160830 Sex dagar på torra land

På torsdagsmorgonen hade vi båten klar och redo för lyft kl 07:30. Vi hade tid för att lyfta kl 08 och satt därför i lugn och ro i sittbrunnen 07:45 när en gummijolle kom utfarandes med två killar i. De var från marinan och förklarade hur vi skulle ha fendrar och linor förberedda för att allt skulle gå så smidig som möjligt. Magnus och jag bara tittade på varandra! De kom alltså ut till oss EN KVART innan avtalad tid! Det är man inte van vid i Karibien! När vi närmade oss slipen så tog gummijollen hand om en aktertamp för att snabbt kunna överlämna den till en av de 6 (Ja SEX) killar som stod på betongpirarna och tog emot oss.  Det hela gick mycket enkelt och smidigt. Därefter hoppade två dykare i vattnet och såg till att Nanny hamnade perfekt i vaggan innan hon drogs upp. Vi var rätt glada för att vi sluppit det stora lyftmonstret till kran som vi först trodde vi skulle behöva tampas med. Nu drog de bara upp henne så fint och försiktigt och innan hon fick en ordentlig avsköljning med högtryck. Hon var faktiskt inte så farligt beväxt som vi befarat men vi hade ju ingen bottenfärg kvar i vattenlinjen överhuvudtaget!

På väg in vid slipen

På väg in vid slipen

Nanny i vagga

Nanny i vagga

Sedan placerade de ut en hel absurd mängd med stöttor och dessutom fyra betongblock som de spände fast henne i. Det gick inte fort men de var mycket, mycket försiktiga med båten hela tiden. Även nu var det åtta gubbar som jobbade och strax innan 10 var allt klart och vi hade både ström och vatten samt fått en ställning framkörda till oss. Därefter hämtade de Searocco och Ocean Maiden och placerade dem bredvid oss. Vi började jobba direkt och insåg väldigt snart hur hett det kan bli på en stor vindskyddad grusplan på dagarna. För att inte tala om hur varmt det är i båten på nätterna då man samtidigt har ett omöjligt krig mot alla monstermyggor. Mina ben anses av myggor som någon form av delikatess tror jag. Det kliar inte jättemycket av betten men betten blir fort vätskefyllda blåsor som spricker och det rinner vätska ur dem hela tiden. Det är mycket lätt att få infektioner i såren som är väldigt svårläkta. Första dagens höjdpunkt var dock kvällens dusch! Tänk att få kliva in i en dusch med fyra väggar och kunna duscha så länge och så mycket som man vill. Det var sex månader sedan sist och gissa om det var skönt! Dag två så slipade jag hela botten på Nanny med en exenterslip vilket ledde till att jag såg ut som en röd smurf…. Kanske gammelsmurfen då! Searocco var svarta och blå smurfar och Silke var en helblå smurf! När jag stod utanför duschen den kvällen och skulle dra av mig de svettiga och röda kläderna så slutade det hela med att jag helt enkelt klev rätt in i duschen med kläder och allt. Jag stod säkert där i 20 minuter och skrubbade både mig och kläderna och det rann en stril av röd färg runt fötterna på mig 🙂

Lilla Svartsmurfen

Lilla Svartsmurfen

Svartsmurfen

Stora Svartsmurfen

Den blå smurfen...

Den blå smurfen…

Vi har fått tvättat och polerat skrovet, slipat hela botten och dessutom höjt vattenlinjen ca 10 cm. Vi fick köpa ytterligare en burk med svindyr bottenfärg men det känns jättebra att ha fått på hela fem lager färg i vattenlinjen. Vår förhoppning är att vi nu ska slippa lyfta på två år! Sedan har vi haft en mängd av andra små projekt. Det är otroligt att man kan hitta på så många olika saker att göra när man har obegränsad tillgång till sötvatten!

Magnus polerar propellern

Magnus polerar propellern

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunch i skuggan

Polering av rostfritt

Polering av rostfritt

Gul primer för att bottenfärgen ska sitta bra!

Gul primer för att bottenfärgen ska sitta bra!

Silke fixar

Silke fixar

Det har varit riktigt roligt att stå tre båtar bredvid varandra och vi har grillat nästan varje kväll. Det är en underlig känsla att sitta på land UNDER båten och umgås på kvällarna. En kväll blev vi utbjudna till våra underbara kompisar på Jono. Kristin hade fixat så massa god plockmat och dessutom bjöd hon på världens mumsigaste Margaritas! Att få ett stort glas med isgegga och sprit efter en riktigt hård dag och samtidigt sitta i sittbrunnen med kvällsbrisen i håret… Det kan inte bli bättre avkoppling.

Vi tog oss en tur till Hog Island och badade en kväll också – det var inte fel!

Liv o Silke slappar på Hog Island

Liv o Silke slappar på Hog Island

Affe, Dan och Christer tar en välförtjänt öl på Hog Island

Affe, Dan och Christer tar en välförtjänt öl på Hog Island

Sista kvällen grillade vi tillsammans med Jono och drack massa bubbel för att fira hur duktiga vi varit.

Viärklaragrillfest!

Viärklaragrillfest!

Gänget - trötta men glada

Gänget – trötta men glada

Totalt har vi varit på torra land i sex dagar och det var kanske en dag för länge men det har varit skönt att slippa att stressa. Vi har slitit som djur! För detta har vi fått betala ca 400USD och det tycker vi är mer än rimligt med tanke på att enbart bottenfärgen kostade 700USD…. Vi rekommenderar verkligen Clarkes Court Marina för trevligare och proffsigare ställe får man leta efter. När de kom och hämtade Nanny för sjösättning tre timmar innan avtalad tid var vi mer än klara och överlyckliga för att få komma i sjön igen.

I skrivandes stund sitter jag i sittbrunnen och Atlantbrisen blåser så härligt i håret samtidigt som Nanny gungar lite behagligt. Snacka om att man är tillbaka i sin rätta miljö. Både Nanny och jag!

Och just nu så ropade Atla på radion. De lämnar oss nu och går till Tobago för att sedan fortsätta söderut innan de vänder. Kanske kan vi få till en träff på San Blas innan de går genom kanalen i Panama!!! Tack för roligt sällskap och segla väl!!

