segla platt läns med storen åt ett håll och en spirad genua åt andra. På detta sätt gjorde vi rätt bra fart. Dessutom så fick vi till ett par timmar spinnaker segling innan vinden ut på eftermiddagen dog helt. Vi satte upp solskyddet, biminin och höll oss så långt undan den brännande solen som möjligt. Det trodde jag inte jag skulle göra bara för två, tre dagar sedan. Dessutom så är vattentemperaturen nu helt plötsligt uppe i 22 grader 🙂 Jag såg ett par valar på avstånd och i kikaren kunde.  jag se ryggarna på två stora och en mindre som gick norrut. Med jämna mellanrum puffade de ut en vattenstråle så det såg nästa ut som ett ånglok som tuffade på. Tyvärr ville de inte komma nära oss och hälsa. Även delfinerna höll sig på behörigt avstånd. Vi såg dem flertalet gånger under dagen men de var upptagna med att äta och leka på egenhand, vilket jag tyckte var jättetråkigt. Flera av delfinerna gjorde jätteskutt upp i luften och landade med stora plask, men varför skulle de hålla på med det så långt borta från oss? Några som däremot tyckte de skulle komma riktigt nära var så klart fiskebåtarna. Under hela överresan så såg vi knappt några andra båtar men just när vi hade som bäst segling med spinnakern så kom det ett samlat gäng på 10-15 stora fiskebåtar som gick zic-zac framför oss och runt oss. Det lustiga var att alla båtarna rörde sig i samma mönster och bytte kurs exakt samtidigt. Så vi förstod ju att de fiskade tillsammans på något sätt. Men riktigt hur det gjorde det fattade vi inte för det var ganska stora avstånd mellan dem.

 Godmorgon solen!

 Lite spinnaker på Biscaya 🙂

På fredagskvällen så fick vi en olycksbådande solnedgång. Solen försvann i ett stort moln längs med horisonten och sedan såg vi inte mer av solen förrän vi var framme i Gijon. Magnus tog första nattpasset och jag låg nere och försökte sova när jag kände att båten ändrade sitt rörelsemönster. Eftersom jag ändå inte kunde sova så tittade jag upp till Magnus för att kolla läget. Magnus är ju direkt aldrig stressad – eller, jo, det är klart att han blir, men det ska till ganska mycket innan han tycker saker och ting är jobbigt. Jag såg direkt på Magnus ansikte att det var något på gång. –Åska, sa han och tittade ut i natten. Då blev hela natten dag och en jätteblixt lyste upp allt. – Jag ser när squallen (kraftiga vindbyarna) kommer på radarn, för det är regn i dem. -Just nu ändrade jag kurs för att försöka undvika en av de större. Jag bara tittar tomt ut i natten och inser att absolut inte gör någon nytta uppe i sittbrunnen. Det sista Magnus behövde just då var en åskrädd fru som ställde massa frågor för att dämpa sin oro. Så jag kröp till kojs igen. Men det tog en bra stund innan jag somnade. Magnus väckte mig vid 03 tiden och då var han rätt slut av anspänningen. Men han hade effektivt duckat för all åska och regn. Nu var det lite lugnare och jag fick ta över. Det var ett par riktigt tuffa timmar den morgonen, för mig. Men via radarn så såg jag att alla byar gick norröver åt vårt väst. Att sitta där i bäckmörker och då och då få hela himlen upplyst av starka blixtar är inte behagligt. Jag kände mig riktigt liten. Inte rädd, faktiskt, eftersom jag kunde se byarna på radarn, men uj vad liten och ynklig jag kände mig. Nu gick det bra och med gryningen så fick jag seglat lite ett tag. Men vi hade tagit ner storen, kvällen innan och jag ville inte hissa den eftersom jag visste att då skulle Magnus vakna så jag nöjde mig med lite genua segling. Det blev ingen soluppgång denna dag utan det var bara jämngrått och helt plötsligt var det bara dag. Jag väckte Magnus vid 10 tiden och vi fick i oss en stadig frukost. 11:30 på lördagen gled vi in mellan pirarna till Gijon. Vi möttes av glada tillrop från Spanska seglare och där stod Katarina och Dennis på bryggan och tog emot oss. På lite mer än två dygn hade vi alltså transporterat oss 250M över en stor bit av Biscaya och vi var både nöjda och glada att vara i Spanien. Som vanligt skämde Dennis och Katarina bort oss och vi fick välkomstfinbubbel i Resolutes sittbrunn. Så skönt att vara framme! Jag sov ett par timmar på eftermiddagen och på kvällen hade vi gomiddag i Nanny. Vi skulle ha grillat men det jätteåskoväder som drog in över oss på kvällen satte bestämt stopp för det. Gissa om vi var glada att vi då låg säkert förtöjda i trevligt sällskap med goda vänner istället för att möta det vädret på Biscaya 🙂

 En lite suddig bild från vår radarbild. Det gula uppe till vänster är land. Nanny är pricken i mitten. De två “kluddarna” direkt under och till vänster om Nanny är sk squalls. Den kraftigare gula mellan Nanny och land är ett fraktfartyg.

Hamnen i Les Sables D´olonne var jättestor och väldigt tråkig men välkomnandet var desto bättre.

