Ja, nu har vi varit här ett par dagar. Det är varmt. Jättevarmt! Men inte så att det blir jobbigt för det blåser hela tiden. Här i hamnen så kanaliseras vinden och vi har byar på upp till 15-18 m/s vilket innebär att det är enormt guppigt och skumpigt i hamnen. Vi flyttade till och med på oss igår för att få en lite lugnare plats. Men det hjälpte inte mycket. Det är lite flaschback från brygga T i Las Palmas faktiskt. Den dagen vi kom så var det ju stiltje men nu blåser ju passadvinden konstant. Detta gör att allt också är rött… Sanden från Afrika lägger sig som en matta över allt. Jag skrattade bra igår när jag drog upp de tampar vi haft i bojen i fören. De hade alltså legat under vatten i tre dygn och var lika beväxta som en tamp som tillbringat en halv säsong på västkusten under vatten. Vi har haft besök av polisen som ville se att vi hade klarerat in ordentligt och att vi hade rätt stämplar i passen. Bara det… Stämplar i passen. När fick man det sist? När vi skulle klarera ut idag så gick det inte alls. Tydligen är det “Alla Hjältars Dag” idag och därmed är alla officiella kontor stängda. Så det får bli en dag till och så siktar vi på att gå i morgon på förmiddagen. Vi har handlat lite mer men det är väldigt dyrt här och allt måste importeras så det är ju förståeligt. De riktiga grönsaksaffärerna är också stängda så det fick bli lite grönsaker på marknaden och sedan fylla på med lite frukt i livsmedelsaffären. Tyvärr har nog det mesta varit kylt så det kommer inte att hålla i många dagar. Här i hamnen så har vi också en eller två sköldpaddor som simmar omkring. Jag har försökt att få kort på dem men det är rätt snabba, för att vara sköldpaddor.
Hur är det på Kap Verde då? Människorna skulle jag säga är: Vänliga, stolta och glada. Det spelas musik hela tiden överallt och det känns som att alla vill väl. Ja, jo, nästan alla i alla fall! De är riktigt duktiga på engelska och om man inte kan engelska så är det mycket handviftningar och hjälpsamhet. Visst, det är jobbigt när tiggarna omringar oss och inte ger sig. Speciellt de små pojkarna är väldigt envetna och det gör lite ont att behöva säga nej hela tiden. När vi skulle slänga vår gamla, spruckna solcell så blev vi totalt överfallna när vi kom ut till grinden och närmade oss soprummet. Vår “kompis” som alltid hälsar och frågar efter jobb fick den. Han var helt överlycklig. Och den funkar ju i alla fall lite och om den får ett nytt glas så blir den förmodligen som ny. Men det har vi ingen möjlighet till och det kändes rätt bra att den i alla fall kommer till nytta. Dagen efter vi gick förbi “grabbarna som hänger utanför grinden” så stod solcellen där med en tillsalu lapp på. Inte för att jag tror att någon seglare skulle köpa den men förhoppningsvis så gör den någon nytta någonstans. Naturen är torr, torr och åter torr. Det finns inget naturligt vatten här utan allt är avsaltat. Vi köper vatten efter 100 liter förbrukning och marinan lurar oss på minst hälften av vattnet varje gång men vi blundar och kör på. Samma sak var när vi var på marknaden. Det var inte bara dyrt… Det var svindyrt. Men vi blundade och körde på och låtsas som att vi inte förstår att vi blir lurade – de behöver pengarna och vi behöver grönsakerna. Så då får vi betala 🙂 I övrigt så är det inte så jättedyrt att gå ut att äta eller att ta sig en öl. Vi har hållit oss mest i stan och tittat på det som finns här. Bland annat så fick vi ju se lite av karnivalrepetitionerna i söndags och det var en upplevelse. Se bilder i inlägget innan detta. Då och då kommer det ett kryssningsfartyg till hamnen och för ett par timmar så svämmar det över med turister. Själva hamnen är just nu ganska tom eftersom den fylldes upp under det lågtryck som var ute över Atlanten för en vecka sedan eller så. Det innebar att det var riktigt många båtar som lämnade precis när vi kom. Om jag skulle vara charterturist så hade jag nog inte åkt till denna ön. Men det sägs att det är bättre på några av de andra öarna. Fast det är ju detta vi vill uppleva. Och vi har allt fått uppleva en liten bit av Afrika.