160821 Totalt rörlösa :-(

Som rubriken anger så har vi alltså fortfarande inte fått våra rör. (Mummel, gnäll och massor av fula ord)

Måndagen kom och gick och vi fick alltså inte våra rör. Leverantören svarar heller inte på mail, såklart, men Magnus råkade springa på honom inne på marinan och det var nog tur att jag inte var med får jag hade fått ett psykbryt, tror jag. Leverantören talade helt enkelt om för Magnus att rören inte ens hade lämnat Trinidad ännu….. – För det har ju varit karneval, hänvisar han till. Men för i H-LV-T-!!!!! I hur många veckor ska man kunna skylla på att det varit karneval i tre dagar? – Men när båten kommer in på fredag ska jag personligen gå ombord och hämta rören! Ja, eller hur… I skrivandes stund är det söndag och vi har inte sett till några rör. Christer på Searocco köpte lite grejor från Australien och fick de levererade på fyra dagar. Sedan tog själva tullarbetet fem dagar men ändå! I fredags eftermiddag hade han sina saker. Vi har väntat i över en månad nu. Jag blir verkligen skogstokig på hela denna historien och vi ångrar bittert att vi ens drog igång det. Men nu har vi en stor vindsnurra i akterruffen som tar plats och vi har ingen stolpe att sätta den på. Det är nog tyvärr så att det är dags för oss att blanda in polisen i denna historien för det verkar faktiskt som om vi har blivit lurade. Varför kan det aldrig vara enkelt??

På onsdag ska vi flytta oss hela 5M, två vikar bort för på torsdag ska Nannygumman upp på torra land. Vi är nästan färdiga med allt arbete vi hade bestämt oss för att göra innan lyftet så det är vi nöjda med. Det ska bli lite spännande att se hur det är att bo i båten, i denna värmen, på land och försöka få lite jobb gjort. Det viktigaste är ju att vi får henne bottenmålad och vi har faktiskt tänkt att höja vattenlinjen ytterligare 10 cm för att slippa allt smuts och beväxning som på något skumt sätt kryper upp på friborden.

Att vi ska lämna vår trygga ankarplats känns tudelat. Vi har legat här i snart tre månader och det är riktigt trevligt och mysigt här. Men samtidigt så är vi hiskeligt rastlösa och vill komma ut och segla. Men vi kommer sakna det enkla livet här med bra tillgång till service, trevligheter och alla vänner.  Jag kommer bland annat sakna att kunna gå på yoga två gånger i veckan men jag får väl hitta på något annat. Vi får se om vi får till en bukringssegling upp till Martinique för nu står lågtrycken på kö ute på Atlanten. Annars får vi gå i en båge mot ABC-öarna för att inte hamna för nära Venezuela.  Vi följer noga vädret flera gånger per dag och ibland får man lite skrämselhicka när man ser prognosen. Men det gäller att hålla sig lite kall för de prognostiserar till och med ”störningar” och sätter procentsatser på hur stor sannolikheten är för att det ska bli ett lågtryck. Och ett lågtryck behöver inte innebära att det blir en orkan av det hela. Så som det är nu så går man ibland och oroar sig för något som till 40% chans kommer att bli ett lågtyck och som sedan kanske utvecklas till en kuling som med största sannolikhet kommer gå norr om oss. Någon sa att det under en orkansäsong bildas över 200 störningar som skulle kunna utvecklas till en orkan eller tropisk storm. Hitintills kanske vi har sett ett 20 tal störningar och endast en har blivit till en namngiven storm och den verkar hålla sig mitt ute på Atlanten, långt norr om oss och lär inte påverka oss alls. Men om vi ska ta oss upp till Martinique för ett par dagar så vill vi gärna ha en riktigt bra prognos så att vi inte riskerar att segla in i något dumt.

Vi befinner oss vid den röda ringen. Markeringarna är alltå

Vi befinner oss vid den röda ringen. Markeringarna är alltså störningar som kan bli stormar eller orkaner. KAN bli….

I början av veckan så hade vi faktiskt lite skitväder här. Det kom ett par kraftiga byvindar och helt plötsligt gick radion på högvarv. Det var flera båtar som draggade och eftersom det var på kvällen så var många i land för att äta middag. Den största båten i viken hamnade tyvärr uppe på revet, trots hjältemodiga försök av många att rädda den. Ägaren befann sig tydligen på andra sidan jordklotet och båten var obemannad. Det kan inte ha varit roligt att få det samtalet…. Efter ett par dagar så lyckades de faktiskt dra loss den och den ligger nu tryggt förtöjd vid kaj inne på marinan.

Stackars båt!

Stackars båt!

Våra kanadensiska vänner på Jono har besök av sina ungdomar i ett par dagar och fixade därför en minibuss med guide för en hel dag. Vi på Nanny, Swede Dreams och Searocco var inte sena att hänga på och vi fick en jättehärlig dag med besök på chokladfabriker, muskotfabrik, romdestilleri och mycket, mycket mera. Cutty som chauffören hette var mycket kunnig och gav oss fullständiga lektioner i både öns historia som såväl naturen och allt möjligt annat kul. Det blev en lång dag med massor av roliga upplevelser. Det roligaste var nog trots allt destilleriet. Det drevs på exakt samma sätt som det gjorts sedan 1700-talet. De hade 80 anställda och exporterar ingenting eftersom efterfrågan på ön är större än tillgången. Dessutom så blir deras rom så stark att man inte får ta med den på flygplan för den anses som farlig. Men för att lösa det problemet så har de skapat en ”flygplansvänlig” produkt som späds med destillerat vatten för att få ner procentsatsen under 70%…. Hela fabriken drevs med ett vattenhjul och arbetarna stod mitt i de gamla maskinerna och stoppade ner sockerrör i krossmaskiner endast iförda flip flopp -tofflor. Eftersom allt drevs av det gigantiska vattenhjulet så fanns det heller inga säkerhetsanordningar som stoppknappar eller liknande. Jag vågade faktiskt inte fråga om olycksstatistiken. Alla flaskor fylldes sedan för hand. Och hur smakade romen? Svaret kan bara bli ett och det är:  Vedervärdigt!

Dan och Kristin vid Concordvattenfallet

Dan och Kristin vid Concordvattenfallet

Muskot i långa banor

Muskot i långa banor

Vi får väl oxå vara med på bild då....

Vi får väl oxå vara med på bild då….

På chokladfabriken

På chokladfabriken

Klart man får smaka också

Klart man får smaka också

Magnus testar chokladöl

Magnus testar chokladöl

Kanadensarna på lunch

Kanadensarna på lunch

Öns mest populära rom

Öns mest populära rom

Vattenhjulet som driver hela fabriken

Vattenhjulet som driver hela fabriken

Flipflopp på romfabriken

Flipflopp på romfabriken

Dessa maskiner har varit med ett tag

Dessa maskiner har varit med ett tag

Vår guide visar upp själva kokapparaten

Vår guide visar upp själva kokapparaten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två olika flaskor där man i den ena späder ut romen med vatten

Två olika flaskor där man i den ena späder ut romen med vatten

Alla är lika nyfikna :-)

Alla är lika nyfikna 🙂

Förjäsning och rensning. Luktade urk!

