//WL2K Dygn 3 och lite till mellan Martinique och Curacao

160926 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:12 47´008N 066 56´426W
Avverkade sjömil totalt: 372
Avverkade sjömil sista dygnet: 113
Sjömil kvar: 125
Medelhastighet sista dygnet: 4,7
Medelhastighet totalt: 4,96

Vädret med lite för lite vind fortsatte under hela söndagen och ut på söndagsnatten. Men vi tog oss så sakteliga framåt och eftermiddagen och natten blev händelselösa. Om man inte räknar med den armada av flygfiskar som bestämde sig för att anfalla sittbrunnen mitt i natten. Det är helt klart chockerande när de kalla, blöta och sprattlande varelserna dundrar in i sittbrunnen. Framförallt när de tar vägen via en kroppsdel på den som lugnt sitter i en hörna och håller vakt. De små filurerna stinker något fantastiskt illa och släpper fjäll som klistrar sig fast över allt. De kommer dessutom mest på natten vilket får oss att anta att det är landtärnorna som drar dem till sig. På måndagsmorgonen kom vinden så sakteliga tillbaka och stampet och klampet minskade lite. Men inte helt. Nu ser vi att vi definitivt kommer att komma till Curacao på tisdagsförmiddagen och det är vi nöjda med. Magnus har haft lite problem med att få kontakt med kortvågsradion. Det är tydligen populärt här och många av de bra kanalerna är upptagna hela tiden vilket gör det svårt att sända. Så inatt hittade han en lucka vid 02:30. Det var därför gårdagens inlägg kom så sent och det är stor risk att detta gör det också. Vindarna ska öka rätt rejält i natt så vi får se vad han får till. Det tar rätt lång tid att sända och är lite bökigt om det blåser mycket.
Vi närmar oss nu kusten vid Venezuela och jag har förstått att det är vissa som är oroliga för oss på grund av detta. Var inte det! Vi håller oss långt ifrån den kusten och ABC öarna tillhör ju Holland och detta anses allmänt som säkra seglingsvatten.
I vilket fall som helst så är allt väl ombord och inget har gått sönder detta dygn 🙂 I skrivandes stund så gör vi över sju knop och om det ska fortsätta så får vi dra ner på farten för att inte komma fram mitt i natten 🙂

Kram på er alla så hörs vi snart när vi är framme i Spanish Waters på Curacaou. Liv o Magnus

//WL2K Dygn 2 mellan Martinique och Curacao

160925 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:13 18’343N 065 05,907W
Avverkade sjömil totalt: 259
Avverkade sjömil sista dygnet: 108
Sjömil kvar: 237
Medelhastighet sista dygnet: 4,5
Medelhastighet totalt: 4,3

När man gjort 5-7 knop med toppar på över 8 knop under ett dygn så är det fruktansvärt frustrerande att dynget där efter ligga och rulla i 2,5-3,5 knop. Enligt gribfilerna så skulle det blåsa 6 m/s och eftersom gribfilerna alltid visar för lite så brukar vi lägga på 2 m/s. Detta har stämt bra det senast året men alltså inte detta dygn. Det har snarare blåst 2 m/s för lite. Alla segel smäller, bankar och slår. Det går bra i ett par minuter sedan kommer det back i den spirade focken och storen och allt smäller så det rister i mast och skrov. I och med att vi nu nästan har platt läns så rullar det också väldigt och detta ökar på smällandet. Vi kör med dubbla preventergajar för att vi faktiskt ser det som en risk att en av dem kan gå av med en smäll. Men konstigt nog så vänjer man sig nästan. Dagen blev helt händelselös dag och efter en middag med köttfärssås och spagetti så fick Magnus krypa till kojs. Innan solen gick ned så fick han dock iväg gårdagens inlägg. Det är tydligen bäst förhållanden att sända precis i solnedgången. Jag tog första passet och det enda som hände under de 6-7 timmarna var att vi hade en upphinnande fraktbåt som inte kunde bestämma sig om han skulle köra om oss på babord eller styrbords sida. Det krävde mycket själbehärskning från min sida att inte ropa upp honom och höra vad i all sin dar han hade för sig. Men när jag till slut bara såg den röda landtärnan och via AIS:en såg att han gjorde en stor gir så kunde jag andas ut igen. Han gick 0,5 distans bakom oss och det är rätt liten marginal tycker jag . Magnus vaknade av sig själv vid 2 tiden och kunde inte sova mer. Samtidigt dog vinden helt så vi bestämde oss för att starta motorn. Har man en motorseglare så har man. Jag kunde inte sova alls eftersom vi nu rullade rejält. Två saker gick sönder denna morgon. Dels så fastnade en av preventergajarna i den öppningsbara fönsterrutan i doghouset och slet loss ett av två gångjärn. Mängden fula ord när detta skedde ska vi inte upprepa. Själva fönsterramarna i doghouset är av aluminium. Det är inte helt lätt att laga saker i aluminium eftersom det inte är så lämpligt att skruva in rostfria skruvar i det materialet. De gillar helt enkelt inte varandra och det rostfira äter sig in i aluminiumet. Hur vi ska laga detta blir en senare fråga. Nr 2 på ”att gå sönder listan” var fästet till vår plotter som sitter på nakterhuset. Så Magnus har nu bundit fast plottern med ett snöre… Ser lite lustigt ut, men det funkar ju. Förutom detta och ett par regnskurar så hände det inget särskilt på Magnus pass. Jag somnade till samtidigt som solen gick upp och fick sova ett par timmar. Till frukost blev det stekpannebröd. Jag gjorde en dubbel omgång deg i går och lade hälften av degen i kylskåpet. Det efterjäste lite i kylskåpet men i övrigt så gick det fint att använda resten av degen dag två. Skönt att slippa röra ihop deg varje morgon! Vi fick lite mer vind efter ett tag och kunde stänga av motorn och eftersom sjön nu även lagt sig så rullar vi så sakteliga framåt. Eller det känns faktiskt som om Nanny går passgång i rullningarna. Solen skiner och halva sträckan är avklarad. Vi har det hur bra som helst och sitter mest i var sin hörna i skuggan och läser med ett öga på Boris, så att han sköter sig! Kram Liv o Magnus

