170316 dygn 4 framme på Jamaica

Sista dygnet var inte kul… inte kul alls… Vinden låg stadigt på 14-15 meter per sekunder under natten. Några lugnare perioder fick vi också med vindar runt 10 m/s. Vågor och vind var emot oss och det stampade rejält. När jag kröp till kojs vid 01 så var det svårt att sova eftersom till och med i slingerkojen  så lyfte man när Nanny stampade nedåt och in en våg. Jag funderade på hur mycket som skulle gå sönder under det kommande dygnet. För saker går sönder när man bankar rätt in i vågor på det sättet under många timmar i följd.  Vi fick otaliga översköljningar och mycket saltvatten i sittbrunnen. Men vi gjorde trots allt fart framåt. Det blev inte så mycket sömn direkt men jag vaknade till rejält när jag hörde Magnus rumsterar om i navigationsbordet vid sjutiden. Han grejade med AIS:en och dess kopplingar. Det visade sig att vi tappat GPS signalen till plottern och nu ville han kolla att han hade signal från AIS:en. Upp och hoppa med andra ord. Vädret var grått och disigt men rätt mycket regn. Nu är det ju ingen fara att vi tappar gps signalen för vi har backup system. Bland annat har vi två I-Pads med sjökort så det var inga problem. 

När Magnus bestämt att felsökandet fick vänta tills vid var oå lugnare vatten så började jag röja lite i salongen. Bland annat så vände jag på madrassen till slingerkojen för att vädra den. Då såg jag att set rann vatten från en list vid bokhyllan… VAD F——N. Sådana läckor är helt hopplösa att hitta och vi har varit förskonade från dem hitintills. För att torka upp vattnet som runnit ner på madrassen så vrider jag en av våra rätt så effektiva fläktar mot det blöta. Och det är nu jag är dum på riktigt… Jag lyckas nämligen att stoppa fingret innanför skyddsnätet… Och när en fläkt hugger ett djupt hack i en fingerspets så kan jag tala om att det sprutar blod precis överallt….. Magnus såg nästan chockad ut när han såg min blodiga arm där han stod uppe till rors. Men han lugnade sig snabbt när han förstod att det bara var ett hack. Men blödde gjorde det…  

Efter lite velande på den trånga ankarplatsen så ligger vi nu i alla fall skyddat. Peter o Ria kom och hälsade oss välkomna och i skrivandes stund sitter vi inne på Yach clubem  och väntar på att tull och immigration ska komma. Dessutom så ska vi tydligen fylla i en massa formulär om vår hälsa och all mat vi har ombord. Ria har varnat mig att det är omfattande papper som ska fyllas i…. men tydligen så kan damen från hälsokontrollen inte simma så hon vägrar följa med ut till ankarplatsen. Hoppas att det är så… för jag har inte lust att riva fram all mat i båten för inspektion.. 

Skönt i alla fall att vara framme på Jamaica och Montego Bay. Vi kommer sova gott i natt 🙂

Turen tog 4 dygn och två timmar och ca 450 distans blev det i alla fall.