180930 Den lite längre berättelsen om vår autopilot och styrning

Det har varit en följetong i många månader nu och ordet ”styrning” har varit likställt med en svordom ombord på Nanny. Men för att ta det hela från början.

Vi har ett hydrauliskt system med en rattpump uppe vid ratten som trycker hydrauloljan fram och tillbaka. Oljan trycker en cylinder fram och tillbaka och dess pistong är kopplad direkt till rodret och på så sätt styr vi båten. Ihopkopplat med detta är en pump med elmotor som är autopiloten. När autopiloten går så används alltså inte rattpumpen för att trycka oljan fram och tillbaka – elmotorn tar hand om detta. Och utan elmotor eller pump så har vi ingen autopilot utan får styra för hand med hjälp av ratten. – klockrent eller hur?? 😉

Det började redan strax efter det att vi lämnade San Juan i Puerto Rico i mitten av februari. Vi hade legat där och väntat på ett väderfönster för att segla upp till södra Bahamas och checka in där. Vi hade väntat i nästan två veckor och tålamodet var mer eller mindre slut. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att ge oss ut i lite tuffare väder än vad vi brukade. Trots att vinden höll på att mojna så var sjön fortfarande både hög och orolig. Vi tog ett par rejäla smällar på väg ut men det hela gick bra. Första timmarna när man lämnar en kust är oftast lite tuffare. Tre timmar senare slutade vår autopilot att fungera. Elmotorn gick helt enkelt inte. Vi tog ett snabbt beslut att lita på vårt vindroder Boris. Boris styrde som en gud under dessa ca 4-5 dagar och vi gjorde rekordfart i den starka vinden.

Efter snabbstopp och incheckning på Bahamas styrde vi kosan mot Kuba. Att vi mellanlandade på Bahamas var rent taktik. Vi vet att det inte är så poppis att komma till USA när man varit på Kuba så genom att checka in på Bahamas först så hade vi ”alibi” för tiden på Kuba. I och för sig så sprack den planen direkt när den förste kubanske tjänstemannen satte en fin stämpel på samma uppslag som våra Amerikanska visa. Men det är en annan historia. Hela vägen till och från Kuba så handstyrde vi eftersom vindarna inte var så bra för Boris att jobba. Det kan ju låta som en enkel sak att handstyra men det är det inte. Vi är ju bara två ombord och det innebära att när en sover eller gör något annat så är den andre helt bunden till rors. Man kan inte gå på toa och man kan inte äta eller göra något annat. Klart frustrerande. När vi landade på de fantastiska men ödsliga ”Ragged Island” på Bahamans igen så hade vi inga större förhoppningar om att få hjälp med autopiloten. Men seglare är ett fantastiskt släkte och en av de få båtgrannarna vi hade visade sig vara en fena på att fixa grejor. Med hans hjälp monterade vi isär autopilotens elmotor och till vår stora glädje visade det sig att det var borstarna/kolen som var slitna och det räckte att vi spände fjädrarna lite.

Rick på C-language plockar isär vår elmotor

Det är bra med många händer

Vår lycka visste inga gränser och vi fick en fantastisk månad där vi tog oss norrut genom Bahamas skärgård. Hade vi nu bara nöjt oss där så hade denna historia slutat här. Men till saken hör att vi har upplevt att elmotorn och dess pump är lite svag. När vi bytte autopilot ett par år innan vi seglade iväg så ingick det en elmotor med pump men vi monterade aldrig den eftersom den gamla fungerade. Den nya åkte alltså med på vår resa som en reservdel. Efter många diskussioner fram och tillbaka så bestämde vi oss för att faktiskt montera in den nya elmotorn med pump. För tänk om den gamla skulle sluta fungera någonstans längs med Kanadas ödsliga kust eller mitt under överfarten till Grönland när vi förmodligen skulle vara extremt upptagna med att spana efter isberg. Dessutom så ville vi inte göra detta själva eftersom vi inte är direkt duktiga på hydraulik och om vi skulle begå ett misstag så skulle vi stå där utan styrning eftersom de båda systemen är ihopkopplade. Att hitta ett varv som var villiga att ens titta på Nanny var svårt men vi hittade ett varv uppe i Deltaville, en bit in i Chesapeake Bay. Jag måste korta ner historien för att ni inte ska tröttna redan nu men det hela slutade med att vi blev 24 000:- kr fattigare och vi fick en hel hög med överkopplingar på slangarna för att det skulle fungera med vår ”nya” pump.

Nya fina kopplingar på gång

Det nya fästet lade de i alla fall väldigt många timmar på….

Det hela såg i alla fall fint ut och efter många försäkringar om att allt var som det skulle så gav vi oss iväg. Först ett par dagar senare började vi uppleva problem och de kom när vi fick tryck på rodret (lite tuffare vind och vågor) och autopiloten fick jobba lite. Hela rattpumpen vibrerade och det smällde och pangade i både kopparledningar och mjuka slangar. Dessutom så tappade vi styrningen helt och hållet in emellan. Det måste vara luft i systemet tänkte vi. Vi luftade och letade läckor så det stod det härliga till men inte hjälpte det inte. Det var nu det började bli obehagligt. Att tappa lite styrning ute till havs är inte så farligt men när man ska in i trånga passager, lägga till eller ankra – inte kul. Det var nog min vanligaste fråga till Magnus under dessa månader. Speciellt precis innan tilläggning.

-Har vi någon styrning? Hur känns den?

