170705 Blandad kompott från Le Marin

Vi lämnade Grande Anse ganska tidigt på onsdagsmorgonen, för sisådär en vecka sedan. Prognosen sa NO 5-7 m/s. Att gå mot Le Marin från Grande Anse innebär rundning av en udde och sedan ca 10-12M i rakt östlig riktigt. Vi hade räknat med att kanske kunna fylla storen och sedan motorisera mot vinden. Men i och det nordliga i vinden så räknade vi inte med några Atlantenvågor eftersom vi var i sjölä och vi hade räknat med en ganska lugn tripp… Att man aldrig lär sig 😉

Vi fick heller inga Atlantenvågor men däremot världens regnväder. Vi såg hur det kom emot oss som en vägg. Vinmätaren parkerade sig på mellan 17-20 m/s rätt i näsan och det var som att vi hade ögonbindel på oss. Sikten var max 30 meter framför fören på Nanny. Inte en meter till. En squall som hette duga med andra ord. Eftersom regnet var så kompakt så fungerar ju heller inte radarn. Och alla båtar har ju inte AIS…. Vi hade våra lanternor på såklart och det var tur för plötsligt skrek Magnus svordomar rakt ut samtidigt som han lade om rodret till max. Rakt framför oss så uppenbarade sig en stor segelbåt som genuaseglade i den starka medvinden. De gjorde en hiskelig fart. Men de hade nog sett oss först, förmodligen på grund av lanternorna så de höll redan på att väja. Nära! Väldigt jobbigt nära var det. Och då stod vi ju båda två och spanade ut i regnväggen!

När det kom en liten lucka i regnskurarna letade vi oss in i farleden in till Le Marin och man skulle ju kunna tro att det skulle vara lite  mindre båtar här eftersom det är lågsäsong men nej, nej. Det är fullsmockat! Le Marin är ett bra ställe att ligga på även under orkansäsongen och det är många som lämnar sina båtar här i ett par månader för att åka hem. Flera lämnar dem även ankrade och många av dem har ingen tillsyn på sina båtar. Det har också kommit upp en massa bojar här som avgränsar ankringsområdet rätt mycket så det var faktiskt en liten utmaning att hitta en bra plats. Men vi hittade en efter ett par rundor. Det är rätt spännande att ankra i 15 m/s och spöregn – om ni undrar… LOL

Vi hamnade inte långt ifrån Silkes båt och dessutom det Sinbads jätteskepp till båt Masy Rose.

Le Marin har de bästa förutsättningarna för bunkring. Det är inte på många ställen man kan ta dingen in till affärens egna brygga och köra kundvagnen ända fram. Dessutom myllrar det av båttillbehörsaffärer med rimliga priser. Ja, jo… det är ju svindyrt om man jämför med europeiska eller framförallt svenska priser men för att vara i Karibien så är det väldigt bra. De allra flesta pratar i alla fall lite engelska och stämningen är väldigt trevlig. Vi skrattar mycket!

Planen är att ha båten grundbunkrad och mer eller mindre klar för att inom ett par timmars varsel kunna kasta loss och ta oss söderut om det kommer oväder. Fast vi har bra koll på dem. Det är tex ett på gång nu. Det beräknas gå lååångt norr om oss i slutet av veckan. Detta lågtryck har vi sett och följt sedan i lördags redan. De första dagarna vet man inte om det ens blir något väder av det och än mindre var det håller på att ta vägen. Så då går man lite på tårna och funderar på om och när vi bör kasta loss. Men ju mer det närmar sig desto säkrare blir prognoserna och även detta väder drar norrut, som de flesta brukar göra. Fast säker kan man aldrig vara. Men om det skulle komma någon form av busväder så är Le Marin nog ett av de bästa ställena vi kan gömma oss på!

Silke ligger ju ankrad en liten bit bort från oss och vi passar på att umgås en hel del. Det är så roligt att ses igen. Sist vi sågs var det i september nere i Prickly Bay. Så det blir lite sittbrunnshäng då och då.