Vi hade knappt satt fast tamparna innan handlevagnen åkte fram och vi gick iväg till den stora mataffären. Men tji fick vi. Visst – det var söndag men de stora butikerna har haft öppet hela söndagarna innan så när den var bomstängd så fick vi hitta på något annat. Vi kunde gå ut och äta men vår ekonomi är väldigt ansträngd så jag bestämde mig för att trolla lite i båten. Innehållet i kylskåpet bestod av en burk med creme fraiche, punkt slut… Men eftersom vi har en frys och där fanns två kycklingfiléer så blev det en kycklingpasta med massa vitlök och pesto tillsammans med ovan nämnda creme fraiche, så jag kan fortfarande inte hävda att det gick någon nöd på oss… Dessutom blev det riktigt gott ;-). Både jag och Magnus var lite hängiga så vi stängde in oss i ruffen och tittade på film istället för att gå upp och se på stan. Jag grävde lite i ett av mina förråd och vi nallade på lite av det värdefulla godis Per och Kajsa hade med sig när vi träffade dem i England. Jag hade länge velat hugga in på grillchipspåsen och idag lyxade vi till oss. Det är inte svårt att göra oss lyckliga!! Måndagsmorgonen var det dags för att få fylla på skafferierna igen. Det här med att handla är alltid ett jätteprojekt. Framförallt så tar det massor av tid, eftersom det är en ny butik för oss varje gång och vi är ju i Frankrike och det leder konstant till massa funderingar och gissningar. Men tid har vi och vi tycker att detta är väldigt roligt. Efter tre timmar var vi tillbaka i båten igen med en överlastad dragvagn full av franska härligheter. Det är framförallt i ostdisken som jag får försöka behärska mig. Magnus löper mer amok i köttdisken och denna gång blev det både entrecote och lammelår. Vi fick ju en dragvagn av Björligan och & på avseglingsfesten, en sk dramaten, och jag kan lova att den utnyttjar vi till fullo! När allt var instuvat i båten så tog vi oss en sväng till stranden och där stannade vi resten av dagen. Lagom varmt och skönt!! Men med en otrolig mängd människor och ju mer högvatten det blev desto trängre blev det. Tillslut fick vi nog och drog oss tillbaka till båten istället. Vi kände att vi var klara med Les Sables D`Olonne, trots att vi hade kunnat hitta på mycket kul här. Detta är ett centrum för båtbyggande och det låg mängder av “nykläckta” båtar klara för leverans längs med kajerna. Framförallt katamaraner. Och i de här trakterna så är katamaranerna många och gigantiska. En 55-65 fot sisådär. Skulle gissa på att det är mer kvadratmeteryta i en av dem än i vårt hus hemma…. Tisdagen visade sig vara lika mycket sol som måndagen och dessutom total bleke. Jag tog en morgonpromenad och redan strax efter nio så var det kokhett så vi släppte tamparna och tuffade ut. Tanken var att ta sig till Ile de Re för att ha nära till La Rochelle på onsdagen när våra batterier skulle dyka upp. Men ut på dagen fick jag en känsla och då sa jag till Magnus att: Jag tror våra batterier kommer idag, jag måste kolla mailen. -Nä,nä… det ska du inte räkna med, tyckte Magnus. Som tur var så hade jag rätt denna gång och det var jag ju inte sen att tala om för honom. Med andra ord så gick vi direkt till La Rochelle istället. Vi lade oss i den yttre hamnen för att på ett så enkelt sätt som möjligt kunna transportera dit våra batterier. De inre hamnarna var det svårt med bilkörning till insåg vi efter lite efterforskningar. Så onsdagsmorgonen började med att vi tittade ut den väg vi skulle promenera till leverantören i Google Maps. Memorerade första biten, stoppade Ipaden i ryggsäcken och promenerade iväg – käpprätt åt helt fel håll. Vi hade gått en bra bit innan vi började inse att det var något som var fel. Det är tur att vi har ett surfkort på Ipaden (Jo, det vi fick av Westvind fungerar fortfarande klockrent). Med huvudet under ena armen och Ipaden i den andra så promenerade vi i alla fall iväg åt rätt håll. På vägen råkade vi (helt sant) helt plötsligt vara utanför Alstoms huvudkontor. Detta är en mycket välkänd aktör i den värld som jag är tjänstledig ifrån och eftersom jag just nu faktiskt är tjänstledig så gick vi bara förbi….

Väl framme på Sofair så hann jag inte mer än säga “Hej – jag pratar väldigt lite franska” innan de svarade. “Är ni svenskarna som ska ha batterierna”. Japp… Den person vi mailat med kom fram och hälsade. Jag försökte lite urskuldande be lite om ursäkt för i vårt mailande så hade jag fått för mig att Jimmy hette Dominique. Dessutom så hette den svenske Key Account Managagern för Tudor/Excide , som hjälpt oss med kontaktuppgifter till flertalet leverantörer i både Spanien och Frankrike också Jimmy. Så det kanske är ett anställningsvillkor för det företaget ;-)?? I alla fall. Det var rätt sorts batterier och vi tog ett STOOORT andetag av lättnad. Jimmy var snäll och hjälpte oss att ringa efter taxi men det visade sig vara svårt. Efter flertalet samtal skakade han bara på huvudet och försvann…. Ok…. vad gör vi nu tänkte vi. Men vi stod kvar ett tag och efter ytterligare ett litet tag kom Jimmy och och vinkade till oss att vi skulle följa med. Det visade sig att våra batterier då var lastade i en minibuss och Jimmy, den snälle ängeln, körde oss ända fram till båten med våra batterier. TACK SOFAIR OCH TUDOR/EXCIDE för hjälpen! Dessutom så visade det sig att Jimmy talade riktigt hyfsad engelska så det hela gick hur smidigt som helst. 2,5 timmar efter det att vi lämnat så var vi tillbaka i båten med alla fyra batterier. Vem kunde tro det. Magnus bytte alla fyra batterier medan jag tog en handlerunda för att bunkra lite extra. Kl 14 var allt klappat och klart och de gamla batterierna var lämnade för återvinning. Vi tittade på varandra och funderade på varför saker och ting hade gått så lätt…. Det ska inte gå så lätt…. Men denna gången verkar det faktiskt som det.

 Jimmy – batteriängeln

Vi tog elfärjan (!) in till centrum och turistade ett tag för denna eftermiddag är det som vi kommer att se av La Rochelle. Det är nämligen så att vädret säger att vi ska gå till Spanien i morgon. Egentligen så ska det blåsa alldeles för lite så vi lär få köra en del motor. Men det kommer in ett dygn med 20 m/s på söndag och efter det så är det vindlöst i en vecka igen – men enda skillnaden att då är det även dyning. Så vi har beslutat oss för att släppa loss i morgon kl 09 och förhoppningsvis kommer det vara tillräckligt med segelvind för att segla platt läns ner till Gijon i Spanien. En tripp på ca 250M Detta kommer att ta oss 2-3 dygn någonstans. Så om vi har internet så hörs vi igen på lördag 🙂

 La Rochelle – största hamnen vi någonsin sett….