Nu gick det alltid bra. Ibland med hjälp av bogpropeller och ibland med ren tur eller min käre kaptens skicklighet för jag ska erkänna att jag inte ens ville tänka tanken på att jag skulle lägga till under dessa förhållanden.

Eftersom vi nu hade en tidplan att följa för att ta oss hemåt så fortsatte vi så fort vi kunde norrut. Vi luftade och seglade. Vissa dagar fungerade det hyfsat. Andra dagar var det värre. Vi hade dessutom börjat en lång maildiskussion med min bror Nils om våra problem. Min bror är en fantastisk fixare och jag skulle nog hellre ha med honom än Macgyver om det hela skulle knipa vid något tillfälle.

Nils hade gjort sin hemläxa och när han kom ombord i Halifax på Nova Scotias kust så hade han flera förslag på åtgärder. Magnus och Nils diskuterade olika lösningar i timmar! Och de testade också olika lösningar. Men nä, problemen fortsatte och det jobbigaste var nästan att det var olika symptom hela tiden. De flyttade på tryckkärl och kopplade om. Under denna tid hade vi autopilot hela tiden men den smällde och hade sig. Rent obehagligt ljud faktiskt. Nils fick försäkra mig om och om igen att vi inte kunde förlora styrningen helt utan att det var bara autopiloten som bråkade. Vi gick rätt mycket för motor och då hördes inte ljuden så mycket. När vi seglade var det värre. Var det fel på rattpumpen? Eller var det så att det faktiskt var den nya elmotorn med pumpen som bråkade för mestadels så fungerade det fint när vi styrde åt ena hållet medan åt andra hållet kunde låta som någon sköt med en kulspruta eller som en Ferrarribil som växlade upp.

Först hängdes kärlet i ett snöre för att se om det blev bättre

Bror bygger nytt fäste till tryckkärlet

Bror bygger nytt fäste till tryckkärlet

Tillfällig placering av kärlet innan det togs bort och ersattes av ett ventilpaket

Tillfällig placering av kärlet innan det togs bort och ersattes av ett ventilpaket

Vi tog oss i alla fall till både Grönland och Island. Nils hoppade på ett plan från Reykjavik och flög hem till Bergen. När vi anlände dit ett par veckor senare så låg det en ny ventil och väntade på oss. Magnus och Nils började genast att koppla om systemet efter deras nya teori där tryckkärlet togs bort och den nya flervägsventilen kopplades in. Och NU kändes det bra! Nu var det kopplat precis som både Vetus och Raymarine tyckte att det skulle kopplas. Glada i hågen så gav vi oss av vidare men med facit i hans så skulle vi inte haft så bråttom. Med den nya kopplingen så kunde vi helt plötsligt inte använda rorkulten (som vi haft uppe hela tiden som nödstyrning om något skulle hända med hydrauliken) Detta innebar också att det system vi hade för att segla vindroder nu inte fungerade. Men vi var ju snart hemma i Göteborg så vi tänkte att det fick vara. Nu skulle vi bara hem så fick det hela lösa sig efteråt. Vi luftade och seglade. Luftade lite till och satte gummilinor på rorkulten för att begränsa smällarna och ferarriljudet. Ärligt talat så kändes det rätt hopplöst. Den nya ventilen hade gått på 3500 kr och nu var faktiskt vår styrning sämre än innan.

Men vi kom ju oss hem och den 24 augusti så anlände vi till Eriksberg till en fantastisk mottagningskommitté. Att Nanny då inte hade full styrning då betydde ingenting och den var inte sämre än att vi kunde ta oss till Björholmen fram och tillbaka helgen efter. Men efter det så började nästa steg. Vi var tvungna att hitta en lösning på detta! Magnus jagade till slut fatt på Hydraulikhuset. De kom med ett förslag att det skulle bygga om hela systemet. Något vi direkt sa nej till. De var ju vana att arbeta med stora skepp och företag med stora budgetar. Men Oscar, som vår mekaniker hette, gav inte upp och vi blev nog hans lilla ”specialprojekt”. Efter att han och Magnus testat lite olika lösningar och testat igenom alla delar så bestämde han sig för att den ventil vi monterat i Norge måste bort. Han hade en annan som han trodde var bättre. Det var bara att bita ihop och handla och den nya ventilen monterades in. Här var Oscar fantastisk och han hade full förståelse för vår begränsade budget så vi fick göra all bortmontering och annat jobb han kunde delegera till oss. Sedan monterade han de nya kopplingarna och ventilen. Vi är oerhört tacksamma för den flexibiliteten och till slut landade den fakturan på strax över helt godkända 8000 kr. När allt var monterat och klart så luftade vi i ett par dagar och det var med en enorm spänning vi gav oss av norrut igen för att fira Lottas 50-årsdag i mitten av september. Det fungerade inte helt felfritt men efter ytterligare en luftning SÅ FUNGERAR ALLT SOM DET SKA!!! OCH STYRNINGEN ÄR BÄTTRE ÄN NÅGONSIN!

Nya ventilen inmonterad

Det är en sådan otrolig lättnad att fått ordning på detta. Så här i efterhand så inser vi ju att vi aldrig skulle ha bytt elmotor och pump där borta i USA – men det är så lätt att vara efterklok. Att vi har lagt 35 000:-  och sju månader på detta är något vi helt och hållet försöker förtränga.