Förjäsning och rensning. Luktade urk!

Självklart skulle det provsmakas också

Självklart skulle det provsmakas också

Vi fick även besöka en övergiven flygplats

Vi fick även besöka en övergiven flygplats

Carlos lycklig inne i ett av de gamla planen

Carlos lycklig inne i ett av de gamla planen

Hela vårt bussgäng!

Hela vårt bussgäng!

Idag är hela svenskmaffian bjudna till Atla på middag. Vi ska få lära oss att spela domino på Grenadavis och äta köttbullar. Ska bli kul!!

160814 I väntans tider…

Det här med att beställa saker här i Karibien går ju sådär bra, rent ut sagt… Det är nu tre veckor sedan vi beställde ett 6 meter långt rostfritt rör som skulle levereras efter en vecka. Eller hur…. Först så blev det ju lite mer än en vecka eftersom vi lagt beställningen en onsdag. Så då blev det ju till fredagen efter. Fredagen efter kom och gick och sedan blev det karneval. Och när det är karneval så står ALLT bom stopp still! Alltså, strax efter karnevalen kommer röret! Så bra! På onsdagen då? eller??  Onsdagen kom och gick och vår leverantör slutade svara på mail. När vi fick tag på honom på torsdagen när han gjorde ett jobb på Jono, våra Kanadensiska kompisars båt, så förklarade han att rören faktiskt skulle komma under fredagen. Jaaa! ropade vi. När möts vi i marinan för överlämnandet, frågade vi. – Nej, inte så… Alltså BÅTEN med rören kommer till Grenada i morgon.  – Driver du med mig???  – Jag känner kaptenen så jag kan säkert få loss röret snabbt. – Du menar att en hel båt ska lastas av och allt ska ta sig genom den nitiska tullen en fredag eftermiddag och sedan ska du kapa röret i förbeställda längder och detta kommer ske under fredagen? Frågade Magnus. – Nja… nä… Kanske inte. Men måndag! Då har ni era rör! Säkert! Vi tror nu inte så mycket  på detta och börjar faktiskt misströsta en del. Vi ska lyfta båten om en och en halv vecka… Då var det tänkt att både vindsnurran och dävertarna skulle sitta på. Men det får vi nog glömma… Även om Carlos jobbar dygnet runt så tror vi det blir svårt. Vi får göra så gott vi kan och JA, jag vet att vi är i Karibien och att allt går så mycket långsammare här. Men det får ju finnas gränser…..

Det är ju inte så att vi har långtråkigt. Vi har att göra och det händer ständig saker och ting. Det blir trängre och trängre i ankarviken för varje dag som går och detta gör ju att det händer lite saker. Bland annat fick vi vår ankarmarkeringsboj avkörd härom dagen och vi har fått en granne mellan oss och Swede Dreams. De ligger ”intressant nära” Swede Dreams om man ska säga det på ett fint sätt!

Annars så har vi också träffat kompisar IRL som det väl så fint heter. För ett par år sedan så fick jag kontakt med Eva över nätet via den fina FB gruppen Women who Sails. De är från Sverige och köpte en båt i Florida som de nu seglat ner hit och när vi fick träffa Eva och Peter för första gången nu i tisdags så kändes det som att träffa ett par gamla goa vänner. Deras Atla är monsterstor på över 60 fot och det var en kul rundtur att få se den. Den är riktigt smal för att vara så stor och den är byggd för att leva och segla i. Inte för att ha charter med. Vilket gör att den har fokus på smarta lösningar och hårt väder istället för att försöka få in så många bäddar i båten som möjligt.

Peter i gohörnan på Nanny

Peter i gohörnan på Nanny

Eva på besök

Eva på besök

Vackra Atla!

Vackra Atla!

I går fyllde allas vår Lola år och hennes omtänksamme man hade fixat en så fin grillfest på stranden för henne och oss. Det var grillad mahimahi, kyckling och fläskfilé mm. Dessutom en massa goa drycker i en stor islåda. Jag hade bakat en chokladkladdkaka som också uppskattades. Tanken var att det skulle vara varm hallonsås till kakan men jag upptäckte att det var väldigt svårt att göra hallonsås när jag köpt jordgubbar…. Så det fick bli en jordgubbssås med vanilj och lime i stället. Fungerade det med.

Födelsedagsbarnet

Födelsedagsbarnet

På födelsedagskalas i Karibien så badar alla  :-)

På födelsedagskalas i Karibien så badar alla 🙂

Lola och Carlos

Lola och Carlos

Ingen födelsedag utan tårta!

Ingen födelsedag utan tårta!

Goa Carlos och Lola tar sig en födelsedagssvängom

Goa Carlos och Lola tar sig en födelsedagssvängom

Och så ska vi få besök! Jag är så glad att vi har dig, vår tokiga Lotta, som nu bokat biljett till Curaçao! Vi ses om mindre än två månader på ABC-öarna!!

160801 Redan augusti!

Tiden springer verkligen iväg! Dagarna bara försvinner. Vi orkar inte riktigt göra så mycket varje dag och det är väl kanske därför som det känns som att saker och ting går väldigt långsamt ibland. Vi fortsätter att försöka beta av vår lista. Magnus har tillbringat veckan på knä och lekt med gelcoatspacker. Vi har en massa små skador i däcket som ser ut som svarta prickar. Många av dem är inte mer än en millimeter medans en del är uppåt två cm stora. Några har vi haft i flera år men nu tycker vi att de blir fler och fler och då är det nog dags att börja laga dem. Så istället för att Nanny nu är svartprickig på däck så är hon vitfläckig! Jag fortsätter med att borra hål i sargen. Det tar ca en dag för att få till ett hål och grovslipa det. När jag gjorde det främre, på styrbordssidan, i höjd med köket så fick jag en liten chock. Helt plötsligt så framträdde ett fingerstort hål! Plasten som jag borrat ur är ju massiv plast på en tjocklek av ca 5 cm och nedåt har inte sett ut att vara några problem. Men nu satt jag alltså i gummibåten med slipmaskinen i högsta hugg och stirrade på ett hål!! Magnus gick ner i köket och konstaterade att vi numera hade ett hål rätt in i köksskåpet. INTE bra…. Efter lite funderande och rotande i ”kladd och kletlådan” hittade jag dock glasfiberspackel med trådar i och när regnet slog till två timmar senare så var hålet tätat i två omgångar och dessutom slipat. Jag följde ordinarie Rasmusstandard och plastade på en två, tre centimeter sisådär…. Så det var ju lätt åtgärdat!