Vi vinkade av Resolute som gick lite mer sydöst och  vi landade i Piriac på måndagskvällen och blev mycket väl mottagna av två killar i gummibåtar som direkt hojtade till oss på engelska. Vi hade en helt timme till godo innan det att vattennivån var för låg för att komma in över “sillen” in till hamnen. Men det var ändå med en suck av lättnad som vi såg de gröna signalerna och den elektroniska skylten som förkunnade att vattenståndet just nu var två meter över sillen. Det räcker ju gott och väl för våra 1,4. Egentligen så sticker vi 1,3 men efter det att vi långfärdslastade Nanny och höjde vattenlinjen så räknar vi kallt med att vi har sänkt henne ca 10 cm. Piriac var en mysig sommarstad men den var inte så mycket annorlunda mot det vi sett tidigare. Jag tror att man kan jämföra det hela med våra hamnar i Bohuslän lite. De är alla olika i utförande men husen ser i princip likadana ut och restaurangerna serverar i princip samma mat i de olika hamnarna. Här är det högsäsong just nu och det märks verkligen. Alla hamnar som vill vara något måste ha minst en karusell/parisehjul till barnen på piren och det säljs chokladdoppade våfflor och glass i stora lass. Det sistnämnda har jag ju direkt inget emot så det går ner lite av den varan inemellan 🙂

 Hejdå för denna gång “drottningvinkar” Katarina

Efter att ha tagit svängen i stadens marinbutiker och konstaterat att det inte fanns några batterier för oss här heller så tog vi beslutet att försöka beställa från den firman vi hade fått kontakt med i LA Rochelle och jag skickade ett mail till dem och frågade var vi skulle sätta in pengarna. Det är TUR att Google Translate finns och med tanke på hur dess översättningar brukar bli till svenska så började jag mailet med att be om ursäkt för det dåliga språket och förklara hur det var översatt. Nu väntade vi bara på svar.
Tisdagen var mulen men med lite värme i luften och vi bestämde oss för att klappa och ta hand om vår motor lite. Hon har fått gå många och långa timmar sedan vi lämnade Göteborg. Många fler än vad vi hoppats på men det är bara att inse att som långseglare så använder i alla fall vi motorn mer än vad vi trodde. Nu fick hon ny motorolja och nya oljefilter. Vi tvättade ur filtret för kylvattnet igen. Magnus gjorde detta i Caledonian Canal sist och det var verkligen dags igen. Det var en hel mossmatta i filtret, så detta är något vi måste göra oftare. Den gamla oljan kom en av hamnkaptenerna och tog hand om – det är service det! Efter att också ha kontrollerat impellern kände vi oss nöjda med dagens jobb och tog oss en promenad på stan men vi konstaterade rätt snabbt att vi var färdiga här och vi ville vidare.

Sagt och gjort kl 08 dagen efter gick vi ut genom pirarna och i en underbar frånlandsvind på 8-10 m/s fick vi en kalassegling ner till ön Ile D’Yeu på platt vatten. När Biscaya är på det humöret så är det bara att tacka och ta emot. Utan för den stora hamnen Joinville ligger en underbar sandstrand och efter lite konfererande så kom vi fram till att här kunde vi faktiskt ligga för ankare under natten till onsdagen. Vinden skulle vända tidigt på morgonen men inte några större styrkor och vi ville helst inte in till hamn så beslutet var inte svårt. Det var smått otroligt att vi låg där själva tyckte vi. Men då slog ju såklart magneteffekten till och efter en timme så var det minst 10 båtar runt oss och fler blev det under natten. Vilket faktiskt inte gör något – bara de inte kommer för nära… Alla franska karlar tycker nämligen att det är helt naturligt att stå på aktern och kissa titt som tätt, något som jag helst inte upplever. Att folk nakenbadar, duschar och tvättar sig tycker jag är en helt annan sak – men det är kanske jag som är lite kinkig. Det var rätt varmt under natten så förluckan fick stå öppen för första gången i år. Jag vaknade dock av att någon tände ljuset mitt i natten. Det tog ett par sekunder innan jag förstod att det var en blixt jag hade sett. JAG GILLAR INTE ÅSKA… Så självklart gick jag upp och såg ut över den stilla natten. Det var helt bleke och ett stilla regn föll. Nöjd med att vi fortfarande låg bra så han jag tänka att jag inbillat mig det där med blixten men det var såklart fel. Tre snabba blixtar lös upp hela himlen och efter bara ett litet tag så kom mullret. Jag drog ur allt som låg på 12V-laddning och in i ugnen åkte telefoner, paddor, datorer och VHF, så att de blev skyddade. Efter lite tveksamhet väckte jag också Magnus. Det är ju så att vi har en tjock antennkabel för kortvågsradion kopplad till akterstaget och det kan ju inte vara bra… Magnus höll med om att det inte var bra och gick upp och kopplade bort antennen. Sedan kröp vi till kojs igen och jag låg med vidöppna ögon och bara väntade på vad som komma skulle. Magnus somnade bara bums – vissa har det bra! Men denna gången hade vi tur och det kom faktiskt inte så mycket mer och framåt gryningen så somnade jag, äntligen.
På torsdagsmorgonen satt jag i sittbrunnen och såg hur alla båtarna lämnade hamnen innanför i en strid ström. Joinsville är ett mycket populärt ställe och vid 10:30 tiden bedömde vi att tillräckligt många lämnat för att vi skulle kunna få en bra plats. Vindprognosen för fredagen pratade om 20-25 m/s och då vill vi inte ligga som fjärde båt, bredsida längst ute på en pir. Vi vill dessutom helst inte ha några båtar utanpå oss utan sökte en plats med fingerpontoner där vi man bara kan ligga en båt. En ung kille mötte oss i gummibåt och han bara skakade på huvudet när jag frågade min vanliga “pratar-du-möjligtvis-engelska-fråga”. Men han förstod tillslut vad jag menade och guidade oss en bra bit in i hamnen där vi fick snirklat oss in på en plats med en egen ponton på sidan. Det är inte konstigt att det sker så många påkörningar i dessa hamnar. Det är verkligen skittrångt! Men Magnus var som vanligt cool och trots att vi fick backa ut för att ge plats åt en annan utbackande båt ( i rasande fart) så gick det hela bra. Vi har hört mycket om denna ö från våra goda vänner Tony och Sofia så vi var verkligen nyfikna på ön. Och detta, om något visade sig vara en sommarö. Färjorna kom och gick flera gånger i timmen i den yttre hamnen och det var verkligen ett levande ställe. Jag skulle nog jämföra det med Marstrand  – om jag skulle hitta något att jämföra med. Fast fästningen låg på andra sidan ön. Och som jag sa tidigare – det är semestertider här så alla inrättningar var välbesökta och cykeluthyrarna gjorde storaffärer. För att vara helt ärlig så tror jag att ön hade gett oss lite mer om det inte hade varit högsäsong – men det är ju vi – vi gillar ju inte för mycket människor 😉 Men det var absolut mysigt. Jag fastnade för alla underbara gamla Renault 4 och liknande som for runt. Det kändes som om det var status att ha en av dessa härliga gamla bilar och många av dem var extremt välvårdade. Förmodligen användes dessa som sommarbilar som får stanna på ön när semestrarna är slut.