Vi är otroligt tacksamma för att min härlige bror har orkat att lägga alla dessa timmar på att hjälpa oss. Och tack Hydraulikhuset för extremt proffsig hjälp – Nannygumman är hel igen!

 

Vad händer nu då?

Jo, Nanny ligger på Eriksberg och vi kommer att behålla henne i vattnet över vintern. Som vanligt så kommer vi att ta ut henne till Hönö för vintervilan. För mig så började verkligheten när jag började jobba för två veckor sedan. Det blev som en tornado som kom in och svepte med mig – men jag har jättekul så jag klagar verkligen inte. Det är inte alla förunnat att få vara tjänstledig i tre och ett halvt år och sedan komma hem och få drömjobbet.

Magnus har haft det lite lugnare fram tills nu men från och med i morgon så är också han åter i jobb.

 

Som ni förstår så kommer inte hemsidan att uppdateras lika ofta men jag ska i alla fall försöka hålla den levande. För vi kommer såklart att tillbringa en hel del tid i Nanny när vi landat i vardagen igen.

Tack alla som fortfarande hör av er och undrar hur vi har det.

Kram på er och ha en skön söndag //Liv

 

180909 Vi springer hit och vi springer dit

Dagarna efter hemkomsten har varit lite allmänt förvirrande och mest för att själv komma ihåg vad vi har haft för oss så kommer här en liten beskrivning dag för dag. Förlåt om det blir lite långt och lite tradigt!

Det var så konstigt att vara hemma igen. Bara det faktumet att alla runt oss pratar SVENSKA är enormt förvirrande. För vi är så vana att ta kontakt med alla som vi hör prata svenska och dessutom är vi lite för vana vid att folk faktiskt INTE förstår oss när vi  pratar svenska. Så det gäller att hålla sig själv i örat lite.

Lördag blev middag hos Per o Kajsa i deras lägenhet på Eriksberg. Så  skönt att bara kunna promenera från båten längs med kajen och hälsa på våra vänner. Lustig känsla men en väldigt bra känsla. Att man bara kan umgås sådär…. Söndagen blev familjemiddag på restaurang och då fick vi krama lite mer på vår härlige son Carl och hans flickvän Matilda (Inte att blanda ihop med vår dotter Mathilda) Det första jag gjorde på måndagen var att gå till min kära frisör Lena och få aningen mer civiliserad hårkalufs. Måndagskvällen blev åter middag med Per o Kajsa och redan på tisdagen satte jag mig på ett tåg och åkte upp till Stockholm. Där fick jag krama och umgås med vår fina dotter Mathilda under eftermiddagen och kvällen. Vi gjorde något jag inte gjort på oerhört många år. Vi shoppade! Och det vi shoppade var vinterkläder…. Jag har lovat mig själv att jag inte ska behöva frysa här hemma och när jag sprang på en riktig ”Göteborgsjacka” så var det bara att handla. Och tanken med en Göteborgsjacka är att den ska klara både vind, regn och kyla….. men långseglaren finns såklart kvar i blodet så de efterkommande affärerna fick bli sådana som sålde second hand istället 🙂

Det blev också en sväng in på  huvudkontoret för att prata lite med chefen om framtiden, det är ju trots allt dags att börja tänka på det för både mig och Magnus. Det är ju en otrolig förmån vi har haft, att vi har fått vara tjänstlediga så länge. Det har ju inneburit att vi inte har behövt vara stressade över vår arbetssituation när vi har seglat. Vi har helt enkelt kunna släppa det fram tills det att vi gick iland. Oerhört lyxigt.

Hemresan  på onsdagskvällen mellan Stockholm och Göteborg blev dock en mardrömsresa på åtta timmar och klockan var gott och väl över ett på natten innan jag kunde krypa till kojs i Nanny. Magnus hade då seglat ut Nanny till Hönö för att hälsa på släkten. För Magnus är det ju ändå Hönö som är hem på riktigt. Ingela skämde bort oss något väldans med allt tänkbart som vi hade saknat. Innan vi ens fått i oss frukost på morgonen så hade hon kommit och levererat Tip-Topglassar till oss och sedan blev det lunch ut på dagen. Att ligga med Nanny på Hönö var också rätt overkligt. Vi är ju inte direkt vana vid att det står människor på kajen som pekar och tar foton… Men det lär ju gå över rätt fort 😉 På torsdagskvällen fick vi besök av en barndomskamrat till Magnus och det blev en härlig kväll med många skratt.

Fredagsmorgonen kom med mulet väder och regnet hängde i luften. Vi var uppe tidigt eftersom vi visste att det skulle dra in nordlig vind framåt lunch och vi skulle ju upp till  Björholmen. Det blev en dag för motor i motvinden men vad roligt det var att få uppleva Bohuslän igen. Framåt eftermiddagen gled vi in  på Björholmen och lade till utanpå  New Adventure. Och i och med det så hade vi kommit ”hem” till alla ställen. Helgen blev helt fantastisk. Underbart sommarväder och underbara vänner. Gänget hade fixat en sjöbod till lördagskvällen och där fixade de en hemkomstfest till oss. God mat och goa vänner! Det kan inte bli bättre. Till och med musikerna från det pågånde bröllopet på marinans restaurang tittade inom och ledde lite allsång. Underbart helt enkelt.

Söndagen blev det retur till  Eriksbergsdockan i strålande sol och stiltje. I hamnen togs vi emot av Per o Kajsa som satt och njöt av eftermiddagssolen i sin Estromo så vi gjorde dem såklart sällskap.