Bredvid oss så ligger också den svenska båten MyFlower som vi hade lite sällskap med hit. Vi har haft både trevliga kvällar och restaurangbesök här denna veckan tillsammans och de kommer att segla iväg ungefär samtidigt som oss. Fast deras båt är mycket snabbare än Nanny och de kommer snart lämna oss bakom sig. De ska till Barbados men vi hoppas att vi får tillfälle att ses ” på andra sidan”. Magnus och Niklas kommer i alla fall ha lite radiokontakt en gång per dygn och det är ju lite skönt att bara höra att det finns en annan båt därute.
Nu är det ju snart dags för nästa stora hopp. Det är ju nu det riktigt stora hoppet ska göras. Det är ju detta som vi har förberett oss för så länge. All utrustning vi har ombord och alla tankar vi har haft inför detta äventyr så har “ATLANTEN” legat där som det stora spöket. Den stora prövningen. Dels för att vi bara är två ombord och dels för att vår Nanny, jämfört med alla andra båtar idag av storleken “jolle”. Men många har seglat långt och mer i mycket mindre båtar än Nanny. Men, visst, jag är nervös. Rejält pirr i magen. Framförallt på hur vi ska orka. Inte avsaknaden av land. Det känner jag inte är någon fara alls. Men sömnen är jag orolig för. Vi har i alla fall förberett oss väl och båten är nu än en gång genomgången från topp till tå. Så känns det i alla fall. Motorn är klappad och riggen är kontrollerad och jag har förberett lite mat. De saker som vi tyckte fungerade sisådär på senaste etappen är ändrade/tillrättade. Det som kvarstår är sista stuvningen och dieseltankning och sen är det bara att åka….. iiiiiiihhhh
Planen är alltså att vi släpper tamparna i morgon torsdag. Om det inte är någon helgdag som vi inte vet om som ställer till det 🙂 Det är ca 2100M över till Martinique. Hit ner till Kap Verde var det 850M. Samma sak, fast mycket längre… Om vi gör 5 knop i snitt så är det 17 dagar. Fast det tror jag inte alls på. Mer troligt är att vi ligger runt 4 knop och då är vi uppe i våra tre veckor….
Vi kommer inte att synas så mycket på Marine Traffic. Det krävs en annan sändare som återsänder till land för det, så bli inte oroliga om vi inte syns. Magnus kommer att försöka lägga en positionsrapport per dag på JRSK´s hemsida eller via Winlink. Men det är inte säkert att det blir varje dag. Ni hittar länkarna längst uppe till höger här på hemsidan. Jag kommer också att göra inlägg då och då. Jag ska lägga till positionen på dessa enligt önskemål. Inläggen hamnar på hemsidan och Facebook men vi kan inte läsa några kommentarer eller svara på något. Vi skickar bara ut inläggen “i blindo” så att säga. Men ni får åter igen gärna skicka meddelanden till oss på satellittelefonen. Som sagt – kostar inte en krona för någon om ni går in på https://messaging.iridium.com/ ange vårt telefonnummer: 8816 315 286 10. Sedan är det bara att knacka ner 160 tecken om hur kallt ni har det i snön och sedan trycka på sänd. Glöm bara inte skriva avsändare – för annars får vi gissa villt vem som skickat vad 🙂
Sköt om er så hörs vi snart igen. Om jag har tur så har jag internet i natt och hinner ladda upp en film till från överseglingen innan vi åker i morgon.
Kram
3 Responses to 160115-160120 Ett stop på Kap Verde