Efter att ha vaknat i lugn och ro och tagit ett morgondopp drog vi upp kroken och gick de få 100-talet metrarna över viken och in till Marina Rubicon. Vi planerade att lägga oss vid dieselbryggan och checka in samtidig som vi fick tanka men se DET gick inte. Marinerosen viftade hej villt att vi minsann var tvungna att lägga oss på incheckningsbryggan först och sedan flytta oss i en cirkel, 50 meter bakåt, runt hörnan för att få diesel. Det är ju inte så att vi har bråttom så självklart gjorde vi som han sa. Precis när vi hoppat iland så blev vi välkomnade av ett svenskt – “nämen hallå!” Framför oss låg en svensk båt som tydligen kommit in under natten. Nu visade det sig att vi kände i alla fall en av personerna i båten. Eller kände och kände… Hur väl man nu kan känna en människa efter att ha mailat lite fram och tillbaka ett par gånger och vi känner till varandra på Facebook och läser varandras bloggar? I vilket fall så var det Micke Westin, som jag haft lite kontakt med, när jag skrev lite för På Kryss för ett par år sedan. Samtidigt kom nästa svenska “hallå” och det var från Chefsmarinerosen Anders som kom ner och pratade med oss samtidigt som Magnus gick för att checka in. Jag såg att Anders stegade upp båten och även räknade med både peke och badbrygga så det ska bli intressant att se vad de tycker att vi har för längd på båten. Det vet vi inte förrän vi checkar ut men tydligen så är första natten gratis här så det kanske jämnar ut sig. Sedan kom snabbt det tredje svenska “hallå” och det var från Lars som bor i sin båt här i marinan tillsammans med sin fru Klara under vintrarna. Och sedan fick vi hälsa på Lotta, sambo med Micke, och deras tillfällige gast Hubbe. Så det var verkligen ett svenskt välkomnande. Vi fick bryggplats mitt emot Micke och Lotta med deras Svea tillsammans med Hubbe och det tog inte lång tid innan vi satt i en sittbrunn och skrattade gott.
På väg in i Marina Rubicon
Lotta, Hubbe och Micke i Nannys sittbrunn
Marina Rubicon är lite “plastic fantastic” som vi brukar säga. Det finns inget originellt utan allt häromkring ägs av marinan. Alla byggnader där alla restauranger och affärer ligger fint runt marinan och det är inte tänkt att man ska lämna området alls. Det är rent – nästan onaturligt rent och städat. Allt är liksom så polerat och tillrättalagt att det inte blir mysigt. Fastän ganska bra ändå…i alla fall när man legat för ankare i ett par dagar. Nu är jag luddig jag vet. Men jag får lite panik när allt ska vara så hiskeligt perfekt och tillrättalagt. Vi slog oss i alla fall snabbt till ro och umgänget med de andra svenskarna gör ju det hela väldigt trevligt. Lotta och jag tog oss en sväng på marknaden som invaderar hela marinan på lördagar och onsdagar och där kunde man verkligen köpa allt ickeätbart som man inte visste att man behövde. Men jag lyckades allt hitta mig en klänning och en blus som jag definitivt behövde. Eftersom det också var Lottas födelsedag så fick vi både kaka och bubbel i Svea. Micke och Lotta bytte båt mer eller mindre precis när de påbörjat sin resa och därför så kom de iväg lite senare från Sverige än det var tänkt så de har seglat ner hit ganska fort. Men de har haft tur med vädret och definitivt haft bättre seglingsväder än vad vi har haft. Ni kan läsa mer om dem på Drömresan och deras bit-för bit segling.
Nu är det också klart att vi får besök av Magnus föräldrar och syster. De kommer att komma till Puerto Mogan den 5/12 och då tänker vi ligga där i hamnen. Magnus gick in på deras hemsida och fyllde i ett bokningsformulär för att vara säker på att få plats. Sedan mailade han också hamnen. När han inte fick svar på ett par dagar så ringde han dem idag. Det visade sig att mailadressen för bokning som står på hamnens hemsida inte är den man ska använda utan det är en helt annan adress. Det är nu man blir lite misstänksam… Magnus bokade i alla fall muntligt och via den nya mailadressen så nu väntar vi bara på att få en bekräftelse. Jag misstänker ju att han lär få ringa dem igen om ett par dagar 🙂 Även Eva och Andres kommer att komma till Puerto Mogan så vi blir nästan långliggare där ett tag. I och med detta så har vi skickat långa önskelistor till dem alla på vad de ska köpa med sig. Det är otroligt svårt att få tag på båtprylar. Vi trodde att det skulle vara lättare när vi väl kom ner till Kanarieöarna med det visar sig att tullen här är nitisk och om man inte har en månad eller två på sig så är det ingen idé att beställa något. Dessutom är det skitdyrt! Momsfriheten slår inte in på båtprylar i alla fall. Inte ens via någon av de marinahandlare som finns här, är det någon idé – de har samma leveranstider och enligt ryktet så är marinbutikerna runt Las Palmas helt utrensade och länsade efter det att ARC:en lämnade i söndags. Så därför får vi förlita oss på våra härliga vänner och älskade släktingar som får släpa med sig lite grejor åt oss.
