Jo, jag vet att det är 2014 nu men jag har först nu satt mig och börjat klippa lite av filmerna från 2013.  Här kommer en lite för lång filmsekvens från när Nanny var isbrytare mellan Åstol och Skärhamn i slutet av mars förra året. Vi kunde inte klaga på för lite sol och för mycket vind i alla fall 🙂

I går anlände ett paket med bud från Cactusnav i England.

Paketet innehöll:

1. Epirb, Ocean Signal E100G – programmerad med vårt MMSI nr och med batteriet vid sidan om
2. Ett nytt Navionics sjökort över England och Irland
3. Två st McMurdo, Smartfind S20 Ais för montering i våra nya flytvästar
4. En VHF, Standard Horizon  Vattentät med GPS och  DSC-distress

Så nu har vi mycket att knappa på, läsa igenom och icke att förglömma – registrera!

Jag har mailat lite med en Dansk Rasmusägare vid namn John och här kommer hans berättelse om över vad de gjort på sin Rasmus, än så länge. För detta är ett stort projekt – på danska – så nu får ni ta fram ordboken 🙂  TACK John för att du delar med dig.

Projekt Pipaluk.

Forhistorien

Da vi tog på sommerferie i Freja i slutningen af juni var det planen at Freja skulle stå på land i sommeren 2015 og gennemgå en ”30 års opdatering”, så hun var klar til vores pensionist tilværelse om nogle år.

 Freja var jo løbende blevet opdateret med ny motor og hvad der ellers hørte til, men der var jo alligevel noget hist og pist der skulle laves mens vi har plads råd og energi til store projekter. Der skulle et par nye vinduer i kahytten, nye hynder, ny navigator, lakering af alt træværk, nyt søgelænder etc. etc.

I løbet af sommerferien måtte vi erkende at Freja var for snæver til at vi ville kunne gøre det vi drømmer om, nemlig bo og sejle i flere måneder af gangen når vi bliver pensionister. Der var ikke plads til at vi begge to kunne sove i forrummet – det kunne vi da vi var unge, men nu måtte vi erkende, at der simpelthen var for snævert, selv med trekanthynden i. Cockpittet var også lidt for snævert, og hvis en var i gang i pantryet kunne den anden ikke komme forbi – kort sagt Freja, der for 30 år siden var et kæmpe skiv da vi kom fra folkebåden, hun var enten krympet eller også var vi blevet større og stivere i det hele!!!!

 Vi diskutere forskellige muligheder, bl.a. det at vi kunne lave en bredere køje i kahytten, så en kunne sove der, og en anden i forrummet, men vi ville jo også gerne have mulighed for at have børn og på et tidspunkt eventuelle børnebørn med ud på tur, og det var der bare ikke fornuftig plads til.

 Altså plan B – vi har jo altid haft en svaghed for en Rasmus 35, og da vi i slutningen af ferien lå i Haderslev, så ville skæbnen at der lå en Rasmus der var til salg, jeg kom i snak med ejeren, og vi var ombord og se skuden – for at gøre en lang snak kort, så bekræftede det os i, at det var løsningen for os, meeeen den var godt nok til salg, men kun i ren handel, og vi havde jo stadig Freja.

 Da vi kom hjem fra ferie var vi tændt og vi satte straks Freja til salg, med billeder og hele svineriet og hvad skete der så – IKKE EN SKID!! Der var rigtig mange skive – også B31’ere til salg, og til latterligt lave priser, så der var ingen seriøs interesse for verdens bedste B31 – Freja.

 Så greb skæbnen ind igen, i Præstø lå en Rasmus, som havde været til salg i en periode, og hvor der heller ikke var sket noget, så det korte af det lange var, at vi fik en byttehandel i stand. Manana var ikke i så god stand som den vi havde set i Haderslev, men havde nogle værdier (ny bovpropel og et nyt storsejl), og resten kunne klares med en god gang knofedt og de penge vi alligevel havde planlagt at bruge på opdateringen af Freja.

 Pipaluk

Midt i august havde vi så et par hårde sejlads weekends, En del af handlesaftalen var at vi ville sejle Freja til Kalvehave, og der mødes med Manana og udveksle byttesummen, papirer etc. og så sejle hjem i Manana

For at korte maratonturen lidt af sejlede vi Freja til Lohals weekenden før sammen med Kasper og Nadja en del af vejen, efterlod hende der i ugen, og kom så tilbage fredag aften sammen med Katrine. Fredag nat var superflot, med stjerneskud og svag medvind der blev brugt til at komme til Kalvehave, og efter 2 timers søvn for anker brugte vi 2 timer på at bytte, flytte personligt grej etc. og så var vi afsted igen.

Turen hjem startede med agten for tværs og fin sejlads, men ved enden af Knudshoved gik vinden i vest, friskede og så kom der regnbyger!!!! Det var op ad bakke, men motoren kørte og vi nød læen i cockpittet under halvtaget!! Klokken 23 landede vi uden på pælene i Troense og fik nogle timer velfortjent sammenhængende søvn.