Måndagen började med att vi fick besök av en mekaniker från Hydraulikhuset redan vid 07:30 och romanen om vår styrning/autopilot påbörjade ytterligare ett kapitel. Men självklart blev det ingen lösning på vårt problem så vi styrde steget mot huset som vi nu fått tillbaka. Det var bara att börja och ta tag i det tunga jobbet att tömma båten. Per o Kajsa var så gulliga att låna ut sin bil till oss och med den kunde vi köra flera lass med grejor. Om känslan var skum inför hemkomsten innan så blev den helskum när vi kom in i huset. HUR mycket plats kan man ha egentligen? Vi har ju tre våningar i huset och det blev väldigt förvirrande när jag stod i tvättkällaren och pratade högt med Magnus och bara tog för givet att han skulle höra mig. Men det var bara det att han var uppe i sovrummet på andra våningen och hörde inte ett smack. Det är liksom naturligt att han ska vara där hela tiden när man vänder sig om. Men det är bara att vänja sig. Frågan är om vi inte ska fortsätta hyra ut huset eller sälja det för att satsa på en lägenhet istället.

Det första vi gjorde var att börja köra tvättmaskiner och lasta ner det som vi har haft på kryploftet på vinden vilket var enormt tungt, varmt och svettigt. När vi sedan började öppna alla lådorna så var det rena julafton. För jag kan lova att man glömmer totalt vad man packade ner och vad man slängde i december 2014….

Tisdagen blev kladdjobb när vi plockade isär hela styrsystemet och lämnade in autopilotens pump och den nya backventil Magnus och Nils monterade i Norge, till Hydraulikhuset. Magnus fick vara med när delarna provkördes i testbänk och de kunde snart konstatera att det absolut inte är något fel på dem. Vi hann också med att attackköpa en säng – för det har vi nämligen ingen. Tyvärr är det ca två veckors leveranstid så fram tills dess så får vi sova i båten. Men vad gör det… Det är urmysigt i vår lilla hamn under Bockkranen och skulle det knipa så kan vi alltid sova i vår gigantiska soffa som vi fortfarande har kvar i huset. Det var faktiskt den enda möbeln som vi lämnade men våra hyresgäster hade ett köksbord som de ville bli av med och det tog vi tacksamt emot.

På onsdagen tog vi en paus från huset och städade och pysslade i båten samt att vi på kvällen gick på JRSKs första höstmöte. Det var ett jättekul möte med många gamla känningar och att jag sålde 25 kokböcker gjorde ju inte saken sämre 🙂 Passa på att köpa en kokbok du med, om du inte redan gjort det!  Pappa flög till Norge på torsdagen och jag skjutsade honom till flygplatsen och då fick vi också låna hans bil, vilket vi tyckte var käckt för vi hade självklart många fler lass att köra från Nanny. Hon flyter lättare och lättare kan jag lova. Efter det så fortsatte vi pyssla massor i huset men det känns ofta som att vi bara snurrar runt för allt är så stort och det är svårt att veta vad man ska ta tag i. Vi har ju inte så mycket prylar längre men vi vet liksom inte vad vi ska göra med de som vi har och ibland undrar jag över vad det är jag har sparat. Behöver man verkligen 6 ugnsformar och slängde jag verkligen kökslamporna? Andra viktiga saker inhandlades så som mikrovågsugn, hårtork och hårklippningsapparat på väg tillbaka till båten.

Vi lade fredagsförmiddagen på att montera tillbaka styrningen UTAN autopilot och vi var väldigt hoppfulla men -NÄ det funkar inte som det ska… Så nu får Hydraulikhuset komma in och hjälpa oss igen. Fortsättning följer… för vi ger oss inte vi SKA få ordning på detta. Kvällen blev sedan supermysig och vi hade plockmatskväll i Estromo. Så skönt att få sitta i deras salong och bara kunna vara och slappa lite!

Lördagen blev en förmiddag för mig på IKEA tillsammans med Kajsa där viss förstärkning till huset införskaffades och Magnus passade på att köra ett lass till huset igen. På lördagseftermiddagen åkte vi till Kungsbacka för att fira syster Tinas födelsedag.  Gissa om vi blev bortskämda!

I dag vid lunch hämtade vi Pappa på flygplatsen och eftermiddagen tillbringades i huset. I skrivandes stund sitter jag i soffan och jag är verkligen heeelt slut! I och för sig på ett skönt sätt för nu ser vi att saker och ting börjar falla på plats och så sakteliga börjar det ordna upp sig. Och självklart så pratar jag inte om politiken denna valdag.

Så, ja. Vi snurrar lite – milt sagt och vi lär fortsätta så ett tag.

Men hur känns det då att vara hemma? Jo det är en bra fråga. För det känns både kul och spännande. Fast vi måste nog landa lite innan vi verkligen förstår vad det är som händer! Och vi har ju så många vi vill träffa – men det får helt enkelt ta lite tid!

Vi hoppas också på segling i slutet av veckan för då ska vi på kalas på Gullholmen. Håll tummarna att vi fått ordning på styrningen tills dess!

Stor kram på er alla!

180828 Nanny har kommit hem!


Precis som min käre kapten hade lovat så gled vi in till kajen på Eriksberg kl 18 i fredags. När vi kom runt hörnan och piren så trodde vi inte våra ögon. Westvind, skutan vi skulle lägga till utanpå var helt smockfull! Tre trumpeter stämde upp i ”Ta mig till havet” ( heter den så?) och det stod massor av vänner och släktingar på pirerna runt oss.  Till detta så var vi eskorterade av Bjarne och hans motorbåt.

