Vi vinkade av Resolute som gick lite mer sydöst och vi landade i Piriac på måndagskvällen och blev mycket väl mottagna av två killar i gummibåtar som direkt hojtade till oss på engelska. Vi hade en helt timme till godo innan det att vattennivån var för låg för att komma in över “sillen” in till hamnen. Men det var ändå med en suck av lättnad som vi såg de gröna signalerna och den elektroniska skylten som förkunnade att vattenståndet just nu var två meter över sillen. Det räcker ju gott och väl för våra 1,4. Egentligen så sticker vi 1,3 men efter det att vi långfärdslastade Nanny och höjde vattenlinjen så räknar vi kallt med att vi har sänkt henne ca 10 cm. Piriac var en mysig sommarstad men den var inte så mycket annorlunda mot det vi sett tidigare. Jag tror att man kan jämföra det hela med våra hamnar i Bohuslän lite. De är alla olika i utförande men husen ser i princip likadana ut och restaurangerna serverar i princip samma mat i de olika hamnarna. Här är det högsäsong just nu och det märks verkligen. Alla hamnar som vill vara något måste ha minst en karusell/parisehjul till barnen på piren och det säljs chokladdoppade våfflor och glass i stora lass. Det sistnämnda har jag ju direkt inget emot så det går ner lite av den varan inemellan 🙂
Hejdå för denna gång “drottningvinkar” Katarina
Efter att ha tagit svängen i stadens marinbutiker och konstaterat att det inte fanns några batterier för oss här heller så tog vi beslutet att försöka beställa från den firman vi hade fått kontakt med i LA Rochelle och jag skickade ett mail till dem och frågade var vi skulle sätta in pengarna. Det är TUR att Google Translate finns och med tanke på hur dess översättningar brukar bli till svenska så började jag mailet med att be om ursäkt för det dåliga språket och förklara hur det var översatt. Nu väntade vi bara på svar.
Tisdagen var mulen men med lite värme i luften och vi bestämde oss för att klappa och ta hand om vår motor lite. Hon har fått gå många och långa timmar sedan vi lämnade Göteborg. Många fler än vad vi hoppats på men det är bara att inse att som långseglare så använder i alla fall vi motorn mer än vad vi trodde. Nu fick hon ny motorolja och nya oljefilter. Vi tvättade ur filtret för kylvattnet igen. Magnus gjorde detta i Caledonian Canal sist och det var verkligen dags igen. Det var en hel mossmatta i filtret, så detta är något vi måste göra oftare. Den gamla oljan kom en av hamnkaptenerna och tog hand om – det är service det! Efter att också ha kontrollerat impellern kände vi oss nöjda med dagens jobb och tog oss en promenad på stan men vi konstaterade rätt snabbt att vi var färdiga här och vi ville vidare.
Sagt och gjort kl 08 dagen efter gick vi ut genom pirarna och i en underbar frånlandsvind på 8-10 m/s fick vi en kalassegling ner till ön Ile D’Yeu på platt vatten. När Biscaya är på det humöret så är det bara att tacka och ta emot. Utan för den stora hamnen Joinville ligger en underbar sandstrand och efter lite konfererande så kom vi fram till att här kunde vi faktiskt ligga för ankare under natten till onsdagen. Vinden skulle vända tidigt på morgonen men inte några större styrkor och vi ville helst inte in till hamn så beslutet var inte svårt. Det var smått otroligt att vi låg där själva tyckte vi. Men då slog ju såklart magneteffekten till och efter en timme så var det minst 10 båtar runt oss och fler blev det under natten. Vilket faktiskt inte gör något – bara de inte kommer för nära… Alla franska karlar tycker nämligen att det är helt naturligt att stå på aktern och kissa titt som tätt, något som jag helst inte upplever. Att folk nakenbadar, duschar och tvättar sig tycker jag är en helt annan sak – men det är kanske jag som är lite kinkig. Det var rätt varmt under natten så förluckan fick stå öppen för första gången i år. Jag vaknade dock av att någon tände ljuset mitt i natten. Det tog ett par sekunder innan jag förstod att det var en blixt jag hade sett. JAG GILLAR INTE ÅSKA… Så självklart gick jag upp och såg ut över den stilla natten. Det var helt bleke och ett stilla regn föll. Nöjd med att vi fortfarande låg bra så han jag tänka att jag inbillat mig det där med blixten men det var såklart fel. Tre snabba blixtar lös upp hela himlen och efter bara ett litet tag så kom mullret. Jag drog ur allt som låg på 12V-laddning och in i ugnen åkte telefoner, paddor, datorer och VHF, så att de blev skyddade. Efter lite tveksamhet väckte jag också Magnus. Det är ju så att vi har en tjock antennkabel för kortvågsradion kopplad till akterstaget och det kan ju inte vara bra… Magnus höll med om att det inte var bra och gick upp och kopplade bort antennen. Sedan kröp vi till kojs igen och jag låg med vidöppna ögon och bara väntade på vad som komma skulle. Magnus somnade bara bums – vissa har det bra! Men denna gången hade vi tur och det kom faktiskt inte så mycket mer och framåt gryningen så somnade jag, äntligen.