 Klokken 10 gik vi til kaj i Svendborg lystbådehavn og fik besøg af farmor og farfar samt Arne og Lizzy til præsentation af skuden og dåb.

 Farmor forestod dåben, som hun har gjort ved alle de skive som skipperen har haft i de forløbne 58 år, og Manana blev nu til vores Pipaluk – opkaldt efter polarforskeren Peter Freuchen’s datter. Navnet er grønlandsk og betyder ”mit kæreste eje”.

Efter dåben gik turen igen vestpå, og efter en barsk tur rundt Helnæs – OP AD BAKKE – ankom vi til Assens klokken  søndag aften klokken 18 – der havde vi pumpet det meste af Lillebælt ud af skuden – vandet pissede ind gennem ankerbrønden hver gang vi satte stævnen i en sø, så der var godt fugtigt under dørken.

Heldigvis havde vi fri mandag, så efter en god nats søvn tog vi den sidste etape og mandag klokken 16 var vi hjemme i Kolding og kunne lige med lidt vaseline klemme Pipaluk ind på Frejas plads – der havde vi fået sejlet nok sådan lige for et par dage!!!.

Resten af august og halvdelen af september brugte vi til at lære Pipaluk at kende og gøre hende til vores – det føltes helt rigtigt og der var basis for noget seriøs rengøring og renovering –blandt andet for at få den der våde hund fundet – lugten var temmelig stram!!!!, Midt i september blev hun så sat på land og der blev gjort klar til den store opdatering.

Status fra oktober 2013

Da først Pipaluk var på land, og gik der en del tid med at få bygget et ”presennings stativ”. Det skulle være enkelt, robust og kunne bruges de næste 20 år, også når vi ikke har de pladsforhold som vi har i dag. Resultatet blev et stativ i samme stil som Frejas, til placering i scepterfødderne og med lister til at holde presenningen, men da jeg ikke havde adgang til en valsemaskine, så blev det på ”knækspant” i stedet for Freja’s rundbue stil!!

 Da stativet var klar blev hardtoppen afmonteret og motoren pillet ud, og så blev der lagt presenning på og omkring 1 november var alt klar til det store projekt hvor tre generationer af lystsejler viden skal bruges på vores sidste bygning/ombygning.

Og hvad skal der så ske????

Pipaluk er som sådan i rimelig stand, hun er rimelig beskidt, og hun lugter af ”våd hund”, men apteringen er i god stand, bortset fra ankerbrønden der er ”til at lukke op og skide i” den er lavet af krydsfiner og IKKE støbt over med glasfiber. 40 års slid har mørnet fineren, og nu er der svamp i skottet – det var tydeligt da vi købte hende, så det er ikke nogen overraskelse, mængden af vand der fandt vej ind gennem ankerbrønden og ned i bunden af skuden på turen hjem var dog mere end vi havde ventet!!

Nå men planen for første etape var altså i store træk (forskibet):

–          ny større ankerbrønd med plads til elektrisk ankerspil, 50 m kæde og tovværk, gas, elkabel etc. Lågen renoveres og hængslerne flyttes over i siden i stedet for i forenden, ankerrulle og nyt 20 kg Rocna anker

–          toiletrummet fuldstændig skilt ad, ny vask, ny bordplade, nyt toilet, ny vandhane – trykvand i stedet for den meget underholdende håndpumpe – hvem fanden finder på at anbringe en håndpumpe ved en håndvask?? Jeg mener man gør den ene hånd våd og kommer sæbe på og hvad så – det er IKKE nemt at vaske en hånd af gangen. Ny dørk, nye kantlister, nye skrog gennemføringer og søventiler og selvfølgelig nymalet/lakeret overalt.

–          Forrum, al garneringen ud, rengøring, isolering med 30 mm flamingo, opdeling af rummet under køjerne, pumpe til spulevand (til spuling af ankerkæde mens den kommer op, og inden den havner i ankebrønden), bedre afstivning under køjebunde, hylder under køjer, ny dørk, de to gamle ekkolodstransducere ud og rummet under dørken nymalet, søventil og skroggennemføring til toiletskyl udskiftet, alt træ lakeret, højtalere monteret i overhylderne.

–          Mellemgang, alt malet og lakeret, ny dørk

–          Klædeskab, garnering ud, rengøring, maling og lakering af alt, isolering og garnering genmonteret.

–          Vinduerne skiftes og i stedet for den der PVC profil hun er født med, spartles op med glasfiber spartel og males.

–          Motoren ud og en tur til Åbenrå cylinderservice for hovedrenovering – Det gik så ikke så godt, den blev dømt DØD!!, så en ny 52 HK Vetus blev anskaffet. Det var godt nok en udgift, men hellere nu hvor jeg selv kan skifte den, end at ligge på f.eks. Ålandsøerne om 10 år med en død motor!!

–          Nåh ja så fandt jeg et par brugte Lewmar 40 selftailing spil til en ganske fornuftig pris, de krævede bare lidt kærlighed J

 Toilet:

– før

 Forrum/ankerbrønd:

Der var ikke meget gods tilbage!!