Tror ni tårarna flödade? I enorma mängder kan jag lova. Till trumpetfanfar langades tamparna över och stora kramkalaset började.

Det går helt enkelt inte att beskriva alla känslor. Det enda vi kan säga är tack, tack och åter tack till alla som kom.

Här kommer ett gäng bilder som jag helt fräckt snott från Facebook.

Vi trodde inte våra ögon när vi rundade piren

Det är nära nu!

Nu kommer vi

Nästan tillagda

 

Nanny på gång in

Lyckliga

Fullt skepp!

Fina Westvind

På svensk mark

Tack Thomas för vi fick lägga till på Westvind

Tina serverade korv såklart!

Masskramar!

Boken gick så klar att köpa också!

Om någon har fler bilder eller filmer så skicka gärna dem till oss!

I skrivandes stund ligger Nanny förtöjd på sin tillfälliga plats i Eriksbergsdockan.

De vanligaste frågorna vi får just nu är: Hur känns det? Och Vad händer nu? Jag kommer återkomma snart med ett längre inlägg där jag berättar mer. För det händer mycket spännande saker just nu.

Åter igen!

TACK ALLA <3

180816 Redan i Skagen – snart dags för hemskomst

Vi är så snabba så att vi nästan inte själva hänger med!

Efter Utvaer landade vi på systers brygga i Lysefjorden i Os kommun på fredagen efter en natts stop på Feste.  Det fullkomligt öööööste ner av regn när vi lade till. Men broder Nils stod på bryggan och tog emot oss. Vi kände nu verkligen att vi var i Norge. Dels pga regnet men också eftersom hamburgaren dagen innan hade serverats med majs! Det är oss veterligen bara i landet Norge man får majs på hamburgaren. Vilket jag borde vetat men helt glömt bort.

Helgen hos syster Mette blev hur härlig som helst. Alla syskonbarnen och nästan alla syskonbarnbarnen hann vi träffa och det blev två kvällar med långbord i deras garage där Mettes pizzaugn gick varm mer eller mindre hela tiden. Dessutom fixade vi såklart lite på Nanny. Jag lade två dagar på att lappa vår genua, som helt klart har sett sina bättre dagar. Men vad kan man förvänta av ett försegel som hängt med sedan 2005. Det var ett rätt stort jobb men det blev riktigt bra. Nils har nämligen köpt sig en riktig symaskin! Långseglarnas dröm – en Sailrite… Vill ha… men det får bli i en annan värld.

Nils och Magnus hade å andra sidan ett eget projekt att bita tag i och det är såklart den evinnerliga historien om vår autopilot… Jag tror att jag får göra ett eget inlägg om denna sorgliga historia så kan de som är tekniskt intresserade gräva ner sig i det. Kortversionen är i alla fall att trots den nya och dyra ventilen (3500 SEK) och efter två dagars idogt arbete med massor av kopplingar, omdragningar, luftningar och tänkande så fungerar vår Zlatan alltså sisådär….. Fast han är ju inte helt kass. Vi har kunnat ta oss vidare och han har styrt hela vägen. Men det är något som är skumt. Det är uppenbarligen fortfarande luft i systemet som vi jobbar kontinuerligt med att få ut Men vi har beslutat oss för att ta oss hem och lösa allt hemma i Göteborg! För vi måste ju få fixat detta.

På måndagsmorgonen lämnade vi Lysefjorden och alla släktingar för att gå vidare.

TACK ALLA <3

Vi tog oss till Haugesund och vem hittade vi inte där om inte Arnulf!  Arnulf och hans otroligt tuffa 60-fotars Chirs Craft i trä(!) från 1969. Vi lärde känna Arnulf sommaren 2012 och vi har inte setts sedan dess. Det blev ett mycket roligt återseende med god middag på Antares stora akterdäck. På tisdagen var vi uppe med tuppen och korsade Jären. Men nu hade vi börjat titta ordentligt på vädret och insett att det skulle komma skitväder i ett par dagar från och med onsdag kväll. Alltså lika bra att avverka både Jären och Lista i ett hopp när vi ändå hade bra väder. Vår nu mera ständige väderroutare, Nils höll med. Hans utlåtande var typ – tuta och kör! Och det gjorde vi. Vi gick hela vägen till Skagen i ett från Haugesund. Nanny tillhör numera kategorin racerbil och körde på rätt bra med tanke på att vi hade konstant motström hela vägen. Upp till två knops motström faktiskt. Precis innan natten lade sig på onsdagskvällen smög vi in i Skagen. Det blev 235 sjömil på strax under 40 timmar. Och ”hepp!” så var vi i Danmark!  Hur gick det till, men så otroligt skönt!  Nu ska vi göra något som vi inte har gjort på länge. Vi ska koppla av för vi är faktiskt rätt utkörda efter alla sjömil vi har matat på väg hemåt under de senaste 7 månaderna. Det sista hoppet över till Göteborg hoppas vi inte ska innebära några problem. Såklart har vi lite fix på Nanny att göra men vi blir nog kvar här i en vecka och nu ska vi bara vara lite – innan vi kommer hem. För kommer hem det gör vi!

