Strax efter kl 03 gick larmet på plottern. Magnus och jag var uppe på tre röda sekunder och mötte ett blankt hav som var som en spegel! Vi trodde att det var ankarlarmet som gått men det visade sig att det vara larmet för att minnet på tracklinjen som var fullt! Därför larmade plottern för fullt. När vi väl insett det så var det bara att krypa till kojs igen. Nästa gång vi vaknade var det till solsken och morgondopp var ett måste. Vi satt bara i solen och njöt fram till kl 15 då det var dags att dra sig tillbaka till Björholmen. Det är dagar som dessa som gör att man kommer att klara vintern när den väl kommer. På Björholmen blev det fika med Mats o Bettan innan Carl kom och hämtade oss med bilen. Och så var denna helgen slut…. Måtte det snart bli helg igen Vi fick också ett mail i helgen från en Monsunägare vid namn Carl. Han har samma vindroder som vi och efter 15 000 distansminuter med det så är han mycket nöjd. Det känns tryggt 🙂 Här är ett foto på hans fina monsun nr 199 som heter Bojan