//WL2K Dygn ett mellan Martinique och Curacao

160924 kl 12:00 Lokal tid, 16:00 UTC
Position:13 48,500N 063 21,524W
Avverkade sjömil totalt: 151
Avverkade sjömil sista dygnet: 139
Sjömil kvar: 343
Medelhastighet sista dygnet: 5,60
Medelhastighet totalt: 5,59

Grenada – Martinique
Jag ligger lite efter i uppdateringarna så här kommer en kort resumé över vad vi har haft för oss.

Seglingen mellan Carriacou och Le Marin på Martinique tog inte mer än ett dygn. Nanny formligen forsade fram på ett platt hav och med 7-8 meter per sekund så mådde både vi och båten toppen. I alla fall fram tills det att vinden dog helt för oss och vi fick köra motor den sista bliten. Det sved lite i samvetet eftersom vi precis fått fyllt henne med massa taxfree diesel efter utcheckningen. Men vad ska man göra?? Att ligga och driva mitt i orkansäsongen är inte något som står högt uppe på vår önskelista precis. Vi hade dock ett par underbara delfinbesök som fungerade som plåster på såren!

Väl framme i Le Marin så började genast bunkringen. Vi fick en mycket trevlig inbjudan via FB till Ammonite att komma över på sundowners. Vi hade inte träffat Kaj och Eva innan utan bara haft lite kontakt via nätet men nya bekantskaper är ju alltid trevligt och vi var såklart inte sena att tacka ja. Nu visade det ju sig att Ammonite inte direkt var en båt av det vanliga slaget. Här pratar vi motorskepp! Ammonite är av märket Nordhavn , 78 fot lång och 130 ton!!! Ett slott i våra ögon! Men vilket häftigt långrese-slott! Vi fick en grundlig rundtur och som vanligt så fastnade vi i motorrummet 🙂 Därefter en god drink upp på plan fyra= flybridge. Som sagt riktigt häftig båt som ska ta dem jorden runt. Men med stor båt kommer också mycket underhåll vilket Kaj påpekade. Men åter igen – cool båt och en trevlig kväll!

Onsdagen var det stora shoppingdagen och med hyrbil så avverkade vi ett stort antal butiker under dagen och det fick bli flera turer ut till Nanny med dingen innan dagen var över. På torsdagen så shoppade vi ett par omgångar ytterligare och det var faktiskt ett litet ögonblick där jag trodde att vi köpt på oss för mycket. Men det går förvånansvärt mycket ner i gömmorna i vår lilla båt! På kvällen fick vi sällskap av Kaj och Eva in till puben Mango Bay där det var karaoke…. Behöver jag säga mer?

Men det blev en tidig kväll för planen var att lämna Le Marin på fredagsmorgonen och ta oss de 500 sjömilen till Curacao. Efter att ha konstaterat att vi hade en fin väderprognos så beslutade vi oss för att gå som planerat. Att det dessutom ska komma in ett riktigt skitväder i mitten av nästa vecka över Martinique gjorde beslutet ännu lättare.

Mot Curacao
Kl 09 på fredagsmorgonen drog vi upp kroken, vinkade ”på återseende” till Ammonite, hissade seglen och satte en kurs på 250 grader sydväst. Med ett rev i storen och spirad genua fullkomligt plöjde sig gumman fram och vi pendlade mellan 5 och 8 knop vilket är mer än mycket bra för Nannygumman. Vindarna var ganska stadiga på 7-10 m/s från ost, syd ost. Jag tog första nattpasset och Magnus det andra. Det är inte många andra båtar ute men de lastfartyg som vi träffat på har alla på något konstigt sätt kommit lite för nära för att man inte ska vara på helspänn. Dessutom har inte all yrkestrafik här AIS så radarn körs med jämna mellanrum på natten och så håller vi såklart utkik. Gummijollen hänger bak på sina dävertar och det fungerar alldeles utmärkt. Nu har vi inte haft så mycket sjö att prata om men detta känns som ett bra tillfälle att verkligen få testa hur det är att ha jollen hängandes där bak. Jag är överlycklig att jag slipper slåss med den på fördäck i alla fall.

I morse vaknade jag vid åtta-tiden efter en ganska orolig sömn. Vinden hade minskat och sjön var allmänt bökig och krånglig. Detta gör att seglen slår och bankar en hel del när en bråkig våg sätter oss ur kurs. Med andra ord inte så bekvämt ombord längre. Detta sänker ju också hastigheten och just nu ligger vi mer mellan 3-5 knop istället. Men det går ju åt rätt håll! så varför klaga?? Efter lite nybakat bröd till frukost så sover nu Magnus i ett par timmar innan det är dags att försöka ladda ner nytt väder och försöka skicka detta inlägget via kortvågsradion.

Det innebär att vi inte kan se några kommentarer eller frågor eftersom vi bara sänder detta till hemsidan och FB ”i blindo”.

Men i stort sätt så är allt väldigt bra ombord och så som det ser ut nu så är vi framme på Curacao redan på tisdag!