Ups... Hår rakt igenom däcket...

Ups… Hål rakt igenom däcket…

Inifrån köksskåpet ser man tydligt hur solen lyser igenom. :-(

Inifrån köksskåpet ser man tydligt hur solen lyser igenom. 🙁

Vi har äntligen fått vår vindsnurra. Det tog oss två promenader över till viken bredvid innan vi fick tag i  vår leverantör och fick med oss vår snurra. Vi har tänkt länge och noga över denna investering så ni som anbsolut inte gillar detta med vindsnurror – det är ingen idé att ni talar om för oss hur dåligt det är med en snurra. För nu har vi bestämt oss och och investeringen är gjord. Detta ska vara den tystaste och mest effektivaste på marknaden just nu och Magnus har gjort en noggrann marknadsundersökning. Carlos ska hjälpa oss med att svetsa till ställningen som ska monteras på radarstolpen. Vi har jagat material i över en månad och så som det ser ut så får vi de sista rören nu i slutet av veckan. Den svåraste biten var det halvmeter rör som ska sitta närmast snurran. Vi har sökt över hela ön för att hitta ett rostfritt rör med rätt dimensioner och mer eller mindre gett upp då när Gary, som levererar vår vindsnurra berättade att han hade precis en sådan bit rör ombord. Vi trodde inte våra öron men åh, så glada vi blev!

Säg hej till Rutger, vår nya medarbetare ombord. Han jobbar med försörjning av el!

Säg hej till Rutger, vår nya medarbetare ombord. Han jobbar med försörjning av el!

På elsidan har Magnus nu fixat så att vi kan slå av AIS:en separat via instrumentpanelen. Det innebär att vi snabbt kan gå över och bli osynliga för andra båtar medans vi själva fortfarande kan se var andra AIS:båtar är. Det kan vara bra i vissa lägen där det kanske finns lite skum trafik. Nu har vi inte planerat att åka till sådana områden men man vet ju aldrig.

När vi ändå pratar om planering så har vi nu börjat planera nästa säsong. Det ser ut att bli en liten nätt rundtur på ca 4 000M i den västra delen av den Karibiska sjön där vi siktar på ABC öarna efter en snabb bunkring uppe på Martinique.San Blas, Jamaica och Kuba finns med på listan. Detta känns mycket, mycket spännande. Framför allt San Blas, utanför Panama, med sina små atoller och indianer och otillgänglighet känns väldigt lockande. Vi kommer att behöva fylla båten så att vi blir självförsörjande i ca två månader och sedan blir allt annat en bonus 🙂

Planerad rundtur under från september fram till ca maj 2017

Planerad rundtur under från september fram till ca maj 2017

I fredags tog vi oss en sväng in till St Georges och tittade på den årliga mangofestivalen. Den var väldigt omtalad men vi blev ärligt talat lite besvikna. Men en dag på stan är ju aldrig fel och vi tillsammans med Swede Dreams fick en fin och spännande dag med många små fynd i affärerna och lite lokal mat.

Mangofestival vid den nationella arenan

Mangofestival vid den nationella arenan

En konstig mango...

En konstig mango…

Så med andra ord. Vi blandar trevligt umgänge med jobb, träning, bad och lite framtidsplanering 🙂

Nu är det bara en månad kvar tills Nanny ska vara förberedd och fixad för en ny säsong. Tänk det är redan Augusti!!

160724 Massa foton och en liten rapport

JA…. Jag ligger efter med uppdateringarna. Det är bara att erkänna. Men grejen är den att vi mest grejar och håller på. Så det är kanske inte så intressant tänker jag. Eller???? Men vi har rätt kul inemellan också.

Silke stannade i vår koloni i över en vecka och vi hann med både härliga grillfester och att fira hennes födelsedag ordentligt. Jag hade gjort chokladkaka med hallonsås till lunch, självklart med bubbel till. Sedan bjöd hon på tapas i sin båt. Kul och sen kväll. Dagen efter hade vi faktiskt vår första sovmorgon på flera månader. I och med värmen vill vi upp tidigt på dagen så att man hinner göra något innan hettan överfaller totalt. Det blir mest att vi går ut på kvällen för att äta något enkelt och billigt. Annars håller vi oss mest på båtarna.

Återföreningsbubbel med Silke

Återföreningsbubbel med Silke

Ska latar sig i sittbrunnen

Ska latar sig i sittbrunnen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två glada tjejer

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vaaaaaaa?

En glad trio

En glad trio

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Silke visade sig ha en trumma ombord

Den måste ju testas!

Den måste ju testas!

Paco får en liten lektion

Paco får en liten lektion

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Magnus var tvungen att prova också 🙂

Chokladkaka med hallonsås på Silkes födelsedag

Chokladkaka med hallonsås på Silkes födelsedag

Skål och grattis på din dag !!!

Skål och grattis på din dag !!!

Kakan gick ner på högkant!!

Kakan gick ner på högkant!!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Såklart lite mer bubbel…

Värdinnan och födelsedagsbarnet med massa god "pizza"

Värdinnan och födelsedagsbarnet med massa god ”pizza”

Affe påstår att han är lik någon i Miami Vice....

Affe påstår att han är lik någon i Miami Vice….

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lola och katten Ska

Carlos på "sniskan"

Carlos på ”sniskan”

När det gäller alla våra projekt så går en del framåt och annat står helt still. Detta med att få tag på vettigt rostfritt verkar helt omöjligt! Det ska finnas men nu har vi försökt i över en månad. Vi har trots allt fått tag på en kille som har sagt att han kan importera grejorna på en vecka eller så, men innan dess så vill han att vi ska besöka hans verkstad för att se vad han kan hjälpa oss med. Vi skulle träffas i fredags kl 08:30 men när vi stått och väntat på parkeringen i över 45 minuter gav vi upp. Carlos skulle med sin familj till en gård på besök och vi hade annat inplanerat. Efter över en timme ser vi hur han står på dingebryggan och spanar ut mot våra båtar. Jag åkte tillbaka till bryggan och efter lite diskussion så kom vi fram till att vi ska göra ett nytt försök i början av kommande vecka. För han vill verkligen inte beställa förrän vi besökt honom. Så nu hoppas vi att vi ska kunna göra detta på tisdag så att beställningen går in. Vår vindsnurra befinner sig på en katamaran som ligger en dags segling norrut. Han bedyrar hela tiden att han är på väg ner till oss och att han kommer snart. Det har han sagt i ett par veckor nu. Inte konstigt att vi börjar misströsta. Men å andra sidan så har vi inte betalat något ännu så vi lever ännu på hoppet att vi ska få till detta.

