Vatten hit och vatten dit och sötvatten överallt

Vi låg kvar i Ribadeo i två nätter. Dag två kom vinden – på klockslaget enligt prognosen. Det drog i rejält men vi hade vinden nästan i näsan och det blåste från land så det var inte så farligt. Trots den kraftiga vinden så var det tokvarm. Man svettades av att bara stå still rätt upp och ner. Det är då Liv får för sig att göra något nyttigt… Jag bestämmer mig för att köra ett par tvättmaskiner. Eftersom de båda tvättmaskinerna och torktumlaren såg ut att vara av nyare modell så slog jag slag i saken och stövlade in på hamnkontoret. Där satt tre herrar och läste tidningen. Efter mycket viftande och förklarande så fick jag dem att förstå att jag ville köpa polletter för att tvätta. Och så hände inget mer. Det tre herrarna hörde alltså inte till marinan utan satt bara inne på kontoret och läste tidningen, det borde jag ju förstått 🙂 När väl hamnkaptenen kom så fick jag mina tre polletter och skred till verket. Jag är trots allt ett par år över 35 (inte många då, men ändå ett par år) och jag har ju kört ett antal tvättmaskiner i mina dagar. Då kan man ju tycka att det inte ska vara så svårt. Men på varje nytt ställe vi hamnar och jag ska tvätta så står jag ändå där och kliar mig i huvudet. Denna gången fanns det inga skrivna instruktioner förutom att varje maskin skulle ta 90 minuter. Det gick inte att välja program insåg jag sedan eftersom detta var förvalt av marinan genom att de kört en skruv rätt in i vredet för programmval. Dessutom kunde man inte lägga in tvättmedel eller sköljmedel eftersom även dessa fack var igenskruvade. Men denna gången var jag förberedd för detta har jag varit ute för innan och hade därför köpt tvättmedelskuddar med sköljmedel som man lägger direkt in i tvätt trumman. Jag kände mig omåttligt stolt över att ha över vunnit detta hindret och körde igång en maskin. Den andra maskinen var upptagen så det fick bli bara en. På vägen ut hittade jag dessutom en extra polett så nöjd och glad gick jag ut i stormen och svettades vidare i 90 minuter innan det var dags att hämta tvätten. Fyra gånger var jag uppe och efter sammanlagt två och en halv timma så var tvätten äntligen klar. När jag öppnade luckan så kom hela Niagarafallet ut över mina fötter för tydligen så fungerade inte vare sig tömningen eller centrifugeringen. Precis då kommer den skrattande hamnkaptenen in och förklarar på engelska att den maskinen gör sådär ibland. -Jaha, tänker jag och ställer mig och för hand vrider ur alla kläderna innan de åker in i torktumlaren. Nu är den andra maskinen ledig så jag kör en maskin i den istället. Två och en halv timma senare är tvätten i torktumlaren fortfarande genomblöt och tvätten i tvättmaskinen snustorr. Helt fel med andra ord. Då kommer herr hamnkapten igen. Det är nästan så att jag börjar misstänka att han spionerar på mig 😉 – Jasså tvättade inte maskinen?, jo, den gör så ibland. Här är en ny polett. Jag tar lydigt emot den och han försvinner. Då slår det mig att jag borde säga att torktumlaren inte heller är så bra, men med tanke på att tvätten var dyngblöt som åkte in och den fortsätter att arbeta på den förra polletten så får jag nog vara glad för det. Ytterligare två och en halv timma senare är den andra tvätten klar och SJÄLVKLART så upprepas processen från tvättmaskin nr ett. Tyvärr kommer inte den trevlige hamnkaptenen och kollar läget denna gång och det var nog tur för honom. Åter igen så vrider jag ur alla kläder för hand. Den första tvätten i torktumlaren är fortfarande genomblöt men tvätt nr 2 är ännu blötare så den får företräde till torktumlaren. Arg och grinig tar jag med mig första tvätten och hinner precis hänga upp den över hela däck innan regnet kommer. – Men vad i h-lv-t-…. På med kapellet och med bara två dragkedjor öppna så binder jag ett spindelnät över hela sittbrunnen och hänger tvätten där. Nu är blir det immigt och fuktigt i båten kan jag lova. När tvätt nr två dessutom tillkommer vid 22 tiden på kvällen så är känslan av en fuktig källare övervägande i hela båten. Jag kör våra fläktar på kallluft för att köra på värme är inte att tänka på. På fredagsmorgonen ska vi lämna för att gå till Viviero. Självklart har det regnat in i vid de två öppna dragkedjorna i kapellet så allt som hängde där i närheten är ännu blötare än på torsdagskvällen. Magnus har dessutom passat på att tvätta ur saltvattnet ur de flesta av våra tampar vilket också tillför en hel del väta. Denna dag är grå och tråkig så all tvätt som bara går hänger kors och tvärs inne i hela båten. Men den vill bara inte torka!
