160306-08 Saba och St Martin

På söndagsmorgonen packade vi ihop oss i jollen och tog oss iland. Som tur var så var vågorna ganska små så efter ett par försök så kom vi i land precis under ”The Ladder” Denna sk stege var fram tills hamnen byggdes på södra delen av ön enda sättet att komma till ön. Fartyg ankrade och så fick allt bäras upp för trapporna. Tydligen har både biskopar och pianon fraktas upp denna väg, vilket är helt obegripligt. När vi efter extremt många, och branta trappsteg nådde tullstugan, trodde jag att jag skulle dö….. Det var hiskeligt varmt och hiskeligt jobbigt. Och än värre blev det när jag insåg att vi fortfarande bara hade tagit oss upp en tredjedel av sträckan. Phuuuuuuuuuuuuuuuu. Men vi tog oss upp och vilade en stund i skuggan med lite medhavd kall dryck. Sedan var det en kort promenad in till Bottom. Vi har haft otroligt roligt åt detta namn och ni kan ju själva tänka er nivån på skämten runt ett sådant bynamn. Byn var liten men självklart fanns det tre kyrkor och trots att det mesta var stängt hittade vi ett litet vattenhål och fick oss lunch. Hemvägen ner för The Ladder var nästan lika jobbig och det stramade bra i låren när vi väl kom ner till stranden.

Bottom, sett från havet.Hamnen nedanför får man inte gå in i som privatbåt utan vi fick ta en mycket guppig boj.

Sabas mäktiga klippor

Stranden innanför båten

Den tredjedel av The Ladder upp till tullstugan, som syns från havet

Lätt att få svindel

Även när trapporna slutade var det väldigt brant

Sista backen i Stegen

The Bottom is nådd….

Vilar i skuggan efter klättringen

Grabbarna på väg ner för stegen

Nya jollen uppdragen på stranden

Trots förmiddagens ansträngning så hoppade vi strax i jollen igen och tog oss bort till grottorna och fick oss lite fin snorkling. Magnus blev lite darrig när han insåg att det simmade en barracuda under oss. Som tur var så såg jag den aldrig. Men sköldpaddorna såg jag 🙂

Under natten så ökade dyningen sakta men säkert och det blev rätt rulligt i båten till slut. På morgonen slog vågorna villt in över stranden och vi insåg vilken tur vi hade haft som kunnat landstiga dagen innan. Nu skulle det vara helt otänkbart! Vi lassade upp jollen på däck och släppte vår boj och i maklig fart gick vi mot St Martin.

Vi lämnar Saba i sjörök

Magnus och jag var nu bra sugna på att komma in i en marina. Sista marinan var den i Kap Verde och den var något av det ryckigaste och guppigaste vi varit med på och vi ville ha lite lugn och ro. Därför gick vi in genom bron på den franska sidan och in i Simpson Bay Lagoon. Efter lite om och men fick vi en plats inne på Marina le Royal. Och här inne är det kav lugnt! Fast det visade sig bara vara lugnt på vattnet för vi lyckades pricka sista dagen på den stora seglingstävlingshelgen Heineken Regatta. Och avslutningsfesten skulle självklart vara i vår marina. Som tur är så låg vår plats lite vid avsides och därmed så pågick inte själva festen precis vid vår kaj utan ett 30 tal meter bort. I hela hamnen stod det Heineken tält som sålde rom och Heineken. Vi började med att skämma bort oss och äta en bit och vi fick in var sin GIGANTISK köttbit som var något av det bästa jag ätit på månader. Och då äter vi riktigt bra ombord! Detta var bara början på en riktigt bra kväll. Det var underhållning i själva hamnbassängen av en kille som var helt upplyst och hade vattenjet (Flyboard?) på fötterna och gjorde massa konster som volter och annat i luften I ett av ölstånden träffade vi tre st mycket trevliga Cubaner och efter ett tag hamnade vi allihop den lokala delikatessbutiken som hade en liten servering och karaoke (såklart…). Bara en av Cubanerna pratade engelska så det blev mycket rolig kommunikation på spansk/fransk/eng/kroppsspråk. Jag och Björn höll oss ifrån sjungandet men vi fick en rejäl underhållning av massor av spanska karaoketolkningar med dans till. Den stora hunden som tillhörde butiken parkerade sig bestämt hos mig och Björn och så fort man slutade klappa henne fick man en krafsning på benet av tassen och en så bedjande blick att det bara var att fortsätta att klappa. Det är väl självklart att en delikatessbutik har både karaoke och en stor hund i sina lokaler….. Eller??

Marigotcanal in till lagunen

Ricardo och Magnus sjunger My Way. Såklart….

Sedan var den kvällen över. I alla fall trodde jag det, fram tills frukosten i morse då Björn berättade att vi hade haft besök ombord på natten. Vi ligger ju inbackade med aktern mot kajen och eftersom det är en fast betongkaj så är det bara ett litet kliv över och så står man på akterdäck. Jag trodde ärligt talat att han skojjade med oss men inte… En lagom berusad fransman hade klampat ombord och börjat dra i luckan till akterruffen när Björn vaknade till och frågade vad i HELA friden han höll på med. På knagglig engelska förklarade han då att han sökte någonstans att sova. Som ni förstår så var Björn inte så pigg på detta utan han åkte av snabbare än snabbast. Enda spåret efter nattens händelse var att fransmannen tydligen på något sätt lyckat sno med sig en av Björns jumpadojjor från sittbrunnen. Så om ni ser en medelålders fransman med EN Nikesko på sig i röd T-shirt så kan ju hojta till. Lite läskigt med ovälkommet besök faktiskt. Marinan är hyfsat billig och det ligger bra restauranger, affärer och pubar runt hamnbassängen men det är ganska slummigt runt hörnan. Men vi trivs faktiskt riktigt bra! Idag har vi varit på lite utflykt och kollat in omgivningarna. I morgon ska vi nog ut och åka buss. Vi stannar här ett par dagar och tänker utforska ön lite.

En öl på Shrimpys brygga, bland alla utombordare

Våra två monster som bor på bryggan…