Kram från Liv o Magnus

160918 Dags att segla igen

Då var vi på väg igen!

Saker och ting tar längre tid än man tror och framför allt när det är något som ska konstrueras. Men nu är i alla fall våra dävertar på plats. Det blev ett par dagar mellan hopp och förtvivlan eftersom godstjockleken på våra rör var mycket tunnare än beställt. Och i detta läget var det ingen idé att gå tillbaka och klaga. Så det var bara att bita ihop och ta fram tankehattarna. Till slut blev det i alla fall ett par dävertar med ett par extra stöd ner mot badbryggan. Det blev inte helt bra men det får duga än så länge. Vi kommer förmodligen att få stötta upp dem lite mer framöver men just nu så testar vi dem med dinge utan motor för att se vad som händer. Detta inlägget är utan bilder så ni får vänta lite på foton på hela konstruktionen tills vi har bättre uppkoppling. Carlos har i alla fall slitit nere i sin verkstad och fått till de mycket snygga dävertarna och vi är mycket tacksamma för detta. Det är bra när man kan byta lite tjänster här och där. Tack för hjälpen Carlos!

I skrivandes stund så har vi precis ankrat upp på Carriacou, norr om Grenada. Vi har varit här förut och vi har till och med ankrat på exakt samma ställe. I morgon på morgonen så blir det utcheckning och tankning av tullfri diesel innan vi siktar norrut. Vi har en tripp på ca 160M upp till Martinique och om vindarna nu bestämmer sig för att faktiskt bli det som det är prognistiserat så kommer vi att vara framme på onsdag eftermiddag, lokal tid. Alltså natten mellan onsdag och torsdag svensk tid.

Det kändes väldigt märkligt att lämna Prickly Bay. Det har blivit som ett hem de senaste månaderna men vi har inte direkt legat och pillat oss i naveln under tiden. Nanny är nu uppsnofsad och tillfixad både här och där. Så nu ska det förhoppningsvis räcka med underhåll ett tag. Men som ni vet så är det bara en förhoppning som inte kommer att uppfyllas.

Men vi har haft mycket roligt också. Otaliga grillfester och biljardmatcher med svenskgänget. Vi kommer att sakna Swede Dreams och Searocco – den saken är klar. Jag fick ju nöjet att köra lite matte med framför allt Luna och även om det blev många och långa timmar så hade vi riktigt roligt. Paco och Luna har fått en naturlig plats i våra hjärtan och det kommer bli konstigt att inte ha någon som sjunger om Nanny när de ror förbi!

Den sista veckan utvecklade jag och Kristin på Jono en liten simrutin runt lunch. Vi simmade helt enkelt omkring runt båtarna i lagom ”tanttakt” och löste livets alla problem. Efter motionen så var det farligt att stanna till bakom Jono för Dan är ruskigt snabb på att fixa fram ett par kalla drinkar som med fördel avnjuts i det 30 gradiga vattnet. Livet är ju inte jättejobbigt då direkt!

Silke har legat med sin Ocean Maiden i Prickly till och från i det senaste och detta har ju gjort att stämningen, om möjligt, blivit ännu trevligare.

Dessutom så fick vi möjlighet att lära känna ytterligare en svenskbåt och det är Johan på Vidimus.

Tack alla ni som gjort våra månader på Grenada så roliga och trevliga! Vi kommer tillbaka – den saken är säker!!! och vi ses snart igen!

Men allt roligt har ett slut och nu är det mer än dags för oss att ge oss av och påbörja etapp nr 2 i vårt äventyr. Efter Martinique så blir det fyra-fem dygn segling ner till Curacao och där ska vi installeras oss och ta emot dubbelbesök. Först kommer Lotta och samma dag som hon reser så dyker Björn och hans Eva upp. Någon gång i slutet av oktober så kommer vi gå vidare mot San Blas där vi får besök av våra fantastiska barn under jul och nyår. DESSUTOM så har vi nöjet att få Eva och Andres på besök strax efter det barnen har lämnat. Och den som är snabb i huvudet nu inser ju att vi alltså har hela sju resväskor på väg till Nanny. Så här skrivs det inköpslistor för glatta livet ska ni veta.

Det ska bli spännande att se hur Lotta lyckas tala sig igenom tullen med ett par herrsandaler i storlek 43 som ska föreställa hennes…. Detta för att det inte ska bli införelseskatt på dem.

Dagens segling var stundvis alldeles fantastisk och det är ju dessa tillfällen man tar med sig och det är därför vi vill iväg igen. Att det regnade och blåste gris en del av dagen har man redan glömt! Men så skönt att vara på väg igen!

Så nu är det godnatt från oss och så hörs vi när vi är uppe i Martinique igen!

PS Detta inlägg är skickat via mail till både hemsidan och FB för att se att alla kopplingar fortfarande fungerar