 Visst är de söta 🙂

Ut på eftermiddagen så fick vi också slutlig kontakt med batterifirman och en fasligt massa pengar överfördes till deras konto. Onsdagen den 19 ska batterierna finnas för avhämtning i ett industriområde i La Rochelle….. “And then we have the F-factor” som våra engelska bekanta, vi träffade i Loctudy skulle sagt. F i detta fallet står för Frankrike… Våra engelska bekanta bygger nämligen hus i Frankrike och hade både det ena och andra att berätta om hur det var att få saker gjort och levererade i detta land. Jag vet ju hur svårt det är att få saker rätt och riktigt i Sverige – och där kan jag språket… Så vi får väl se. Jag tror faktiskt att de kommer att komma på onsdag – Magnus bara skrattar och tror inte ett smack på det…. Som sagt – vi får väl se….
Fredagen kom och vinden med den. Men det blev inte alls så illa som det var sagt. Vindarna höll sig runt 15 och än en gång var vi glada för vårt praktiska kapell. Flera av fransmännen runt oss gjorde stora ögon när vi plockade upp det på torsdagskvällen. Ett tag hade vi en liten kommitté som stod på bryggan och diskuterade kapellet. I alla fall tror jag det… för det är ju ingen som vågar prata med oss om det såklart 😉 Vi passade på att göra det bästa av det dåliga vädret och jag tog tag i vår toapump som bokstavligen har skrikigt efter uppmärksamhet de senaste veckorna. Den har gnisslat och tjorvat något otroligt och trots en slatt matolja i skålen varje dag så har inte detta hjälpt. Jag tänker inte gå in mer på det äckeljobbet men vi kan väl säga att jag är glad att det är gjort och pumpen håller käften efter en omgång av rengöring och därefter propelleraxelfett. Magnus tog tag i ett annat bekymmer vi haft. Kylskåpet fick inte under brandrenoveringen tillräckligt tjocka kablar och det innebär att vi förlorar massa viktiga Ah som bara gick till spillo. Därför drogs nu nya riktigt tjocka kablar mellan instrumentpanel och kylskåp. Magnus hatar ju som bekant kabledragning men han hatar mer att ta bort gamla kablar. Speciellt när dessa är invirade i meter, efter meter med svart eltejp tillsammans med en massa andra kablar. Sakta men säkert så tar han sig igenom vårt elsystem och ser till att det blir rätt och riktigt. Men självklart så upptäckte han ett annan brist under vägen så det lär bli lite mer kabeldragning inom kort. När vinden lagt sig så tog vi oss en kväll på stan och kostade på oss en pizza med ett gott vin till. Det är ju inget svårt att hitta gott vin i det här landet för lägstanivån är väldigt hög. Dock har jag lärt mig att man inte, som hemma, kan be om “ett glas rött”. Då tittar de bara dumt på dig i ett par sekunder innan en hord av ord flödar ur deras mun med beskrivningar av vilka typer av fantastiska rödvin de har på glas…Då gäller det att se självsäker ut och säga “oui, c´est bien” på rätt ställe och det brukar bli riktigt bra 🙂 Vi bestämde oss för att stanna även på lördagen och vi fick en härlig cykeltur runt stora delar av ön. Väl tillbaka till båten så tog vi fram stora handlevagnen för nu var det verkligen tomt i skafferierna. Något snopna var vi när vi insåg att båda affärerna var stänga på grund av “extraordinära händelser”… Som tur är så har jag ju en frys med div godsaker i så det gick absolut ingen nöd på oss. Båtgrannen började helt plötsligt dessutom prata med Magnus och efter lite fram och tillbaka så fick vi till oss att det skulle vara fyrverkeri på kvällen. Eftersom det skrålades lite mer än vanligt bortifrån restaurangerna denna kväll så bestämde vi oss för att gå bort och titta. Bilgatan var avstängt och det var dukat långbord där folk satt och åt “moules frites” i långa banor. Vi hade ju reda ätit middag så vi satte oss på en uteservering och njöt folklivet istället. Vår kypare förklarade att det var nationaldag på ön idag.??? Vi protesterade inte, trots att vi mycket väl vet att det är den 14 juli som gäller i Frankrike och antog att detta var en lokal variant. Han var väldigt trevlig vår kypare – bland annat informerade han oss om att vi kunde vara glada denna dag eftersom England just slagit Frankrike i rugby…. Precis innan fyrverkeriet drog igång så släckte de alla gatulampor i staden och det visade sig vara ett riktigt maffigt fyrverkeriet som vi var glada att vi fick med oss. Jag frös vid detta laget ordentligt trots dubbla tröjor och varm jacka så vi drog vi oss tillbaka till lugnet och värmen (11 grader ute på kvällen) i Nanny där googlande vi fram att det som de firade var tydligen Jungfru Marias himmelsfärd och inte nationaldagen. Kanske menade vår goe kypare att det var en national dag… Vi lär oss massor varje dag  och upplevelser är det inte ont om på denna resa! 🙂 Vi kände oss dock färdiga med ön och på söndagen så styrde vi vidare sydst med siktet inställt på en hamn lite närmare batterihamen-La Rochelle. Nu börjar vi så sakteliga fundera på hoppet ner till Spanien 🙂

 Cheateau Vieux

 Port De La Meule

 La Croix

 Fyren vid Des Corbeaux

 Magnus badar i det 16 gradiga vattnet – inte jag….