De projekten som går framåt är i alla fall de som vi kan styra över själv. Magnus har dragit om och förbättrat delar av våra elsystem. Bland annat så har han monterat två st dubbla USB uttag där vi kan ladda allt från telefoner till kameror utan att behöva någon omkopplare. Det är lite kul att han ibland får göra jobb som faktiskt syns… För det är klart att det kan vara lite tröstlöst att jobba en hel dag med en krånglig kabeldragning som ingen kommer att lägga märke till. Vi har målat färdigt taket och listerna i doghouset. Det blev som nytt. Listerna är nästan föööör blanka. Men det kommer säkert snabbt att slitas av solen så det gäller att njuta så länge det är vackert.

Magnus gör synligt elarbete

Magnus gör synligt elarbete

Och när han är färdig så är jobbet osynligt...

Och när han är färdig så är jobbet osynligt…

Magnus gör fiskestopp till vårt saltvattenintag

Magnus gör fiskestopp till vårt saltvattenintag

Magnus gör brickor till wifi-antennen

Magnus gör brickor till wifi-antennen

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Magnus försöker med att höja vår Wifi-antenn lite…

Silke i masttoppen på Ocean Maiden

Silke i masttoppen på Ocean Maiden

Vårt dumma problem med de små fiskarna i vårt vattenfilter har Magnus löst genom att göra en fjäder av rostfritt som han knött in i genomföringen. Han fick även göra en till vår avluftning till dieseln för där bestämde sig ett gäng getingar att försöka bygga bo, vilket vi självklart inte tycket var en bra idé!

Ett av de större projekten som vi dragit igång är att borra hål i däckets sarg. Vi har redan två hål på varje sida men det räcker inte när sjöarna slår över däck. Detta är en riktigt ogenomtänkt konstruktion av Hallberg Rassy. Även andra båtar än Rasmusen har detta. Det är alltså så att allt vatten som hamnar på däck har bara en väg ut till havet igen eftersom det stoppas av den höga ”däckssargen”. Denna väg går via självlänsarna i sittbrunnen! Hur idiotiskt som helst! Det innebär nämligen att om vi får två vågor över däck i en följd så står vi med vatten upp till fotknölarna i sittbrunnen. Och ni som känner till Rasmusens konstruktion vet kanske att durken i sittbrunnen består av två motorrumsluckor.  Dessa är självklart låsta och täta men….. Vad finns det som alltid klarar av att vara tätt? Vem vill ha vatten som forsar IN genom självlänsen istället för att forsa UT?

Så efter lite funderingar så satte jag borrmaskinen i sargen och borrade fyra stora hål bredvid varandra. Hu… Läskigt!! Sedan en sliptrissa på borrmaskinen och vips så har vi ett nytt hål, eller en sk spygatt. Nu ska det bara göras tre till och dessa ska slipas ner, bestrykas med epoxi, slipas igen och sedan målas i tre lager. Jag har köpt lite halvgulvit färg som jag hoppas inte ska sticka ut för mycket.

Borrar innifrån

Borrar innifrån

Liv borrar hål i båten igen

Liv borrar hål i båten igen

Ups.... I did it agan....

Ups…. I did it agan….

and again....

and again….

...and again

…and again

160717 14_40_04 Grenada 23

Slipat hål. Nu ska det det bara slipas lite till och... och..

Slipat hål. Nu ska det det bara slipas lite till och… och..så ska vi göra tre till.

Vi har också fått svar på våra offerter från de olika varven och som det ser ut nu så kommer vi lyfta sista vecka i augusti ett par vikar bort härifrån på en marina som heter Clarkes Court. Det kommer gå på ca 4000:- inklusive avspolning. Då ingår också att vi får bo på båten de fem dagar hon ligger på land. El och vatten tillkommer utöver detta men toaletter och dusch ska ingå. Tänk en dusch! Jag har inte sett en riktig dusch sedan vi lämnade St Martin någon gång i mars. Jo!! Det är klart att vi duschar. Vi har en tryckvattensdusch med kallvatten till badbryggan. Kallt och kallt. Det är inte kallt direkt utantemperaturen ligger runt 30 grader och uppåt…. Men detta är dyrbart watermakervatten så duscharna blir väldigt korta.

Men vi har det bra! och dagarna går…..

Hej då Silke - ses snart igen..

Hej då Silke – ses snart igen..

160707 Att åka buss på Grenada

Jag har ju i ett tidigare inlägg berättat om den rallykörning som vi var med om när vi skulle på utflykt och besöka vattenfallen. Den gången var det en organiserad busstur. Men här finns hundratals (kanske liiiite överdrivet, men det känns faktiskt som om de är så många…) små minibussar som kör kors och tvärs. Det finns ett antal olika rutter och vi har nu provat dessa ett par gånger och det är en riktigt upplevelse. Det går 13 personer i en minibuss plus chauffören och hans inkastare. För de första så kör de ju på fel sida i detta landet och det går bara inte att lära sig. Känslan är hela tiden att det är fel, fel, fel och känns som att alla ska krocka i varje korsning. Chauffören hänger halvvägs ut genom sitt fönster på högersidan och ropar, hojtar och tutar på alla tänkbara och otänkbara passagerare längs med vägen, på sin sida. På vänster sida, precis vid dragdörren hänger ”inkastaren” som hojtar och skriker till alla på sin sida. Även om du går i motsatt riktning på vägen så tutar de och hojtar och frågar om du ska med. Tutar gör de förresten på allt. I korsningar, i kurvor, vid möten, vid raksträckor – ja precis heeela tiden. Det är billigt att åka buss. Det kostar 2,5 XCD per person och resa vilket motsvarar ca 8 SEK och dessa betalas till inkastaren. Då kan du åka ett kvarter eller hela vägen in till St Georges. Och även om det finns busshållplatser så används dessa väldigt sparsamt för bussarna stoppar precis var som helst och när som helst. Busshållplatserna är ofta fulla av så stånd där det säljs frukt, grönt, grillad majs, godis eller om du behöver reparera dina skor så finns alla möjligheter till det också. Inkastaren slänger sig ut i gatan och stoppar bilar för att ”gamla farmor” ska kunna ta sig över vägen och kommer ombord i bussen. Alla hälsar och är väldigt trevliga. När man väl hoppat in i en buss så får man ofta höra. ”Vi ska bara köra tre minuters gångväg åt fel håll och släppa av några” De måste promenera väldigt fort på Grenada för de tre minuterna kan lika gärna vara 10 minuter på kringelkrokvägar till långtbortiskogen. Men det gör ärligt talat inget – vi ser det som sightseeing och tid har vi. Inne i bussen är det vaaaarmt och trångt. Jag är ju 175 cm lång och jag har allvarliga problem att få plats med benen. När det kommer ombord någon av det mer bastanta släktet så är det bara att bita ihop och bli inknödd mot väggen. Sedan har vi musiken…. den dånar så att öronen fladdrar. Musiken är som är en blandning av calypso, rapp och reggae (eller nåt). Det roliga är att ena låttexten är snuskigare än den andra men helt plötsligt så kommer det en kristen låt som alla, ja inte vi då, högljutt sjunger med i. Så ena minuten rappas det om f*ck och nästa om h*lleluja. Även om man sitter inknödd i en buss så betyder ju inte det att man inte kan dansa med överkroppen åtminstone :-). Mitt i allt hojtar inkastaren till, vräker upp dörren och hoppar ut i farten. Chauffören viftar med sin högerhand så att bilarna bakom ska sluta tuta och så får vi ombord ett par medpassagerare till. Om du ska av så bankar du i fönstret och har du tur så släpper de inte av dig mitt i en korsning! Detta är rolig underhållning på hög nivå och det är liksom bara att hänga med och njuta skådespelet 🙂