På torsdagsmorgonen satt jag i sittbrunnen och såg hur alla båtarna lämnade hamnen innanför i en strid ström. Joinsville är ett mycket populärt ställe och vid 10:30 tiden bedömde vi att tillräckligt många lämnat för att vi skulle kunna få en bra plats. Vindprognosen för fredagen pratade om 20-25 m/s och då vill vi inte ligga som fjärde båt, bredsida längst ute på en pir. Vi vill dessutom helst inte ha några båtar utanpå oss utan sökte en plats med fingerpontoner där vi man bara kan ligga en båt. En ung kille mötte oss i gummibåt och han bara skakade på huvudet när jag frågade min vanliga “pratar-du-möjligtvis-engelska-fråga”. Men han förstod tillslut vad jag menade och guidade oss en bra bit in i hamnen där vi fick snirklat oss in på en plats med en egen ponton på sidan. Det är inte konstigt att det sker så många påkörningar i dessa hamnar. Det är verkligen skittrångt! Men Magnus var som vanligt cool och trots att vi fick backa ut för att ge plats åt en annan utbackande båt ( i rasande fart) så gick det hela bra. Vi har hört mycket om denna ö från våra goda vänner Tony och Sofia så vi var verkligen nyfikna på ön. Och detta, om något visade sig vara en sommarö. Färjorna kom och gick flera gånger i timmen i den yttre hamnen och det var verkligen ett levande ställe. Jag skulle nog jämföra det med Marstrand – om jag skulle hitta något att jämföra med. Fast fästningen låg på andra sidan ön. Och som jag sa tidigare – det är semestertider här så alla inrättningar var välbesökta och cykeluthyrarna gjorde storaffärer. För att vara helt ärlig så tror jag att ön hade gett oss lite mer om det inte hade varit högsäsong – men det är ju vi – vi gillar ju inte för mycket människor 😉 Men det var absolut mysigt. Jag fastnade för alla underbara gamla Renault 4 och liknande som for runt. Det kändes som om det var status att ha en av dessa härliga gamla bilar och många av dem var extremt välvårdade. Förmodligen användes dessa som sommarbilar som får stanna på ön när semestrarna är slut.
Ut på eftermiddagen så fick vi också slutlig kontakt med batterifirman och en fasligt massa pengar överfördes till deras konto. Onsdagen den 19 ska batterierna finnas för avhämtning i ett industriområde i La Rochelle….. “And then we have the F-factor” som våra engelska bekanta, vi träffade i Loctudy skulle sagt. F i detta fallet står för Frankrike… Våra engelska bekanta bygger nämligen hus i Frankrike och hade både det ena och andra att berätta om hur det var att få saker gjort och levererade i detta land. Jag vet ju hur svårt det är att få saker rätt och riktigt i Sverige – och där kan jag språket… Så vi får väl se. Jag tror faktiskt att de kommer att komma på onsdag – Magnus bara skrattar och tror inte ett smack på det…. Som sagt – vi får väl se….
