161128 En slang, en fotbollsmatch, en mobiltelefon och lite annat

Jag har fått en idé om ett litet regnsamlingssystem från vårt doghouse och till det så behövde vi ca fem meter genomskinlig slang med en diameter på ca 4-5 cm. Det visade sig inte så lätt att få tag i. Vi har en båtgranne här som har legat i marinan i över tre år och han har koll på det mesta men de instruktioner vi fick visade sig vara helt fel så vi letade tills slut efter eget huvud. Vi stack tillslut in huvudet i en butik som skulle sälja pumpar och tänkte att det skadar ju inte att fråga i alla fall. I ett myller av trägdgårdsmaskiner, pumpar och motorsågar (!)  stod vi och såg lite frågande ut ett tag. För vi fattade inte riktigt vem och var vi skulle fråga. Vi var inte direkt ensamma i butiken… Det fanns en liten disk med två killar och en dator men dessa såg mycket upptagna ut så det gav vi upp. Lite längre in fanns det en gallerförsedd disk med två personal innanför som verkade hämta saker på ett lager. Dessutom ett stort glasat kontor med tre tjejer inknödda med var sin dator och framför kontoret ett bor på ca tre meter där det satt människor runt och gjorde typ ingen ting. Jo, en i personalen satt och monterade en kedja på en liten, ny motorsåg. Efter lite tvekan så ställde sig Magnus i kön till den gallerförsedda disken. Kö och kö… Det var en liten hop med människor som stod och väntade och med jämna mellanrum så hojtades det hit och dit och andra människor knödde sig fram till disken med lappar i handen. Hm…. En liten kort och knubbig Colombian var väldigt upprymd och kom fram och pratade med mig. Han log med hela ansiktet och viftade med händerna. En liten kort stund misstog jag honom för att tillhöra butikspersonalen men det visade sig att han var den som skulle bli ägare till motorsågen som just nu fick sin kedja monterad. Jag gissade mig bara till vad han sa, men jag gissar på att han beskrev sitt fantastiska inköp i goda ordalag. Jag log bara till svar och förklarade att jag inte pratade spanska. Det verkade inte vara viktigt för honom utan han fortsatte bara leende förklara en massa. Tror jag i alla fall…. Magnus fick till slut kontakt med en bakom den nätförsedda buren och där hängde en bit slang med en diameter på 4 cm som vi pekade på. De nickade på insidan och inget mer händer. Men vi har lärt oss att ha lite tålamod – saker och ting brukar hända om man väntar lite. En helt annan kille dök. Plötsligt upp med en stor pärm och började prata en massa siffror med oss. Ah, han pratade pris! Efter mycket om och men så fick vi honom att skriva ner priset och det var rimligt så vi gjorde tummen upp och killen försvann och vi väntade vidare. Undertiden så var nu motorsågen färdigmonterad och den lille knubbiga Colombianen visste inte vilken fot han skulle stå på i sin iver. När butikspersonalen tankade motorsågen och tog den med sig till dörröppningen och den överbefolkade trottoaren utanför så trodde jag inte mina ögon men jo…. Där ute, mitt i folkträngseln så startade butikskillen motorsågen. Ljudet var öronbedövande. Samtidigt så kom vår butikskille tillbaka och ville prata nya siffror med oss. Vi fattade och hörde absolut ingenting eftersom motorsågens ljud dränkte allt. Men efter lite skrivande så förstod vi att de ville ha ett par kronor till för momsen. Vi gjorde tummen upp igen och killen försvann. Jag tittade ut på trottoaren där nu den knubbige colombianen skulle få en lektion i hur man använder en motorsåg. Det var mycket tydligt att han förmodligen mer eller mindre aldrig hade använt en innan. Missförstå mig inte. Jag är ABSOLUT ingen motorsågsexpert men på det sättet han höll i den så behöver man inte vet mycket om motorsågar för att se det.  När han skulle dra i startsnöret så viftade han med sågen och snurrade över hela trottoaren. Jag kände att det var tryggt att backa tillbaka in lite länge i affären för jag fick visioner om en motorsågsmassaker skulle inträffa inom kort på den överfulla trottoaren. Butikskillen visste dock råd och ställde sig bakom den lille knubbige colombianen och höll honom i midjan så att han stod still när han skulle starta. Jisses säger jag bara. Det gick bra… Men vi höll oss undan….. Tyvärr kunde jag inte med att ta kort på denna underhållning. Undertiden hade Magnus fått en lapp som han tog med sig in till tjejerna på det minililla kontoret. Vi det här laget hade övrig butikspersonal fått för sig att jag hade stått upp alldeles förlänge och röjde fram en stol till mig vid det långa bordet. Eftersom stolen var allt annat än ren så försökte jag i det längsta leende tacka nej. Men det var bara att sätta sig ner…. Magnus kom tillslut tillbaka från kontoret och fick ställa sig i kö vid gallret igen och helt plötsligt stod han där med en tillskuren bitslang i handen. Den var inte genomskinlig  – den var blå. Den var inte 4 cm i diameter – den var 2,5 cm. Vad göra?? Vi kom fram till att vi skulle göra ett försök med den lilla slangen vi trots nu allt hade, skrattade lite och gick vidare för att uppleva mer i detta underbara och vänliga land där till och med ett slangköp blir ett äventyr. 