Ganske rigtigt SVAMP!:

 Ankerspillet”gemt” i styrbors side af den nye ankerbrønd  Nu mangler der ”bare” lidt finish på dækket og en ”ankerrulle”

Rulle og anker – nu skal det bare være sommer så kan det monteres.

Vinduer:

Mellemgang/klædeskab:

Færdigt resultat med ny dørk og lak overalt:

 Klædeskab – garneringen ud, GRUNDIG rengøring, isolering, lak og maling

 Motor:

Da der stadig var håb!!!

Den lille ny

 Spil købt brugt

De havde fået fedt nok Første etape blev cirka overstået inden første marts, og så var det tid til at starte op på næste etape.

Fra Marts 2014

Efter en dyb indånding var det tid til næste etape:

–          Pantrysiden; køleskabet smidt ud, der skal installeres køleboks med vandkøling (gennem afløbet fra vasken), skydelågerne pillet ud, hylder etc. demonteret. Komfuret pillet ud – der trængte voldsomt til rengøring. Komfuret skal genbruges, men de der tåbelige låger foran komfuret skal smides ud, og komfuret rykkes lidt frem så det faktisk kan bevæge sig i de to ophæng!!! Der skal monteres en udtrækslåge med to hylder under kortbordet, man skal alligevel være en dværg med skæv ryg for et kunne sidde ved kortbordet, så pladsen vil være bedre anvendt til en udtrækslåge til gryder etc.

–          kortbord etc.; fjernsynet smidt ud, og hjørnet ryddet, der skal laves nyt elpanel, med radio, VHF, amatørradio og antennetuner der i stedet for, og så skal hele elsystemet fornyes – jeg har ALDRIG set så mange underlige forbindelser, og hovedparten af dem er ført uden om panelet og direkte til batterierne – men på den anden side – halvdelen af elpanelet er tilsyneladende uden forbindelse med omverdenen. Der skal desuden monteres niveaumåler i vandtank og dieseltank og højtalere i cockpit ligesom de der er monteret i forrummet

–          Ny gennemgående dørk med teak foran pantryet i kahytten

–          Nyt kortbord i cockpit, nyt instrumentpanel i cockpit

–          Løjgang til storsejlet, i stedet for den der tåbelige hanefod, der rasler, skramler og ikke kan justeres. Den støber jeg i glasfiber så den kommer til at hænge sammen med en garage til skydekappen på agterkahytten, så den ikke længere kommer i klemme med ”barnevognskalechen” når den er slået ned.

–          og nå ja – ny motorinstallation, med hvad det indebærer af ny udstødning, Hydradrive på akslen, ny pakdåse på akslen, nye motorophæng etc. etc.

Derefter kommer så de øvrige projekter, mere om dem senere.

Status pr. 15-3-14:

Udgangpunktet;

og lige nu;

Det var vist et par dage siden komfuret sidst havde været ude !!

En meget ”interessant” el installation – gad vide hvad hovedafbryderne egentlig gør??  

Løjgang til storsejlet:

Afprøvning på agterkahytten

Kortbord

Tilpasning af den nye – lidt større – plade Med en tank der rummer 250 l diesel, og de problemer vi har set med bakterievækst i Freja’s tank opstod ideen om at lave et separat filtreringssystem. Princippet er at pumpen kan startes når man føler behov, og den pumper så helt nede fra bunden af tanken, så vand og slam og det hele kommer med op. Der er monteret et grovfilter og derefter to separate filtre med vandudskillere. Meningen er så at filtersystemet startes med passende mellemrum og i løbet af et par timer pumpes tankens indhold gennem filtersystemet, det skulle gerne forhindre at det filter som motoren forsynes gennem stopper til. Udover at kunne filtrere, så er der monteret en hane, så pumpen også kan bruges til at pumpe diesel op fra tanken og ud gennem en slange, det vil lette en eventuel tømning af tanken ganske enormt.  For at fuldende systemet, så flyttes motorens brændstoffilter også op i kistebænken, hvor det er 100 gange mere tilgængeligt end den gamle placering nede på siden af motoren.

