Onsdagen var väldigt regning (!), och vi höll oss i båten och pysslade mest hela dagen. Jag har börjat prova mig fram med en sorts kapellskydd över våra sidofönster som ska stoppa det mesta av de kraftiga, korta och plötsliga skyfall som vi har märkt är ständigt återkommande. Det är ganska irriterande att hela tiden behöva passa fönster och luckor. För så fort det inte regnar så blir det kokhett på tre minuter om fönster och luckor är stängda. Jag kom en bra bit men är inte färdig ännu. Magnus har plockat ner instrumentpanelen och hittat ett par av felen men inte alla. Men det kommer fler dagar och det är inget som är akut. Ut på eftermiddagen så tog vi jollen in på stan. Vi hoppades att det skulle vara lite karneval även idag och det var det!! Till vår stora glädje så körde de igång i samma sekund vi steg iland på jollebryggan. Antar att de hade väntat på oss… 😉 Idag var temat svart och vitt och alla, precis alla hade dessa färger. Förutom vi då. Jag hade självklart min klarröda klänning och fick nog en hel del förvånande blickar. Byn innanför ankarviken är ju väldigt liten och har bara två gator och därmed så begränsades karnevaltåget till dem och de gick runt, runt, runt på dessa gator. Det var två grupper som försökte hålla lagom avstånd från varandra men det lyckades de väl sisådär med… Den första gruppen hade ett 20 tal trummisar som alla slog på trumma. Inte samtidigt och inte i takt men stämningsfullt blev det ändå, i och med den genuina glädjen. Tänker lite på det gamla musikerskämtet…. “Alla kan ju lära sig slå på trumma”… Eller vad säger du Janne??
Många trummor är det
Många masker och glada leenden
En brud i vitt!
Svart och vitt!
Det andra gänget hade samlat ALLA basförstärkare i hela Karibien på flaket på en lastbil och hade alla reglage på max. Det var inte bara så att det dunkade i bröstet. Fyllningarna i mina stackars tänder höll på att skaka loss i dunket. Mitt bland detta massa dansare i alla åldrar. Klädda i svart och vitt och i åldrar från 2 år upp till säkert 80 år. Många stora män i kvinnokläder som dansade så att svetten lackade och alla hade bara roligt och skrattade. Fantastiskt härlig stämning.
Alla högtalare samlade på ett flak!
Dans såklart!
Vi satte oss efter ett tag på en uteservering och tittade på härligheten. Den återkom ju var 10;e minut så det var ingen risk att missa något. Tyvärr hade jag lämnat stora kameran hemma så fotograferingen blev sisådär…. Vid uteserveringen stod världens största man och framför sig hade han en jättegrill knökfull med revbenspjäll och kyckling. Efter lite av min trevande franska så förstod vi att de inte skulle ha någon mat att servera på en halvtimme men ville vi vänta så var det bara att slå sig ner på den tomma uteserveringen. Efter 45 minuter började vi fundera på om jag verkligen hade lyckats beställa eller inte. Restaurangen var nu fylld till bredden och det var kö utanför för att få plats. När det första två jättetallrikarna med pommes och revben kom ut så var det med stor tillfredsställelse vi insåg att de var till oss. Åh, så gott det var. Mängder av vitlök och örtkryddor och så mört kött som det bara går och till detta alldeles varm pommes som var gjord i färsk olja. Det var inte billigt, men inte dyrt heller 10 Eur per person. Men det var det mer än väl värt.
Här lassas mat i stora lass
Magnus med ett lass underbara “ribbs”
När vi sedan letade oss ner i mörkret till dingebryggan så var vi lite spända på att se hur väl vi kunde hitta Nanny ute i svarta natten bland alla de andra 200 ankrade båtarna. Men vår lilla blå UFO:lampa lös så väl rätt igenom allt och vi såg henne direkt. Dessutom så har vi ju den solcellsdrivna julgransbelysningen som sitter under taket på doghouset och även denna visar tydligt var Nanny ligger. Kan lova att den kommer vi inte att plocka ner… Oavsett årstid.
Bra dag i Karibien med andra ord 🙂
