150807-0810 Öar och 50-års kalas med riktigt gammalt vin…

Det blev en extra dag i Loctudy där vi passade på att tvätta, städa, tömma dieselfilter mm mm. Sedan lämnade vi Loctudy på fredagsmorgonen och planen var att motorisera i lugnt väder ner till ön La Groix. Men det blev inte direkt lugnt. Det blåste 7-8 meter mer sekund rätt i flabben och dessutom krabba små vinvågor emot. Prognosen stämde på vindriktningen men inte mycket mer. Vi började motorkryssa lite smått och samtidigt så funderade vi på vad vi skulle hi på. Det är inte bara, bara att ta en annan hamn. Varje hamn som vi funderar att gå in i måste vi utvärdera noga. Flera torkar ut – något vi inte vill vara med om. Andra har en sluss eller sill som håller vattnet inne. Det är jättebra men man blir också fast tills nästa högvatten och därmed väldigt begränsad i nästa avgångstid. Och det vi hade en tid att passa. Ja, jo, inte tid direkt men en dag att passa. Vi var nämligen bjudna på femtioårs middag i Resolute som skulle ligga på Belle Ile på söndagen då Katarina ombord hade fått för sig att fylla år. Sådant kan man ju bara inte tacka nej till så vi ville göra ett par distans denna dag. Till slut bestämde vi oss att grina ner huvudet och köra vidare mot Ile Groix trots allt.  Enligt prognosen så skulle vinden vrida till vår fördel och dessutom dö ut helt under kvällen/natten. Efter ett par dagar i marina så var vi väldigt sugna på att komma närmare naturen. Vinden vred faktiskt och till och med solen gjorde sin ankomst precis när vi gled in genom de mäktiga vågbrytarna på Port Tudy. Dessutom hade turen livats upp av ytterligare ett delfinbesök. Vi möttes av ett totalkaos utan dess like, redan på väg in i hamnen. Innan för det höga murarna till den yttre hamnen hade man placerat ett antal bojar. I dessa bojar låg ett 30-tal båtar i ett för oss helt obegripligt myller. Det var fendrar och tampar överallt. En sardinburk känns förmodligen rymlig i jämförelse. Hamnkaptenerna for omkring i sina små jollar och tillförde båtar lite här och där in i den otympliga klumpen av båtar. Folk gormade och skrek åt varandra – båtar låg och snurrade i väntan på att bli inknödda i sardinburken. Magnus och jag bara tittade på varandra och vi behövde inte ens uttala ordet nej till varandra. Magnus lade snyggt in backen, vände Nanny på en 50 öring och vi stävade ut i till Biscayabukten igen. På vägen ut fick jag även en snabb inblick i den inre hamnen – nej tack till den trängseln där också! Väl utanför pirarna så började letandet efter ankarplats. Det låg en pytteham, endast 500 meter bort som såg ut att ha sandbotten utanför sina pirar så vi tuffade dit. Först blev vi väldigt besvikna eftersom det låg fyra, fem vita bojar på de bästa ankringsplatserna. Men då såg jag att en av båtarna som låg där hade en tysk flagga… Var detta gästbojar?? Vi gled fram till en fransk båt och jag fick knagglat fram en fråga om gästbojar. Jag tolkade deras långa svar med nickande huvuden att det var helt ok att ligga där så vi snodde sista bojen. UJ, vad skönt det var att få slinka ner i sittbrunnen och bara sitta och glo på naturen. Vi var sååå nöjda med vårt beslut att vända i Port Tudy och istället gå till denna lilla vik med namn Ker-Port-Ley. Kvällen blev fantastisk och havet spegelblank och vi saknade inte de höga pirmurarna alls denna kväll!