Tyvärr får vi inte till att träffa Uffe och Lena som kommer hit till Lanzarote i början av december. Hur vi än vänder och vrider på oss så kan vi inte vara på två ställen samtidigt. 🙁
Våra solceller räcker inte riktigt till och vi har kommit på att vi får ha oss ett par till och nu är bara frågan var och hur dessa ska få plats på båten. Klart är i alla fall att vi ska byta ut de hängande solcellerna som vi har på mantågen till större. Idag är de på 42W och vi vill byta dem till 100W – minst.. Det gäller bara att få tag i ett par… Vi monterade också ett par aluminiumrör på mantågen häromdagen för att motverka det slitage som blir på mantågen där 42:orna hänger idag. Det blev rent ut sagt – skitbra.
Innan aluminiumrör
Med aluminiumrör
Vi stannade ett par dagar längre än tänkt här i marinan. Framförallt för att det har blåst och grinat i ett par dagar. Det har blivit middagar och trevliga kvällar både här och där i båtarna och igår avslutade vi för denna gången med Nannys hemmagjorda gulaschsoppa och Sveas äppelkaka.
Magnus, Affe och Christer i Searoocos sittbrunn
Långliggarna Klara och Lars samt Affe, igen..
Fullt i Nannys sittbrunn, sista kvällen
Idag när nu det fina vädret är tillbaka så lämnade både Svea och Searocco och går mot Gran Kanaria.
På återseende Svea 🙂
Men vi ligger kvar en natt till för Magnus har lyckats få till en bra internetuppkoppling. Tydligen är vi de enda i hamnen som har bra uppkoppling och jag är helt övertygad om att det är vår lilla wifibooster som gör jobbet. De övriga har hittat ett bra gratisnät på toaletten vid hamnkontoret och denna toa döptes snabbt till “Skypetoan”. I och med internetuppkopplingen så har jag tagit tag i en riktigt stor surdeg som har hängt över mig. Och det är den där skiten med försäkringar…. Ni som inte är intresserade av båtförsäkringar eller sjukförsäkringar för seglare kan ju sluta läsa nu 😉
Vi har idag båten försäkrad i Pantaenius och via dem har vi också en olycksfallsförsäkring. Nu när vi lämnar Kanarieöarna så går premien i taket och självrisken lika så. Efter lite prat runt omkring i de andar båtarna började jag att jämföra vår försäkring med den som Alandia har. Och det är nu det börjar bli jobbigt. Det är INTE lätt att jämföra försäkringar – speciellt när de inte är uppbyggda på samma sätt. Pantaenius är mycket dyrare men säger att de ersätter allt gammalt med nytt – utan åldersavdrag vilket också Alandia gör – till viss del! Pantaenius har en självrisk på 20 000:- medans Alandias ligger på 8500:- och deras premie är 3 700:- lägre på årsbasis. Då ska tilläggas att vi har 50% rabatt på självrisken eftersom vi är medlemmar i JRSK – så egentligen är självrisken 40 000:- MEN vi har ju Pantenius som bolag idag och är “låsta” hos dem fram till årsförfallodagen den 1/6-2016 så all premie inbetalad fram till dess försvinner ju om vi byter. En sak som känns lite lurigt med Pantaenuis är också att de tydligen bara är mäklare av försäkringar och om man hamnar i en tvist med dem så riskerar vi att de hänvisar till de stora jättarna till försäkringsbolag de har bakom sig och så ska vi driva en eventuell sak mot dem… Pust och STÖÖÖÖÖN. Båda bolagen är väldigt hjälpsamma och svarar på alla mina frågor till dem och jag har också berättat att jag gör en jämförelse mellan dem. En annan nackdel med att byta försäkringsbolag är ju att om en skada uppstår och det nya bolaget tycker att den skadan förmodligen/eventuellt/kanske har uppstått när vi hade det förra försäkringsbolaget så lär de inte vilja ta skadan – och det lär ju inte det förra bolaget heller vilja göra. Sedan så har Pantaenius en friskrivning om man inte är tillräckligt förtöjd i en namngiven tropisk storm. Vad är “tillräckligt förtöjd”? Alltså – detta ger mig massor av gråa hår och vi har inte kommit fram till något ännu utan jag sitter och läser försäkringsvillkor och försöker komma fram till något – och roligare kan man ha – det vill jag lova.
Sedan har vi detta med sjukförsäkringar för oss själva. Idag så har vi ingen eftersom vi fortfarande befinner oss inom EU så har vi rätt till samma vård som invånarna i landet själva har och detta tycker vi räcker. Men det fungerar ju inte nu när vi lämnar EU. Därför så har nu jakten börjat på ett företag som vill försäkra seglare… Och det är inte det lättaste. Tydligen är segling någon form av totalt livsfarlig sysselsättning som enligt försäkringsbolagen mer eller mindre alltid leder till en säker död eller allvarlig skada… Mummel… Eftersom vi inte vet var vi ska ta vägen efter Karibien så har vi bestämt oss för att försöka teckna en försäkring för fem månader med villkoret att vi inte ska till USA under dessa fem månader och då har vi fått följande offerter för oss två personer:
Topsail – Engelskt: 4 725 SEK
Bupa – Danskt: 10 628 SEK (inklusive USA)
Alandia – Finskt: 10 820 SEK (inklusive USA och endast 80 000:- i olycksfall)
Ni kan ju gissa vartåt det lutar… Nu är det självklart inte bara kostnaden vi tittar på utan även vad vi får för pengarna. Detta leder till ännu fler försäkringsvillkor att gräva ner sig i och fler frågor till bolagen.
Som tur är så sitter jag i skuggan i sittbrunnen och det är varmt och skönt så även om jag gnäller så går det ingen större nöd på mig och mina gråa hår!
I morgon bär det av mot Fuerteventura!!
2 Responses to 151120-25 Marina Rubicon, Lanzarote