160910 Facebook för stillaliggande långseglare

Jag har nog nämnd det förut, det här med att VHF:en fungerar som ett socialt media för långseglare. Man kan höra både det ena och det andra på radion och det gäller att passa sig, för om man inte följer det oskrivna regelverket så får man skäll. Flera öar har sina egna organiserade radionät och här på södra Grenada så cirklar allt runt kanal 68 på radion. I vanliga fall så har man ju alltid på kanal 16 och när man blir uppropad så byter man till en annan lämplig kanal. Så är alltså inte fallet här. Här lyssnar alla på kanal 68. Detta gör att man använder denna kanal när man vill prata med någon annan och sedan går man vidare till en annan kanal. Om man råkar bli lite för långdragen på 68: an får man sig genast en avhyvling av någon självutnämnd radiopolis. Men det händer inte jätteofta och till och med barnen har en hiskelig radiodisciplin här
Varje måndag till lördag så börjar våra dagar med att vi lyssnar på det sk ”nätet” kl 07:30. Det är en person som är netcontroller och håller ihop ett litet radiosamband mellan vikarna. Det pratas det om allt från väder till sociala aktiviteter. Samtidigt så får man till sig vilka företag som erbjuder sina tjänster och han man några frågor eller något att sälja så finns det avdelningar för detta. För mig var detta väldigt bra när jag behövde få tag i en tandläkare och ställde helt enkelt frågan på ”nätet”. Jag fick snabbt tre, fyra svar och rekommendationer med telefonnummer och allt. Det är ingen tvekan om att det finns en stor vilja att hjälpa till inom långseglarkretsar. Men det finns också ett väldigt stort mått av ”förståsigpåare” som lägger sig i både det ena och andra. Det finns inte bara radiopoliser här det finns poliser inom allt som klagar på allt, bara de får ett tillfälle. Ibland leder detta till rent komiska situationer när de olika personerna ska överträffa varandra och den stackars netcontrollern förtvivlat försöker hålla gubbarna (ja, för det är oftast gubbar) i schack. Men oftast är nätet väldigt trevligt. Radion står alltid på och är det någon som undrar något så lyfter denna helt enkelt bara på luren och säger ”General annoucement, general announcement och därefter ställer man sin fråga eller ger sin informationa. Det brukar inte ta många sekunder innan svaren kommer. Frågorna rör allt från de som vill ha teknisk hjälp till om någon vet vilken film som visas inne på Tickibar på kvällen. Jag gillar denna totalt spontana del av nätet för det blir att ofta man drar på smilbanden . Barnbåtarna som ropar på varandra kan vara riktigt underhållande och ibland alldeles för tjatiga. En riktigt stjärnklar kväll var det en kille som gick ut på nätet och bad alla titta uppåt och sedan gav han oss en liten spontan lektion i astronomi. Hur trevligt som helst. I går var den några som hittat en kudde flytandes mellan två ankringsvikar och meddelade att den återficks mot beskrivning. Så håller det på under dagarna. Ibland blir det så mycket tjöt att vi stänger av radion men den åker snart på igen – för tänk om man missar något!
Bland mina favoritutrop så kommer här två konversationer som fick mig på riktigt glatt humör.
– Detta är Båten XX. I går fick jag en ölkylare av personalen i restaurangen i Secret Harbour. De berättade att den tillhörde en annan båt som redan åkt hem och frågade om jag kunder återlämna ölkylaren. Jag lovade att göra detta, men kvällen blev sen, och nu kommer jag inte ihåg vilken båt som skulle ha ölkylaren. Så… Den båt som saknar en ölkylare kan väl höra av sig till mig… Klart Slut
Jag fullkomligt bröt ihop när jag hörde detta och tänkte att den killen nog skulle dra ner på antalet öl ett tag framöver. Igår fick vi också höra följande konversation. Eftersom de aldrig bytte från kanal 68 fick vi höra hela!
– Båten YY, Båten YY, detta är den mobila enheten på Båten YY.
-Detta är Båten YY
-Kan du hämta upp oss på dingebryggan?
-Nej! Det kan jag inte.
-Nähä! Varför inte!! (säger hon med en mycket arg röst)
-För det är du som har dingen och du har förmodligen själv förtöjt den vid dingebryggan där du står just nu…. (sagt med en sötsyrlig röst)
-Oh…..ja, just det ja….. Kommer snart…. Klart Slut

Så roligt kan det alltså vara med långseglar Facebook. Och vad många glömmer är att alla kan tjuvlyssna och jag tror att det är många som gör det när de har långtråkigt 🙂

160907 Rutger är på plats!

Rutger på plats!

Rutger på plats!

Det har varit ett par snurriga dagar (haha – insåg först inte mitt egna ordskämt ;-)) .

Carlos och Magnus har slagit sina kloka huvuden ihop och fått ihop ställningen som vår vindsnurra, numera döpt till Rutger, ska sitta på. Det är en konstruktion som sitter fast på radarstolpen och själva propellern hamnar alltså över radarrandomen. Inte helt enkelt. Men efter många funderingar så sattes i alla fall ställningen på plats. Sedan skulle bara Rutger upp på ställningen… Det var ju inte det lättaste eftersom det blev väldigt högt. Nu var det helt och hållet vindstilla så vi släppte ut all kätting vi hade och backade bort till Swede Dreams. Med ett jättegäng fendrar så hade vi precis fått allt på plats när det kom en åskskur. Regnet bara öste ner och strax efter det så kom det vinden och det med besked. Så vi fick släppa alla tamparna så fort det bara gick och dra oss tillbaka till vår ankringsplats. Men som vanligt så varade inte skuren så länge och vi var snart tillbaka igen. Jag stod bak på vår badbrygga och såg till att vi inte kom för nära medans killarna jobbade från Swede Dreams. Varenda dinge som närmade sig fick arga visslingar och handviftningar för att de inte skulle dra upp mer svall än nödvändigt. Med massor av balanskonster, muskler och god kämpar anda så fick vi upp Rutger. Men det blev inte bra…. Röret var för högt och det  hela blev väldigt instabilt. Sent ut på kvällen gav vi helt enkelt upp och tog ner Rutger igen. Bedrövelsen och besvikelsen var stor och humöret var inte på topp när vi åkte bort till Jono. På Jono fanns redan Paco och Luna. Kristin såg snabbt till att mata oss och ge oss något gott att dricka och strax var humöret på väg upp igen. Det är så fantastiskt med alla dessa fina vänner vi har här. Alla är engagerade och alla vill hjälpa alla när det sker saker och ting.