Fredagen kom och vinden med den. Men det blev inte alls så illa som det var sagt. Vindarna höll sig runt 15 och än en gång var vi glada för vårt praktiska kapell. Flera av fransmännen runt oss gjorde stora ögon när vi plockade upp det på torsdagskvällen. Ett tag hade vi en liten kommitté som stod på bryggan och diskuterade kapellet. I alla fall tror jag det… för det är ju ingen som vågar prata med oss om det såklart 😉 Vi passade på att göra det bästa av det dåliga vädret och jag tog tag i vår toapump som bokstavligen har skrikigt efter uppmärksamhet de senaste veckorna. Den har gnisslat och tjorvat något otroligt och trots en slatt matolja i skålen varje dag så har inte detta hjälpt. Jag tänker inte gå in mer på det äckeljobbet men vi kan väl säga att jag är glad att det är gjort och pumpen håller käften efter en omgång av rengöring och därefter propelleraxelfett. Magnus tog tag i ett annat bekymmer vi haft. Kylskåpet fick inte under brandrenoveringen tillräckligt tjocka kablar och det innebär att vi förlorar massa viktiga Ah som bara gick till spillo. Därför drogs nu nya riktigt tjocka kablar mellan instrumentpanel och kylskåp. Magnus hatar ju som bekant kabledragning men han hatar mer att ta bort gamla kablar. Speciellt när dessa är invirade i meter, efter meter med svart eltejp tillsammans med en massa andra kablar. Sakta men säkert så tar han sig igenom vårt elsystem och ser till att det blir rätt och riktigt. Men självklart så upptäckte han ett annan brist under vägen så det lär bli lite mer kabeldragning inom kort. När vinden lagt sig så tog vi oss en kväll på stan och kostade på oss en pizza med ett gott vin till. Det är ju inget svårt att hitta gott vin i det här landet för lägstanivån är väldigt hög. Dock har jag lärt mig att man inte, som hemma, kan be om “ett glas rött”. Då tittar de bara dumt på dig i ett par sekunder innan en hord av ord flödar ur deras mun med beskrivningar av vilka typer av fantastiska rödvin de har på glas…Då gäller det att se självsäker ut och säga “oui, c´est bien” på rätt ställe och det brukar bli riktigt bra 🙂 Vi bestämde oss för att stanna även på lördagen och vi fick en härlig cykeltur runt stora delar av ön. Väl tillbaka till båten så tog vi fram stora handlevagnen för nu var det verkligen tomt i skafferierna. Något snopna var vi när vi insåg att båda affärerna var stänga på grund av “extraordinära händelser”… Som tur är så har jag ju en frys med div godsaker i så det gick absolut ingen nöd på oss. Båtgrannen började helt plötsligt dessutom prata med Magnus och efter lite fram och tillbaka så fick vi till oss att det skulle vara fyrverkeri på kvällen. Eftersom det skrålades lite mer än vanligt bortifrån restaurangerna denna kväll så bestämde vi oss för att gå bort och titta. Bilgatan var avstängt och det var dukat långbord där folk satt och åt “moules frites” i långa banor. Vi hade ju reda ätit middag så vi satte oss på en uteservering och njöt folklivet istället. Vår kypare förklarade att det var nationaldag på ön idag.??? Vi protesterade inte, trots att vi mycket väl vet att det är den 14 juli som gäller i Frankrike och antog att detta var en lokal variant. Han var väldigt trevlig vår kypare – bland annat informerade han oss om att vi kunde vara glada denna dag eftersom England just slagit Frankrike i rugby…. Precis innan fyrverkeriet drog igång så släckte de alla gatulampor i staden och det visade sig vara ett riktigt maffigt fyrverkeriet som vi var glada att vi fick med oss. Jag frös vid detta laget ordentligt trots dubbla tröjor och varm jacka så vi drog vi oss tillbaka till lugnet och värmen (11 grader ute på kvällen) i Nanny där googlande vi fram att det som de firade var tydligen Jungfru Marias himmelsfärd och inte nationaldagen. Kanske menade vår goe kypare att det var en national dag… Vi lär oss massor varje dag och upplevelser är det inte ont om på denna resa! 🙂 Vi kände oss dock färdiga med ön och på söndagen så styrde vi vidare sydst med siktet inställt på en hamn lite närmare batterihamen-La Rochelle. Nu börjar vi så sakteliga fundera på hoppet ner till Spanien 🙂
Magnus badar i det 16 gradiga vattnet – inte jag….