Precis när jag lämnade jobbet i fredags gick solen i moln och regnet slog till. Typiskt, efter en hel arbetsvecka med fint väder så ska skitvädret dra in fredag eftermiddag! Men vi var vid gott mod och när det var uppehåll mellan skurarna bar vi alla grejor ombord samt att Magnus “dunkade” 20 liter vatten. Ingen av oss var särskillt hungriga utan vi hade köpt ett gott bröd och bestämde oss för att värma lite gulaschsoppa. Vi gillar ju gulaschsoppa och våra favoriter är Felix och Willys egna men i fredags rotade jag fram Knorr ur gömmorna. Jag hade köpt denna för att dess burk var lite större. Ingen hit! Låt bli, helt enkelt. Den var med pasta och själva känslan var mer tjock minestronesoppa. Nä, den får vara. Men det gick ingen nöd på oss utan vi pysslade lite. På kvällen och natten så dundrade stormen in och när jag gick och lade mig så stod vindmätaren till stora delar över 25 m/s. Det blev en rullig och gungig natt. Vi har sovit i båten på Hönö många gånger i riktigt starka vindar men vi har aldrig rullat och gungat på detta sättet. Så vi var rätt trötta när Magnus alarm gick igång redan 07 på morgonen. Han hade radiokurs hela dagen och de skulle få prova på “liveanrop” och annat nyttigt . Detta gjorde att jag fick mig en helt egen dag i båten. Inte helt fel faktiskt. Det är lite mysigt att bara pyssla för sig själv. Jag startade dagen med att fortsätta bygga på inredningen runt frysen. Tänk att saker kan ta så lång tid…. Men mycket av jobben måste göras hemma så det blir att släpa träskivorna fram och tillbaka. Nu fick jag ungefär hälften på plats. Både sidostycket och luckan under frysen fick jag på plats men dörren framför frysen gick jag bet på. Mest på grund av att gångjärnen låg kvar hemma i garaget 😉 Jag hittade ett gammalt ölflak ute i stuven i sittbrunnen och med den kunde jag bygga en “plugg” till den sista skivan. Utan denna skivan så kommer det trilla ner saker bakom frysen när vi drar ut den och det lär bli ett stort irritationsmoment om jag inte fixar det med en gång.

Inget vi rekommenderar…

Barnmat?

Kartongplugg

Över köket har vi en två meter lång ledlist. Dess ljus är jättebra men blir lite starkt när man sitter i soffan. Därför monterade jag en L-list framför och det blev verkligen ett lyft. Magnus kom också med den ljusa idén att klä insidan av listen med aluminiumtejp som reflekterar bra och det blev som sagt väldigt bra.  Solen sken för fullt på utsidan och jag tog en lång lunchpaus och gick och käkade lite med svägerskan Anna. Vi hittade både sol och lä så det var jätteskönt att sitta ute!! Premiär för det i år. Mer sådant! Massor mer sådant!!!

Gott med lite sol 🙂

Efter lunchen tog jag tag i dagens stora jobb. Såga till och montera trallen på golvet i toaletten. Det tog resten av dagen och med en liten handsåg, mycket måttande och med en värkande rygg och rumpa som resultat. Men det var det värt! För även detta blev väldigt bra. Skönt att det flyter på lite ibland. Nu ska den hem, pluggas och slipas. Trallen saknar också en list som var för svår att få till med bågfilen som får fixas hemma vid tillfälle.

När Magnus var klar med radionörderiet, Jo, jag är ledsen att säga det men han börjar mer och mer trilla in på olika radiodetaljer och börjar luta åt nördhållet, så gav han sig i kast med Watermakern. Vi monterade den i höstas och allt var klart för att köra igång förutom den lilla detaljen att det skulle kopplas på en trevägskoppling precis innan vår saltvattensfotpump i köket. Självklart denna sitter illa och trångt till och i kombination med kalla och stela slangar så gjorde allt högsta graden av motstånd och resultatet blev en Magnus med blödande och blåslagna händer. Fast det gick bra efter ett par vändor och förbannelser. Det var med spänd förväntan som Magnus tryckte på knappen och maskinen hoppade igång. De första minuterna visslade och stånkade  den något hemskt men så fort alla slangar var vattenfyllda så gick den ner till ett mer rimligt arbetsljud. Fast den “drar och bonkar” lite när kolven går ut och in. Eftersom den var konserverad så skulle den gå i 20 minuter innan det kom rent vatten så vi väntade 30 minuter och tog varsitt glas och smakade. Det smakade ingenting direkt… Det ska sägas att den producerar inte så mycket vatten. För att få en liter vatten får den hålla på i strax över 11 minuter vilket ger ca 5,5 liter i timmen. Om vi kör den en liten stund varje vecka så behövs den inte konserveras mellan vilket göra att vattenförlusten inte blir så stor. När jag körde igång den på söndagsmorgonen igen så fick den gå i fem minuter innan jag smakade och kopplade vidare vattnet till tanken. Det ska räcka med tre minuter enligt instruktionen men det är bäst att var lite försiktig i början.  Så enligt Magnus så har han dunkat färdigt vatten nu 🙂

Söndagen gick till att byta olja och oljefilter för Magnus och jag fick fixat färdigt med våra nät över våra kojer. Sedan fick vi plocka ihop väldigt motvilligt och åka hem. Nu ska vi bara byta dieselfilter och få tillbaka vindrodret också så är vi färdiga för säsongen 2014. Nästa helg ska vi på 40års kalas ute på ön, men helgen efter det hoppas vi ska bli stormfri så att vi kan börja röra på oss.

Vårt stora paket med Vhf, Epirp mm har nu i alla fall lämnat England och i fredags spårade vi det till Danmark så om vi har tur så får Nanny en stor fin present under veckan.

Jag fyndade förresten när jag var en sväng till Hjertmans. Vi behöver ju dubbla genuatravare nu när vid har två förstag. I en fyndlåda hittade jag två st som såg bra och och eftersom de var på rea så var priset diskuterbart och vips fick Nanny nya fina genuatravare för bara ett par 100:- lappar. 
Fin utsikt på morgonen! Mer sol till folket!!

