Redan strax efter nio på fredagsmorgonen hämtade jag Magnus på jobbet och vi åkte till Nya Varvet och Nanny. Masten satt på och det så ut som Nannygumman låg där i solen och bara kråmade sig! Vi högg direkt i med jobbet och började med att städa inuti. Det var ett fint dammlager precis över allt och gissa om vi var glada att vi hade tejpat för alla lådor och luckor. Det tog sin lilla tid men sakta och säkert kom vackra Nanny fram igen. Riggarna höll på som bäst och gjorde det sista. Bland annat fick vi springa bort till segelmakaren och handla nya travare till storseglet. För de gamla passade ju inte i den nya profilen, vilket Mathias mycket påpassligt påpekade…. Mycket av lister och lampor hann vi få på plats men det kommer ta ett par helger innan gumman ät tillbaka i sin gamla glans. Vi hade hoppats på att komma iväg vid 14-tiden. Men ni vet hur det är. Allt tar så mycket längre tid än vad man någonsin kan tro! På den positiva sidan kan vi ju i alla fall räkna in att vi hann med att träffa Michaela o Peder en sväng innan vi allt var klart. jag kommer att lägga upp en flik under renovering ang riggbytet – men det blir en annan dag!
15:30 lämnade vi varvet med högsta möjliga fart för nu väntade återföreningen!
När vi i strålande solsken kom in på Rörö så satt Tony och Sofia på bryggan och stora kramkalaset bröt ut så fort vi fått ett snöre iland! Det blev en underbar kväll med med mycket skratt och många härliga historier. Tänk att de redan varit iväg i sex månader. Vi är så glada att de är hemma igen och vi är så avundsjuka på deras fantastiska resa. Och då menar jag avundsjuk – inte missundsam som lätt avundsjuka kan tas för 🙂