Magnus försöker betala vår slang

Magnus i någon form av kö

En vägg med motorsågar…
Undrar om detta är något Pia känner igen 😉

Igår eftermiddag så tog vi oss en söndagspromenad på strandpromenaden här. Det är också ett äventyr. Det händer saker hela tiden så tillslut satte vi oss på en litet café.  Ja, hemma hade det nog knappt få kallats café men tänk er ett litet snabbköp på en hörna där man bara säljer godis och dricka och lite småsaker. Där hade man ställt ut stolar och ett par rangliga bord med parasoller. Vi satte oss med var sin öl och tittade på folk ett tag. Helt plötsligt så byttes musiken ut mot en fotbollskommentatorsröst och stämningen på det lilla caféet steg ett par grader. Vi vände oss om och såg att det satt en platt-tv på väggen under ett parasoll och ett grönt lag spelade mot ett rött lag. Det kan ha varit någon form av final för alla var väldigt engagerade. Eller också så är det bara så man ser på fotboll i Colombia. Jag är ju måttligt intresserad av fotboll men efter ett tag så gick det inte att låta bli att titta. För att sammanfatta matchen: Tre gula kort, fem röda kort, fyra man utburna på bår, ett självmål, en straff och en försvunnen fotboll i slutminuterna….Jag är ju som sagt inte direkt fotbollskunnig men jag tror inte detta tillhör vanligheterna. Fast det röda laget vann och det var nog bra för det var det alla på vårt café hejade på i alla fall. Och vilket engagemang! Gatuförsäljare och taxibilar stannade runt tv´n för att få se lite och höra sig för hur det gick. Så det var nog en viktig match… Vi belönades i alla fall med ett trevligt skådespel!

Fotboll är viktigt!

Vi har också fått höra att allt går att reparera här i Colombia. Min gamla mobiltelefon har ju lagt av och vi tänkte att det var värt ett försök att få den reparerad. Längs med en speciell gata så står alla reparatörer på led med sina små glasmontrar och var sin lödkolv. Vid andra stället vi frågade så tog han resolut telefonen och gick iväg och vi lommade efter. Han lämnade in telefonen på ett litet kontor och gick därifrån. Vi vågade oss in och satt och efter lite handviftande och spanska så förstod han problemet. Han öppnade snabbt telefonen och började peta och fixa. Han försvann ut genom dörren flera gånger och försökte nog med allt. Men tyvärr. Enligt google translate så var det helt enkelt fel på “moderkortet” Han hade en kompis med inne i butiken och Magnus förstod att de var lite förvånade över att det var så mycket ärg i telefonen och kunde det möjligtvis vara salt??? När han sedan fick höra att den varit avstängd i tre månader så gav han upp…. Det slutade med att vi köpte ett lokalt telefonkort av honom och han såg till att allt fungerade. Betalning??Inte en krona för jobbet. Och då höll han på i gott och väl över en timme!! Och ja! Även detta var riktigt underhållande 🙂

Demontering av en Iphone

Värmer lite med lödkolven..

Nu har vi legat här i två veckor . Det är en vecka längre än planerat men planer är ju till för att ändras på. Vi har fixat lite med Nanny. Bland annat en del strul med vår watermaker som hade en luftbubbla på ett dumt ställe och vi har gått igenom och kollat så att kättingen inte rostat mer än nödvändigt på vissa ställen. Flertalet kvällar har vi hängt med Tina Princess och nu har även Loupan kommit hit.

Grill med Tina Princess

Uppblåsbara juldekorationer – obs staketet är strömförande…

Kontroll av kätting

Eftersom Otto gick så nära här så fick myndigheterna lite spatt och fram tills i fredags så fick vi faktiskt inte lov att lämna landet och gå mot Panama och San Blas. Klokt kanske med tanke på att det har lite att ordna upp i därborta på andra sidan. Nu slog det inte så jättefarligt i San Blas utan ovädret drog längre norrut. Vår plan är i alla fall att checka ut ifrån marinan i morgon tisdag. Då ska vi bara gå runt hörnan och ta en natt på ankring. Därefter så blir det två dagsseglatser ner till Cartagena. Det ska bli skönt att få ut och röra på oss och Nanny lite nu.

Marinan är informerad om att vi vill lämna och pappersarbetet är påbörjat. Tydligen så är det något strul med vårt “cruisig permit”. Alltså det papper man måste ha för att få färdas på Colombianskt vatten. Dels så kommer det kosta oss 340 000 COP, vilket är runt 1000 SEK (surt och dyrt) men det är alltså inte klart, trots att vi legat här i två veckor. Men vi ska få någon form av tillfälligt tillstånd så det hela kommer nog ordna upp sig 🙂

Ha det gott därhemma! Vi har det gott 🙂