Vi har följt grunkans färd på nätet ett tag nu. När den lämnat Anna i Portland semestrade den i San Francisco ett tag och sedan dök den plötsligt upp i Sverige. Och där fastnade han ett tag, fram tills igår när jag fick ett mail som konstaterade “Customs clearance processing complete”. Vad bra tänkte jag. Nu dyker han nog upp på posten snart. Idag fick jag nästa mail som deklarerade “Payment of charges – Item being held, addressee being notified” Hmmmm “payment” och “charges”, det kändes inte bra. Och när jag kom hem i eftermiddags låg det ett brev om ett postförskott på 446:- Importavgift heter det visst. Hur kan det vara möjligt att vi ska betala så mycket för en begagnad pryl som kostar 1000:-. Ja, ja tänkte vi. Det finns säkert något förklarande brev med försändelsen och Magnus gick glatt och hämtade sitt paket. Det var klar nördvarning på min käre man när han förtjust konstaterade att radiogrunkan låg i sin originallåda (inuti packlådan) tillsammans med bruksanvisningen. Något förklarande brev eller så från våra myndigheter fanns dock inte med. Men på postens kvitto kunde vi utläsa att 100:- av de 446:- var postens avgifter. Mer vet vi inte och inte en tillstymmelse till anvisning om man skulle vilja överklaga eller ställa frågor. Får man lov att göra så??? Eller är det meningen att man ska kunna hela tullreglementet utantill bara för att man får en liten begagnad radiogrunka skickad till sig från en kompis på andra sidan Atlanten? Tydligen!

Men, det viktigaste är att Magnus är nöjd och den livsviktiga grunkan är i vår ägo. Nu, om allt är som det ska så har vi en fungerande radio – men det kvarstår att utreda… För den ska monteras också, men det är ett senare problem.

Idag stod det garagetömning på arbetslistan. Allt städande i garderober och skåp hade fyllt garaget till bristningsgränsen så Magnus och Carl åkte med en fullknökad bil till tippen. På vägen tillbaka köpte de virke för att byta planken i balkongen. Detta är ärligt talat något som borde gjorts i 15 år – minst, och detta säger jag utan att överdriva. Det brukar falla ruttna träbitar från balkongen när det blåser så om vi nu ska hyra ut huset så måste vi fixa den. Men eftersom det handlar om höga höjder så är det också ett jobb som hamnade på Magnus ansvarslista. Nu är i alla fall det arbetet igång och förhoppningsvis ska det inte ta lika lång tid att slutföra som det gjorde för oss att komma igång 🙂 – för då har vi problem.

Jag gav dörren och lådan till frysen ytterligare ett lager lack och jag har faktiskt nu grovsågat till trallen till badrummet – ytterligare ett jobb som legat och väntat länge, även om det inte väntat i 15 år direkt…

Vi monterade ihop vår nya spirbom och vindrodret Boris komma ut i solen för att rodret skulle få en slipning och målning – trodde jag! I höstas borrade jag enligt alla konstens regler upp den träplugg vi hade i botten så att all eventuell fukt skulle kunna torka. Och då konstaterade vi att det inte bara var fukt utan det rann ut minst en deciliter. Nu trodde jag att detta borde torkat men ack vad jag bedrog mig. Jag började nämligen att peta med kniven och helt plötsligt så lossade det stora sjok av olika typer av epoxi och plastfyllningar. Med tanke på att jag tog mig igenom minst fem lager oidentifierade plastlager så är det kanske inte så konstigt att rodret är så tungt som det är. Dessutom så hittade jag totalt 8 (!) träpluggar i botten varav 5 av dem var genomfuktiga. Det fanns inte så mycket annat att göra än att borra ur pluggarna och ta fram slipmaskinen. Nu står Boris ute och förhoppningsvis hinner han torka på en vecka eller så för sedan måste jag plasta ihop honom igen om vi ska hinna montera honom innan vi flyttar från Hönö. Vi ligger så bra i vinterhamnen för att montera vindrodret så vi vill passa på.

Series Drougen drog vi ut på gräsmattan för att få lite koll på hur den fungerade och vi trodde att det fanns en kätting i botten på IKEA kassen eftersom den var så tung. Men det var fel. Så nu får vi inhandla en kätting och montera – tur att man kollar saker innan man ska använda dem 🙂 På tal om att kolla saker…. Vi har länge haft en bultsax av modellen jättestor liggandes i båten. Tanken är att vi ska ha ha den till att klippa vanten om vi skulle tappa riggen eller något annat lika hemskt. Men vi har fått återkoppling från flera håll om att detta inte fungerar så nu gjorde vi slag i saken och testade. Och vi kan konstatera att det fungerar visst. Skönt att veta!! men även detta är ju förhoppnings vis något vi aldrig kommer att få nytta av – se film nedan.