När vi går ut från hamnen så kopplar jag som vanligt genast på watermakern och låter den gå sina 10 minuter för att få bort skitvattnet innan jag smakar av vattnet och kopplar över till vår huvudtank. Vi tycker att vi har fått lite för lite vatten från watermakern men inte hittat någon förklaring – men det skulle ge sig…Efter bara någon timme får vi faktiskt segelbar vind så jag stänger självklart av watermakern eftersom den drar väldigt mycket ström och kopplar över vattnet till avsmakningsslangen igen. Vi har detta som rutin för att vi inte av misstag ska lyckas köra ner dåligt vatten i tanken. Avsmakningsslangen ligger gömd i skafferiet över vasken och när det första “skitvattnet” jobbar igenom så drar vi ut slangen och låter den bara ligga i vasken. När vinden dör någon timme senare och motorn startas så drar jag självklart igång watermakern igen. Men eftersom den bara har varit avstäng någon timme – så smakar jag inte av vattnet och drar därmed inte fram slangen….. Detta leder till att ca 8-10 vatten rann ut i den redan fuktiga båten, från avsmakningsslangen, ner i skafferiet och ner i i… ja… allt. Jämför detta med att ni tar och ställer er på stol och häller in 10 liter vatten längst uppe i ett köksskåp som har ett skafferi längst ner. Suck – prata inte med mig, så arg blev jag. När detta dessutom upptäcktes så var vi mitt ute på en gungig sträcka så det var inte att tänka på att börja plocka ut skiten förrän vi var i hamn. Så jag är lite trött på vatten – i alla fall sött vatten…
När jag senare, framme på vår ankringsplats i Viviero, har lyckats lokalisera och torka av det mesta av vattnet så konstaterar jag att det var lite för lite vatten. Det borde ha varit en ca 15 liter vatten istället. De har inte hunnit leta sig ner till kölssvinet för det var torrt i lagringsutrymmena däremellan, så var har vattnet tagit vägen? – Nu går självlänspumpen säger Magnus helt plötsligt. – Va? sa jag. Det gjorde den igår också… Vi har en liten, liten tillströmning av vatten till kölsvinet från vår rodergenomföring men inte så att pumpen skulle gå två gånger på två dagar. Nu börjar vi fundera…. watermakervattnet fylls på i tanken via luftningsslangen till vattentanken. Det har inte varit några problem innan eftersom det rinner så lite vatten och vi har noga kontrollerat att allt rinner ner i tanken och inte förspills ut åt andra hållet via luftningsslangen. Men vi är ju ute på mycket hårdare seglingar nu och det gungar ju mycket mer än när detta monterades i Göteborg. Kan det vara så….????. Jag rycker upp motorluckan där luftningsslangen till vattentanken kommer ut för bara för upptäcka att det är blött, blött, och blött överallt. Fast motorn är torr OCH det är sötvatten. Luftslangen är självklart dragen så att den inte skulle kunna dränka motorn om vi klantade oss. Så med motorrumsluckorna öppna och varm motor så torkade vattnet fort upp av sig själv. Annat kan man säga om min tvätt…. Fortfarande blöt och äcklig. Idag lördag hänger allt tvätt på linor ute och solen skiner samtidigt som det blåser lite lagom. Det vore ju bara den om det inte skulle blir torrt nu! Och jag tänker inte ens titta på en tättmaskin igen.

Annars har vi det kalas i vår ankarvik och vi har världens sötaste delfin som kelar med Nanny och vår lina till vårt ankarflöte. Han kommer en gång i timmen sisådär och kollar läget. I natt hörde jag honom pusta utanför skrovet. Vi ligger tre båtar här och en av dem är norsk och den andra är fransk .Nu ska vi slappa och fixa lite i ett par dagar innan vi går runt hörnan till A Courona. Bland annat ska vi koppla om en watermaker 🙂