 Liten GoPro film från vår tvärvändning…

 Fantastisk kväll

 Sardinburken en liten bit bort

Lördagsmorgonen kom och klockan ringde strax efter 06. Phu… Jobbigt att ha tider att passa 😉 Men vi var glada för att ingen verkade vilja ha betalt av oss för bojen. Nu var siktet inställt på Belle Ile och hamnen Le Palais. Katarina hade ringt och bokat plats för oss i den innersta hamnen. Detta innebar att vi skulle ligga klara på en väntbrygga kl 11:30 och då skulle de öppna sluss med bro och därefter ytterligare en bro. Vi var på plats i god tid och vi insåg att det inte bara var vi som skulle in i hamnen. Hamnkaptenerna for runt i gummijollar och vi fick lägga till längs muren till den mäktiga 1600-tals borgen och vänta. Det är nu man inser, på riktigt, hur stor skillnad det är på fransmän och svenskar…. Vi Svenskar är ju det köande folket – tillsammans med Irländarna 😉 Vi hade under de senaste dagarna sett 5-6 båtar bli påkörda i hamnarna och det verkade som om att detta var fullt naturligt. Vid en smäll så ryckte man lite på axlarna och tuffade vidare – typ…. Man kör båt fort i det här landet och för att vara helt ärlig – väldigt vårdslöst. Katarina hade fått tydliga instruktioner av hamnkaptenerna om att alla båtar inne i hamnen skulle ut FÖRST innan någon fick komma in i mellanhamnen. Ingången till den hamnen var ca 10 meter bred och framför ingången fanns det en liten, öppen yta i den yttre hamnen. Efter det att tre båtar kommit ut och däribland ett stort fraktskepp som backade ut!! så for ALLA fransmän fram med sina båtar och låg och passade på att ingen annan skulle knö sig före. Att det skulle ut fler båtar – det struntade man blankt i. Båtarna på väg ut fick zig-zagga sig fram mellan drivande båtar som låg på tvären för att ta upp så mycket plats som möjligt. Pust….

 På väg in i Le Palais med det stora slottet i bakgrunden

 En av de stora färjorna lämnade precis efter det att vi kommit in… Tur att vi inte mötte den i infarten

 Stoort fraktfartyg kommer ut från “mellan hamnen”

 Nästan så att Resolute, som låg och väntade,  fick hålla in magen när den gick förbi

 Nanny på väg in Foto: Katarina Henriksson

 Alla båtar ligger på i ett kluster för att jaga position. Han på tvären här blev faktiskt lite nervös efter ett tag

Vi och Resolute höll oss som ni förstår lite bakom detta kaoset. Katarina hade ju reserverat plats och dessutom skulle vi vidare in i ytterligare en hamn efter denna mellanhamn så det var ju bra om alla andra fick snurra färdigt innan vi skulle vänta på nästa broöppning. När det sedan blev grönt ljus och det var ok att köra in i så tryckte alla gasen i botten på en gång och rusade fram mot ingången. Uttrycket ”alla på en gång” räcker liksom inte till för att beskriva hur dumt det blev. Resolute låg och passade på den sista båten för att följa efter lite smidigt och Nanny låg strax bakom Då blev det rött ljus och de stängde bron…. Vad gör man?? Jo, man väntar. Vi fick i alla fall till slut komma in och hamnkaptenerna tittade bara frågande på oss när vi berättade att vi hade bokade platser inne i nästa hamn. Nä – det går inte var svaret. Nähä? Varför inte det då? Det var fullt och Resolute var för djup och …. Vi gav upp och lade oss vid anvisad flytbrygga i den mellersta hamnen. Nu visade det sig rätt snart att detta var bra. Den inre hamnen var inte alls lika mysig som den mellanhamn vi hamnat i. Inne i hamnen så låg det faktiskt två Danskar. Varav en var en Rasmus 🙂 Det visade sig att de hade båtarna här nere året runt och seglade denna kust på somrarna. Dessutom så var det Rasmus nr 163! Det innebär mer eller mindre att de var syskonbåtar. Tyvärr blev det aldrig tillfälle att titta på varandras båtar, men men.

 Resolute i väntans tider

Den lilla stan visade sig vara mycket mysig och knökfull av ungdomar på festival – så vi passade ju precis in – eller inte…Vi myste till med förfest på lördagskvällen i Nanny där vi laddade inför söndagens begivenhet.