Jo, en sak till. Jag upptäckte idag att mina fotoalbum inte fungerar i Safari. Jag felsöker 🙁

Såhär såg Boris ut innan jag började peta ordentligt med kniven och skrapa. Här lär det bli plastning innan vi är färdiga. Vår nya fina, och LÄTTA spirbom 🙂 Golvtrallen till badrummet grovsågad med “distanspluttar” mellan ribborna Lacklager 3 – börjar se bra ut

Magnus klipper av vårt gamla förstag utan problem

Vi lämnade Göteborg redan vid lunch på fredagen och körde norrut mot regnet och Fjällbacka. 14:30 skulle en av båtarna från Väderöarnas värdshus hämta upp oss. Från början var det meningen att vi skulle vara åtta st på vår lilla tripp, men feber slog ut Anna-Karin och Sven och Ann-Sofi hade varit tvungen att hoppa på ett plan till Seattle för att rädda en lansering på en mässa. Så totalt var vi fem tappra resenärer som samlades i spöregnet. Vi parkerade utanför järnaffären i hamnen. Bara tanken på att göra något sådant under sommarmånaderna hade förmodligen utmynnat i bortbogsering inom fem röda minuter. Men nu var det helt ok och efter lite värmande startdryck gick vi ombord på katamaranen och stävade ut i motvinden. Det blåste ca 20 m/s och våghöjden låg mellan 2-3 meter. Vi fick en rejält skumpig tur ut med mycket sjö som slog över båten. Jag och Mats hade placerat oss framme i hytten på var sin sida om kaptenen och det var knappt vi kunde hålla oss på benen i vågorna. Jag gjorde ett försök att filma och resultatet ligger lite längre ner här på sidan – det blev väl sådär för att vara helt ärlig. Vansinnigt roligt var det i alla fall och framförallt när man vet att man är ute i en extremt säker båt som är byggd för att klara stormarna runt Irland.

Väl framme fick vi våra rum som var i samma hus som restaurangen och Magnus och jag fick det största rummet så vi utnämnde det genast till “partyrummet”.  Trots regn och stormvindar hade vi det hur mysigt som helst i badtunnor och bastu. Vi var inte ensamma på ön utan det var tre sällskap till men långt ifrån fullt så det fanns gott och väl plats till alla. De mest långväga gästerna kom från Frankrike och vi undrade lite hur det paret med en tonårsson kunde få för sig att åka ut till världens ände i början av mars…. De fattade nog inte själva detta och resan kom som ett paket från en resebyrå. När vi förklarade att det var dags för ett havsdopp så protesterade frun högt. Sååå dum var hon minsann inte att hon gick på det!! Men när vi skulle ta nästa dopp så hängde de båda på och doppade sig glatt och högljutt i det femgradiga vattnet!

Efter bad blev det fantastiskt god mat och även jag som fisk och skaldjursallergiker fick underbar mat. Efter middagen fick vi känna på hur det är att var ute på en vindpinad ö för då gav värmepannan upp!!! Vårt rum var alldeles iskall men personalen jobbade på bra och vi fick dubbla täcken och det tog inte lång stund innan pannan fungerade igen och värmen kom krypande. Anna, ansvarig på bygget bara skakade på huvudet och konstaterade att de hade haft två dagar med vindar under kulingstyrka sedan december och detta påverkade ALLT ute på ön. Bland annat tog det sex-åtta timmar istället för fyra att få badtunnorna upp i badtemperatur när det blåste kuling. Vi som bara skulle vara där en natt tyckte det var jättemysigt med vindar som fick rutorna att skallra. Anna höll inte med!

Lördagen hälsade oss med vindar lite mindre vindar, strax under kuling, och en strålande sol med en knallblå himmel. Efter en stärkande frukost tog vi oss en långpromenad men stora inslag av bergsklättring på ön. Sååå vackert och sååå blåsigt. Det gick knappt att stå upp när man kom upp på klipporna. Lotsutkiken var inte öppen men utsikten var bra ändå :-). I gästhamnen pågick utbyggnad och det ska bli toaletter och duschar full service.  “Varsam utbyggnad av naturhamnen på Stråholmen” ….  Det finns alltid plats för ett citat ur SOS sällskapsresan! Magnus också hittade också en kulfender som räddades med oss hem och kommer bli en fin present till Nanny. “Havet tar och havet ger” som man säger – fast nu får vi nog akta oss, för nu ligger vi på plus! Efter en god lunch åkte vi tillbaka till fastlandet igen och begav oss hemåt. Det kändes som vi fått med oss en långhelg – att det hela bara varat i ett knappt dygn är lite svårt att förstå. Nu kvarstår en skön söndag och planen är att få monterat ihop den nya spirbommen och fixa lite mer av träinredningen som ligger i garaget för lackning. Det finns alltid något att göra 🙂

Tack Mats, Katrin och Roger för en mycket mycket trevlig tripp. Förhoppningsvis blir vi fler nästa gång 🙂

Här är ett album med lite goa bilder. Jag hoppas få loss lite bilder från Mats och Katrin också. De hade nämligen en vattentät kamera som de hade med vid badandet på fredagskvällen – precis en sådan som vi bestämt att vi ska köpa….