 Folkfest på gatorna i Joinville

Det blev en extra dag i Loctudy där vi passade på att tvätta, städa, tömma dieselfilter mm mm. Sedan lämnade vi Loctudy på fredagsmorgonen och planen var att motorisera i lugnt väder ner till ön La Groix. Men det blev inte direkt lugnt. Det blåste 7-8 meter mer sekund rätt i flabben och dessutom krabba små vinvågor emot. Prognosen stämde på vindriktningen men inte mycket mer. Vi började motorkryssa lite smått och samtidigt så funderade vi på vad vi skulle hi på. Det är inte bara, bara att ta en annan hamn. Varje hamn som vi funderar att gå in i måste vi utvärdera noga. Flera torkar ut – något vi inte vill vara med om. Andra har en sluss eller sill som håller vattnet inne. Det är jättebra men man blir också fast tills nästa högvatten och därmed väldigt begränsad i nästa avgångstid. Och det vi hade en tid att passa. Ja, jo, inte tid direkt men en dag att passa. Vi var nämligen bjudna på femtioårs middag i Resolute som skulle ligga på Belle Ile på söndagen då Katarina ombord hade fått för sig att fylla år. Sådant kan man ju bara inte tacka nej till så vi ville göra ett par distans denna dag. Till slut bestämde vi oss att grina ner huvudet och köra vidare mot Ile Groix trots allt.  Enligt prognosen så skulle vinden vrida till vår fördel och dessutom dö ut helt under kvällen/natten. Efter ett par dagar i marina så var vi väldigt sugna på att komma närmare naturen. Vinden vred faktiskt och till och med solen gjorde sin ankomst precis när vi gled in genom de mäktiga vågbrytarna på Port Tudy. Dessutom hade turen livats upp av ytterligare ett delfinbesök. Vi möttes av ett totalkaos utan dess like, redan på väg in i hamnen. Innan för det höga murarna till den yttre hamnen hade man placerat ett antal bojar. I dessa bojar låg ett 30-tal båtar i ett för oss helt obegripligt myller. Det var fendrar och tampar överallt. En sardinburk känns förmodligen rymlig i jämförelse. Hamnkaptenerna for omkring i sina små jollar och tillförde båtar lite här och där in i den otympliga klumpen av båtar. Folk gormade och skrek åt varandra – båtar låg och snurrade i väntan på att bli inknödda i sardinburken. Magnus och jag bara tittade på varandra och vi behövde inte ens uttala ordet nej till varandra. Magnus lade snyggt in backen, vände Nanny på en 50 öring och vi stävade ut i till Biscayabukten igen. På vägen ut fick jag även en snabb inblick i den inre hamnen – nej tack till den trängseln där också! Väl utanför pirarna så började letandet efter ankarplats. Det låg en pytteham, endast 500 meter bort som såg ut att ha sandbotten utanför sina pirar så vi tuffade dit. Först blev vi väldigt besvikna eftersom det låg fyra, fem vita bojar på de bästa ankringsplatserna. Men då såg jag att en av båtarna som låg där hade en tysk flagga… Var detta gästbojar?? Vi gled fram till en fransk båt och jag fick knagglat fram en fråga om gästbojar. Jag tolkade deras långa svar med nickande huvuden att det var helt ok att ligga där så vi snodde sista bojen. UJ, vad skönt det var att få slinka ner i sittbrunnen och bara sitta och glo på naturen. Vi var sååå nöjda med vårt beslut att vända i Port Tudy och istället gå till denna lilla vik med namn Ker-Port-Ley. Kvällen blev fantastisk och havet spegelblank och vi saknade inte de höga pirmurarna alls denna kväll!

 Liten GoPro film från vår tvärvändning…

 Fantastisk kväll

 Sardinburken en liten bit bort

Lördagsmorgonen kom och klockan ringde strax efter 06. Phu… Jobbigt att ha tider att passa 😉 Men vi var glada för att ingen verkade vilja ha betalt av oss för bojen. Nu var siktet inställt på Belle Ile och hamnen Le Palais. Katarina hade ringt och bokat plats för oss i den innersta hamnen. Detta innebar att vi skulle ligga klara på en väntbrygga kl 11:30 och då skulle de öppna sluss med bro och därefter ytterligare en bro. Vi var på plats i god tid och vi insåg att det inte bara var vi som skulle in i hamnen. Hamnkaptenerna for runt i gummijollar och vi fick lägga till längs muren till den mäktiga 1600-tals borgen och vänta. Det är nu man inser, på riktigt, hur stor skillnad det är på fransmän och svenskar…. Vi Svenskar är ju det köande folket – tillsammans med Irländarna 😉 Vi hade under de senaste dagarna sett 5-6 båtar bli påkörda i hamnarna och det verkade som om att detta var fullt naturligt. Vid en smäll så ryckte man lite på axlarna och tuffade vidare – typ…. Man kör båt fort i det här landet och för att vara helt ärlig – väldigt vårdslöst. Katarina hade fått tydliga instruktioner av hamnkaptenerna om att alla båtar inne i hamnen skulle ut FÖRST innan någon fick komma in i mellanhamnen. Ingången till den hamnen var ca 10 meter bred och framför ingången fanns det en liten, öppen yta i den yttre hamnen. Efter det att tre båtar kommit ut och däribland ett stort fraktskepp som backade ut!! så for ALLA fransmän fram med sina båtar och låg och passade på att ingen annan skulle knö sig före. Att det skulle ut fler båtar – det struntade man blankt i. Båtarna på väg ut fick zig-zagga sig fram mellan drivande båtar som låg på tvären för att ta upp så mycket plats som möjligt. Pust….

 På väg in i Le Palais med det stora slottet i bakgrunden

 En av de stora färjorna lämnade precis efter det att vi kommit in… Tur att vi inte mötte den i infarten

 Stoort fraktfartyg kommer ut från “mellan hamnen”

 Nästan så att Resolute, som låg och väntade,  fick hålla in magen när den gick förbi

 Nanny på väg in Foto: Katarina Henriksson

 Alla båtar ligger på i ett kluster för att jaga position. Han på tvären här blev faktiskt lite nervös efter ett tag

Vi och Resolute höll oss som ni förstår lite bakom detta kaoset. Katarina hade ju reserverat plats och dessutom skulle vi vidare in i ytterligare en hamn efter denna mellanhamn så det var ju bra om alla andra fick snurra färdigt innan vi skulle vänta på nästa broöppning. När det sedan blev grönt ljus och det var ok att köra in i så tryckte alla gasen i botten på en gång och rusade fram mot ingången. Uttrycket ”alla på en gång” räcker liksom inte till för att beskriva hur dumt det blev. Resolute låg och passade på den sista båten för att följa efter lite smidigt och Nanny låg strax bakom Då blev det rött ljus och de stängde bron…. Vad gör man?? Jo, man väntar. Vi fick i alla fall till slut komma in och hamnkaptenerna tittade bara frågande på oss när vi berättade att vi hade bokade platser inne i nästa hamn. Nä – det går inte var svaret. Nähä? Varför inte det då? Det var fullt och Resolute var för djup och …. Vi gav upp och lade oss vid anvisad flytbrygga i den mellersta hamnen. Nu visade det sig rätt snart att detta var bra. Den inre hamnen var inte alls lika mysig som den mellanhamn vi hamnat i. Inne i hamnen så låg det faktiskt två Danskar. Varav en var en Rasmus 🙂 Det visade sig att de hade båtarna här nere året runt och seglade denna kust på somrarna. Dessutom så var det Rasmus nr 163! Det innebär mer eller mindre att de var syskonbåtar. Tyvärr blev det aldrig tillfälle att titta på varandras båtar, men men.