 Promenad Foto: Katarina Henriksson

 Myskväll i Nannys sittbrunn Foto: Katarina Henriksson

 Sittbrunnshäng i Resolute

Söndagen kom med ett fantastiskt strålande väder och självklart var det blommor och flaggspel till frukosten för att fira Katarina. Därefter drog vi fram våra cyklar och fick en jättemysig dag där vi utforskade bland annat byn Sauzon på andra sidan ön. Hur mysigt som helst. Lunchen blev crepe och glass – kan det bli bättre. På hemvägen stannade vi till på en strand och vi på Nanny badade (doppade oss… gissningsvis ca 17 grader i vattnet) medan Dennis och Katarina satt i solen och njöt. Kvällen blev grillmiddag i Resolutes sittbrunn och….JA OCH (!) dessutom så skulle vi få prova vin. Och nu pratar vi vin i världsklass. Katarinas bror, som kan detta med viner och är vinhistoriker (tror jag det heter) hade köpt två viner till hennes 50 års dag. Det ena var från 1998 och ett mycket fint vin med en lång historia. Tanken var att han skulle ha köpt två viner med 50 år mellan – eftersom hon nu ju fyllde 50. Men på något sätt så hade han kommit över ett vin som var 87 år gammalt och då blev det ju 70 år mellan vinerna. Och vad gjorde det??? Vinerna var av samma sort och från samma gård som fortfarande var i samma familjs ägor – fast då, som sagt 70 år mellan det att de var producerade. Vi har aldrig druckit ett vin med sådan andakt. Vi var faktiskt riktigt nervösa för vi kan verkligen ingenting om viner och frågan är om vi skulle klara av att uppskatta ett sådant vin. Men det gjorde vi. Jag kan inte på något sätt beskriva hur vin smakar – så som kännarna kan. Men jag kan konstatera att det var himmelsk med en fantastisk arom som bara växte och växte i munnen. Vi kände oss verkligen priviligierade över att vi fick vara med och dela den stunden tillsammans med Dennis och Katarina. Tänk – på den historian den vinflaskan har upplevt! Det glada 20-talet, ett världskrig, ja… allt som hinner hända på en mansålder. Otroligt! Tack för att vi fick vara med!!

 Litet Rosé-stopp

 Födelsedagsbarn med födelsedagstårta

Fantastiska viner – riktigt gamla viner Tack för att vi fick vara med!!!!!

På måndagen var det dags att ta sig ur hamnen igen och efter lite frågande och förvirrande kommunikation med hamnkaptenerna så fick vi lämna hamnen. Nu var det vår tur att zig-zagga oss ut mellan blockerande båtar men det gick bra. Vi tog oss till Piriac sur mer som vi fått rekommenderat av Adventure som var här för två år sedan. I skrivandes stund har vi inte hunnit utforska staden men det känns väldigt mysigt. Trevliga hamnvakter som lotsade in oss och vi fick en fin bredsidesplats med utsikt över torget och folklivet. Resolute drog sig lite mer söderut men vi är rätt övertygade om att vi kommer att sammanstråla lite längre söderut på kusten. Vi båda har ärenden i La Rochelle. Vi hoppas fortfarande att vi kan beställa batterier till La Rochelle. Genom bra hjälp från Jimmy, Svensk Key Account Manager på Excide/Tudor, så har vi fått kontaktuppgifter till deras leverantör i La Rochelle. Jag lyckades ringa dit i fredags och efter lite knagglig franska fick jag dem till att lämna över telefonen till företagets enda engelskspråkige medarbetare. Klockan var då 11 och hon gick på semester kl 12…. Men vi lyckades i alla fall få fram att de kan beställa batterierna om det är så att vi betalar in pengar i förväg. Sedan är leveranstiden ca 5 dagar. Det är lite läskigt att behöva betala i förväg för det rör sig om väldigt mycket pengar. Därför ska vi göra ett sista försök att leta batterier här i Piriac innan vi försöker lista ut hur vi ska betala in pengar på ett franskt företags bank och då dessutom få kvitto som säger att det gäller batterier och sedan få dem att verkligen beställa batterierna och, och, och. Det kan bli spännande detta – Fortsättning följer 😉