Skumpig film……

Idag tog vi oss till Jorden Runt Seglar Klubben för ett litet föredrag. Vi har varit medlemmar i JRSK i många år men vi har inte varit särskilt engagerade. Inte för att de har tråkiga föredrag eller så – men vi har faktiskt inte tid så ofta. Fel!,  jag måste korrigera mig! Det handlar aldrig om att inte ha tid, det handlar om att man har prioriterat bort något. Och vi har i det stora hela prioriterat ned JRSK ett bra tag nu. Men så dök det upp en föreläsning om kanalfärd ner till Amsterdam, vidare till Paris och tillbaka. Och eftersom planen är att vi ska till London via Amsterdam så tyckte vi att detta kunde vara inspirerande. Och det var det. Ett mycket trevligt, lagom långt föredrag. Dessutom hade vi sällskap av manskapet på Ester. Vi insåg alla fyra när vi satt där att detta hade varit något för Kaptenskan på Happie inför hennes planer på kanalfärder. Men man kan ju inte tänka på allt 😉

I övrigt så har jag äntligen sytt ihop det sista på Biminin så nu väntar jag bara på otroligt vackert väder med stark sol så att vi får se om den fungerar så bra som jag hoppas. – Sooolen!!!! Var är du????

Fredagen kom med spöregn och självklart blev allt genomblött under transporten över bryggan. När vi fått stuvat in allt under kapellet och värmen spred sig långsamt så började vi jobba direkt. Magnus monterade batteriet i vindmätaren och parkopplade mottagaren och sändaren. Jag började sätta lite av smyglisterna i taket som äntligen fått sitt tredje lager lack men det visade svårare än svårast. För när de fina små kopparspikarna kommit igenom innertaket så finns där bara stenhård plast. Och mitt minsta borr på 1 mm gjorde för stort hål så spiken ville inte fästa. Så jag lade helt enkelt det jobbet åt sidan och gav mig i kast med dörren framför frysen och väggen bredvid frysen. Döm om min förvåning när de passade precis. För en gångs skulle hade jag mätt rätt 🙂 Fast sedan dog arbetslusten ut och vi åt lite god mat och tog oss fredag i soffan i lugn och ro.

På lördagen vaknade jag av regn på rufftaket. Rätt mysigt när man inte ska någonstans. Vi hade faktiskt lite planer på att ut och röra på oss men när vi hörde att Ester eventuellt skulle till Hönö så lade vi alla planer på is. Och vi har också en rätt diger “att fixa lista” som vi bör ta oss igenom innan mars är slut och vi ska flytta till Björholmen. Förmiddagen använde vi till innearbete. Bland annat monterade jag nu dörren framför frysen med gångjärn och spärr. Jag blev löjligt nöjd över hur snyggt det blev. Jag var glad att jag bestämt mig för att göra en stor dörr över båda “hålen” och inte satsat på en låda och en dörr. Fast det hela är ju inte lackat mer än en gång ännu – så det är inte klart. Sedan fick jag också grabbräcket framför spisen på plats och för att luckorna runt spisen då skulle passa så fick jag bygga om dessa lite. Magnus fortsatte med sitt elarbete och drog el mellan frysen och elpanelen. Än en gång fick han tömma hela stuven på styrbords sida. Tänkt att det kan rymma så mycket grejor där nere…. Nu kan vi i alla fall starta frysen enligt alla konstens regel. För att kabeln inte ska risker att hamna i kläm när vi drar ut draglådan till frysen så drog Magnus kabeln i en vattenslang. Det blev väldigt bra.

Därefter blev det båtsäsong på riktigt för Ester kom tuffande in i hamnen. Vi tog bara ett snabbt prat för Magnus skulle upp på högre höjder. Iförd den nya klätterselen gick Magnus upp i toppen på masten och monterade vin(d)mätaren och jag säkrade med storfallet. I höstas, innan masten monterades så satte jag reflekterande och fluorescerande film i toppen. Tyvärr har denna inte suttit fast så bra i vinterstormarna så Magnus fick riva bort delar av den. Sedan satte han också en tunn lina mellan fotstegen i masten placerade över vantspridarna. Vi upptäckte direkt efter att vi fått den nya riggen att storfallet har en grinig förmåga att sno sig runt maststegen. Nu testar vi som sagt med en lina för att förhindra detta – vi får se om det räcker. Vi vill helst inte behöva dra snören ut till vanten, eftersom det ser så rörigt ut, så vi får se om detta hjälper.