Ritning och konstruktion

Ritning och konstruktion

Inpassning av ställningen

Inpassning av ställningen

Stativet poppnitas på plats

Stativet poppnitas på plats

Högt stativ - det är svårt att nå....

Högt stativ – det är svårt att nå….

Våra räddare i nöden, Kristin och Dan

Våra räddare i nöden, Kristin och Dan

Jag sov inte mycket denna natten. Bland annat för att det var väldigt varmt och helt vindstilla men samtidigt så kunde jag inte släppa detta med att radarstolpen behövdes stabiliseras ytterligare. Så tidigt på morgonen drog jag upp vår låda med ”bra att ha rostfiragrejjor” och där fanns lösningen jag funderat ut på natten. Vi har helt enkelt dragit en vajer mellan radarstolpen och vår targabåge. Vajern spänns sedan upp med en vantskruv. Vajern sitter rätt högt  och både Magnus och jag kan gå under den utan problem. På targabågen har vi satt en ring som vi fäster vajern i med hjälp av en skothake. På så sätt kan vi lätt ta bort vajern om den skulle vara i vägen.  Sedan fortsatte vi med själva ställningen och förkortade helt enkelt röret. Så ytterligare en gång backade vi bort till Swede Dreams och fick upp Rutger på plats. Carlos svetsade fast de sista delarna på plats. Det var en ren akrobatsvetsning. Vid flera tillfällen hängde han på utsidan av båten med en lina runt magen för att inte trilla i plurret. Och ÄNTLIGEN var snurran på plats. Fast det innebar också att vi var tvungna att kapa en del av seglet till vindrodret. Förhoppningsvis så kommer det att fungera bra ändå!

Liv agerar fender....

Liv agerar fender….

Svetsning på kvällen när det är stilla

Svetsning på kvällen när det är stilla. Carlos hänger i ett rep på utsidan.

 

Magnus skyddar Carlos mot vinden med hjälp av en matta när han svetsar.

Magnus skyddar mot vinden med hjälp av en matta när Carlos svetsar.

Vi har ännu inte sett så stor effekt av Rutger eftersom det inte har blåst så mycket men än så länge verkar det rätt lovande. Han är rätt tystlåten av sig och ger endast ifrån sig ett svagt hummande men ibland hör vi en lite ton men det är ingenting som stör. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig.

Dagarna går fort och vi gör vad vi kan för att bli färdiga. Det drar i seglingstarmen men vi måste ta en  sak i taget. Magnus har varit inne i St George och förlängt vårt uppehållstillstånd med en månad fast vi hoppas på att det ska räcka med en vecka. Jag har tillbringat flera timmar per dag tillsammans med Paco och Luna och vi jobbar med deras matte. Jag har med andra ord fungerat som lärare och det är ju en  upplevelse. Samtidigt är det väldigt roligt och det är skönt att känna att vi kan göra lite nytta när Carlos är så snäll och hjälper oss med våra projekt.

Luna har gjort sandglass till mig

Luna har gjort sandglass till mig

Man kan inte ha skola hela dagen.

Man kan inte ha skola hela dagen.

I övrigt så har hummersäsongen börjat igen. Det märks på att de lokala fiskarna nu kommer och visar upp sina fångster och vill sälja dem. En av dem kom med en hummer som nästan var en meter lång. Jag har aldrig sett ett sådant monster i hela mitt liv! Men eftersom jag inte äter skaldjur så blev det aldrig en fråga om att köpa en sådan.

Sofie nosar på en nyfångad hummer

Sofie nosar på en nyfångad hummer

Sedan så har jag lyckats med det otroligt onödiga konststycket att hälla en kopp brännhett te på min högra höft. Fråga inte hur jag lyckades, men det resulterade i ett sår på ca 5×10 cm. Jag har brännsårsplåster på och det kommer säkert att gå bra. Det jobbigaste är faktiskt att jag inte kan bada… så det är lite svettigt. Men det känns bäst att vänta en vecka, minst så att saker och ting får läka i lugn och ro.

Kram på er alla!

160830 Sex dagar på torra land

På torsdagsmorgonen hade vi båten klar och redo för lyft kl 07:30. Vi hade tid för att lyfta kl 08 och satt därför i lugn och ro i sittbrunnen 07:45 när en gummijolle kom utfarandes med två killar i. De var från marinan och förklarade hur vi skulle ha fendrar och linor förberedda för att allt skulle gå så smidig som möjligt. Magnus och jag bara tittade på varandra! De kom alltså ut till oss EN KVART innan avtalad tid! Det är man inte van vid i Karibien! När vi närmade oss slipen så tog gummijollen hand om en aktertamp för att snabbt kunna överlämna den till en av de 6 (Ja SEX) killar som stod på betongpirarna och tog emot oss.  Det hela gick mycket enkelt och smidigt. Därefter hoppade två dykare i vattnet och såg till att Nanny hamnade perfekt i vaggan innan hon drogs upp. Vi var rätt glada för att vi sluppit det stora lyftmonstret till kran som vi först trodde vi skulle behöva tampas med. Nu drog de bara upp henne så fint och försiktigt och innan hon fick en ordentlig avsköljning med högtryck. Hon var faktiskt inte så farligt beväxt som vi befarat men vi hade ju ingen bottenfärg kvar i vattenlinjen överhuvudtaget!

