Vi hade en fin fin segling ner till Carriacou. Totalt var det ca 135M och det tog oss 30 timmar. Vi hade mer eller mindre lagom med vind hela tiden förutom på morgonen då vinden dog helt och Janne-Yanmar fick jobba lite. Trots lite oroväckande molns så fick vi en go solnedgång med en väldigt tydlig green-flash och dessutom delfiner i massor. Vi fick en härlig uppvisning där det till och med var med bebisdelfiner. De små ungarna lämnade inte den vuxne delfinens sida och det var magiskt att se hur de kunde svänga fort åt alla håll och kanter. Precis som om de hade varit ihoplimmade till en delfin! Dessutom fick jag åter igen uppleva delfiner i mareld under natten. Det är ju helt enkelt fantastiskt när man hör hur de kommer mot en i natten. Man tittar upp och söker med blicken ut i mörkret ett tag och helt plötsligt ser man en glittrande projektil komma farande längs med skrovsidan. Magiskt är ordet!
Slösegling, så om långsegling ska vara!
Lite oroväckande moln över St Lucia
Solnedgång – men inget foto på den gröna blixten…
Väl framme i Tyrrelbay på Carriacou letade vi oss längst in där vi visste att Les och Silke låg med sina båtar. Nu ligger vi ankrade nästan bredvid dem och har gjort så i mer än en vecka. Det händer saker och ting här hela tiden men det är samtidigt väldigt avslappnat. Vi trivs verkligen här och det är lagom civiliserat och samtidigt “oförstört” för vår smak. Första kvällen bjöd Silke oss på middag. Eftersom hon just fyllt 50 år så uppvaktades hon såklart med både presenter ,chokladkaka och en Magnusskriven sång.
Födesedagsbarn i födelesdagsklänning!
Liv och födelsedagsbarnet
Kvällen efter blev vi inbjudna till ett par kompisar till Silke som alla har sina båtar på land inne på varvet. En av dem Micky,har hyrt en liten stuga att bo i undertiden han jobbar på båten och där serverades denna kväll lammgryta, stekta fiskkakor och väldigt kall öl. Vi fick ytterligare en jättetrevlig kväll och lärde känna flera nya härliga seglare. Micky har en stålbåt och när de lyfte båten så var en av varvets ägare, Gus med. Han har varit med förr och fick genast syn på ett litet område som han inte tyckte om och knackade försiktigt på skrovet med en liten hammare. Redan vid den första knackningen så gick hammaren rätt igenom skrovet. Stooort hål…. Hu – jag tror aldrig jag kommer våga ha en stålbåt. Men båtägaren var i alla fall vid gott mod och hålet skulle lappas igen med en stålplatta över. Farligt nära en katastrof det där!
Gus steker fiskkakor
Alla vill veta hur han gör dem 🙂
En av de andra seglarna har också samma problem som vi med den dyra fina bottenfärgen vi har investerat i. Tydligen så är det många som har haft problem och det har varit många diskussioner på nästsidor runt omkring – något vi har missat helt!
Och det sociala livet är det absolut inget fel på som ni säkert förstår! Vi har blivit inbjudna både hit och dit i det senaste så vi måste faktiskt tacka nej ibland för vi orkar helt enkelt inte. Bland de nya bekantskaperna är den norska båten Harry Z med Britt och Erik ombord. Eftersom vi har de gemensamma vännerna Reidun och Anne så var det inte svårt att få kontakt och vi hade dem ombord på en mycket trevlig sundowner häromkvällen. Och båtnamnet… det är ju nästan en göteborgsvits i sig. Z uttalas “zet” på Norska så då blir namnet “harru sett”. Alltså ‘Har du sett?’ hmmmm…. 😉
Varje måndag, onsdag och fredag är det vattengymnasik, sk noodeling. Det innebär gympa med hjälp av skummgummikorv. Träningen blir ju såklart vad man gör den till och flera av av deltagarnatränar mest på att tjattra men det är en väldigt trevlig träningsform om man lägger lite kraft bakom. Och underhållande 🙂 Jag fick till och med Magnus att hänga på i går! Hans vad är förresten mycket bättre nu och han har börjat springa lite försiktigt igen.
I slutet av denna veckan så är det också den årliga regattan här. Det börjar så sakteliga fyllas på med båtar i viken. Det är en hel del russel i viken så det är inget fel på den underhållningen. Det är många charterbåtar som kommer in och gör lustiga ankringar på tok för nära andra båtar. Men än så länge har de hållit sig på behörigt avstånd från oss.
Varje år i anslutning till regattan så hålls det också en välgörenhetsauktion och loppmarknad. Det pågår insamlig till den under hela året och det är många seglare som lämnar in saker hit. Överskottet går till en fond för barnen här på ön och framförallt till skolan. Idag på morgonen var det dags att packa upp allt som hade samlats in under ett helt år och Silke och jag tillsammans med ett stort gäng andra seglare hade anmält oss som frivilliga. Det blev tre enormt svettiga timmar. Vi har burit kartonger och sorterat så det stod det härliga till. Mycket kläder att gå igenom och många båtprylar och köksprylar med för den sakens skull.
Vissa av kläderna måste kasseras eftersom de är både trasiga och förstörda och kan ni förklara vem som skänker begagnade och trasiga underkläder till en sådan här sak? Nu fick de trots allt in en hel del underkläder i orginalförpackningar och det är ju en helt annan sak!
Mycket kläder och många prylar är det!
Silke rensar kläder inför loppmarknaden
Och inemellan så betar vi såklart av vår ständiga 50 punkterslista med saker att göra och dessutom så badas det väldigt mycket i det superklara vattnet. I morse trodde jag faktiskt vi stod på eftersom det var så klart att det kändes om om det omöjligt kunde vara 3 meter djupt. Eftersom vi har simavstånd mellan våra båtar så simmar vi ofta över till varandra och tar ett snack då och då. Trevligt helt enkelt…. så som det ser ut så blir vi nog kvar här ett tag. Grenada är ju bara runt hörnan och dit kommer vi nog förr eller senare.
Les tillbringar eftermiddagarna i vattnet bakom båten, läsandes en bok.
2 Responses to 170801 Goa Tyrrell Bay på Carriacou