Fredagen den 24/8 kl 18:00 glider Nanny in på Eriksberg i Göteborg. Vi har än en gång fått äran att få vara på Westvind och denna gång lägger vi till utanpå den fina skutan när den ligger på dess ordinarie plats. Om det är några som vill komma och ta emot oss så är ni mer än välkomna. Det ligger ett event på Facebook och ni får gärna meddela om ni kommer eller inte så vi har lite koll.

Nu är vi verkligen nästan hemma!

Kram alla <3

180808 Bortskämda på Utvaer i Norge

På tisdagsmorgonen siktade vi Norge och Utvaer. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den känslan. Så nära hemma men ändå inte. Norge är ju ett andra hem för mig och med all släkt och vänner här så blir det nästan som att komma hem. Att få lov att landa på en privat brygga på ett så här exotiskt ställe är ju ett rent privilegium. Utvaer påminner lite om Vinga med en touch av Smögen. En smal ränna med ett par sjöbodar och bryggor längs med rännan. Mycket pittoreskt. Och smalt! Det var verkligen finmanövrering för att ta sig in. Det är Reiduns mammas barndomshem som hon har tagit över och ön har en lång historia där det har funnits massor av bofasta invånare, skola mm.

På väg in till Utvaer!

Det är lite smalt där vi ska in!

Vi möttes av Reidun, eftersom Anne tyvärr är på Nordsjön och jobbar, tillsammans med ett par av henens grannar. Solen sken en liten kort stund och vi fick oss bubbel på bryggan. Därefter blev det middag och mys i huset. Det är så roligt att få lov att träffas igen. Anne och Reidun seglar båten LEA och vi träffade dem första gången på Isle of Maine (eller om det nu vari Belfast…det beror på hur man räknar;-))

Bubbel!

Skål och välkommen!

Tjoho! vi är framme!

Idag onsdag har vi tagit oss en vilodag. Vi har varit uppe i den fina fyren och Reidun och jag har varit ute en sväng och fiskat. JAPP! Ni läste rätt. Liv har fiskat! Jag har lyckats undvika detta under 3,5 år men när Reidun säger att vi ska ut och fiska så är det ju bara att lyda order! På mindre än en halvtimme drog vi sex st stora lyr. Resultatet i fisketävlingen blev 3-3 men eftersom Reidun drog upp den största baddaren så fick hon anses som vinnare och priset blev att hon fick rensa fisken. Ett par rejäla krabbor från två tinor fick vi med oss också och kommer blir förrätt till kvällens middag. Som ni hör så går det som vanligt ingen nöd på oss. Reidun skämmer bort oss alldeles hysteriskt!

Ett till!

Reidun med Nicki och Nemi

Det är långt ner!

Magnus och Nanny

Det är långt ner!

Fiskedags!

Gästbryggan!

Reidun i fisketagen!

Hyfsad fångst!

För er som eventuellt funderar på att besöka Utvaer så säger jag bara GÖR DET! Fantastisk pärla. Och det finns lite gästbryggor som mar får lägga till på!

I morgon är det dock dags att gå vidare och då blir det söderut mot syster Mettes brygga

//WL2K 180806 Halvvags till Norge fran Faerorana

Ja vi fortsatter att ata sjomil. Av 330 sjomil har vi avverkat ca 165 sa det ar ju valdigt nara halften. Positinen var kl 12:00 -2 UTC. 61 19,556 N och 000 31, 385 W ETA Utvaer i Norge ar tisdag 7/8 pa eftermiddagen.

Om bara en liten stund korsar vi nollmeridianen och vi ar oster om meridianen istallet for vasterom som vi varit under de senaste aren.
Vi har precis passerat norr om Shetland och runt om oss snurrar massor av fiskebatar. Vi ar ju inte direkt vana av att ha nagra som helst batar runt oss. De senaste manaderna har vi varit mer eller mindre helt sjalva i vart seglingsomrade. Till detta sa ska vi igenom ett par balten med oljeplattformar i natt. Det ar ju inte sa konstigt med det sa lange vi haller att avstand pa 500 meter sa ska det vara lugnt. Fast det finns lite extra markeringar pa sjortet om non form av sakerhetszon som vi tanker korsa igenom. Vi tanker att de kan ju alltid ropa upp oss och saga till oss om de inte tycker om det. AIS;en ar pa sa det ar ju ingen hemlighet att vi kommer.

Nu ar det bara en natt kvar – och sa ar vi i Norge. Helt offattbart!

Jo, Sattelittelefonen slapper bara igenom 60 tecken om ni anvander formularet pa iridiums hemsida. Vi farstar inte varfor men sa ar det. Bara sa ni vet. Och tyvarr lar inte detta inlagget hamna pa FB heller eftersom FB har andrat sina regler. Jag ska titta pa det nar det hela lugnar ner sig lite. Vi har seglat mycket och lange ett tag nu och ser fram emot att fa ta det lite lugnt pa Utvaer innan vi gar mot Lysefjorden och syster Mettes brygga! Sk om er alla! Snart vi ”nastan” hemma 🙂
Kram Liv o Magnus