 Resolute i väntans tider

Den lilla stan visade sig vara mycket mysig och knökfull av ungdomar på festival – så vi passade ju precis in – eller inte…Vi myste till med förfest på lördagskvällen i Nanny där vi laddade inför söndagens begivenhet.

 Promenad Foto: Katarina Henriksson

 Myskväll i Nannys sittbrunn Foto: Katarina Henriksson

 Sittbrunnshäng i Resolute

Söndagen kom med ett fantastiskt strålande väder och självklart var det blommor och flaggspel till frukosten för att fira Katarina. Därefter drog vi fram våra cyklar och fick en jättemysig dag där vi utforskade bland annat byn Sauzon på andra sidan ön. Hur mysigt som helst. Lunchen blev crepe och glass – kan det bli bättre. På hemvägen stannade vi till på en strand och vi på Nanny badade (doppade oss… gissningsvis ca 17 grader i vattnet) medan Dennis och Katarina satt i solen och njöt. Kvällen blev grillmiddag i Resolutes sittbrunn och….JA OCH (!) dessutom så skulle vi få prova vin. Och nu pratar vi vin i världsklass. Katarinas bror, som kan detta med viner och är vinhistoriker (tror jag det heter) hade köpt två viner till hennes 50 års dag. Det ena var från 1998 och ett mycket fint vin med en lång historia. Tanken var att han skulle ha köpt två viner med 50 år mellan – eftersom hon nu ju fyllde 50. Men på något sätt så hade han kommit över ett vin som var 87 år gammalt och då blev det ju 70 år mellan vinerna. Och vad gjorde det??? Vinerna var av samma sort och från samma gård som fortfarande var i samma familjs ägor – fast då, som sagt 70 år mellan det att de var producerade. Vi har aldrig druckit ett vin med sådan andakt. Vi var faktiskt riktigt nervösa för vi kan verkligen ingenting om viner och frågan är om vi skulle klara av att uppskatta ett sådant vin. Men det gjorde vi. Jag kan inte på något sätt beskriva hur vin smakar – så som kännarna kan. Men jag kan konstatera att det var himmelsk med en fantastisk arom som bara växte och växte i munnen. Vi kände oss verkligen priviligierade över att vi fick vara med och dela den stunden tillsammans med Dennis och Katarina. Tänk – på den historian den vinflaskan har upplevt! Det glada 20-talet, ett världskrig, ja… allt som hinner hända på en mansålder. Otroligt! Tack för att vi fick vara med!!

 Litet Rosé-stopp

 Födelsedagsbarn med födelsedagstårta

Fantastiska viner – riktigt gamla viner Tack för att vi fick vara med!!!!!

På måndagen var det dags att ta sig ur hamnen igen och efter lite frågande och förvirrande kommunikation med hamnkaptenerna så fick vi lämna hamnen. Nu var det vår tur att zig-zagga oss ut mellan blockerande båtar men det gick bra. Vi tog oss till Piriac sur mer som vi fått rekommenderat av Adventure som var här för två år sedan. I skrivandes stund har vi inte hunnit utforska staden men det känns väldigt mysigt. Trevliga hamnvakter som lotsade in oss och vi fick en fin bredsidesplats med utsikt över torget och folklivet. Resolute drog sig lite mer söderut men vi är rätt övertygade om att vi kommer att sammanstråla lite längre söderut på kusten. Vi båda har ärenden i La Rochelle. Vi hoppas fortfarande att vi kan beställa batterier till La Rochelle. Genom bra hjälp från Jimmy, Svensk Key Account Manager på Excide/Tudor, så har vi fått kontaktuppgifter till deras leverantör i La Rochelle. Jag lyckades ringa dit i fredags och efter lite knagglig franska fick jag dem till att lämna över telefonen till företagets enda engelskspråkige medarbetare. Klockan var då 11 och hon gick på semester kl 12…. Men vi lyckades i alla fall få fram att de kan beställa batterierna om det är så att vi betalar in pengar i förväg. Sedan är leveranstiden ca 5 dagar. Det är lite läskigt att behöva betala i förväg för det rör sig om väldigt mycket pengar. Därför ska vi göra ett sista försök att leta batterier här i Piriac innan vi försöker lista ut hur vi ska betala in pengar på ett franskt företags bank och då dessutom få kvitto som säger att det gäller batterier och sedan få dem att verkligen beställa batterierna och, och, och. Det kan bli spännande detta – Fortsättning följer 😉

Det är härligt med mycket i Frankrike! Vi äter goda ostar på längden och tvären tillsammans med färska baguetter och härliga skinkor. Vinet kostar en struntsumma i förhållande till i England och jag ska inte ens gå in på allt härligt innehåll i köttdiskarna. Gott gott i gott gott! Och grönsakslådorna bara dignar med godsaker.

Vi har haft lite elproblem de senaste veckorna. Spänningen försvinner i rasande fart efter ett tag och vi har vänt och vridit på detta problemet och efter lite konfererande med broder Nils så var det bara ett faktum – vi måste ha nya batterier. Nu låg vi perfekt med flertalet marinbutiker runt oss i Camaret  så det var bara att knata runt och prata med de olika handlarna. Snabbt kristalliserade sig tre problem. Ett – polerna var vända tvärt om. Två – måtten. De som fanns hade inte samma storlek och så tre – Priset. Priset går alltid att lösa med att polerna sitter tvärt om och att storleken inte passar skulle innebära att hela batteribankshålet med alla kablar ska byggas om och det är precis som Magnus säger – vill inte! Till slut hittade vi i alla fall tre batterier hos en handlare men vi behövde fyra och eftersom priset var sagolikt högt så tackade vi nej. Vi hoppas att kunna hitta bättre längs med kusten under de kommande veckorna. Vi sitter inte i sjön och de batterier vi har fungerar – i alla fall korta stunder 😉

I Camaret så såg jag en svensk båt komma in till tankbryggan och jag kunde inte låta bli att gå bort och säga hej. Vi har ju inte varit så bortskämda med svenska båtar, förutom Resolute då som låg ankrad utanför hamnen. Micke och Carina från Örnsköldsvik höll på att segla ner deras Allegro 33 vid namn Blue Water till Portugal, för att lägga upp den där till vintern. Eftersom det var väldigt begränsat med platser så lade de till utanpå oss och vi fick en väldigt trevlig kväll. Dessutom kom Dennis och Katarina in från ankringsviken så vi hade en riktig svenskkväll.