Gött ont och illa ont

Hoppsan! Helt plötsligt så har vi legat här i vår vik i två veckor! Var tog tiden vägen? Vi blandar redan ihop dagarna och har dålig koll på veckodagarna. Häromdagen så kom marinapersonal och lade en båt vid en boj en bit bakom oss. Denna boj ligger precis bakom vår närmaste granne, som också ligger bakom oss. Eftersom vår granne låg alldeles för nära bojen så var de tvungna att ta in på sin  kätting så att de inte krockade med den nya bojliggaren. Och när de tagit in sin kätting så låg vi helt plötsligt för nära vår granne! Eftersom vi ankrat efter dem så var det inte så mycket annat att göra än att flytta på Nanny. Inte för att det är så jobbigt eller kräver så mycket. Men efter två veckor så vet man att ankaret är mer eller mindre begravt och de första meterna kätting från båten ser ut som en botanisk trädgård – så visst… Det är allt lite jobbigt. Vi ankrade om och hamnade rätt bra i förhållande till våra grannar. Kanske så att vi kom liiiite för långt ifrån Swede Dreams. För om det kommer en riktigt kaxig ankrare, så skulle den kunna knö sig in emellan  oss – nästan. Något som vi självklart INTE har något intresse av. Swede Dreams i sin tur ligger ju innanför oss, mot stranden. Och de ligger på gränsen, kanske till och med lite över gränsen av det som man får lov att ligga i förhållande till stranden. Det finns  bojar som markerar hur nära stranden båtarna får ankra. Swede Dreams har inte ankrat innanför bojarna men när vinden vänder lite så glider de precis innanför. Detta har hotellet innanför påpekat för Lola, men de har inte uppfattat det hela som att de måste flytta.  Så idag var det stora diskussionen, där självklart hela svenskmaffian var inblandad,  om de också ska ankra om eller inte och isåfall hur!. Visst – det låter som ett enkelt problem men när vindarna vrider och har sig så är detta inte självklart. Dagen slutade i alla fall med att de ligger kvar. – vi får väl se vad som händer på den fronten.

Vi å vår sida jobbar på vår ”att göra lista”. På loppmarknaden i söndags så hittade vi ett nytt gaslarm som Magnus monterade. Dingeskyddet till Swede Dreams är klart och jag har idag lagt om ny sikaflex i skarven mellan vask och diskbänk. Vi använder vår kära saltvattenspump väldigt mycket och där slösar vi med vatten till grovdisk och annat. Men nackdelen är att det sliter på inredningen. Förutom att sikaflexen runt diskhon släppt så nu måste vi också lacka om en hel del lister i köket – men det kommer senare. När jag ändå höll på med sika så passade jag på att laga ett par  irriterande läckor i doghouset. Jag gjorde ju om det mesta av tätningarna till glasrutorna i april 2015 hemma i Götet. Då hade jag problem med att sikan aldrig stelnade i kylan. Här, i värmen,  är det precis tvärt om. Tre minuter efter det att sikan lämnat tuben så har det blivit en hinna och därefter är den väldigt svårarbetad! Men tillslut blev det hyfstat. Vi åker också på lite projekt som vi inte räknat med. En dag så slutade vår ”gasavstängare” att fungera. Det är ett relä som sitter framme i ankarboxen vid gasolflaskan och via den så kan vi fjärravstänga gasen direkt på flaskan. Nu gav den bara upp! Konstigt tyckte vi…. Men när vi såg att datumet på själva relät var från nov 1972 så måste vi ju bara erkänna att vissa saker håller länge på Nanny innan de går sönder. Magnus har efter lite brottande med en nyanställd ”knickedick” inne på marinahandlaren i alla fall fått handla nya delar och i morgon ska vi se om vi inte kan få kopplat ihop allt och därmed höja säkerheten i båten lite igen. Inte så att det är någon fara. Vi har en avstängningskran precis bakom spisen som vi alltid använder men det är skönt att veta att det är avstängt vid själva flaskan. Så det går framåt – sakta men säkert.

Det här med gott ont och illa ont då? – Jo. Det goda onda kommer faktiskt från att jag har börjat testa på Yoga! Två ggr i veckan så är det gratis yoga precis vid hotellet innanför Nanny och eftersom jag aldrig riktigt förstått det här med yoga så måste man ju testa. Till min stora förvåning så tyckte jag att detta var riktigt, riktigt roligt. Men UJ, vilken träningsvärk det ger! Och jag förstår inte hur alla de erfarna faktiskt gör för att få till alla dessa knepiga ställningar. Och när det är som värst och alla muskler bara vibrerar av ansträngning så säger läraren ” Slappna av…. ni ska inte spänna några muskler… vila i era ställningar…” ELLER HUR!!!… Detta ger i alla fall ett gött ont efteråt!