På väg in vid slipen

På väg in vid slipen

Nanny i vagga

Nanny i vagga

Sedan placerade de ut en hel absurd mängd med stöttor och dessutom fyra betongblock som de spände fast henne i. Det gick inte fort men de var mycket, mycket försiktiga med båten hela tiden. Även nu var det åtta gubbar som jobbade och strax innan 10 var allt klart och vi hade både ström och vatten samt fått en ställning framkörda till oss. Därefter hämtade de Searocco och Ocean Maiden och placerade dem bredvid oss. Vi började jobba direkt och insåg väldigt snart hur hett det kan bli på en stor vindskyddad grusplan på dagarna. För att inte tala om hur varmt det är i båten på nätterna då man samtidigt har ett omöjligt krig mot alla monstermyggor. Mina ben anses av myggor som någon form av delikatess tror jag. Det kliar inte jättemycket av betten men betten blir fort vätskefyllda blåsor som spricker och det rinner vätska ur dem hela tiden. Det är mycket lätt att få infektioner i såren som är väldigt svårläkta. Första dagens höjdpunkt var dock kvällens dusch! Tänk att få kliva in i en dusch med fyra väggar och kunna duscha så länge och så mycket som man vill. Det var sex månader sedan sist och gissa om det var skönt! Dag två så slipade jag hela botten på Nanny med en exenterslip vilket ledde till att jag såg ut som en röd smurf…. Kanske gammelsmurfen då! Searocco var svarta och blå smurfar och Silke var en helblå smurf! När jag stod utanför duschen den kvällen och skulle dra av mig de svettiga och röda kläderna så slutade det hela med att jag helt enkelt klev rätt in i duschen med kläder och allt. Jag stod säkert där i 20 minuter och skrubbade både mig och kläderna och det rann en stril av röd färg runt fötterna på mig 🙂

Lilla Svartsmurfen

Lilla Svartsmurfen

Svartsmurfen

Stora Svartsmurfen

Den blå smurfen...

Den blå smurfen…

Vi har fått tvättat och polerat skrovet, slipat hela botten och dessutom höjt vattenlinjen ca 10 cm. Vi fick köpa ytterligare en burk med svindyr bottenfärg men det känns jättebra att ha fått på hela fem lager färg i vattenlinjen. Vår förhoppning är att vi nu ska slippa lyfta på två år! Sedan har vi haft en mängd av andra små projekt. Det är otroligt att man kan hitta på så många olika saker att göra när man har obegränsad tillgång till sötvatten!

Magnus polerar propellern

Magnus polerar propellern

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Lunch i skuggan

Polering av rostfritt

Polering av rostfritt

Gul primer för att bottenfärgen ska sitta bra!

Gul primer för att bottenfärgen ska sitta bra!

Silke fixar

Silke fixar

Det har varit riktigt roligt att stå tre båtar bredvid varandra och vi har grillat nästan varje kväll. Det är en underlig känsla att sitta på land UNDER båten och umgås på kvällarna. En kväll blev vi utbjudna till våra underbara kompisar på Jono. Kristin hade fixat så massa god plockmat och dessutom bjöd hon på världens mumsigaste Margaritas! Att få ett stort glas med isgegga och sprit efter en riktigt hård dag och samtidigt sitta i sittbrunnen med kvällsbrisen i håret… Det kan inte bli bättre avkoppling.

Vi tog oss en tur till Hog Island och badade en kväll också – det var inte fel!

Liv o Silke slappar på Hog Island

Liv o Silke slappar på Hog Island

Affe, Dan och Christer tar en välförtjänt öl på Hog Island

Affe, Dan och Christer tar en välförtjänt öl på Hog Island

Sista kvällen grillade vi tillsammans med Jono och drack massa bubbel för att fira hur duktiga vi varit.

Viärklaragrillfest!

Viärklaragrillfest!

Gänget - trötta men glada

Gänget – trötta men glada

Totalt har vi varit på torra land i sex dagar och det var kanske en dag för länge men det har varit skönt att slippa att stressa. Vi har slitit som djur! För detta har vi fått betala ca 400USD och det tycker vi är mer än rimligt med tanke på att enbart bottenfärgen kostade 700USD…. Vi rekommenderar verkligen Clarkes Court Marina för trevligare och proffsigare ställe får man leta efter. När de kom och hämtade Nanny för sjösättning tre timmar innan avtalad tid var vi mer än klara och överlyckliga för att få komma i sjön igen.

I skrivandes stund sitter jag i sittbrunnen och Atlantbrisen blåser så härligt i håret samtidigt som Nanny gungar lite behagligt. Snacka om att man är tillbaka i sin rätta miljö. Både Nanny och jag!

Och just nu så ropade Atla på radion. De lämnar oss nu och går till Tobago för att sedan fortsätta söderut innan de vänder. Kanske kan vi få till en träff på San Blas innan de går genom kanalen i Panama!!! Tack för roligt sällskap och segla väl!!

160821 Totalt rörlösa :-(

Som rubriken anger så har vi alltså fortfarande inte fått våra rör. (Mummel, gnäll och massor av fula ord)

Måndagen kom och gick och vi fick alltså inte våra rör. Leverantören svarar heller inte på mail, såklart, men Magnus råkade springa på honom inne på marinan och det var nog tur att jag inte var med får jag hade fått ett psykbryt, tror jag. Leverantören talade helt enkelt om för Magnus att rören inte ens hade lämnat Trinidad ännu….. – För det har ju varit karneval, hänvisar han till. Men för i H-LV-T-!!!!! I hur många veckor ska man kunna skylla på att det varit karneval i tre dagar? – Men när båten kommer in på fredag ska jag personligen gå ombord och hämta rören! Ja, eller hur… I skrivandes stund är det söndag och vi har inte sett till några rör. Christer på Searocco köpte lite grejor från Australien och fick de levererade på fyra dagar. Sedan tog själva tullarbetet fem dagar men ändå! I fredags eftermiddag hade han sina saker. Vi har väntat i över en månad nu. Jag blir verkligen skogstokig på hela denna historien och vi ångrar bittert att vi ens drog igång det. Men nu har vi en stor vindsnurra i akterruffen som tar plats och vi har ingen stolpe att sätta den på. Det är nog tyvärr så att det är dags för oss att blanda in polisen i denna historien för det verkar faktiskt som om vi har blivit lurade. Varför kan det aldrig vara enkelt??