Svenskkväll i Nanny

Vi  bunkrade och fixade både det ena och andra under måndagen. Micke och Carina släppte tamparna vid 10-tiden och siktade över Biscaya medans vi först på eftermiddagen lämnade och gick söderut. Klockan var närmare 21 på kvällen innan vi fått lagt till i Audierne. Orsaken till att vi gick så sent var att vi skulle ta oss igenom ett litet lurigt ställe med starka strömmar och vi ville pricka precis när strömmarna vände, för då är de som svagast och det gick väldigt bra.  Inne i Audierne, vilket var riktigt mysigt, mötte vi resans trevligaste hamnkapten. Hon stod på en båt långt ut och hojtade på oss och vi fick en riktigt guldplats. Men vi valde att gå vidare redan nästa morgon och gå ner till Loctudy. Den snälla hamnkaptenen i Audierne hade ringt och reserverat en plats för oss men när jag ringde in till hamnen strax innan ankomst så ville den mycket otrevlige fransmannen inte förstå ett smack av vad jag sa. NÄ – jag pratar ingen bra franska men vissa fraser kan jag och han vägrade helt konsekvent att ens försöka vara lite hjälpsam och förstående. Till slut blev jag riktigt arg och fick fram. “Vi är i hamnen NU – var kan vi lägga oss!” – typ… på franska då, för inget annat är ju ett alternativ. Då fick vi tillstånd att gå in på en brygga och själva leta upp en plats. Tänk att man kan vara så otrevlig!. Hamnen i sig är helt ok med väldigt bra faciliteter och massa marinbutiker. Fast det finns inga batterier som passar i Nanny. Och de övriga hamnvärdarna är jättetrevliga så det får väl väga upp surgubben, då…

På vägen in till Loctydy hade vi ytterligare ett delfinbesök. Vi är verkligen bortskämda med detta nu. Vi såg fåglarna på långt håll och mycket riktigt där kom de. Stor flock på 20 st minst. Vattnet var lite lugnare denna dag så jag låg platt på däck med huvudet ut under pulpiten i fören med händerna nedsträckta mot vattnet och lyckan var fullkomligt när jag fick lov att stryka en av dem över ryggen. Helt fantastiskt. Jag hade självklart kameran i andra handen men i villervallan och glädjen så har jag gjort något konstigt så det finns ingen dokumentation av detta – det närmaste och bästa delfinmötet hitintills.

Dagarna går väldigt fort. Vi inser att vi har varit ute och seglat i över tre månader nu – var tog den tiden vägen? Och jag som var rädd för att det hela skulle bli lite långtråkigt – inte en chans. Det händer saker och ting hela tiden och när man ska fixa något så tar det tre gånger så lång tid som hemma eftersom man inte har samma kontaktnät här som hemma. Men de flesta är väldigt hjälpsamma. Idag har bland annat en hel familj som driver byns bensinstation varit engagerad i att leta batterier till oss. De kunde efter mycket om och men lova en leverans – men de kunde inte säga när batterierna i så fall skulle anlända. De kunde komma i morgon eller någon gång i nästa vecka. Det är ju inget vi kan gå och vänta på…. Så det blir att leta vidare i hamnarna längs ner med kusten….

Det märks också att här är det högsäsong nu. Det är många båtar och redan vid 12 tiden börjar det komma in båtar i hamnarna – men jag skulle inte säga att det är lika illa som hemma på västkusten. Det är nog i stort sett samma cirkus här som hemma. Fast jag tycker nog att fransmännen kör ännu snabbare med sina båtar, sniker andras båtar med vårdslöst och därefter drämmer i backen med massor av gas. Under den senaste veckan har vi sett fyra båtar som blivit påkörda inne i hamnarna och då har inte förhållandena på något sätt varit svåra. Vi har dessutom faktiskt numera sol nästan hela dagarna och det är en värme i vinden – någon vi inte känt av innan. Det är långt ifrån sommarvärme men det börjar i alla fall krypa upp mot 20 graders sträcket. Vattnet håller goda 16 grader och det finns de som kallar det för badbart men jag tillhör inte den kategorin. Just nu sitter vi och filurar på om vi ska ligga kvar här en dag till i morgon och pyssla lite till eller om vi ska gå ut och ankra på den spännande ön Iles de Glénan.