180804 Pitstop på Färöarna och dumma! dumma Facebook!!!!!

Efter 414 sjömil på tre dygn och tio timmar ligger vi nu vid en liten träbrygga i Tvöroyri på Syderör. Igår kväll kunder vi äntligen börja segla igen och jag fick en fin natt. Magnus fick det lite värre på morgonen när han närmade sig Färöarna och åkte på 4-5 knops motström och allmänt griniga vågor. Orsaken att vi gör ett snabbstopp här är att det kommer en front som blåser över i natt med 10-15m/s. Vi kände helt enkelt inte för det vädret. Tror vi börjar bli lite bekväma! .. så istället stannade vi här. Jag ringde hamnkaptenen när vi kom in i fjorden och han hänvisade oss till vår brygga. Vinden kom samtidigt som vi kom in i fjorden och vi hade 18 m/s rätt i ”flabben”.  Tre minuter efter vi lagt till kom han ner till båten och hälsade oss välkomna med en fin folder med info om ön. Dusch och tvättmaskin i hamnkontoret en bit bort. Vatten o el på bryggan. Betalning? Nänä! Inte här inte! Behöver vi ringa tullen? Nej, nej. Det behövs inte! Konstig känsla att hissa gästflagget utan att först hissat den gula karantänflaggan. Ytterligare ett tecken på att vi närmar oss hem!
Vi dunkade Nanny full med diesel och gick därefter bort och fick oss en välförtjänt dusch på hamnkontoret och därefter var det dags för lite internet och mat. På vägen mot duschen så kände vi båda helt plötsligt en stark doft som tog oss ett par sekunder att placera. Det var doften av nyslaget, fuktigt gräs….. Tänk att en sådan enkel sak kan få en att bli så lycklig. När det gällde maten dock så fick vi tji på det. Hela byn är stängd. Inte ens hotellet är öppet. Vi hittade trots allt en liten bar och fick oss en varm macka och en öl. Sedan blir det tillbaka till båten och sova och kl 04 i morgon på morgonen  går vi vidare, direkt mot Norge och Utvaer.

Vackert!

Snabbstopp på Färöarna

Och varför är Facebook dumma i huvudet nu då?

Jo – de meddelade just att från och med 1 augusti så går det inte att posta inlägg via tredje parts verktyg, så som denna blogg. Detta innebär att vi inte längre kan posta på FB när vi seglar och inte har annan uppkoppling än satellittelefon eller SSB radio! REN IDIOTI!!!!! Så nu måste ni gå in på hemsidan för att få uppdateringar – de kommer alltså inte en länk på FB som ni kan klicka på….. Sorry! Men vi är ju snart hemma så….

 

//WL2K 180802 Dag 3 till Faeroarna eller Utvaer fran Island

Position 180802 12:00 UTC: 61 57,387N 009 45,238W
Distans att fardas fran Island till Faeroarna 411M, Utvaer 740M Avverkat: 303M
Kvar till Faeroarna: 108M
Kvar till Utvaer:437M
Torsdagen blev lugn och trakig. Ingen vind och bara lite sol. Inte en bat i sikte. Det enda vi har som sallskap ar stormfaglarna som standigt glidflyger sa nara Nannys for de bara kan. Motorn tuggar och vi kommer sa sakteliga narmare Faroarna. Vi har bestamt oss for att ta ett kort stopp pa Faeroarna. Det kommer en front med onodigt mycket vind som drar over oss lordag till sondag. Sa da passar vi pa att ga i hamn i ett litet dygn innan vi fortsatter mot Utvaer. Alltsa borde vi landa pa Utver sent tisdag kvall eller sa. Men det ar lite for tidigt att saga. Just nu har vi motvind och 8 m/s ratt i nasan. Inte alls enligt prognos. Men det ska vanda och i eftermiddag ska vinden komma med 10 m/s fran syd vast sa det borde innebara att vi far fin segling inatt. Skot om er alla! Allt val ombord

//WL2K 180802 Dag 1-2 till Faeroarna eller Utvaer

Dag 1-2 till Faeroarna eller Utvaer
Position 180802 12:00 UTC: 62 40,260N 013 58,850W
Distans att fardas fran Island till Faeroarna 411M, till Utvaer 740M Avverkat: 178M
Kvar till Faeroarna: 233M
Kvar till Utvaer:562M

Kl 02:30 ponsdagsmorgonen ringde klockan och det var bara att kampa sig upp. Det ar nagot konstigt nar vi ska ut pa lite langre seglingar for jag kan verkligen inte sova natten innan. Varfor? Jattebra fraga. Ibland ar jag saklart lite orolig men oftast inte. Speciellt inte denna gangen. Vi har en jattebra vaderprognos och vi ska inte sa langt. Vi kan valja om vi ska stanna till pa Faeroarna efter lite mer an halva strackan eller inte. Sa varfor kan jag inte sova? Ingen aning. Men det ar oftast inte ett problem for sa fort vi kastat loss sa brukar jag krypa till kojs igen och da sover jag som en gris! Denna morgon fick jag klattra upp langs med fiskebatens sida och Magnus tog emot tamparna. I nastan stiltje tuffade vi ut ur hamnen langs de maktiga bergen. Vara Norska vanner hade gatt kvallen innan och Islanningarna i vikingabaten skulle ga forst senare ut pa dagen sa det var bara vi som rorde oss i hamnen. Och det var nastan dagsljus. Det ar konstigt med detta ljus sa har langt norrut. Magnus tog som sagt forsta vakten och jag sov i ett par timmar. Sedan byttes vi av. Prognosen stamde precis och ut pa eftermiddagen och natten fick vi harlig segling. Eftersom det ar sa lugnt har vi kort 8-timmars skift och Magnus sov mellan 18-02 och jag mellan 02-11. Funkar jattebra och allt ar mer an lugnt ombord. Nu gar vi for motor pa platt vatten. Trakigt men det ar transport som galler. Vi vill bara avverka sjomil och gora det sa enkelt som mojligt for oss. Forst i morgon efter lunch kommer vi bestamma om vi gar in till Faeroarna eller om vi gar direkt mot Utvaer i Norge. Kram till er alla ? spara lite varme till oss!
PS ? Ja, Nils. Vi saknar dig 🙂
PS2 – Detta ar skickat via sattelittelefonen och darfor kan vi inte svara eller se nagra kommentarer foran vi kommer fram och far tillgang till internet. Och som ni ser har jag fortfarande inte fatt ordning pa prickarna over bokstaverna….