Sedan blev det varm glögg i Esters sittbrunn. Trots att jag haft på mig min varma overall så var jag riktigt kylslagen. Men nu är det i alla fall säsong konstaterade vi (glögg kan man dricka oavsett säsong 🙂 ). För nu satt vi tillsammans med Per o Kajsa i en sittbrunn. Och då kan man ju inte göra mer än att må gott. Fast vi hade lite jobb kvar att göra så efter en stund tackade vi för oss och gick tillbaka för att dra den sista elen för dagen. Strax efter 18 kom Per o Kajsa på middag och jag slängde ihop en gryta i tryckkokaren. Jag har ju inte testat denna på gasol innan med det var ingen större skillnad. Jag blir bara mer och mer imponerad av den lilla grytan för med minsta ansträngning så bli det ju jättegott. På kvällen avhandlades allt möjligt i båtväg men framförallt planerna på segling till London i sommar. Det kan ju faktiskt bli så att Nanny och Ester (och Ada) kan dejta lite på vägen till och från den Engelska huvudstaden. Men som vanligt så är det väder och vind som styr det mesta i båtvärlden och det viktigaste är att vi alla har inställningen: Vi tar det som det kommer. Jag skulle ju också skryta lite och visa hur fint dörren framför frysen gick att öppna, att man sedan kunde dra ut frysen och enkelt komma åt den…. Men tror ni jag hade provat hela proceduren innan? Det borde jag ha gjort för nu när jag skulle visa mig märkvärdig så upptäcker jag att dörren slår i trappan och då går inte frysen att dra ut hela vägen. (åh, vad trött man blir ibland…) Lösningen blir att jag måste backa ett steg i arbetet och göra en mindre dörr med en låda under. Så som jag hade tänkt från första början. Gör om och gör rätt. Som vanligt….

Söndag regn och vind…. Nu funderade man en omgång till på det här med att det är säsong. Jag ska villigt erkänna att jag inte direkt var avundsjuk på Ester när de tuffade ut i strilande regn och snålblåst. Fast… Jo… lite. Men det gick fort över för Tony och Sofia tittade inom och fick sig en genomgång på vad vi gjort i vinter – såhär långt. Alltid kul att se dem. Därefter tog vi paus och åt en lång och god brunch samtidigt som vi fick med oss målgången på Vasaloppet.

Magnus fortsatte sin ändlösa resa i ellandet (läs eländet) och kopplade lite för autopiloten. Bland annat en 20A säkring och ett nytt sätt att ladda fjärrkontrollen mm mm. Jag tror att han nu aldrig mer vill se en elkabel. Men den lyxen lär han nog inte få misstänker jag. Jag, som VVS-ansvarig, satte igång att byta toaletten. Phu…..huuuuu….. När jag väl fått bort den gamla och Magnus langat ut den på bryggan så fick jag sanerat en bra stund. Men efter det fick jag nu plats att borra hålen genom skotten för duschslangen. Så tro det eller ej. Nu är duschen klar. Ja, eller nästan, som vanligt. Det som saknas är nu filtret till pumpen som ska suga ur vattnet, men det är bara en liten teknikalitet. Och nu sitter även den nya toaletten sitter på plats. Vi var två rätt mörbultade personer som åkte hem sent på söndagseftermiddagen. Denna helgen har vi lyckats stryka 6 punkter på vår “att fixa innan avseglingslista” Det är bra jobbat!! Och visst är det säsong – det är ju mars 🙂

motvilligt med på bild, listsnickrande och med pannlampa och allt….

Välskyddad elkabel, i vattenslang

Jobb på höga höjder. Klätterselen var riktigt bra enligt Magnus
Selfie från masttoppen Här ser man dörren med jalusipartiet i – som synes inte färdklackad ännu.Men jag min idiot – hade ju inte testat att dra ut frysen när dörren var monterad. Här ser man hur den slår i trappan. En grinig centimeter åt fel håll. Grabbräcket framför spisen
Även navigationsbordet är tillbaka på plats och vi har nu delat på det så att det sitter med två pianogångjärn istället för ett, som tidigareI och med det andra gångjärnet har vi nu fått en fast avställningsyta som inte påverkas av navigationsbordet – detta är ett tips som vi snott från Rasmusen Courage som vi träffade i Limfjorden 2012

Nu ligger det båtprylar högt och lågt i hemmet 🙂

Igår kom det ett JÄTTEPAKET på posten från Garmin. Magnus och jag bara tittade på varandra och undrade om Garmin skickat oss en väderkvarn istället för vår lilla vindmätare. Men inuti lådan låg en helt ny vindmätare och en helt ny mottagare. Så nu är förhoppningsvis hela supportsnurren med Garmin över och “någon” (inte jag) lär få klättra upp i masttoppen i helgen om vädret tillåter det. Som tur är så är den ju trådlös så Magnus slipper i alla fall dra fler kablar.

Sedan tog jag en sväng till Riggarna efter jobbet idag och hämtade vår spirbom. Jag hade nästan glömt att den kommit så den har stått där ett bra tag nu. Det ska göras viss monteringsarbete på den  men det får vänta tills nästa vecka så den får ligga i garaget sålänge.

Till helgen hoppas vi också få tillfälle att provhissa vårt nya storsegel som just nu står i storarummet. Det har ju blåst konstant i tre månader så vi har inte haft en chans att kolla om det överhuvudtaget passar. Men helgens väderprognos verkar lovande.

Jag har också fått lackat lite trälister och dörren samt väggen till frysen, så det ska bli lite spännande och se om det passar eller inte. Det står ett antal väskor och lådor innanför dörren som ska med i helgen – nu vill vi bara ha fredag så vi kan åka till Nanny!

Liten vindsnurra och dess  jättelåda….