Illa ont… Jo det kommer sig av att jag biter av en tand! Ni som känner mig vet att jag hellre föder barn än går till tandläkaren!  Men med en tand avbiten till en tredjedel och dessutom med massa vassa kanter som får tungan att blöda, vad gör man?? Jo,  man går ut på morgonnätet som går på kanal 66 varje morgon kl 07:30 och helt enkelt frågar efter en bra tandläkare. Därefter fick jag snabbt bokat en tid. Jag fick de vassa kanterna avslipade och dessutom ett MYCKET jobbigt besked. Det var sprickor ner i den rotfyllda tanden och den skulle gå sönder om jag inte gjorde något NU!! Och om den sprack så var det bara att  dra eller borra ur resterna… (HUUUUU) Så, nu på måndag har jag nu en tid där tanden ska slipas ner och därefter ska det tas mall till en krona. Kronan tar fem veckor att tillverka och därefter så kan de fästa den på resterna av min tand….. Detta var precis detta som har varit min värsta skräck med långsegling. Att behöva göra större tandjobb utomlands. Men nu är det bara att bita ihop och göra det bästa av det. Illa- Illa ont, känns det som . Men det finns de som har det värre och jag försöker hela tiden påminna mig om att jag befinner mig på vackra Grenada i det fantastiska Karibien och att jag INTE ska gnälla. Men det var inte riktigt detta jag hade i tankarna när vi planerade långsegling…

Och när jag när jag ändå är i gnälltagen så måste jag berätta om min nya-begagnade systemkamera som jag fick nerflugen med Björn i höstas. Även den har nu börjat protestera och vill bara fungera i korta stunder. Så sorgen är stor eftersom min ”lilla röda”. Den vattentäta och stötsäkra Olympusen jag har också har även den börjat protestera. Med andra ord är det snart dags att ge sig ut på shopping igen 🙁

På grund av kamerabristen så kommer här endast tre, tråkiga, bilder över hur sika-arbetet runt vasken blev!

Sliten sika

Sliten, läckande sika

Kladdig och snabbstelnande sika....

Kladdig och snabbstelnande sika….

Färdigt och klart! nu ska det bara torka innan städning.

Färdigt och klart! nu ska det bara torka innan städning.

Ha en go semester på er alla därhemma och därute!

160626 Vattenfall, grisbingo, midsommar och båtjobb

Efter lite funderande så hoppade jag och Magnus på en av de organiserade turerna som utannonserats på morgonnätet. Denna gick till ” Seven Sisters falls” mitt på Grenada. En av båtarna hade organiserat det hela och avtalat transport med alla cruisers huvudchafför, Shademan, och till slut blev vi tre minibussar som i samlad trupp lämnade hamnen. Tanken med utflykten var att få se lite mer av Grenada och dessutom få lära känna lite andra seglare och få höra hur saker och ting fungerar här på vår tillfälliga hemort. Det är många amerikaner som mer eller mindre bor här i sina båtar och de flesta verkade känna varandra väldigt väl. Vi blev varmt välkomnade och fick en riktigt, riktigt rolig och trevlig utflykt. Själva upplevelsen av vattenfallen var väl lite sisådär om jag ska vara helt ärlig. Vi blev ju rejält bortskämda på Dominika och då var vi ju helt ensamma. Nu var vi 30 talet som skulle plumsa i den lilla vattenpölen. Men det var gott om plats och massor av friskt sötvatten. Man har liksom glömt hur det är att bada i sötvatten under de här månaderna! Med alla skratt och skämt och allt som pågick så blev det riktigt trevligt. Det mest spännande var nog ändå att åka minibuss på det extremt smala och branta vägarna. Som jag har nämnt innan så är ju tempot här väldigt tillbakalutat och saker och ting händer inte fort här. Detta gäller INTE när folk sätter sig bakom ratten på sina bilar! Alla kör extremt aggressivt och framförallt toksnabbt! När våra tre minibussar jobbade sig upp på serpentinvägarna så  hade vi hela tiden ett stort gäng med bilar bakom oss som tutande och viftande visade sitt missnöje. De försökte sedan hela tiden köra om – även mitt i kurvor med obefintlig sikt. Själva satt vi inklämda och höll fast oss så gott vi kunde i den krängande bussen. Och allt detta till en underbar utsikt. Grenada är verkligen en grön ö!

När bussarna släppt av oss så väntade en klätterpromenad på ca 30 minuter och här fick vi också en mycket trevlig guide som följde med oss och föreläste om naturen vi såg. Tyvärr fick vi inte se några apor. Men det får väl bli en annan gång.

Hela bussgänget på led!

Hela bussgänget på led!

Det var allt lite brant ibland

Det var allt lite brant ibland

Vår guide berättar om bambuns växtrkraft

Vår guide berättar om bambuns växtrkraft

Två av de sju fallen

Två av de sju fallen

Två glada haikare

Två glada haikare

Vissa kurvor klara man inte på en sväng, utan man får backa en gång emellan

Vissa kurvor klaras inte på en sväng, utan man får backa en gång emellan

Väl hemma efter den lyckade turen så ”lurade” Swede Dreams med oss på bingo. Vi var väl inte jättesugna på detta men det är väl klart att man får hänga på och se vad som händer. Jag kan lätt säga att vi inte ångrade oss att vi hängde på. Nu är vi ju inga bingoveteraner, Magnus och jag men  Bingolotto har man ju spelat ett par gånger genom åren. Detta var så långt från bingolotto som man kan komma. De två högvinsterna var nämligen en gris respektive två grisar…. som trillades ut in  i vagnar på den lilla scenen. Carlos var lite besviken på att det inte var en ko i vinstpotten som ryktet förutspått. Han hade planerat att ha den på fördäck för att få färsk mjölk i kaffet. Visst har de en stor båt men här tror jag han har missbedömt förutsättningarna lite 😉 Förutom högvinsterna så var det ett par omgångar där man kunde vinna både pengar till att få dra en hemlig vinst ur en låda. Vinsterna i hemliga lådan bestod av allt från bindor till tidningsställ. MEN…. vid vinst så överlämnades inte priset förrän vinnaren dansat solo på scenen i ett par minuter. Detta gällde ALLA. Inklusive gamla ”mormor” som sopade hem vinst efter vinst. Och här går man inte upp och ställer sig och smågungar, samt tar ett steg från sida till sida i takt till musiken. Nä! här skakas det på rumpor! REJÄLT. Alltså så ställer man sig med ryggen mot publiken och rullar på rumpan – män som kvinnor – stor som liten – gammal som ung.  Tyvärr blev det ingen gris till oss. Lola var väldigt nära men inte tillräckligt nära.  När det hela var över slocknade jag och Magnus fortare än fortast efter en mycket innehållsrik och rolig dag.

I fredags var det ju också, som säkert ingen av er har missat, Midsommarafton. Detta firades helt regelmässigt med sill, potatis, Västerbottenostpaj, jordgubbar, grädde, dans och lekar. Vi hade installerat oss vid en fotbollsplan där det fanns en bänk och självklart blev det både nubbe och visor.