180726 Turist? Javisst! I alla fall på Island.

Ja Island. Vad ska man säga om Island. För det första är vädret urkasst! Det härliga högtryck som har parkerat sig över Skandinavien blockerar nämligen alla lågtryck för att flytta på sig så de fastnar på Island. Till Islänningarnas stora förtvivlan ska tilläggas. För denna ö med 350 000 invånare lever till högsta grad på turisterna och de har inte sett solen på flera månader. Tänk vilken skillnad det kan vara på så korta avstånd. Så här är med andra ord inte grillförbud – det är snarare oerhört svårgrillat!

Fast jag börjar med ett par goa bilder från det valbesök vi hade på väg in mot Island från Grönland. Jag tror det är sk ”False Killer Whales”  men jag är inte säker.

Valparad på väg mot Island 1

Valparad 2 på väg mot Island

Valparad 3 på väg mot Island

Valparad 4 på väg mot Island

Valparad 5 in mot Island

I söndags satte sig käre Bror på planet och åkte hem till Bergen.

Kapten och Bror framför operahuset Harpa

Vi bestämde oss för att stanna en extra dag i Reykjavik och dessutom ta en liten rundtur. Vi bokade en tur med ett mindre bolag med minibuss och blev shyfflade runt i nio timmar. Faktum var att jag nästan fick lite panik på flera av platserna eftersom det var så oerhört mycket folk. Men vi fick se lite av Island. Både där de tetoniska plattorna möts, där gejsern är aktiv och stora sedan maffiga vattenfall. Vi är väldigt nöjda. Sista stoppet blev The Secret Lagoon, vilket är Islands äldsta thermopool från 1891. Ett bra alternativ när man bara har ett par timmar på sig och vill se mycket.

Vandring mellan ”plattorna”

Mäktigt. Den ena plattan flyttar på sig ca 2 cm varje år

Gejser

Som sagt. Vi var direkt inte ensamma!

Magnus framför ”originalgejsern”

Ingen panik! Alla på en gång!

Gullfoss vattenfall

Det är inte bara bergen som är mäktiga här!

På tisdagen kastade vi loss och gick i mer eller mindre stiltje de 50 sjömilen till Grindavik. Vi snek till oss en plats på en flytbrygga som såg någorlunda oanvänd ut och ingen kom och körde bort oss.

Onsdagen blev det upp att hoppa redan 03:30 för att få ut max av väderfönstret ut till Vestmannaeyjar. Strax över 60 sjömil. Denna ö ligger syd väst om Island och här ska vi försöka hitta ett väderfönster till Färöarna. På vägen seglade vi också förbi Surtsey, ön som växte fram för ett par år sedan Infarten mellan de höga bergen var mer än mäktig. Grymt mäktig rent ut sagt. Och sedan hittar man en liten by på 4200 invånare som har det mesta runt hörnan! Dessutom har de en vulkan här på ön också. Men det är 45 år sedan den var aktiv så det ska inte vara så farligt påstås det (mummel).

På väg in mot Vestmannaeyjar hamn

Mäktiga berg!

Ännu mäktigare!

Det låg en segelbåt vid tankbryggan så vi fick vänta ett par minuter innan det blev vår tur. Kille som sålde diesel var helt till sig. Han hade jobbat där i fem år och aldrig haft två båtar samtidigt. Han blev nästan lite stressad. Med fullt allvar så berättade han att han hade haft en segelbåt tidigt på morgonen också. Tänk tre segelbåtar som ville tanka på samma dag! Maken till stress…

Vi blev hänvisade till att lägga oss utanpå en av fiskebåtarna som ligger här och väntar på säsong i ett par månader. Nanny ser ut som en jolle i jämförelse och det krävs en hel del mental övertalning för att klättra den branta stegen upp längs skrovet. Läskig! Hamnavgiften är ganska ok. 350 SEK i engångsavgift inklusive el. Vi var tvungna att fråga flera gånger men det stämde. Man får ligga kvar hur länge man vill!

Vi hittade snabbt det lokala badet och fått oss en simtur och slappnat av i varma och sköna utomhuspooler idag på torsdagen. Vi har en svag förhoppning om att kunna komma iväg på lördag. Men vädret är lurigt. Riktigt lurigt. Som vanligt så är väderprofeterna inte överens överhuvudtaget men denna gången är det stora och ilskna lågtryck som ligger runt oss och lurar.  Vi får vänta ett par timmar och rapporter till så får vi se! Det är bara 400 sjömil till Färöarna så det räcker med att vi hittar ett fönster på 3-4 dygn. Fast som sagt, det ser lurigt ut just nu!

Istället lagar vi god mat i båten. Magnus fixar mat och jag skriver inlägg. Mysig arbetsfördelning denna gråa och regniga dag.

Kram på er! Vi närmas oss trots allt så sakteliga.