Vi jobbar på Nanny lite då och då för att pricka av lite underhåll. Bland annat så har Magnus plockat isär vår solcellsfläkt som sitter monterad i förluckan men det visade sig att det var den elektriska motorn som var död. Så där behöver vi reservdelar… Magnus har gjort ett detektivjobb i att försöka reda ut olika standarder och storlekar för ankarkätting, eftersom vi har bestämt oss för ny kätting. Bara att åka runt och fråga om priser tar en dag. Och det lönar sig att fråga runt. Faktum är att det i detta fallet skilde nästan 30% mellan den billigaste och näst billigaste.

Symaskinen har varit framme och jag har lagat både det ena och andra. Det stora jobbet att ta hand om vårt mer eller mindre utslitna stack-pack får vänta ett par dagar.

När vi lämnade Sverige så hade jag ju lagt ny sika i doghousets fönster men det är numera inte helt tätt. Solen är helt makalös på att äta silikon. Nu gör jag om vissa valda delar och det verkar ha blivit tätt igen. Nu använder jag UV sika. Seriöst mer kladdig än annan sika. Det är ett gryyyymmmmt kladdigt jobb!! Framförallt eftersom det hela tiden blåser runt 10 m/s. Dessutom så har jag i förebyggande syfte tagit bort och förbättrat sikan runt de fönster som vi bytte för ett par år sedan. Vi vill ju inte ha läckage liksom och den gamla sikan var mer eller mindre helt borta. Men det är svårt eftersom det kommer ösregn med jämna mellanrum och man får jobba med ett öga på himlen hela tiden. För när regnen kommer så är det inte duggregn direkt.  Det regnar till och med så mycket att vi faktiskt har tagit fram vårt kapell… Det trodde vi inte! Men det är också för att att det ska förbättras lite och innan jag sätter symaskinen i det så vill jag gärna ha det uppe ett par dagar så att jag kan fundera på förändringarna. Vi kommer vara beroende av vårt kapell (supstuga) nästa år när/om vi ska upp mot kallare trakter runt Grönland och så….

Häromkvällen satt vi i sittbrunnen och helt plötsligt gick VHF:en igång. Det var ett våldsamt pratande och vi försökte filura ut vad de pratade om. Vi hörde ordet ‘feu’ i olika kombinationer. Betydde inte det brand, funderade vi… Då tittade jag upp och såg rätt över viken och då såg jag branden. Det var en ordentlig brand. Flammorna slog högt och trots att det var kolsvart rök så syntes det trots att det var sent på kvällen och mörk. Flera andra båtar fick flytta på sig och det kan inte ha varit trevligt att behöva ankra om mitt i natten. Viken här har ju ett gäng rev som letar sig runt på olika ställen och det är inte ovanligt att båtar gå på här. De som är långliggare pratar om minst två båtar i veckan som dundrar på reven, trots markeringar, under högsäsong. Det tog kustbevakningen över tre timmar att släcka elden. Båten som brann visade sig vara en Hunter 33 och ägarna var tydligen på land och åt middag när det hela hände. De förlorade allt…. Absolut allt. En verklig mardröm! Brand är inte att leka med….

I eftermiddag ska vi in till marinan med dingen och se om vår nya ankarkätting har kommit.  Vi har ju vänt på kättingen men eftersom 35 meter av våra 45 är sönderrostiga så hjälper det inte riktigt. Förutom att det är en “hyfsat” viktig säkerhetsdetalj så är det så tråkigt med all rost som rinner längs med skrovet pga kättingen. När vi låg i Grande Anse tvättade och rengjorde jag HELA skrovet. Nanny sken som en sol. Efter en dags ankring med häftiga regnskurar så har hon sorgränder av rost längs med hela skrovet. Det gillar vi inte! Vi vill att Nanny ska vara fin! men nu får det vara rostränder tills vi har bytt kätting… mummel…

Ja… och så pysslar tiden på. Vi har legat här en vecka nu och har inga planer på att flytta oss på ett tag.

Här kommer också ett par bilder från Grande Anse i förra veckan. Då hade jag ju så dåligt internet att de uppladdade bilderna blev mini-miniatyrer….