På onsdag ska vi flytta oss hela 5M, två vikar bort för på torsdag ska Nannygumman upp på torra land. Vi är nästan färdiga med allt arbete vi hade bestämt oss för att göra innan lyftet så det är vi nöjda med. Det ska bli lite spännande att se hur det är att bo i båten, i denna värmen, på land och försöka få lite jobb gjort. Det viktigaste är ju att vi får henne bottenmålad och vi har faktiskt tänkt att höja vattenlinjen ytterligare 10 cm för att slippa allt smuts och beväxning som på något skumt sätt kryper upp på friborden.

Att vi ska lämna vår trygga ankarplats känns tudelat. Vi har legat här i snart tre månader och det är riktigt trevligt och mysigt här. Men samtidigt så är vi hiskeligt rastlösa och vill komma ut och segla. Men vi kommer sakna det enkla livet här med bra tillgång till service, trevligheter och alla vänner.  Jag kommer bland annat sakna att kunna gå på yoga två gånger i veckan men jag får väl hitta på något annat. Vi får se om vi får till en bukringssegling upp till Martinique för nu står lågtrycken på kö ute på Atlanten. Annars får vi gå i en båge mot ABC-öarna för att inte hamna för nära Venezuela.  Vi följer noga vädret flera gånger per dag och ibland får man lite skrämselhicka när man ser prognosen. Men det gäller att hålla sig lite kall för de prognostiserar till och med ”störningar” och sätter procentsatser på hur stor sannolikheten är för att det ska bli ett lågtryck. Och ett lågtryck behöver inte innebära att det blir en orkan av det hela. Så som det är nu så går man ibland och oroar sig för något som till 40% chans kommer att bli ett lågtyck och som sedan kanske utvecklas till en kuling som med största sannolikhet kommer gå norr om oss. Någon sa att det under en orkansäsong bildas över 200 störningar som skulle kunna utvecklas till en orkan eller tropisk storm. Hitintills kanske vi har sett ett 20 tal störningar och endast en har blivit till en namngiven storm och den verkar hålla sig mitt ute på Atlanten, långt norr om oss och lär inte påverka oss alls. Men om vi ska ta oss upp till Martinique för ett par dagar så vill vi gärna ha en riktigt bra prognos så att vi inte riskerar att segla in i något dumt.

Vi befinner oss vid den röda ringen. Markeringarna är alltå

Vi befinner oss vid den röda ringen. Markeringarna är alltså störningar som kan bli stormar eller orkaner. KAN bli….

I början av veckan så hade vi faktiskt lite skitväder här. Det kom ett par kraftiga byvindar och helt plötsligt gick radion på högvarv. Det var flera båtar som draggade och eftersom det var på kvällen så var många i land för att äta middag. Den största båten i viken hamnade tyvärr uppe på revet, trots hjältemodiga försök av många att rädda den. Ägaren befann sig tydligen på andra sidan jordklotet och båten var obemannad. Det kan inte ha varit roligt att få det samtalet…. Efter ett par dagar så lyckades de faktiskt dra loss den och den ligger nu tryggt förtöjd vid kaj inne på marinan.

Stackars båt!

Stackars båt!

Våra kanadensiska vänner på Jono har besök av sina ungdomar i ett par dagar och fixade därför en minibuss med guide för en hel dag. Vi på Nanny, Swede Dreams och Searocco var inte sena att hänga på och vi fick en jättehärlig dag med besök på chokladfabriker, muskotfabrik, romdestilleri och mycket, mycket mera. Cutty som chauffören hette var mycket kunnig och gav oss fullständiga lektioner i både öns historia som såväl naturen och allt möjligt annat kul. Det blev en lång dag med massor av roliga upplevelser. Det roligaste var nog trots allt destilleriet. Det drevs på exakt samma sätt som det gjorts sedan 1700-talet. De hade 80 anställda och exporterar ingenting eftersom efterfrågan på ön är större än tillgången. Dessutom så blir deras rom så stark att man inte får ta med den på flygplan för den anses som farlig. Men för att lösa det problemet så har de skapat en ”flygplansvänlig” produkt som späds med destillerat vatten för att få ner procentsatsen under 70%…. Hela fabriken drevs med ett vattenhjul och arbetarna stod mitt i de gamla maskinerna och stoppade ner sockerrör i krossmaskiner endast iförda flip flopp -tofflor. Eftersom allt drevs av det gigantiska vattenhjulet så fanns det heller inga säkerhetsanordningar som stoppknappar eller liknande. Jag vågade faktiskt inte fråga om olycksstatistiken. Alla flaskor fylldes sedan för hand. Och hur smakade romen? Svaret kan bara bli ett och det är:  Vedervärdigt!

Dan och Kristin vid Concordvattenfallet

Dan och Kristin vid Concordvattenfallet

Muskot i långa banor

Muskot i långa banor

Vi får väl oxå vara med på bild då....

Vi får väl oxå vara med på bild då….