När det var dags för lekar hade vi fått sällskap av en engelsk båt och ut på eftermiddagen kom en kille som tillverkade hattar och korgar. Han gjorde underbara små fåglar till barnen och jag fick en korg – alldeles gratis av honom. Christer beställde en hatt som han bara på ett par minuter knöt ihop. En riktig konstnär! Det blev en riktigt rolig midsommar!

Midsommarbarn!

Midsommarbarn!

Midsommarmiddag!

Midsommarmiddag!

Vilka barn gillar inte jordgubbar med grädde?

Vilka barn gillar inte jordgubbar med grädde?

Leka måste man också

Leka måste man också

Lola i farten

Lola i farten

Crille och hans trevliga hattmakare

Crille och hans trevliga hattmakare

I övrigt så fortsätter båtjobben. Magnus har kopplat och dragit om lite kablar och bland annat så har nu tryckvattnet en egen knapp på instrumentpanelen. Vi är ju lite rädda att det ska spricka någonstans och om det gör det så lär vi förlora allt vårt dyrbara vatten på bara ett par minuter. Magnus har också läst på en massa om vindsnurror så nu har vi faktiskt beställt en vindsnurra och den ska monteras över radarrandomen. Jag har tillbringat två hela dagar på Swede Dreams tillsammans med min symaskin och syr ett dingeskydd. Sådant tar mer tid än vad man kan tro. Men nu närmar vi oss och jag tror att vi klarar oss på en dags arbete till. Det är riktigt roligt att vi är flera båtar som ligger ihop och kan därmed hjälpa varandra med diverse båtjobb och tankearbete. Diskussionerna blir många, långa och trevliga!

Nu idag, söndag, så ska vi iväg på båtpryls-loppmarknad hela gänget. Ska bli spännande att se om vi hittar något som vi tycker är absolut nödvändigt 🙂

160619 Framme!

Vi hade underbara dagar på Carriacou. Både Magnus och jag fastnade för denna lilla sömniga vik och hit kommer vi återvända! Den saken är säker. Jag firade min födelsedag här och fick både fina presenter och vi var ute och åt riktigt god pizza. Födelsedagslunchen bestod av kladdig chokladkaka och bubbel. Den bästa sortens lunch enligt mig.  En av dagarna gjorde vi en haik upp på en av de högsta topparna. Det var både varmt och brant men väl värt turen. Liv och Lola hängde en dag på på tanterna inne på stranden och deras vattengympa. Jag hade suttit och tittat på dem ett par gånger innan jag bestämde mig att jag var tantig nog att vara med. Det var en rolig upplevelse och förutom nya seglarbekantskaper så fick jag lära mig något nytt. Denna formen av vattengympa kallas för ”noodeling”. Det innebär att man har en lång plastkorv att flyta på och träna med. En av tanterna kunde inte ens simma och hade världens problem och några låg mest och plaskade runt i vattnet. Och det går ju inte…. så jag bestämde mig för att gå ”all in”. Och hoppla! Det var riktigt jobbigt och roligt!

En tusenfoting med snygg bakgrund

En tusenfoting med snygg bakgrund

Carlos och Magnus på väg upp

Carlos och Magnus på väg upp

Lite fin utsikt

Lite fin utsikt

Plundring av ett överfullt tamarinträd. Lola gjorde god juice på frukterna :-)

Plundring av ett överfullt tamarinträd. Lola gjorde god juice på frukterna 🙂

Liv får presenter på sin födelsedag

Liv får presenter på sin födelsedag

Jag blev jätteglad för mitt fina smycke! Tack Swede Dreams!

Jag blev jätteglad för mitt fina smycke! Tack Swede Dreams!

Paco och Luna gör sig snabbt hemmastadda!

Paco och Luna gör sig snabbt hemmastadda!

Födelsedagsmiddag på Lazy Turtle

Födelsedagsmiddag på Lazy Turtle

Riktigt god pizza och riktigt trevligt sällskap

Riktigt god pizza och riktigt trevligt sällskap

Men någonstans började Grenada dra i oss och ropa efter oss så på torsdagen seglade vi på östsidan ner, i en go härlig vind de 35M till Grenadas sydspets. Både vi och Swede Dreams ankrade upp oss bredvid Searocco längst in i Prickly Bay. Här är tanken att vi ska ligga still en två-tre månader. Det kanske låter väldigt länge men vi behöver pusta ut lite och ligga still. Listan på saker som ska åtgärdas på Nanny är uppe i två A4-sidor nu. Det är mycket som har slitits rejält senaste året och behöver underhållas. Någon gång i augusti/september tänkte vi försöka få till ett lyft så att vi kan måla om magen på henne och polera henne ordentligt. Så på så sätt är vi nu alltså ”framme”

Det finns flera vikar här och det är många seglare som ”översomrar” här. Risken för orkaner är väldigt liten här och om det skulle varnas för en så kommer alla vikarna tömmas och alla transportera sig ner till det lite mer säkra Trinidad i en väldans fart. Som tur är så har de/vi väldigt bra koll på hur orkanlågtrycken bildas och vi räknar med att få en varning minste en vecka innan vi hamnar i riskzonen och det ger oss oceaner av tid att flytta på oss.

Prickly Bay är känt för att vara lite rulligt. Men vi har som vanligt letat oss längst in och vi tycker att vi ligger riktigt bra. Kl 07:30 varje morgon så sprakar VHF:en igång och det lokala cruisernätverket drar igång. Här informeras om väder, aktiviteter och  andra nyttigheter. Vi blev nästan stressade första dagen när vi hörde om alla utflykter och fester och arrangemang och.. och …och… Men vi lugnade ner oss och insåg att vi nog inte kommer att få långtråkigt denna sommaren. Det gäller nog snarare att planera så att underhållet på vår kära Nanny verkligen blir gjort! Vi har varit en första sväng runt och tittat och här finns både ett riktigt gott utbud av mat (dyrt såklart…) och annat så vi tror att vi kommer att trivas riktigt bra här. Det regnar dock rätt mycket i omgångar så jag måste få till ett ordentligt vindskydd för vår förlucka så att den kan vara öppen under skurarna. Det är inte mer än 30 grader varmt men luftfuktigheten är hög, vilket gör att det lätt blir RIKTIGT svettigt!

Så här är vi nu och listan har börjat betas av och efter ett besök hos slaktaren igår så blir det gogrillning ikväll.  Sköt om er alla och hoppas ni har riktigt gott sommarväder!