Vi var bra sugna på att lämna vår ankarvik i England på tisdagen. Efter att ha varit inblåsta i tre dagar och inte kunnat lämna båten så kröp det riktigt i benen. Men vi höll oss och gick kl 12 som planerat för att angöra franska kusten strax efter gryningen dagen efter. När jag lyfte av linan som avlastar kättingen, den så kallade “snubbern” så insåg jag vilka krafter som vi haft att göra med under natten för kausen som tampen är splitsad runt hade spruckit. Nu var den i och för sig av plast – men ändå… Så det blev till att göra en ny under överfarten till Frankrike. Vi fick en fantastiskt bra överfart och Nanny gick som på räls. Det blåste 8-10 och lite byar på det och med ett rev i storen och full genua så rusade Nanny söderut i en, för oss, rasande fart på 6-7 knop. Det var så snabbt att vi höll på att komma fram förtidigt och eftersom vi inte under några omständigheter vill gå in mot en kust i mörker så fick vi helt enkelt dra in genuan och därmed också på farten. När solen sedan steg så såg vi Ile D’ouessant i diset och så var vi i Frankrike. Denna ö ligger så långt västerut man kan komma i Frankrike och enligt vår pilotbok så bör man gå mellan ön och fastlandet när man ska runda den. Det gjorde vi och huj vilken resa det blev. Vi gjorde gott och väl över 10 knop och känslan av tvättmaskin var större än någonsin. Som tur var så hade vi strömmen med oss på det värsta stället men när vi sedan rundade udden stod vi still. Magnus fick trycka på bra med motorn för att vi överhuvudtaget skulle röra oss framåt de sista få distansen. Det var också lite obehagligt med tanke på att våra sjökort i plottern över denna sträcka har helt ur-idiotiska färger. Havet är rött!!! och det är helt omöjligt att läsa kortet (nästan). Fast det är inte rött inte överallt där det är vatten. Vissa djup som tex 70 meter visas med orange/gult – och detta är något som i vanliga fall brukar betyda land….. Som tur är har vi även kort på Ipad som är bra att dubbelkolla med. Men detta är mycket märkligt. Är det någon annan som har detta fenomen när det gäller Navionics + (Gold) som man laddar ner själv??
Väl inne i viken så fanns där ett 20 talet gästbojar som alla var gratis och eftersom det bara låg två båtar där så kunde vi välja och vraka. Det är svårt när man har förmycket att välja på…. Under dagen så satt vi bara och tittade på alla båtar som kom in, satt i solen och bara njöt. Inte för att det var särskilt varmt (15-16 grader) men det var sol!! Fast ut på eftermiddagen så började Magnus bli lite gnällig och kinkig och det tog ett tag innan jag förstod att han gick runt och hade riktigt, riktigt ont. Han hade ont upp mot örat och det blev inte bättre av värktabletter eller varmvattensblåsan. Jag var riktigt orolig ett tag när han bara låg ihoprullad som en boll i kojen med händerna för öronen med hög feber och det gick knappt att få kontakt med honom. Nu var kl 21 på kvällen och jag gick runt som en orolig ande och väntade på att LEA skulle angöra samma vik som vi. Anne ombord på LEA är nämligen akutsjuksköterska och henne ville jag ha ombord i Nanny innan de ens lagt till men de hade fortfarande en timme eller två kvar. Magnus hade vid denna tiden förstått att det var en vistdomstand som bråkade. När han gapade så kunde jag se hur svullet det var bak på ena sidan och det var en hel blåsa som snabbt växte. Vad gör vi??? Undrar om de har en tandläkare här ute på ön som ligger i världens ände?? Men innan vi började dra i det så sprack blåsan i munnen och Magnus fick tillbaka färgen i ansiktet och febern gick ned med en gång. Dessutom så klingade smärtan hastigt av och Magnus tog två värktabletter och gick och lade sig. När LEA kom in i hamnen så sov Magnus och jag lät honom sova och rodde över för att välkomna tjejerna och höra med Anne vad vi skulle göra åt saken. Hon rekommenderade att vi skulle skaffa antiseptiskt munskölj och om det inte gav med sig så gällde det att få tag i Magnus tandläkare för att höra om hon tyckte att han skulle ha penicillin för att stoppa infektionen. På torsdagsmorgonen så mådde Magnus riktigt bra men jag tvingade honom kvar i båten och begav min in på ön för att hitta ett apotek. Och gissa om jag var stolt när jag en timme senare var tillbaka och hade lyckats fixa fram det han behövde. All konversation föregick nämligen på franska…. OCH det är jag inge bra på. Men jag klarade både av att fråga efter vägen och förklara på apoteket vad jag behövde 🙂 Magnus tillfrisknade snabbt och efter lite funderande kom han fram till att det troligen hade fastnat en bit mandel bak i tandköttet som dragit igång processen. Penicillin behövdes inte utan han fortsätter att skölja munnen ett par gånger om dagen. Men hjälp var skakade vi blev…. Och att något så litet kan få så stora konsekvenser! Vi avslutade i alla fall dagen med att sitta på stranden tillsammans med tjejerna på LEA. Där frossade vi i baguette, ostar och rödvin tillsammans med en härlig sallad. Magnus fick dock ta det lugnt med både rödvin och baguette med tanke på tanden. LEA packade ihop sig och gjorde sig klara för att lämna under fredagsmorgonen och ge sig över hela Biscaya. Vi kramade dem hej då (igen) och så får vi se när vi ses nästa gång. De ska ju gå med ARC över till Karibien i början av november och vi har inte planer på att ta oss till Las Palmas förrän efter det att starten av ARCen har gått. Men vi hoppas vi får tillfälle att ses i Karibien någon gång efter jul. Vi pysslade med både det ena och det andra i båten på fredagen och beslutade att belöna oss med en middag på restaurangen som hade utsikt över hela viken. Jag stod nere i badrummet och bytte om när jag helt plötsligt hör Magnus hojta – NÄMEN HEJ…. HALLÅ!!! och så fick vi besök. Det var Dennis och Katarina på Resolute som också var med i avseglargruppen i JRSK (Jorden Runt Seglar Klubben) Vi fick med andra ord väldigt trevligt sällskap på restaurangen och Katarina kunde ju prata franska på riktigt så det hela blev väldigt bra. Bästa middagen ute på restaurang på hela resan. Och dessutom till ett rimligt pris. Vi fick trerätters med vin och öl för ca 25€ per person!!! Det är klart mycket billigare här än i England. Vi avslutade kvällen i Resolute som är och fick se deras fina båt som är en Najad.Så stor…. Nanny är bra, men vilka utrymmen det finns i modernare båtar. Resolute har lite liknande planer som vi så förhoppningsvis så stöter vi på varandra på fler ställen på vägen.

Nu idag lördag så har vi lämnat ön och går in till Cameret sur Mer. Deras hamnkapten pratar INTE någon engelska överhuvudtaget upptäckte jag när jag ringde under fredagen för att höra om man behövde boka plats. Men det gick bra i alla fall. Jag tror att jag förstår mer franska än jag egentligen vet om 😉

Jo, en sak till! Vi har lärt oss något viktigt om att ligga i boj! Ankarviken vi låg i var öppen mot Atlanten i sydväst och även om det blåste nordväst så rullade det in en del dyning. Detta gjorde att vi hamnade bredsida svallet och började rulla. Vi rullade så jag trodde vi skulle få spatt. Men så kom det in en ny båt och lade till vid en boj och han var ju heltokig tyckte vi för han lade bojen midskepps med en tamp till fören och en till aktern och låg på så sätt bredsida, lä om bojen och kunde få upp näsan mot svallet. Måste provas tänkte jag och eftersom Magnus vid denna tid låg med tandvärk så fick jag inga protester därifrån. Och så fort jag fått tamparna på plats så stannade Nanny och slutade rulla!! Sååå skönt och sååå bra – och vi fick lära oss något nytt 🙂

Vi ligger just nu på ön D’oudessant i nordvästra Frankrike och det kommer snart lite rapporter om det. Men först kommer här ett fotoalbum från England.

150717-28 England

När man är inblåst och har internet får man passa på….

Här kommer en liten längre och hel film om vårt möte med prins Charles.
Titta gärna in på “Sail for Hope” och deras Facebooksida eller Leas hemsida. De samlar in pengar för att bygga barnhem i Kenya. Reidun är grym på att pruta och de pengar de sparar på bland annat hamnavgifter går till Sail for Hope! Det är bra det 🙂

Gilla gärna deras sida och sprid budskapet!