På chokladfabriken

På chokladfabriken

Klart man får smaka också

Klart man får smaka också

Magnus testar chokladöl

Magnus testar chokladöl

Kanadensarna på lunch

Kanadensarna på lunch

Öns mest populära rom

Öns mest populära rom

Vattenhjulet som driver hela fabriken

Vattenhjulet som driver hela fabriken

Flipflopp på romfabriken

Flipflopp på romfabriken

Dessa maskiner har varit med ett tag

Dessa maskiner har varit med ett tag

Vår guide visar upp själva kokapparaten

Vår guide visar upp själva kokapparaten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två olika flaskor där man i den ena späder ut romen med vatten

Två olika flaskor där man i den ena späder ut romen med vatten

Alla är lika nyfikna :-)

Alla är lika nyfikna 🙂

Förjäsning och rensning. Luktade urk!

Förjäsning och rensning. Luktade urk!

Självklart skulle det provsmakas också

Självklart skulle det provsmakas också

Vi fick även besöka en övergiven flygplats

Vi fick även besöka en övergiven flygplats

Carlos lycklig inne i ett av de gamla planen

Carlos lycklig inne i ett av de gamla planen

Hela vårt bussgäng!

Hela vårt bussgäng!

Idag är hela svenskmaffian bjudna till Atla på middag. Vi ska få lära oss att spela domino på Grenadavis och äta köttbullar. Ska bli kul!!

160814 I väntans tider…

Det här med att beställa saker här i Karibien går ju sådär bra, rent ut sagt… Det är nu tre veckor sedan vi beställde ett 6 meter långt rostfritt rör som skulle levereras efter en vecka. Eller hur…. Först så blev det ju lite mer än en vecka eftersom vi lagt beställningen en onsdag. Så då blev det ju till fredagen efter. Fredagen efter kom och gick och sedan blev det karneval. Och när det är karneval så står ALLT bom stopp still! Alltså, strax efter karnevalen kommer röret! Så bra! På onsdagen då? eller??  Onsdagen kom och gick och vår leverantör slutade svara på mail. När vi fick tag på honom på torsdagen när han gjorde ett jobb på Jono, våra Kanadensiska kompisars båt, så förklarade han att rören faktiskt skulle komma under fredagen. Jaaa! ropade vi. När möts vi i marinan för överlämnandet, frågade vi. – Nej, inte så… Alltså BÅTEN med rören kommer till Grenada i morgon.  – Driver du med mig???  – Jag känner kaptenen så jag kan säkert få loss röret snabbt. – Du menar att en hel båt ska lastas av och allt ska ta sig genom den nitiska tullen en fredag eftermiddag och sedan ska du kapa röret i förbeställda längder och detta kommer ske under fredagen? Frågade Magnus. – Nja… nä… Kanske inte. Men måndag! Då har ni era rör! Säkert! Vi tror nu inte så mycket  på detta och börjar faktiskt misströsta en del. Vi ska lyfta båten om en och en halv vecka… Då var det tänkt att både vindsnurran och dävertarna skulle sitta på. Men det får vi nog glömma… Även om Carlos jobbar dygnet runt så tror vi det blir svårt. Vi får göra så gott vi kan och JA, jag vet att vi är i Karibien och att allt går så mycket långsammare här. Men det får ju finnas gränser…..

Det är ju inte så att vi har långtråkigt. Vi har att göra och det händer ständig saker och ting. Det blir trängre och trängre i ankarviken för varje dag som går och detta gör ju att det händer lite saker. Bland annat fick vi vår ankarmarkeringsboj avkörd härom dagen och vi har fått en granne mellan oss och Swede Dreams. De ligger ”intressant nära” Swede Dreams om man ska säga det på ett fint sätt!

Annars så har vi också träffat kompisar IRL som det väl så fint heter. För ett par år sedan så fick jag kontakt med Eva över nätet via den fina FB gruppen Women who Sails. De är från Sverige och köpte en båt i Florida som de nu seglat ner hit och när vi fick träffa Eva och Peter för första gången nu i tisdags så kändes det som att träffa ett par gamla goa vänner. Deras Atla är monsterstor på över 60 fot och det var en kul rundtur att få se den. Den är riktigt smal för att vara så stor och den är byggd för att leva och segla i. Inte för att ha charter med. Vilket gör att den har fokus på smarta lösningar och hårt väder istället för att försöka få in så många bäddar i båten som möjligt.

Peter i gohörnan på Nanny

Peter i gohörnan på Nanny

Eva på besök

Eva på besök

Vackra Atla!

Vackra Atla!

I går fyllde allas vår Lola år och hennes omtänksamme man hade fixat en så fin grillfest på stranden för henne och oss. Det var grillad mahimahi, kyckling och fläskfilé mm. Dessutom en massa goa drycker i en stor islåda. Jag hade bakat en chokladkladdkaka som också uppskattades. Tanken var att det skulle vara varm hallonsås till kakan men jag upptäckte att det var väldigt svårt att göra hallonsås när jag köpt jordgubbar…. Så det fick bli en jordgubbssås med vanilj och lime i stället. Fungerade det med.

Födelsedagsbarnet

Födelsedagsbarnet

På födelsedagskalas i Karibien så badar alla  :-)

På födelsedagskalas i Karibien så badar alla 🙂

Lola och Carlos

Lola och Carlos

Ingen födelsedag utan tårta!

Ingen födelsedag utan tårta!

Goa Carlos och Lola tar sig en födelsedagssvängom

Goa Carlos och Lola tar sig en födelsedagssvängom

Och så ska vi få besök! Jag är så glad att vi har dig, vår tokiga Lotta, som nu bokat biljett till Curaçao! Vi ses om mindre än två månader på ABC-öarna!!