160513 Krig och bunkring i Le Marin

På måndagsmorgonen tuffade vi den lilla biten in till viken utanför Le Marin. Vi visste att Searocco skulle ligga ankrade någonstans på vägen in men vi hittade dem faktiskt inte så vi gjorde som vanligt och ankrade längst in. Efter lite snurrande med dingen så hittade vi dem trots allt och det blev ett glatt och kärt återseende. Vi har ju inte sett dem sedan vi lämnade Kanarieholmarna och vi har verkligen saknat dem. Måndagen avslutades med grill hos Nanny. Vi är verkligen glada över vår grill! På tisdag en så var det tyvärr dags för Cornelia att åka hem men eftersom hon inte skulle åka förrän sent på eftermiddagen så hade de hyrt bil för att titta på ön lite. Vi hade inte alls tänkt att hyra bil och vi hade dessutom tackat nej till Tacomas erbjudande att hyra bil tillsammans med dem en dag. Men nu stod ju bilen där och romdestillerierna lockade. Affe körde och Christer satt fram så Magnus, jag och Cornelia knödde ihop oss i baksätet på den lilla Micran. Det var trång och svettigt men som tur var så fanns det AC i bilen och vi fick en riktigt trevlig dag med lunch på en mysig grillrestaurang vid stranden, mycket fin utsikt och ett par destillerier. Efter att kramat Cornelia hejdå på flygplatsen så åkte vi tillbaka till båten och “dog”. Det är inte klokt var vi är trötta hela tiden. Värmen är intensiv och det blåser lite mindre nu vilket gör saker och ting riktigt jobbigt ibland. Redan vid 18 tiden på kvällen så klipper vi med ögonen och dämpar våra gäspningar. Vi vaknar i och för sig rätt tidigt men vi känner att det är lite “pensionärsvarning” på oss. Tisdagen gick åt till lite bunkring av både det ena och det andra. På onsdagsförmiddagen så hade jag inget val längre utan drog fram nästan två månaders tvätt ur gömmorna och bosatte mig i tvättstugan. Magnus for omkring och gjorde ärenden undertiden. Bland annat har han fått tag på förlängningar till våra åror. Det är väl det enda negativa vi har att säga om vår jolle så här långt. Den går inte att ro för årorna är så korta att endast 10 cm av årbladen kommer i vattnet. Jag kan lova att det ser väldigt kul ut när någon av oss försöker oss på att ro! Det bara skvätter vatten runt en och man kommer absolut ingen stans alls utan jollen driver bara iväg med vinden trots att man viftar med årorna som en galning. Alltså så behövde vi förlänga dem ca 20 cm och det är inte självklart hur vi ska lyckas med det eftersom de är gjorda av aluminiumrör. Efter lite funderande så hade vi bestämt oss för att helt enkelt köpa rundstav av trä och trycka in en bit mellan skaftet och årbladet. Magnus hittade ingen rundstav men han hittade träskaft till typ grepar eller spadar som han kunde använda. 5 eur st fick det vara värt. Men när han väl kom fram till kassan så uppstod div räknande eftersom han nu köpte TVÅ…. och slutsumman enligt det jättestora matrisutskrivna kvittot slutade på 6 Eur… Alltså 4 Eur rabatt på träskaft nr två. Undrar just hur mycket rabatt det skulle bli om man köpte tre???? Men att något är billigare än vad vi tänkt är inget vi klagar på – tvärtom. I och med att vi bunkrar så känns det som om pengarna bara rinner mellan fingrarna på oss. Dagens största utgift var dock den nya solcell på 100W som vi nu ersätter den sista på 40W som satt på doghousets tak. Nu är vi så uppgraderade som det går på elsidan och vi har nu totalt 480W och det borde räcka låååångt. Men vårt kylskåp är inte riktigt friskt… Det vill inte riktigt hänga med i värmen och förmodligen har det korroderat någonstans så Magnus har för säkerhets skull köpt nya kablar som han kan dra direkt till batterierna och förhoppningsvis så räcker det för att rädda kylskåpet ett tag till. Magnus använde eftermiddagen till att montera den nya solcellen och jag tog en bunkringsrunda till. Enligt Kurt på en annan svenskbåt här i viken så ska det finnas en gelé som heter något i stil med “Godiva”. Denna gele ska vara det slutgiltiga vapnet i kriget mot våra husdjur och skulle säljas på bensinmacken inne vid varvet i viken. Gelen ska vara så dryg att det räcker att lägga ut ett par små klickar av knappnålshuvudsstorlek. Så jag gav mig ut på jakt och hittade nämnda bensinmack som även visade sig vara en bar… Där satt ett stort gäng på bänkarna vid bryggan utanför och rökte, drack och spelade kort. Alla bänkarna hade stora tryckta bokstäver som tydligt talade om att det rådde rökföbud och betongen runt macken var rödmålad och hade samma text. Något som ingen verkade bry sig om alls – och definitivt inte killen som stod och tankade bensin i en dunk med en rykande fimp i mungipan. Ja… Vad göra…. Damen i macken visade sig vara mycket vänlig, vilket jag tycker alla är som förstår vad jag vill när jag försöker prata franska. Men tyvärr visade det sig att gelen var slut och hon skulle inte få in nya förrän om två veckor. Hon till och med ringde till ett par andra ställen och frågade men nä… slut överallt. Så det var inget annat att göra än att bunkra annat istället. Men väl inne i affären så köpte jag både det ena och andra som ska vara bra mot kackerlackor. I en av kinabutikerna så har vi dessutom köpt ett mycket mysko pulver som man ska strö ut och efter tre dagar så ska alla småkryp vara borta. Hoppas verkligen det för jag får PANIK!! Just nu känns det som om vi håller på att förlora kriget. I går kväll satt vi tillsammans med Affe och Christer i sittbrunnen och helt plötsligt så springer en fräck liten skitstövel rätt över durken bredvid våra fötter. Total äckelkänsla…. Men tro inte att jag har gett upp! Fällorna fångar flertalet varje natt och snart gör förhoppningsvis giftet sitt! Än är inte sista slaget över men just nu känns det lite hopplöst.

Kram på er alla därhemma i sommarvärmen 🙂